Hemma med värkande kropp
* Har inte högt blodtryck längre! Måste bero på minipiller, mindre stress, mindre kaffe och alkohol och mer avslappnad fritid (kanske lite väl avslappnad mellan varven, men vad gör det?)
*Har fått övningskörningstillstånd (har jag sagt det redan?) och ska nu bara gå handledarkurs och sen köpa glasögon och en billig bil sen köra så det ryker!
*Har fått mitt efterlängtade lån till min lägenhet! Efter lite bråk och många turer till banken, telefonsamtal, e-mail mer mera gav de med sig. En stor sten har lättat från mitt hjärta.
*Har hittat min efterlängtade perfekta möbel/ler till hallen. Så många år som jag har letat.
Nu fattas bara en tur till IKEA och shoppa loss.
*Trodde jag hade fått influensa men det var bara lite rodnat svalg enligt doktorn som jag tvingats uppsöka helt i onödan bara för att få sjuklön för 18 timmars arbete. Men ibland krävs det också!
Skönt att jag var så frisk iallafall.
*Så just nu går allt som på räls för lilla Anna. Mycket skönt!
Kanske ska träffa Erri imorgon och dra en fik, ska bli mysigt. Och om en månad drygt har jag en vecka semseter. Och på torsdag ska jag skriva på lånet klockan två på banken.
Umgicks med Zarah igår som också fått det jättefint i hallen!
Ska gå ner med lite sopor och invänta min Daniel som har med sig ren tvätt och mina nya teer till mig. Sen ska vi äta fiskgryta som jag och Zarah gjorde igår och den blev så god fast vi trodde det var kört.
Och i lördags fick vi så mycket beröm av brudparet som hade festen jag, Jenny och Kassler jobbade på i tretton timmar, skönt med feedback mellan varven!
Och jag är på ettan hela september för att vässa min redan vassa kompetens! (?) (Man får hitta på egna regler på sin egna blogg faktiskt.)
Jaja, det enda tråkiga med allt (jodå, det finns något tråkigt med allt här i livet), är att jag har ont i kroppen. Vet inte vad det kommer ifrån, kanske bara lite överarbetad, kände ju på mig att jag skulle behöva semester i september liksom, men det fick jag inte, så då blev jag automatiskt sjuk. Men nu har jag varit hemma i två dagar och känner mig piggare redan. Hoppas jag kan jobba på måndag igen.
Det var allt från mig så länge!
Svamp-plockning med mera
Har ont i magen och oroar mig och stressar upp mig. Jäkla lägenhet att ta all min energi. Så när jag väl ska sluta tidigt för en gångs skull och ringa banken med mera samtal dör mobilen ifrån mig, jag möter Jenny, kommer hem vid fem och banken har stängt.
Imorgon ska jag ta skiten i egna händer och knalla dit i egen hög person, ta ett jävla lån (eller inte) och helvetes jävlar köpa mina underbara hallmöbler!!
Det är precis vad jag ska göra, fan vad trög jag är, borde ha gjort det här för flera månader sen.
VÄRDO.
Annars då? Jo tack bara fint, jag har fått lukta på Jenny idag, ätit maten med henne och hennes lilla "familj", ätit coco-pops som godis-substitut och burit tung byrå, fått massa att göra på lördag plöstligt, men skitsamma allt är fiint här.
Börjar elva imrogon och ska ta tag i saker. Bra skit. Nu ska jag dricka te med andreas och ewe.. myyys.
Borde fika med sillen snart. Vore trevligt. Eller nån annan. Men Slivia är ju så trevlig. =)
Har betalat min bunt med räkningar (6 st) och känner mig tömd på alla mina ihopkämpade pengisar.
Men förhoppningsvis får jag bo kvar en månad till, ha mitt hem försäkrat en månad till, får se på tv en månad till, får börja övningsköra snart, får tända lamporna en månad till, får sufra en månad till. Så på så sätt är det ju bra.
Nu ska jag dricka te o sova. Lång dag väntar imorgon. Puss !
Garbos äntligen
Idag har jag och Daniel varit tillsammans i fem månader. Tiden går undan mina vänner! Har glömt bort vad jag gjorde för ett halvår sen, och tur är väl det, för det var säkerligen inget viktigt eller givande, då hade jag kommit ihåg det.
Det viktiga är att jag är glad nu, och det är jag. =)
Idag har jag jobbat ett tolvtimmars skönt pass, men segade och tog det ovanligt lugnt för att jag skulle orka utan att bli en häxa av trötthet. Höll mig faktiskt vaken hela vägen hem på tunnelbanan också, men hemma i badet somnade jag däremot till ett tag.
Har lite olösta mysterier som härjar löst omkring mig, får inte riktigt ro i själen, men jag ska göra mitt bästa för att inte klaga. Försöker finna balansen mellan att vara kall, rättvis, snäll, varm, vettig, ekonomisk, listig... Går sådär.
Kan man inte bara få göra som man vill och alla runt omkring en har tålamod med det (att man kanske flippar ur ibland på resan mot inre balans o harmoni) och att alla runt omkring en litar på att man gör rätt, fast det kan kännas orättvist och dumt för stunden.
Jag är så jäkla oerfaren av förhållandementaliteten och alla dess strategier. Vem ska man lita på när, man hör diverse skitsnack från jordens alla möjliga håll, samtidigt försöker man inte bry sig och jobba på som vanligt, men då är man plötsligt kall enligt nån helt annan eller så kommer man med orimliga anklagelser enligt andra.
Någonstans innerst inne vet jag att jag gör rätt. Men vem ska lita på det? Och vad gör jag när de som står mig nära liksom inte litar på mig? Känner mig vilse i pannkakan...
I mitten av september planerar jag löst att ta ut en vecka semester. bara få vara för mig själv och styra upp allt det här som gör mig sömnlös om nätterna.
Nyheter från Spångavägen: Nytt hål grävt på gatan imorse, även asfalten uppriven. Förra veckans hål är nu igenasfalterat. Vägen med gupp mot åkeshov är avstängd för ombyggnad. och annas enda sovmorgon kommer störas av maskinerna som jobbar med detta, sisådär imorgon bitti kl 7-8. För övrigt så fungerade tvättstugan utan anmärkningar senast, kanbero på att det var tvåan och inte ettan, men fick ändå torka 99 % av tvätten uppe i lägenheten pga för klent torkrum. Det var allt från Nyheter från Spångavägen.
Konstigt!!
Började i fredags på 080808-dagen med allt jippo o stoj i hela stan, iingen v ille följa med mig dit (med ingen menas tre tillfrågade av kanske tio möjliga, men det hör inte till saken). Så jag åkkte hem o hade tvättstugan hela kvällen och Daniel kom hit och sällskapade, sedan kom Zarah också och daniel drog, lite tråkigt men då åkte vi till stan iaf, och det var ganska värdo för att sammanfatta det hela, vi gick en långsam promenad från t-centralen till kungsan vidare till stureplan, från stureplan upp på kungsgatan hela sveavägen vidare till odenplan (vid det här laget var vi ganska törstiga efter viin men alla barer var av en anldening överfulla) så vi slutade vid st eriksplan på en skön bar som iaf var ny för mig, peppar hette den och var klockren. vi fick svepa våra glas rosé och sedan åka hem, lagom trötta.
det mest komiska med denna kväll är att det var massa bajamajjor på stureplan.. =)
dagen efter vaknade jag ensam i mitt hem klockan 13.00, lagom sent.. tänkte ta det lugnt och ta in tid med långsam frukost i min ensamhet, men tiden sprang iväg och jag skulle till haninge för vidare färd till nån fest i märsta, och efter många om o men kom vi iväg i en hyrd minibuss som luktade ny bil: jag, daniel, tre galna blondiner, två bondlurkar därfram, och så jennifer o mickis. vi drack fjortis-paradise-vin direkt ur flaskan, absolut citron direkt ur flaskan, i riktigt spöregn kom vi tillslut ut till en skum lagerlokal eller vad-det-nu-var ute i arlandastad, bara en massa fjortistjejer, ("bushbitches" enl. Jennifer) diverse rockers, diverse oerfarna-av-livet-bönder (ä.k oskulder?) från upplands skogar, och så nån svartlistad vaktstyrka.. Vi var där av anledningen av att det skulle spelas in nån film och daniels kusin spelar i ett band som skulle spela och på så sätt vara en del av filmen. TYP...
Vi drack av livets lustar, hade så roligt vi kunde ha, vår speciella gruppdynamik med dess starka personligheter gav vissa reaktioner från utomstående "bushbitches" men whattahell we dont care..
Kvällen fortskred men segade till på nattningen när alla var lite för fulla, tröga o jävliga, jag mest irriterad och hungrig (bråka helst inte med anna då faktiskt) men när vi väl kom "hem" till haninge kl sex på morgonen, har jag aldrig ätit godare eldorado-nudlar än vad jag gjorde då..
Idag är det söndag hela dagen och vi gjorde god mat. köpte ostkrokar, pepsi, vek tvätt (jag), tittade på tv för engångs skull, bytte lakan, lagade bh (daniel) och snart sova för en ny vecka i arbetsmarknadens dystra tjänst.
Jävlar
Har skickat min älskade att köpa en soffa jag hittat på blocket, men nej, då är det stopp i trafiken för att nån jävel har hoppat framför tåget så nu kommer han o Kenny starfighter bli sena och den andra spekulanten kanske ta soffan! Har feta hormonrubbningar för den som undrar, luktar svett, är grinig, känner mig som en hagga.
Blev på akut dåligt humör idag när kärleksbrevet från familjebostäder avslog min ansökan om att ta över lägenheten. Vet inte riktigt hur jag ska orka fortsätta efter det här. Får inte lån, får inte ens hyreskontrakt. Ska söka egen bostad och ge blanka fan i denna. Trodde jag hade en stabil början och ett eget hem men NEJ då. Glöm det. Varför ska saker och ting vara lätta när de kan vara utomordentligt jävla bökiga och trixiga och allmänt jävla värdelösa!?!?
Det är sommar och sol och tvestjärtar i brödbacken, men just nu kan jag inte glädjas åt det alls faktiskt. Jag som tilloch med har tvingat Jenny att börja må bra just av denna anledning men nu känner jag bara att Nej va är det för mening att vara glad när man kan få ut minst lika mycket av att vara sur och fittig som folk överallt är emot mig. Hela jävla svenska samhället är fullt av grinhaggor, jag känner mig inte alls utanför om jag joinar deraas klan.
När ska man bara kunna få saker att gå lätt, bli lycklig och bara glida av farten man fått upp? När kommer det jävla fucking flytet??
Jag pallar liksom inte.
Hela sommaren har nästan gått..
Midsommar blev av iaf ute på Ekerö med Daniel och hans vänner, mycket trevligt, vi badade tunna, bastade, åt massor, drack massor, gick på logdans på kvällningen, åt jordgubbar, hade sönder glas när champagnen öppnades (jag), duschade, sov, åt lite till, pratade massor i fyllan o villan, ja det var en bra midsommar!
Emellertid har jag också jobbat för den som undrade febrilt vad jag verkligen Gör om dagarna, börjat renovera mitt köksbord, fått en ny inneboende, blir snart utan min andra inneboende, söker febrilt banklån utan vidare framgångar, ska på fredag göra synundersökning för att jag ska börja övningsköra, tittar på resor, i synnerhet Medelhavs-kryssningar också utan vidare framgång, allt ska va så jävla svårt och komplicerat hela tiden, önskar mer tid för mig själv som vanligt, är ömsom lite lagom snurrig i pallet efter ha jobbat dessa varma dagar, medan Alla andra är lediga, så snurrig att jag tappat mitt sl-kort en gång och nu senast glömt plånboken i trappen bakom dörren ( den hamnade där när jag slängde ut saker som var i vägen i väskan när jag skulle fiska upp nycklarna ).. Men jag ska väl inte klaga! Finns alltid dem som har det värre, men bara att jag har många bollar i luften nu, och allt går inte spikrakt framåt på en rosenväg. Vem har sagt att det ska vara lätt?? Medan vissa bara får glida in på räkskal och räkmackor och allt vad det nu är och ärva pappas företag eller miljoner eller helst båda, eller bara så där tjäna 26000 i månaden, får lilla jag bara halvt jobba ihjäl mig för mina ynka korvören, ringa helst 20 banker om att få belåna min slitna 40-talshyresrätt med min kassa lön, tänk nu inte på att jag är fri från betalningsanmärkningar eller har kämpat hela mitt vuxna liv för mitt boende, nej, se bara på pappret hur lite jag egentligen tjänar, så kommer jag bo på gatan snart ska ni se.
Skall strax ta tag i bonnires trafikskola, slipa och lacka mitt bord, rensa avloppet, skura toan, när jag helst av allt egentligen bara vill sova. Men det är som vaanligt...
Var ute för två helger sen med sillen o co, vi var på garbos, det var roligt! måste bara dokumentera det. Innan jag glömmer det bakom dörren...
Vill ha semester och lite jävla flyt. Tack.
Jag glömde dokumentera!
Är du totalt ointresserad av det kan du sluta läsa här.
1. AVFÄRDEN
Direkt från Mias student i fin skjortklännning drar vi iväg och jag byter hastigt om till en mindre fin klänning, jag vill inte gärna dra på rock-camping i finaste gå-bort-kläderna.. Kommer på en del saker som vi kan tänkas behöva inhandla, och vi beslutar att köra så det ryker tills klockan nio typ då vi kan stanna på någon bra affär och fixa.
Kommer faktiskt ända till Norrköping där vi beslutar att handla och också dra en kissning, passar på att köpa korsordstidning med, plus pennor, ska ju liksom åka bil i typ 7 timmar...
2. VIDAREFÄRDEN
Åker på vidare nedåt i landet, förbi Jönköping, och hela resten av Småland, man ser hur avfartsnumrena blir lägre ju längre ner i landet man kommer, vi ska till avfart 45, började i Stockholm på typ 176 (?) så vi har några att avverka. Men det går bra och vi glider på fint. Till slut kommer vi till Sölvesborg, vid typ 2 på natten, alla vi ringer till ligger tydligen och sover, ingen svarar iallafall, och vi börjar bli aningen desperata, var ska vi liksom, inte så att kommunalrådet i Sölvesborg har tillåtit några skyltar till själva festivalen verkar det som, vi sitter där i bilen i en död liten håla till stad och har ingen att fråga. Efter många om och men kommer vi slutligen fram till att vi ska till Norje, och åker dit, men Örjans camping är lika svår att hitta som en nål i en höstack, det är mörkt och natt, hela Norje-atmosfären är infekterad i ett stinkade hölje av alkohol, fylla, spyor, man känner hur lukten bevisat att man kommit rätt, och alla fulla rockers och fjortisar går mitt på vägen utan reflexer (gärna svartklädda också, som rockare ska va!) på vingliga promenader, jag och Daniel kommer nyktra, trötta, aningen despo, vill hitta campingen, men eftersom ingen av våra vänner vill lyfta den förbannade luren beslutar vi tillslut att sova i bilen, i skogen.
3. DEN FÖRBJUDNA FASANSFULLA NATTEN
Sagt och gjort, busigt och förbjudet känns det, vi bäddar iordning och hammastaddar oss i den lilla "rymliga" combin, tränger ihop oss så gott det går, och vi somnar, men kan inte sova speciellt djupt, det är konstiga ljud överallt, det går förbi fulla skumma nyfikna människor, det lever en massa högljudda djur (nähäää??) i skogen som man tror ska anfalla bilen, jag vaknar av att jag är kissnödig och när jag varit ute och kissat känner jag att jag är kissnödig igen, och så där håller det på större delen av natten, kraftig urinvägsinfektion, beror nog på kylan, det gör så ont att jag blir illamående, skulle i det läget göra vad som helst för att få upp ett rymligt fyrmanstält med massa filtar och mys, men Daniel sover som en stock, jag sätter mig i framsätet, när jag ska ut igen brakar det till i skogen och bara ett par meter från bilen springer en enorm jävla älg förbi, plötsligt känns det bättre att stanna i bilen....
Försöker somna så gott det går där fram, går bra förutom att man får en sjuhelvetes nackspärr....
Morgonen gryr, jag klarvaken trots bristen på sömn, är fullkomligt inställd på att nu när det har blivit ljust ska vi ragga upp den där jävla campingen och slå upp vårat förbannade dyra nya tält, men tro ice att jag får liv i Daniel, hur jag än försöker skrämma honom med att bonden kommer i sin bil ute på vägen och ser förbannad ut fortsätter han sova. Känner plötsligt behov av att kunna köra biljäveln själv, med sovande Daniel i, men tro inte att det är något jag provade på.. (Nästa år...)
4. CAMPINGEN OCH ÅTERSEENDET, DAG 1
Till slut får jag liv i honom och vi drar till den campingen som vi tror är Örjans, och visst är det rätt, vi betalar massa pengisar för tält och bil, jag känner en stor lättnad när vi äntligen är här (!) och nu återstår det bara att hitta Linda och Beas boning, vi letar febrilt men problemet är att det finns fler än bara LInda som hittat Rustas fantastiska billiga tält, så vi vågar inte riktigt lita 100 % på min magkänsla att det kunde vara rätt tält, vi drar till bilen, försöker ringa runt till de icke-svarande, lägger ut vår fina prickiga fleecefilt och intar frukost med rågbrödsmacka och baconost, dricker cola light och äter grannysmith-äpple, till slut hör Linda av sig, men hennes batterier dör ju hela tiden, till sist möts vi, och får bevisat att det var rätt tält jag trott från början, men vårat nya fina tält får inte plats, vi får dela med Linda och Johan, men det är okej, vi installerar oss lite och drar och byter in våra biljetter mot armband, sen drar vi till beachen, solar, jag somnar i solen, bränner mig, vi badar i det salta havet, det är ganska varmt i vattnet för årstiden faktiskt. Sen blir vi hungriga och går tillbaks till boningen och äter ravioli med majs och grönsakskrydda (såklart), jag smakar våra tiokronorsdrickor ( de rosa ) vilka smakar skit så jag slänger dem efter att jag fått tillåtelse från de övriga campingdeltagarna, sen softar vi lite med några breezers och Johan dricker rent Absolut Ruby Red och Daniel kör med sina sedvanliga redbull-jägers.
Sitter och har mycket angenämt och trevligt på vår lilla camping, sen är det dags att dra till festivalområdet, för nu väntar inga mindre än Whitesnake och Deff Lepard, jag och Linda rockar fett, Johan och Daniel står och diggar som moraliska stöd, äntligen får jag se de jag väntat på så länge. KUL!! Sen kommer jag på den briljanta idén att äta smarriga langos de luxe vilket är sjukt gott samt pommes frites med vitlöksdip och handburgare och fish and chips, ska det va så ska det va, större delen av min föga resterande reskassa gick åt här....
Det var rätt tält jag trott från (b)örjan
Installerar oss vid vår boning...
Som jag säger; Med en breezer i handen är man redo för allt!
After beach med tjockismage och magväska
Hela (nästan) vårt trasiga gäng
På väg till Whitesnake
5: DAG 2
Efteråt är vi så trötta att vi går och lägger oss omgående. Det blir fasansfult varmt i tältet med fyra fyllon, därför flyr jag i panik ut på morgonen med mitt liggunderlag och sovtäcke utanför tältet, det blir lite skönare, men solen ligger på och jag är bränd.....
Skit samma, snart vaknar de andra, vi äter lite rågbröd idag igen faktiskt, sen softar vi större delen av förmiddagen, jag har ont så fort jag skrattar eller rör mig i fel vinkel eller när Daniel rör mig på fel plats, är ju brääänd som fan. Skyr solen hela dagen så gott det går, sen drar vi till festivalområdet och ser nåt band som Johan tycker om, dricker cola, kollar på folk, köper en varsin t-shirt, går tillbaks till boningen , forsätter på konservburksdieten ravioli med majs och grönsakskrydda, smakar lika förträffligt idag kan jag säga, sen dricker vi några breezers, jag vill ha belgiska våfflor som de säljer i varannat tält, och när jag väl köper mig en 35-kronors liten seg våffla med fusk-sprits-grädde och billig slajmig sylt på är det inget roligt längre. (Som en liten bebis)... På kvällningen åker Koskenkorva Nordic Berric fram, jag groggar i begagnad Smirnoff iceflaska, det funkar utmärkt, blir promenadvänligt, och mycket praktiskt. några tokiga grannar kommer förbi, sedan är det det dags för festivalområdet igen, Mustasch ska spela, och när jag ska köpa cider i baren frågar de leg på mig som jag inte har, typiskt, men det var ändå äckliga cider, och dyra var dem!
Vi ser bandet och sen ska vi vänta på Poison som är det sista bandet som ska spela på hela Sweden Rock, men de suger trots att vi snott trasiga brassestolar och slagit oss ner i det dammiga gräset i mörkret, så vi drar...
Somnar och beslutar att dra tidigt som fan på morgonen efter.
Så såg det ut när man vaknade i det heta tältet!
6:AVFÄRDEN
Vid halv åtta är vi klara för avfärd, vår superchaufför redo och tältet packat av en rutinerad Anna som varit med förr (enl Linda) och nu har vi också kirrat de där extra pinnarna som försvann från tältet i Uddevalla, mycket bra, Annas ånest är borta. Vi kör så det ryker tills vi kommer till Mc Donalds och intar frukost, jag får en må-illa-släng likt den jag fick den fasansfulla natten i skogen, jag dricker 1,4 l vatten, lite kaffe, en juice, bagel och egg mc muffin, sen åker vi vidare tills allt gjort sin verkan och jag måste kissa igen... Linda och Johan sover där bak, de har de bra där bak i bilen som vi brukar skoja, och jag försöker också sova resp lösa korsord, Linda vaknar sen och vill också lösa korsord, vi sätter oss bredvid varandra och löser ihop, sen sover vi och när jag vaknar är vi på Essingeleden, äntligen hemma, lämnar Johan, åker och handlar på ICA på Spångavägen, mozzarella, tomat, pastasallader, frysta rätter, åker hem till mittt nydammsugna hem, så himlars skönt, äter och Daniel vilar, jag packar upp lite, sen drar vi til hans mor och lämnar bilen, försöker rädda en uttorkad skata, tvättar av bilen från allt brukaktigt damm sen drar vi till Haninge och somnar tvärt
SLUT PÅ DOKUMENTATIONEN
Soft helg
Vi som ändå inte har några pengar att åka och handla för liksom, alla jävla pengisar tog ju slut förra helgen på vår dyra resa.
Om någon känner för att donera sisådär 40 000 så är ni varmt välkomna, det går till välgörande ändamål.
Imorse såg vi på tv-shop, fan vad roligt det måste vara att göra ett sånt där inslag! Bara vara så där überpositiv till totala skitprylar och bara tjäna massa pengar.
Försöker fortfarande sluta dricka kaffe, går ganska bra, har hållt upp i tre veckor snart, men klart det känns liksom. Snart kommer jag tycka det är äckligt med kaffe när det har gått tillräckligt lång tid utan.
Snart är det midsommar också. Undra vart det bär av då? Alla mina sk vänner tycker ju inte att de ska räkna med mig längre bara för att jag träffat Daniel, kul att de precis har vart likadana men ingen sa nåt då. Men det blir nog kul iallafall!!
SWEDEN ROCK HERE I COME!!!
Mia tar för övrigt studenten idag, jag hade tänkt lite lagom att spenadra större delen av dagen med henne, men då visar det sig att mottagningen inte är förrän kl 17, jag tänkte ju dra mot Blekinge ´vid 18, tight blir det, men kan bli bra ändå, jag bara åker dit, dumpar mina presenter, drar hem, hämtar packningen, drar på rikt!
Har varit ledig idag, och ensam hemma större delen av dagen. SÅ HIMLARS SKÖNT. Satt med korsord i två timmar till att börja med, sen provade jag kläder och sminkade mig och piffade till mig, poppade lite nostalgiskt skön musik, sjöng falskt med till Spice Girls framför spegeln (tyckte förövrigt att jag var skitsnygg) och Tina Turner och alla de dära starka kvinnorna...
Bestämde mig efter det att nu ska jag till Systemet och handla så jag gick ut i den strålande solen, tog ut massa cash, in på Konsum och köpte inslagningspapper (fantastiskt att de har det där, faktiskt), sen på Systemet var han i kassan nära på att inte fråga leg, men jag är så duktig så jag visar ändå, så jag fick ett litet paket tuggummi bara för därför!!
Kul att man gör sig så snygg att man ser ut att vara över 25 faktiskt..... ELLER INTE.....??
Nu tänkte jag vara ihärdig och städa också, när man ändå har tid, är ensam hemma och allt det där, men värmen gör att allting tar tre gånger så lång tid som beräknat, därför fastnade jag här framför en stund, men klockan är bara två, jag ska inte åka förrän vid fyra, jag hinner!!
Men ska bli sjukt kul att se Deff Lepard iallafall. Man har ju inte betalat 1790 kr för ingenting liksom!!
Kom på igår hur mycket pengar jag lagt ner på denna resa
1790 kr biljett
1000 kr campingutrustning
800 kr bensin
400 kr alkohol
1000 kr cash att leva på, betala campingplats, mat med mera
250 kr övrig mat
Daniel har lagt ner 600 kr på grejer från Ö&B, för att jag manade på honom att vi kan komma att behöva lite plasttallrikar och sådana där fiffiga prylar...
Hade lika gärna kunnat ta en veckas charter på Kos. Men nu har jag gjort så här, och hoppas att det är värt pengarna...
Nu ska jag dammsuga, hänga kläder, kolla posten, torka bordet, bädda sängen med rena lakan, ifall nån undra..
JO, EN GREJ TILL; I TISDAGS HANDLADE SJÄLVA KRONPRINSESSAN VICTORIA AV MIG!!! DEN DU!
Olika saker!
Idag har jag jobbat från kl 06 och framåt, fett trött som jag var gick jag och åt min medhavda pastasallad i solen på Raoul Wallenbergs torg efter jag slutat, blev fett mätt så jag la mig ner på stenbänken bland alla andra diverse solande turister - och tvärsomnade mitt i stadens rusningstrafikpuls!
VAKNAR UPP två timmar senare, med lättare solsting, omringad av ett femtiotal mysiga piketpoliser, ensam på min stenbänk, fattar noll, går óch köper en glass i en liten kiosk av en jättetrevlig utländsk kvinna och avnjuter således dagens andra glass, sätter mig nere vid Nybrokajen och kollar på båtar, så skönt att bara vara ensam för en gångs skull, göra vad man vill och känner för, inte bry sig om någon annan för en stund, bara jag och glassen och solen i vår egen lilla bubbla.
Klart det var ju en massa andra folk där, men vad brydde jag mig om dem?
Längtar så mycket efter lite ensamhet, få rensa tankarna, komma till ro, sova massor, en vecka hemma helt för sig själv, bara ligga i sängen en hel dag, inte göra någonting, för att en annan dag göra allt det där man borde, men i sin egen takt, inte tänka på att man måste iväg någonstans, hinna någonstans, gå och köpa någonting,laga mat åt någon, vänta på att någon kommer, göra sig i ordning för någon annan, bara slippa finnas till för någon annan än sig sjäkv, fy fan så skönt det skulle vara!! Inte för att jag misstycker om de underbara själar jag har omkring mig, bara att det blir liite för mycket ibland. Man kastar sig in i nya saker innan man ens är halvvägs över bäcken.
Stör mig fortfarande på Sats-lådorna jag tidigare omnämnt, speciellt nu när ingen har tid att bry sig om de där svarta små kartongerna som bara blir dammiga, alla vill bara låna pennan som sitter fastsurrad i spiral på sidan, har dessutom bevittnat ett o annat stöldförsök av dessa pennor..
Idag har jag även ätit underbar middag med Linda, som vi läckert avrundade med en lagom tretimmarsvilning, och vid uppvaknandet intog ett välbehövligt skrovmål med Ben & Jerrys, och varsin stor kopp Harrods-te. (Linda kamomill, jag passionsfrukt, ifall nån undra..) Sen betalde jag räkningarna, 7,5 landade de bara på denna månad, då jag dessutom sagt av humana skäl till Linda att hon inte behöver ge mig hela hyran just nu för hon ligger också back ekonomiskt, kul att jag ligger ute med 1300 som jag aldrig får igen verkar det som.
Igår storshoppade jag till Sweden rock, allt bra en campare som Anna kan tänkas behöva..
*Ett tält
*Ett sovtäcke (för 99:-, men haggan i kassan tog betalt för två, morr!!)
*Ett par gummistövlar
*En riktig fleecetröja
*Magväska (BÄSTA!) (Dock skamligt dyr, 269:-, dock Samsonite så man får hoppas den håller för de där pengarna, mår faktiskt lite dåligt över min iver efter magväska tog över rim och reson vad gäller att hålla sig till vettigt pris för en sådan.)
*6-pack drickor (eeeh???) rosa och fina, ser på gränsen till giftiga ut, men kostade bara 10:-
*Samt nya galgar, som jag märkt upp med gröna A-n, efter alla mina galgar spårlöst försvunnit på senaste tiden, och trätrall till min lilla ballefjong (läs; balkong), blev underbart vackert och fräscht och bra såklart!!
Jo, men annars är allt bra ska ni se, livet rullar på i rasande tempo, och som sagt jag längtar efter andrum just nu. Kram på er.
Massor!!
På söndag fyller jag år och då blir det fika och mys med väninnorna mina, samt familjemiddag mot kvällningen!
Ikväll är det köpestämma också för denna fastighet med omnejd, spännande..
Har inte bloggat mycket nu, har som ni märker fullt upp faktiskt. Efter den underbara soliga helgen i skärgården trodde jag att jag hade laddade batterier men nu har de redan tagit slut tror jag bestämt. Har haft ont i huvudet i två dagar i sträck. Som jag brukar säga nu för tiden:"Det är nåt FEL på mig alltså..."
Snart kommer mamma hit innan stämman. Sen kanske jag ska träffa Zarah om jag hinner/orkar, mobilen ligger och blinkar att den kommer dö ifrån mig snart, jag måste köpa Jens Lapidius nya bok också, samt ett frimärke så jag kan skicka in annonsen till Cirkus Maximum där man skulle hitta fem fel så kanske jag vinner gratis biljetter. Det vore väl något.....??? Har rensat bland mina vinterskor, har bara vår och sommar kvar nu. Känner allmänt att jag inte hinner mycket dessa dagar som sagt. Jag fyller år, Mia fyller år, sen är det grönan och studentskiva samma helg då jag också jobbar, veckan efter det är det plötsligt Sweden Rock, och jag som knappt hunnit andas. Ja sen är det ju bara ett par veckor tills midsommar och sen går det bara utför... Som jag också brukar skoja: Ifall datorn vid det här laget luktar bränt så är det bara jag som är utbränd, men detta bör inte inträffa ifall ni innehar en juste brandvägg... hihihoho.. Borde gå och kolla mitt höga blodtryck mer ofta, dricka ännu mindre kaffe än vad jag gör, sluta stressa, sova mer... Kan det inte bara komma en sån här låång helg snart? Som i påskas, fyra dagar ledigt bara sådär. Känner mig inte hemma längre när jag är hemma. Linda regerar och har min säng. Ett hål i mitt innersta har öppnats och där gror mer än vad man tänker på. Har inte ens hunnit smälta London riktigt ännu.. Ja ja, tur att jag har min Daniel som alltid finns och tar hand om mig när jag är snurrig, stressad och förvirrad, såsom jag ofta är!
Men en sak jag oftare och oftare funderar på: Vad är egentligen meningen?!?
Kaffe, stubstansernas limousine, du gör mig så pigg och fin! (?)
Mera blogg
*Har köpt massor i London
*Hatar fortfarande knark
*Älskar våren
*Vill ha nya jeans
*Är skitsugen på att utbilda mig till flygvärdinna
*Känner mig otroligt kort i tonen
*Äter ohämnat med lättsaltade chirre
*Batteriet på Nokian som jag har nu istället för samsungen är lika dåligt som det på samsungen
*Mitt nya schampo fungerar faktiskt
*Det var nog allt!
Mera blogg, ge mig!
Har abstinens efter att rida och träna, basta, sola (riktig sol), simma, bli någorlunda fast och fin till sommaren.
Har haft en gemytlig helg i London, den stora staden, Stockholm är en fis i rymden jämförelsevis med London faktiskt. Härligast var faktiskt flygbussen hem, gratis från Arlanda till St Eriksplan mitt i natten, nedsläckt mysig snabb buss ensam på den stora vägen. Har shoppat allt ifrån Harrods-teer till Grow-ups-leksaker. Klippte även Daniels katts klor igår, vilken djurplågare jag kände mig som, ta bort deras enda stolthet och försvar. Helt förvirrad stackars katt! Skulle träffat Jenny igår men jobbade över. Medan vanliga arbetarfolk jobbar 8 timmar om dagen jobbar jag 9,5 i snitt. Inte för att jag på något sätt vill klaga, har varit ledig massor nu senaste veckorna, så nu måste jag jobba lite mer helt enkelt för att återställa min ekonomiska balans, men bara konstaterar, att det är så nu. Vill ha lön, spara massa pengar och åka på Sweden Rock. Det roliga är att biljetterna tar slut innan man ens har fått lön för fan. Vet inte hur vi ska bo heller. Ska tydligen ringa nån Örjan och snacka med honom.
NU var det längesen!
Man skulle kunna säga att ingenting är sig likt efter den dära mytomspunna jävla kryssningen. De flesta av våra medpassagerare av de brokigaste sorter har som kommit till nya insikter allihopa mer eller mindre efter landstigningen. För de flesta har livet tagit en vändning ingen hade kunnat förutspå, och även om det är mycket rörigt just nu, tror jag på att det kommer reslutera i något positivt i slutändan! Men det är som svårt att fokusera och koncentrera sig på att rycka tag i ett centralt problem, hos en specifik person. Alla har fullt upp med sitt, alla har sitt eget att pyssla med och ta tag i och jag försöker samtidigt bara vara och njuta av livet nu när det äntligen råkar vara så att jag har hittat någon att vara tillsammans med, men man kan inte bra fly, man måste keep on going med allt annat också, och även om jobbets dagar bara flyter på utan större bekymmer, så vet jag att det är så mycket jag borde bara sätta mig ner och ta tag i på riktigt, analysera, ta mig tid, hjälpa de som har det svårt, jag vill så gärna men tiden räcker inte till, inte just nu, och jag vet inte när jag har mer tid, när det kommer, vad jag ska göra med den tiden?
Skulle jag skriva en bok om detta, vilket jag ofta känner för att göra, skulle baksidan kunna te sig så här:
"Kryssningen"
"För Anna hade livet stannat upp för längesen. Hon var fast på ett skitjobb sedan alldeles för länge, träffade oseriösa killar, hade ingen ordning på någonting, ville ha nytt av allting, hennes vänner hade det olika omkring henne, men ändock helt okej, så blev det 2008, Anna kände på sig att detta någonstans var ett bra år, äntligen fick hon det jobb hon ville ha, men var det allt? Efter lång väntan åker hon med sina närmaste vänner på en kryssning som kommer på ett eller annat sätt att förändra deras syn på livet. Ingenting har kanske någonsin varit sig likt bland barndomsvännerna, men det är ingenting mot vad som sker nu, efter landstigningen blir ingenting som förut igen..."
Jag har med mycket hjälp börjat få ganska bra ordning här hemma, efter en lång dag på IKEA, och nu ska jag börja röja i mitt rum för snart flyttar Mia in, då blir vi tre galna brudar plötsligt i min lilla lya!
Är det orättvist att allt känns så bra för mig just nu medan jag har nära vänner som vrider sig i tristess och panikångest, drogbekämpande, smärtsamma separationer, oseriösa ragg och allt däremellan?
Jag väntar indirekt på den stora smällen, när allt jag nu är så lycklig över visar sig vara bluff, en lögn, något annat, går sönder, försvinner, spolas bort. Precis när alla de som har det svårt nu börjar räta ut sig kommer nog min smäll. Inget jag önskar, eller går och väntar på, bara som om det vore det typiska. Man undrar vad som är haken liksom!?
Saknar min Jenny, vill att hon ska komma tillbaka, dricka kaffe, vakna i soligt kök tidig morgon i Grimsta, äta kokt ägg med kaviar, rostad macka, gå ut med Izac i morgondaggigt gräs, lyssna på rock´n´roll på skev radio på köksbordet.
Någonting annat jag stör mig på är alla dessa jävla S.A.T.S-lådor och alla dessa dryga medlemsrådgivare. Kommer in överallt, på alla fik, på alla 7-elevens och Pressbyråer, lämnar sin lilla svarta kartong med fastsatt penna i plastspiral, med utlovat pris om ett gratis årskort, en överambitiös träningsnarkoman som med sitt visitkort vill sätta spår, inspirera till träning, prata med butikschefen, för att inte tala om när man blir uppringd av dem, tre gånger samma dag, man tror först det är något viktigt, för vem ringer tre gånger en och samma dag på ens mobil, när man ringer upp kommer man till någon jävla anläggning, Ja vi skulle bara höra om du var intresserad av ett träningskort för 500 i månaden, Nej tack, liksom. Jag är less på dem. Vad vill de med alla mailadresser de får in i de svarta lådorna? Vad kostar inte dessa kringdrivande medlemsrådgivare som strör sina visitkort? Tacka vet jag seriösa gym, utan dryg och påträngande marknadsföring, denna metod skrämmer iväg folk, känns intergritetskränkande, onödigt påkostad, vad är grejen??
Nog om det, nu ska jag gå till groven, dammsuga, bära ner sängstomme till källaren, sen sooova. Är så sjukt trött. Det vänder nog!
Anna njuter av livet, vad det nu innebär....
Kryssning med extra tillbehör
1 Jag slutade jobbet tidigare, för det var så lugn lunch. Jag tog min dragväska och promenerade i solskenet till Skeppsholmen, blev bjuden på mat, löste korsord, kände mig trött, "undra när/var jag ska vila?" tänkte jag där jag satt och kände hur ögonen höll på att åka igen... Snart anlände Miranda, Janita, Mia, Sandra. Jag och Mia hjälpte till med disken (som tack för maten, plus att det skulle gå fortare) och tog oss sedan varsin Irish (Mia öl) varpå mina svarta finbyxor fick sig en liten portion morötter med tilltugg eftersom att jag inte hade några arbetskläder. Men vad gjorde det?
2 Vidare drog vi, ett redan ganska stort gäng, till Slussen, lite glada i hatten (hade nu fått i oss 2 irish) mötte Erri som satt och längtade efter oss på bänken utanför Pressbyrån, jag sprang in och köpte blommor, en Lindt-påsk-choklad-hare med pingla på (en pingla till min pingla) samt grattiskort, pärlan i kassan slog in blommorna åt mig, jag passade samtidigt på att ta ut cash, sedan skrev vi i kortet, nu var klockan plötsligt prick 17, då vi skulle vara på terminalen egentligen, jag manade på vårat gäng att snabba oss, springa till bussen, vilket vi gjorde, bussen kröp iväg i rusningstrafiken, Ewe ringde, sur för att vi blev sena, men vad fan skulle man göra nu, kunde inte komma fortare än så här.
3 (Jag) SPRINGER av bussen, hela vägen ner till terminalen, in på terminalen, stressad och lagom förvirrad bland alla folk, med blommorna i högsta hugg och Lindt-haren + grattiskortet i fickan, går ut igen, de är utanför, jag kramar Ewe och ger henne blommorna + tillbehör, hon blir ganska glad, hon ler iallafall, efter kommer resten av tjejgänget: Erri går med hembränd skylt runt halsen; "Grattis Ewe 21 år!" sjunger Ja må hon leva, tror inte Ewe är sur längre efter detta. Vi skakar hand med typ 19 killar (känns det som), kommer knappt ihåg hälftens namn, därinne står tydligen flera som ska med oss, två killar till plus en tjej (omedelbar konkurrens, ursäkta, ska hon med oss eller?) dem säger inte så mycket i och för sig, låter de hållas på sin kant. Går sakta men säkert framåt i kön med olika säkerhetskontroller, är det inte ID så är det vakter, knark-hundar, biljettapparater, olika utrop i högtalarna som man inte hör nåt av, trängs med våra rullväskor (tyvärr inte ensam med en sån faktiskt) skingras lätt bland folkmassorna, någon (eller ska man säga något?) fastnar i en av kontrollerna, jag känner att det inte är mitt problem, forsätter gå mot ombordstigningen, kommer på båten, går i heltäckningsmatteklädd korridor till vår hytt, 6013, kliver in, alla mina brudar är inte på än, bara grabbarna som jag inte känner än, vågar inte riktigt ta tag i dem nu och börja lära känna dem, men det är bra att vi alla har hytter bredvid varandra, nära och bra. Mina brudar kommer på, efter många om och men, vissa vill gå och äta, jag med, men inte just nu-nu-nu, utan senare, ett stort gäng går och äter, jag går in i nästa hytt med brudar, blir bjuden på barnmat (kall, utan sked) så tänker jag att nu klarar jag mig ett tag till, vi byter om lätt och går på tax-freen, köper alkohol och groggvirke till kvällen, går ner till hytten igen, gör grogg med ljummen burkläsk i plastglas, försöker poppa till de finska dansbanden som de spelar på telefonradion, passar på att ta mina beroccas plus resorbs, byter väska till storlek mindre, lägger ner min mun-spray, plånbok, mobil, några tuggummin från mitt storpack V6, de andra kommer tillbaka från middagen. Jag går ut i korridoren och vidare in till nästa hytt, vi festar vidare, jag känner mig trött, försöker komma igång, vi har ganska kul, poppar musik i killarnas hytt med madhavd boombastic-stereo, de där två anonyma killarna och den anonyma tjejen kommer in, det visar sig att ingen av dem är tillsammans med henne, bra, då har vi två till!
4 Vidare fortsätter vi till club7even, nattklubben, dricker cosmos (jag) Mia vill dansa, på dansgolvet står massa konstiga folk som försöker desperat ragga upp en, jag går tillbaka till vårat bord, en av de där anonyma killarna som ser ut lite som Mr Doe pratar med mig (Daniel heter han), vi har en ganska intressant diskussion (minns ej om vad), jag pratar även med hans bästa tjejkompis Jessica, gullig tjej, plötsligt vill han gå iväg och prata med mig, låter som en klyscha, men jag vet att han inte är den typen, känner någonstans att han bara vill prata. (Sen att han ser jävligt bra ut och liknar Mr Doe gör ju inte saken sämre, direkt..) Så vi går iväg och pratar, massor faktiskt, om allt livet innehåller, han säger att jag har koll på läget, det ser man i mina ögon (fint sagt!) han tror han gjort bort sig när han lättat på hjärat så mycket som han gjort på så kort tid, men jag är ju som jag är, aldrig den som är den, och när jag är som jag är kanske det snarare är jag som gjort bort mig, jag som börjat prata norrländska, utan vettig anledning, bara för att jag får för mig att jag hatar stockholmare, men iallafall, sen går vi tillbaka till nattklubben, då nästan inga är kvar, bara tomma champagneglas står kvar vid bordet, vi drar ut från nattklubben, Janita hinner ifatt mig, vill prata ut om våra missöden, Daniel drar, vi pratar, när jag går ner till hytten där Jenny sitter med chefen från H&M i Vällingby, samt Tom med färgat rött hår, pratandes om barndom, alkoholism och andra missöden, jag beklagar mig att jag tappat bort min man, min nya soulmate, han bara försvann liksom när jag pratade med Janita, ingen som sett honom, aaalllååå??
5 Snart anländer han hytten, min man, vi fortsätter diskussionen om barndom, alkoholism samt toppar med lite narkomanism, varför är man den man är idag, varför är våra vänner som dem är, hur kommer det sig att vissa aldrig kommer nånstans i livet och tar tag i sig själva, vad kan man själv göra när man som vän ser en annan vän i dessa missöden, när man vet att den vännen inte är kapabel till att komma ifrån det, räcker det med att lita på sig själv med mera. Lång diskussion med full pratglad Anna, principfast dessutom, jag och Jenny påminns återigen hur "starka" vi är som jobbar, men sen jämför vi bara med våra vänner också, inte med resten av världen. Till slst tröttnar Jenny på H&M-chefen, sparkar ut honom, går och lägger sig, jag och Daniel lägger oss i sängen till ett försök att sova, men det gååår inte, så vi kramas natten lång, han hoppas att jag är lika underbar imorgon, jag säger att enda skillnaden på mig imorgon är att jag ser ut som en häxa och inte pratar lika mycket, och hoppas att jag inte lyckas skrämma iväg honom såsom jag alltid lyckas så bra med med alla andra killar. Miranda och Mia är ute på okänd ort, trots att det är våra hyttkamrater, kommer senare på morgonen, vi är fortfarande vakna, har bara sovit nån timme, nu är det plötsligt morgon och frukostbuffén väntar, alla går utom jag och Daniel som tycks fastnat i sängen, när jag blir tillfrågad av Jenny att följa med och äta säger jag: "Jag har min frukost häär!"
6 Mia och Miranda åter hemma i hytten 6013, jag kvar i sängen, vill egentligen sova men får ingen ro, alla uppe och håller på att väsnas, båten gungar, vi planerar löst att gå och bada, men jag är hungrig, vill ha pasta, baksmällan gör sakta entré, jag har en svag känsla av att det inte finns någon pasta på denna båt, efter en timme ungefär kommer vi till skott, jag mår illa när jag reser mig upp, dricker en berocca, smakar coca-cola och fanta ur burkar, får med mig Mia upp till Sea Side cafe, gammeldansen, köper två pissljumna drypande flottiga pizzaslicar, underbart gott på bakfull fastande mage, Mia vill sitta långt bort från scenen, jag vill sitta nära och kolla på bandet och de buggande paren, lovar att jag ska bli sån där när jag blir gammal, Mia kollar med avsmak på mig, petar i sig pizzan, jag har redan ätit upp mina två, vi går till karaoken, letar Jenny med flera, hittar endast rödhårs-Tom, utan igenkännligt sällskap, vi går ner till hytten igen, Jenny är där, hon vill också gå och äta, jag tar en till vända till Sea side cafe, skillnaden nu är att jag tar räksallad (tradig, tagisk, torr, äcklig) hon tar pizza, hon vill sitta nära scenen, kolla på de buggande paren, henne behöver jag inte lova att jag ska bli sån när jag blir gammal till, för det vet hon, det är redan inbokat i kalendern, både hon och jag om 30 år, vår plats, vårt kall. Fortsätter till karaoken där "alla" är nu, jag och Jenny försöker göra ett återupplivningsförsök med varsin Irish, efter halva drabbas jag av slående panik-må-illa-attack, ger upp, går och lägger mig i hytten igen, försöker sova den sista halvtimmen som återstår av resan.
7 Framme i Stockholm, precis när jag äntligen somnat ensam i en säng i lugn och ro och nersläckt hytt, måste packa mina äckliga saker som legat på golvet där alla trampat, torkar mosad banan ur min väska, ger upp försöket till att ta på mig byxor, eftersom det är mosad banan på dem med, får åka hem i tights och gympaskor, tur att det är mode, känns som att jag ska på jympa. Tar en halv evighet att krypa fram genom alla gångar med dragväskor för alla ska av på samma gång, det är varmt, jag är törstig, hungig, vet inte vad jag är sugen på, vill bara hem, det går så långsamt, alltihopa. Utanför terminalen står alla där vi för 21 timmar sen började vår resa, vissa är fulla, ska festa vidare, Jenny drar till Orminge, närmast hem av alla, Daniel vill att vi ska höras igen, sen drar han med, jag drar med brudarna till bussen, är såå törstig nu, sätter oss på tunnelbanan, mycket folk men vi har fått varsin sittplats iallafall, jag somnar typ, äntligen hemma i Brommaplan, går in på Pressbyrån och köper en Ramlösa, gud jävlar vad gott, sveper den på väg hem med min dragväska som för sitt liv, kommer hem, Linda ligger i min säng, jag blir förvirrad men går också och lägger mig där, hon berättar om sina fredagsäventyr, jag om mina, sen går hon upp, ska vidare ut idag med, jag somnar, hon säger nåt om att släcka och stänga datorn, jag mmm-ar till svar, hon går, jag somnar, vaknar halv nio idag, datorn på, lamporna tända, kokar nudlar och äter kanelbulle och päron, är sugen på färdigrätt, tur att Linda ringer och säger att hon är på väg hem, för då ber jag henne köpa det, hon kommer hem med en alfredo, plus en Geisha- vilken pärla jag har till syster!
Positivt sjuk
Är så otroligt positiv nu igen!
Idag har det varit Riktig vår, solsken och minst 12 grader, jag endast promenerande i tröja med jackan hängandes på väskan, känns som alla har solbrillor utom jag, för när jag gick till jobbet imorse snöade det, så jag drog på mig full mundering för att jag inte vill vara sjuk imorgon när vi ska på kryssning hela vårat, nuförtiden, trasiga gäng, inte visste väl jag att det skulle bli så här vackert väder!?!?
Gick en underbar promenad efter jobbet ut til Skeppisholmisen, hälsade på Jempisen, som skvallrat om att jag börjat i "restaurangbranschen" (okej, jag har börjat producera sallader 6 på morgonen, kallar du det restaurang så visst) till chefen Anders, som genast flög på mig när jag anlände: "Hörde att du börjat i restaurangbranschen? Kan du bära tallrikar?"
Och jag har sagt minst tre gånger till honom, att jag inte kan bära tallrikar, vilket han glömmer med jämna mellanrum, men jag upprepade det nu med, men tillade (som en parantes) att jag iallafall kan bära plasttråg och plastbrickor, varpå han inte lyssnade, utan tog fram tre tallrikar, la 3 brysselkålsbollar på varje, visade med sina stora grova starka manshänder hur man ska bära, jag med klena nypor försökte minsann jag med, om än osäkert, kaffeskakigt, med beniga fingrar och klent grepp, "Så nu låtsas vi att vi har 3 gäster ute vid bordet vid fönstret, nu vill jag att du serverar dem!"
Ja jag fullbordade mitt uppdrag, serverade från höger, pockade bort från vänster, precis som det ska vara..
Mina gäster måste ha blivit Otoligt nöjda!!
Sedan, for Anders iväg, jag smakade av Jennys översaltade fiskgrytebas, skrubbade diskbänk och diskade disk. Sånt man bara gör av farten.. Sen drack vi kaffe och åt varsin kaka, sen traskade vi till Apoteket, jag köpte upp mig med munspray (utifall Att man skulle få sig ett hångel?!?!) Berocca, Bisolvon, visade samtidigt stolt upp mitt nya Apoteket-Plus-kort, som jag fått Bara för att jag är så sjuk att jag handlar så mycket på Apoteket, sen gick vi till tunnelbanan, spelade Imagine på plattan för någon skum demonstration, Jenny skulle minsann till Vällingby idag och hälsa på mamman sin, så vi fick sällskap lång bit, trevligt för båda, sällan vi får det av varann nu för tiden. Trängdes om sittplatserna på Vällingbytåget, det gäller att "Ta plats, Dörrarna stängs" (faktiskt), drack en 33-cl Trocadero, pratade om knäppa folk, planen för imorgon, upp i ottan osv.
Har beslutsångest inför imorgon, hur jag ska hinna sova innan kryssningen, efter jobbet.
Ska ju liksom upp 4.45 och jobba till 14, sen på kryssning kl 17. Var ska jag sova timmarna emellan?
Jag lär ju inte åka hem?
Finns det någon skön "oas" i stan man kan ta in på och sova några timmar?
Känner mig plötsligt som en kringdrivande, hemlös, rotlös, uppe hela natten-människa.
Men det blir ju lätt så, när stressen och pressen smyger sig på, man ska hinna med allt, vara på plats rätt tid, vara alert jämt, ställa upp, kämpa, ta sig från plats A till plats B för vidare färd mot C, men däremellan då?
Finns det tid och plats för ro och lugn i stadens stressiga puls? Typ inte?!
Har faktiskt läst i senaste numret av Vårdguiden hur viktigt det är med sömn.
Så jag är inte knäpp som måste sova "jämt" som mina vänner envist tycker att jag gör.
Jag är iallafall inte utbränd, deprimerad, knarkande, arbetslös, bitter.
Jag är lycklig och harmonisk tack vare min väl inplanerade skönhetssömn, som nu kommer i kläm för en gångs skull. (Hjälp!)
Blir allmänt trött, ställer åt sidan, folk som envisas med att vara skumma, negativa, skylla ifrån sig, tycka synd om sig själva.
Har sådan o-lust varje morgon, känner att idag är jag så trött och sliten, håller nog på att bli sjuk, men jag går till jobbet ändå, tänker att jag kan gnälla av mig lite på jobbet, kanske få medhåll, eller medömkan, så kommer jag till jobbet, exponeras för allt som ska göras innan öppning klockan 8, hinner knappt dricka kaffe eller kissa, tänker men hur ska jag ens hinna gnälla då? får höra att min kollegas kusin dött framför ögonen på henne igår kväll, hon har inte sovit på hela natten, men hon jobbar på ändå, som om ingenting har hänt, jag har bara lust att pausa allting och krama om henne, men det finns varken tid eller ork för massa gnäll, här har vi ett jobb som ska skötas, ingen rast ingen ro, inget att deppa ihop över, hur skulle världen se ut om man gick och gnällde och grämde sig över småsaker, som om inte jag plötsligt känner mig så mycket piggare och friskare, herre gud, det är fan inte synd om mig, det finns alltid dem som har det värre!
Nu ska jag prova kläder, spegla mig (kommer tyvärr inga självtagna bilder på det hörrni fans!) packa, gå och köpa boombasticflaska med vatten, slänga sopor, diska vispen, förbereda frukost och sen sova. Hoppas det blir en rolig och angenäm kryssning imorgon!
I can see clearly now
Nu sitter jag barnisvakt i Grimsta, ställde upp i sista stund åt stackars Madde som ville gå ifrån sin söta Liam i 2 ynka timmar och träffa väninnor. Herregud, klart Anna fixar.
Pratar deeptalk samtidigt med Jempisen, min kloka, underbara, som också hon är babysitter ute i Orminge. Vi pratar känslor. Djupa känslor. Mina känslor - de är riktigt ostyriga de där - jag vet inte vilken ände jag ska börja i, alla säger en och samma sak, jag vet inte om jag vågar.
Inte för att jag kan dö eller nåt, men konflikträdd som jag är, så vet jag inte. Är jag redo att säppa ut allt? Redo att börja om?
Nej jag vet inte längre. Kan inte allt bara flyta på, komma till mig automatiskt, bara lösa sig, bara vara underbart, enkelt, okomplicerat?
Den underbara katten som jag är så kär i ligger i mitt knä och andas hårt och blött på min vänsterhandled, spinner och viftar på svansen, lite irriterad, mest nöjd tror jag.. Pratar gör den också. Söt! Liam bebis sover som en prins, inte hört ett ljud sen jag kom faktiskt. Den är så liten, katten, ryms i en glasslåda tror jag. Fy så söt man kan vara!
(Mamma-blogg-varning utfärdas, klass 3, första stadiet, diagnos; icke allvarlig)
Jag vill ut i Sveriges städer och festa, lyssna på schlager och rock, träffa nya vänner, som man kan festa med och leva loppan, sjunga, dansa, skråla, bara komma och gå, åka SJ-tåg hem på söndagen, helt överväldigad med nya minnen, folk, intryck, landet, reflektera, ringa en vän, lasta av sig, berätta allt i detalj, entimmesutlägg minst, krävs mycket kaffe och väntålamod för att klara av en sån!, sen på måndagen återgå till jobbet, rutinerna, vardagen. Hem till lägenheten, allvaret, tvättstugan, disken, sätter på en låt som påminner en om ens fantastiska helg, högt som fan, så man klarar av ens gråa vardag. Det vill jag. Helst nu på en gång faktiskt.
Sen, när ett år eller flera har gått, åter besöka staden, människorna, värmen, festen, musiken, åter minnas, förmodligen lika kul som förr, men man kan aldrig återuppleva exakt samma minne två gånger, men det kan bli annorlunda, bara bättre. Vännen man åker med är peppad, laddad, man lyssnar på medhavd musik på SJ-tåget, känner känslan; Nu är vi på väg IGEN! ÅÅÅH VAD HÄRLIGT! Och möter dessa människor vid tåget, hur Sverige kan det bli, kanske till och med ute på någon lokaltågsort, eller vid någon ödslig busshållsplats med ett o-sl-bussbolag, ute på vischan, hej hopp här kommer bönorna från Stockholm - den Stora staden!
Nu vill jag på Sweden Rock också. Hoppas det går att lösa. Gud så kul det skulle vara! Kan gärna åka själv bara jag möter upp nån där. Behöver inte vara nån speciellt strukturerad typ, bara det är rock i´n. Som när jag for till Västerås all by myself. Gick ju hur fint som helst. Tur att man lärde sig åka SJ-tåg när man var tio.
Skulle i och för sig inte vara helt fel att åka utomlands heller. Till nåt varmt ställe, med stranden mitt utanför fönsret. 30 grader varmt, spritflaskor för tjugo kronor på supermarket, flottiga kebabs och pizzor, Swedish-breakfast everywhere, sun-proof 25, stråhattar, illrosa biknis, rynkiga tanter, insmorda barn som leker med Bamse från Bamseklubben, siesta, inkastare, städare som snor ens "pets" (Erris uttryck i Bulgarien), fulla 17-åringar som är på sin första charter med bästisarna, tyska pensionärer, inhemsk personal som inte kan engelska.
Just det
Behöver en omstyrning av mig sj'älv, som jag sagt så många gånger.
Behöver en omverifiering av mina tankar, mer styrka, mer power to the people liksom. Linda bråkas på mig ideligen att jag mååste börja säga ifrån, att jag är konflikträdd med mera. Hon har så rätt, min kära syster, vill alltid väl. Tror att jag känner extra mycket för Jenny nu för att vi är ganska lika på det planet. Vi är snälla och vill att allt ska flyta på utan störningar. Utan bråk, tjafs, se helheten; huvudsaken är att alla är nöjda och glada, resten dissar vi, rakt av! Orkar inte tjafsa, ska det va så ska det va!
Det är farligt och ohållbart i längden, den där idén... Har bara tänkt instyrt på jobb, jobb, jobb, betala fucking räkningar, klara ekonomin, jobb, jobb. Inte tagit ansvar för mina relationer, tankar, handlingar! Nej, mer struktur. Tack.
Tror det kan bli lättare att hitta rätt i kärleksdjungeln till och med då. Fast det dröjer nog hur som. Helvete vad klen jag är.
Ta kort på sig själv?
Det är så förträffligt, att vissa påstår sig vara beroende av allehanda funktioner/sidor/kontaktnät inom denna genre, eller att vissa tillbringar större delen av sitt liv framför datorn, isolerar sig helt från att träffa folk på riktigt.
Det är deras val!
Men en grej jag strör mig på är alla dessa folk som envisas med att ta kort på sig själv i en spegel med en dåligt inställd mobilkamera/digitalkamera, lägga ut dessa på sig själv och tro att man har skapat nån sorts trend eller ser ut som ingen annan eller bara vill ha bekräftelse? Jag fattar inte!
Visst, man får vara glad om någon tar kort på en någon gång vid något festligt tillfälle, speciellt om man råkar tycka att kortet blir fint!
Men verkligen Anstränga sig, springa runt och handla massa kläder, springa hem och byta om, ställa sig i pose framför spegeln, dra fram mobilen och få till en "bra" min, sedan usb-a in den på datorn, döpa den till ex "Jag, 25/6-07-lite sur." eller "Jag, 25/6-07 med nya jackan, cool!" och sedan få typ gb-inlägg från likasinnade Lina_14 som skriver tex: "Fan vilken grym jacka! Var har du köpt den?" fast man klart och tydligt ser att den kommer från bik bok (allt som är rosa, grönt eller gult kommer från bik bok - daa?).
Men sen då? Har man något annat liv när man håller på så där?
Träffar man några vänner? Har man ens några riktiga vänner, eller söker man på detta sätt nya?
Tror faktiskt - ifall man söker nya vänner på detta sätt - risk för ytliga vänner!
Jag kan förstå att man shoppar, visst, och tar kort på sig själv om man provar någon ny outfit någon gång, för att kunna jämföra med sig själv. Men lägga ut på nätet och grejer?? Helvete ge upp!
Eller - ännu värre, de som har presentationsbilder på sig själva, tagna av sig själva, med en dålig mobilkamera, framför badrumsspegeln, halvt suddiga, en halvfet karl med tredagarsskägg eller en översminkad 14-åring med utväxt, boende i Huddinge i sliten lägenhet.
OJ vilka fördomar jag har. Men jag tror det är nyttigt med fördomar. Det viktigaste är faktist inte att nödvändigtvis veta vad man vill bli, uta veta vad man inte vill bli.
Är detta för att man är så ful att ingen vill ta kort på en?
Eller att man tycker sig själv vara så snygg, men ingen råkar ta just ett sånt bra kort på en innan?
En annan grej är att jag lagt märke till en tjej som brukar åka tunnelbanan tidigt på morgonen til jobbet, hon har vit, kort skinnjacka, supermegataighta jeans, vanligen mörkblåa, knähöga supermegataighta lackstövlar med orealistiskt höga stilettklackar, långt, välkammat blonderat utsläppt hår, enormt med smink.
Nej såna fördomar har jag inte, men man undrar, varför går man omkring så där halv 6 på vardagsmorgnar?
Hon kanske bara provar en ny outfit och går ut med den istället för att ta kort på sig själv och lägga ut på nätet?
Trash here I come
Klockan är 17.40 och de har börjat mörkna ute, nästan helt mörkt faktiskt. Jag är lika trött som vanligt, tänkte krypa till kojs runt 19 kanske, men först måste jag få i mig lite föda, samt tvaga mig och organisera i hemmet.
Idag har jag jobbat, en lugn dag på jobbet, nästan så man inte ville ta i när det väl kom folk. Jenny var den första att besöka mig där, hon hann läsa inte mindre än tre situation stockholm innan jag fick sluta.
Vi hade en trevlig dag på stan, gick och kollade på Stockhome, fikade och gick på gratis toaletter på Teaterbaren, åt enchiladas på Taco Bar, dömde oss bort till varmare breddgrader när vi slank förbi Fritidsresor och Ving.
Jag erbjöd mig att lägga ut för kryssningen med Ewe nästa fredag, då ville hon minsann med plötsligt!
Så nu ligger jag ute med pengar till både Mia och Jenny, men de är så söta så det gör ingenting.
Känns som sagt så bra med alla dessa resor detta år. Även om det "bara" är London och två alldagliga kryssningar, så är de iallafall ett avbrott från vardagen och kan förgyllas på bästa möjliga sätt ändå!
Till midsommar längtar jag till egen röd stuga i någon lummig skärgård med gammeldans och midsommarstångsresning och midsommarvisor och midsommarstångsdans! Gärna live-band med dansbandstouch. HELT RÄTT. SVENSSON.COM
Men det är långt dit, jag känner att jag måste börja dit jag längtar redan nu, men Hur ska jag hinna, Hur ska jag orka? Kommer få mer energi snart, ska bara lära mig jobbet ordentligt först... Just nu tar det alla mina krafter, jag som knappt har några i bristen på motion och sunda mat- och sovvanor, men det löser sig!
Blir mer och mer upplyst om hur o-stureplan jag är. Kommer i mina slitna Skopunkten-gratis-skor, trasiga brallor, trött och allmänt förvirrad, och dessutom allmänt skämtsam och förvirrad ut mot kunderna utan att skämmas. Tar min tid fast jag vet att de är stressade, försöker omedvetet sända ut signalen; det går inte fortare för att du står och trummar envist med fingrarna, jag jobbar så Fort jag bara kan! För det gör jag, även om det inte ser så ut. Det tar faktiskt bara längre tid om man ska hålla på att stressa upp sig hela tiden. Och jag är fortfarande på inlärning, inte deras fel, men inte mitt heller..?
När jag går från jobbet, när alla viktiga stureplansfolk är ute i farten, på väg på någonstans viktigt, känner jag hur trashig jag är jämfört med dem. Inte för att jag mår dåligt av det, bara intressant hur olika delar av stan kan visa en så mycket, hur folk är, vilken påverkan det ger, vilken målgrupp man har. Inte för att jag är trash egentligen, men känns ju så jämfört med dem. Kanske ska bli lite mer fåfäng bara för att? Börja sola, träna, basta. Fast det ska jag ju göra ändå. Men ändå.
Påminn mig om att jag måste tvätta. Köpa nya jeans, mina favvisar har spruckit. Köpa present till Ewe, Mia, Zarah, Kenta. Vissa har långt kvar till de måste få sina presenter, men lika bra att börjas i tid. Måste även storhandla, köpa frukt och grönt och börja äta gröt på morgonen. Dessutom är det påsk och valborg snart. Herregud.
För övrigt vill jag passa på att klaga på min mp3-spelare. Batteriet dör på en dag. Inte rätt. Man sätter i ett batteri på morgonen, lyssnar på väg till jobbet, max 35 minuter tar det, när man ska hem och lyssna på väg hem, då är batteriet dött! Nåt fel är det, och o-tekniska Anna är inte bra på att lösa såna mysterier. Tror den bästa lösningen är en batteriladdare och alltid fulladdade batterier i väskan. Det var tur att jag köpte stormegapack med AAA-batterier på Gekås i Ullared, jag som trodde jag aldrig skulle få användning av dem! Nu är de snart slut.
