Anzkisuperbabe

Är så otroligt positiv nu igen!
Idag har det varit Riktig vår, solsken och minst 12 grader, jag endast promenerande i tröja med jackan hängandes på väskan, känns som alla har solbrillor utom jag, för när jag gick till jobbet imorse snöade det, så jag drog på mig full mundering för att jag inte vill vara sjuk imorgon när vi ska på kryssning hela vårat, nuförtiden, trasiga gäng, inte visste väl jag att det skulle bli så här vackert väder!?!?
Gick en underbar promenad efter jobbet ut til Skeppisholmisen, hälsade på Jempisen, som skvallrat om att jag börjat i "restaurangbranschen" (okej, jag har börjat producera sallader 6 på morgonen, kallar du det restaurang så visst) till chefen Anders, som genast flög på mig när jag anlände: "Hörde att du börjat i restaurangbranschen? Kan du bära tallrikar?"
Och jag har sagt minst tre gånger till honom, att jag inte kan bära tallrikar, vilket han glömmer med jämna mellanrum, men jag upprepade det nu med, men tillade (som en parantes) att jag iallafall kan bära plasttråg och plastbrickor, varpå han inte lyssnade, utan tog fram tre tallrikar, la 3 brysselkålsbollar på varje, visade med sina stora grova starka manshänder hur man ska bära, jag med klena nypor försökte minsann jag med, om än osäkert, kaffeskakigt,  med beniga fingrar och klent grepp, "Så nu låtsas vi att vi har 3 gäster ute vid bordet vid fönstret, nu vill jag att du serverar dem!"
Ja jag fullbordade mitt uppdrag, serverade från höger, pockade bort från vänster, precis som det ska vara..
Mina gäster måste ha blivit Otoligt nöjda!!
Sedan, for Anders iväg, jag smakade av  Jennys översaltade fiskgrytebas, skrubbade diskbänk och diskade disk. Sånt man bara gör av farten.. Sen drack vi kaffe och åt varsin kaka, sen traskade vi till Apoteket, jag köpte upp mig med munspray (utifall Att man skulle få sig ett hångel?!?!) Berocca, Bisolvon, visade samtidigt stolt upp mitt nya Apoteket-Plus-kort, som jag fått Bara för att jag är så sjuk att jag handlar så mycket på Apoteket, sen gick vi till tunnelbanan, spelade Imagine på plattan för någon skum demonstration, Jenny skulle minsann till Vällingby idag och hälsa på mamman sin, så vi fick sällskap lång bit, trevligt för båda, sällan vi får det av varann nu för tiden. Trängdes om sittplatserna på Vällingbytåget, det gäller att "Ta plats, Dörrarna stängs" (faktiskt), drack en 33-cl Trocadero, pratade om knäppa folk, planen för imorgon, upp i ottan osv.
Har beslutsångest inför imorgon, hur jag ska hinna sova innan kryssningen, efter jobbet.
Ska ju liksom upp 4.45 och jobba till 14, sen på kryssning kl 17. Var ska jag sova timmarna emellan?
Jag lär ju inte åka hem?
 Finns det någon skön "oas" i stan man kan ta in på och sova några timmar?
Känner mig plötsligt som en kringdrivande, hemlös, rotlös, uppe hela natten-människa.
 Men det blir ju lätt så, när stressen och pressen smyger sig på, man ska hinna med allt, vara på plats rätt tid, vara alert jämt, ställa upp, kämpa, ta sig från plats A till plats B för vidare färd mot C, men däremellan då?
Finns det tid och plats för ro och lugn i stadens stressiga puls? Typ inte?!

Har faktiskt läst i senaste numret av Vårdguiden hur viktigt det är med sömn.
Så jag är inte knäpp som måste sova "jämt" som mina vänner envist tycker att jag gör.
Jag är iallafall inte utbränd, deprimerad, knarkande, arbetslös, bitter.
Jag är lycklig och harmonisk tack vare min väl inplanerade skönhetssömn, som nu kommer i kläm för en gångs skull. (Hjälp!)

Blir allmänt trött, ställer åt sidan, folk som envisas med att vara skumma, negativa, skylla ifrån sig, tycka synd om sig själva.

Har sådan o-lust varje morgon, känner att idag är jag så trött och sliten, håller nog på att bli sjuk, men jag går till jobbet ändå, tänker att jag kan gnälla av mig lite på jobbet, kanske få medhåll, eller medömkan, så kommer jag till jobbet, exponeras för allt som ska göras innan öppning klockan 8, hinner knappt dricka kaffe eller kissa, tänker men hur ska jag ens hinna gnälla då? får höra att min kollegas kusin dött framför ögonen på henne igår kväll, hon har inte sovit på hela natten, men hon jobbar på ändå, som om ingenting har hänt, jag har bara lust att pausa allting och krama om henne, men det finns varken tid eller ork för massa gnäll, här har vi ett jobb som ska skötas, ingen rast ingen ro, inget att deppa ihop över, hur skulle världen se ut om man gick och gnällde och grämde sig över småsaker, som om inte jag plötsligt känner mig så mycket piggare och friskare, herre gud, det är fan inte synd om mig, det finns alltid dem som har det värre!

Nu ska jag  prova kläder, spegla mig (kommer tyvärr inga självtagna bilder på det hörrni fans!) packa, gå och köpa boombasticflaska med vatten, slänga sopor, diska vispen, förbereda frukost och sen sova. Hoppas det blir en rolig och angenäm kryssning imorgon!