Anzkisuperbabe

Denna grej med Internet är helt förträfflig, allt är så tillgängligt och smidigt, man kan kolla mycket utan vidare ansträngning, det är den moderna människans största dröm: att få så mycket som möjligt gjort till minsta möjliga ansträngning.
Det är så förträffligt, att vissa påstår sig vara beroende av allehanda funktioner/sidor/kontaktnät inom denna genre, eller att vissa tillbringar större delen av sitt liv framför datorn, isolerar sig helt från att träffa folk på riktigt.
Det är deras val!
Men en grej jag strör mig på är alla dessa folk som envisas med att ta kort på sig själv i en spegel med en dåligt inställd mobilkamera/digitalkamera, lägga ut dessa på sig själv och tro att man har skapat nån sorts trend eller ser ut som ingen annan eller bara vill ha bekräftelse? Jag fattar inte!
Visst, man får vara glad om någon tar kort på en någon gång vid något festligt tillfälle, speciellt om man råkar tycka att kortet blir fint!
Men verkligen Anstränga sig, springa runt och handla massa kläder, springa hem och byta om, ställa sig i pose framför spegeln, dra fram mobilen och få till en "bra" min, sedan usb-a in den på datorn, döpa den till ex "Jag, 25/6-07-lite sur." eller "Jag, 25/6-07 med nya jackan, cool!" och sedan få typ gb-inlägg från likasinnade Lina_14 som skriver tex: "Fan vilken grym jacka! Var har du köpt den?" fast man klart och tydligt ser att den kommer från bik bok (allt som är rosa, grönt eller gult kommer från bik bok - daa?).
Men sen då? Har man något annat liv när man håller på så där?
Träffar man några vänner? Har man ens några riktiga vänner, eller söker man på detta sätt nya?
Tror faktiskt - ifall man söker nya vänner på detta sätt - risk för ytliga vänner!
Jag kan förstå att man shoppar, visst, och tar kort på sig själv om man provar någon ny outfit någon gång, för att kunna jämföra med sig själv. Men lägga ut på nätet och grejer?? Helvete ge upp!
Eller - ännu värre, de som har presentationsbilder på sig själva, tagna av sig själva, med en dålig mobilkamera, framför badrumsspegeln, halvt suddiga, en halvfet karl med tredagarsskägg eller en översminkad 14-åring med utväxt, boende i Huddinge i sliten lägenhet.
OJ vilka fördomar jag har. Men jag tror det är nyttigt med fördomar. Det viktigaste är faktist inte att nödvändigtvis veta vad man vill bli, uta veta vad man inte vill bli.
Är detta för att man är så ful att ingen vill ta kort på en?
Eller att man tycker sig själv vara så snygg, men ingen råkar ta just ett sånt bra kort på en innan?

En annan grej är att jag lagt märke till en tjej som brukar åka tunnelbanan tidigt på morgonen til jobbet, hon har vit, kort skinnjacka, supermegataighta jeans, vanligen mörkblåa, knähöga supermegataighta lackstövlar med orealistiskt höga stilettklackar, långt, välkammat blonderat utsläppt hår, enormt med smink.
Nej såna fördomar har jag inte, men man undrar, varför går man omkring så där halv 6 på vardagsmorgnar?
Hon kanske bara provar en ny outfit och går ut med den istället för att ta kort på sig själv och lägga ut på nätet?