Kryssning med extra tillbehör
SÅ VAR MAN DÅ HEMMA IGEN efter en av de gungigaste, brokigaste, vildaste, roligaste, galnaste, osammanhängande kryssningarna jag någonsin varit på. (Och då ska ni veta att jag är en sån här kallad "kryssnings-veteran".) Jag börjar från början:
1 Jag slutade jobbet tidigare, för det var så lugn lunch. Jag tog min dragväska och promenerade i solskenet till Skeppsholmen, blev bjuden på mat, löste korsord, kände mig trött, "undra när/var jag ska vila?" tänkte jag där jag satt och kände hur ögonen höll på att åka igen... Snart anlände Miranda, Janita, Mia, Sandra. Jag och Mia hjälpte till med disken (som tack för maten, plus att det skulle gå fortare) och tog oss sedan varsin Irish (Mia öl) varpå mina svarta finbyxor fick sig en liten portion morötter med tilltugg eftersom att jag inte hade några arbetskläder. Men vad gjorde det?
2 Vidare drog vi, ett redan ganska stort gäng, till Slussen, lite glada i hatten (hade nu fått i oss 2 irish) mötte Erri som satt och längtade efter oss på bänken utanför Pressbyrån, jag sprang in och köpte blommor, en Lindt-påsk-choklad-hare med pingla på (en pingla till min pingla) samt grattiskort, pärlan i kassan slog in blommorna åt mig, jag passade samtidigt på att ta ut cash, sedan skrev vi i kortet, nu var klockan plötsligt prick 17, då vi skulle vara på terminalen egentligen, jag manade på vårat gäng att snabba oss, springa till bussen, vilket vi gjorde, bussen kröp iväg i rusningstrafiken, Ewe ringde, sur för att vi blev sena, men vad fan skulle man göra nu, kunde inte komma fortare än så här.
3 (Jag) SPRINGER av bussen, hela vägen ner till terminalen, in på terminalen, stressad och lagom förvirrad bland alla folk, med blommorna i högsta hugg och Lindt-haren + grattiskortet i fickan, går ut igen, de är utanför, jag kramar Ewe och ger henne blommorna + tillbehör, hon blir ganska glad, hon ler iallafall, efter kommer resten av tjejgänget: Erri går med hembränd skylt runt halsen; "Grattis Ewe 21 år!" sjunger Ja må hon leva, tror inte Ewe är sur längre efter detta. Vi skakar hand med typ 19 killar (känns det som), kommer knappt ihåg hälftens namn, därinne står tydligen flera som ska med oss, två killar till plus en tjej (omedelbar konkurrens, ursäkta, ska hon med oss eller?) dem säger inte så mycket i och för sig, låter de hållas på sin kant. Går sakta men säkert framåt i kön med olika säkerhetskontroller, är det inte ID så är det vakter, knark-hundar, biljettapparater, olika utrop i högtalarna som man inte hör nåt av, trängs med våra rullväskor (tyvärr inte ensam med en sån faktiskt) skingras lätt bland folkmassorna, någon (eller ska man säga något?) fastnar i en av kontrollerna, jag känner att det inte är mitt problem, forsätter gå mot ombordstigningen, kommer på båten, går i heltäckningsmatteklädd korridor till vår hytt, 6013, kliver in, alla mina brudar är inte på än, bara grabbarna som jag inte känner än, vågar inte riktigt ta tag i dem nu och börja lära känna dem, men det är bra att vi alla har hytter bredvid varandra, nära och bra. Mina brudar kommer på, efter många om och men, vissa vill gå och äta, jag med, men inte just nu-nu-nu, utan senare, ett stort gäng går och äter, jag går in i nästa hytt med brudar, blir bjuden på barnmat (kall, utan sked) så tänker jag att nu klarar jag mig ett tag till, vi byter om lätt och går på tax-freen, köper alkohol och groggvirke till kvällen, går ner till hytten igen, gör grogg med ljummen burkläsk i plastglas, försöker poppa till de finska dansbanden som de spelar på telefonradion, passar på att ta mina beroccas plus resorbs, byter väska till storlek mindre, lägger ner min mun-spray, plånbok, mobil, några tuggummin från mitt storpack V6, de andra kommer tillbaka från middagen. Jag går ut i korridoren och vidare in till nästa hytt, vi festar vidare, jag känner mig trött, försöker komma igång, vi har ganska kul, poppar musik i killarnas hytt med madhavd boombastic-stereo, de där två anonyma killarna och den anonyma tjejen kommer in, det visar sig att ingen av dem är tillsammans med henne, bra, då har vi två till!
4 Vidare fortsätter vi till club7even, nattklubben, dricker cosmos (jag) Mia vill dansa, på dansgolvet står massa konstiga folk som försöker desperat ragga upp en, jag går tillbaka till vårat bord, en av de där anonyma killarna som ser ut lite som Mr Doe pratar med mig (Daniel heter han), vi har en ganska intressant diskussion (minns ej om vad), jag pratar även med hans bästa tjejkompis Jessica, gullig tjej, plötsligt vill han gå iväg och prata med mig, låter som en klyscha, men jag vet att han inte är den typen, känner någonstans att han bara vill prata. (Sen att han ser jävligt bra ut och liknar Mr Doe gör ju inte saken sämre, direkt..) Så vi går iväg och pratar, massor faktiskt, om allt livet innehåller, han säger att jag har koll på läget, det ser man i mina ögon (fint sagt!) han tror han gjort bort sig när han lättat på hjärat så mycket som han gjort på så kort tid, men jag är ju som jag är, aldrig den som är den, och när jag är som jag är kanske det snarare är jag som gjort bort mig, jag som börjat prata norrländska, utan vettig anledning, bara för att jag får för mig att jag hatar stockholmare, men iallafall, sen går vi tillbaka till nattklubben, då nästan inga är kvar, bara tomma champagneglas står kvar vid bordet, vi drar ut från nattklubben, Janita hinner ifatt mig, vill prata ut om våra missöden, Daniel drar, vi pratar, när jag går ner till hytten där Jenny sitter med chefen från H&M i Vällingby, samt Tom med färgat rött hår, pratandes om barndom, alkoholism och andra missöden, jag beklagar mig att jag tappat bort min man, min nya soulmate, han bara försvann liksom när jag pratade med Janita, ingen som sett honom, aaalllååå??
5 Snart anländer han hytten, min man, vi fortsätter diskussionen om barndom, alkoholism samt toppar med lite narkomanism, varför är man den man är idag, varför är våra vänner som dem är, hur kommer det sig att vissa aldrig kommer nånstans i livet och tar tag i sig själva, vad kan man själv göra när man som vän ser en annan vän i dessa missöden, när man vet att den vännen inte är kapabel till att komma ifrån det, räcker det med att lita på sig själv med mera. Lång diskussion med full pratglad Anna, principfast dessutom, jag och Jenny påminns återigen hur "starka" vi är som jobbar, men sen jämför vi bara med våra vänner också, inte med resten av världen. Till slst tröttnar Jenny på H&M-chefen, sparkar ut honom, går och lägger sig, jag och Daniel lägger oss i sängen till ett försök att sova, men det gååår inte, så vi kramas natten lång, han hoppas att jag är lika underbar imorgon, jag säger att enda skillnaden på mig imorgon är att jag ser ut som en häxa och inte pratar lika mycket, och hoppas att jag inte lyckas skrämma iväg honom såsom jag alltid lyckas så bra med med alla andra killar. Miranda och Mia är ute på okänd ort, trots att det är våra hyttkamrater, kommer senare på morgonen, vi är fortfarande vakna, har bara sovit nån timme, nu är det plötsligt morgon och frukostbuffén väntar, alla går utom jag och Daniel som tycks fastnat i sängen, när jag blir tillfrågad av Jenny att följa med och äta säger jag: "Jag har min frukost häär!"
6 Mia och Miranda åter hemma i hytten 6013, jag kvar i sängen, vill egentligen sova men får ingen ro, alla uppe och håller på att väsnas, båten gungar, vi planerar löst att gå och bada, men jag är hungrig, vill ha pasta, baksmällan gör sakta entré, jag har en svag känsla av att det inte finns någon pasta på denna båt, efter en timme ungefär kommer vi till skott, jag mår illa när jag reser mig upp, dricker en berocca, smakar coca-cola och fanta ur burkar, får med mig Mia upp till Sea Side cafe, gammeldansen, köper två pissljumna drypande flottiga pizzaslicar, underbart gott på bakfull fastande mage, Mia vill sitta långt bort från scenen, jag vill sitta nära och kolla på bandet och de buggande paren, lovar att jag ska bli sån där när jag blir gammal, Mia kollar med avsmak på mig, petar i sig pizzan, jag har redan ätit upp mina två, vi går till karaoken, letar Jenny med flera, hittar endast rödhårs-Tom, utan igenkännligt sällskap, vi går ner till hytten igen, Jenny är där, hon vill också gå och äta, jag tar en till vända till Sea side cafe, skillnaden nu är att jag tar räksallad (tradig, tagisk, torr, äcklig) hon tar pizza, hon vill sitta nära scenen, kolla på de buggande paren, henne behöver jag inte lova att jag ska bli sån när jag blir gammal till, för det vet hon, det är redan inbokat i kalendern, både hon och jag om 30 år, vår plats, vårt kall. Fortsätter till karaoken där "alla" är nu, jag och Jenny försöker göra ett återupplivningsförsök med varsin Irish, efter halva drabbas jag av slående panik-må-illa-attack, ger upp, går och lägger mig i hytten igen, försöker sova den sista halvtimmen som återstår av resan.
7 Framme i Stockholm, precis när jag äntligen somnat ensam i en säng i lugn och ro och nersläckt hytt, måste packa mina äckliga saker som legat på golvet där alla trampat, torkar mosad banan ur min väska, ger upp försöket till att ta på mig byxor, eftersom det är mosad banan på dem med, får åka hem i tights och gympaskor, tur att det är mode, känns som att jag ska på jympa. Tar en halv evighet att krypa fram genom alla gångar med dragväskor för alla ska av på samma gång, det är varmt, jag är törstig, hungig, vet inte vad jag är sugen på, vill bara hem, det går så långsamt, alltihopa. Utanför terminalen står alla där vi för 21 timmar sen började vår resa, vissa är fulla, ska festa vidare, Jenny drar till Orminge, närmast hem av alla, Daniel vill att vi ska höras igen, sen drar han med, jag drar med brudarna till bussen, är såå törstig nu, sätter oss på tunnelbanan, mycket folk men vi har fått varsin sittplats iallafall, jag somnar typ, äntligen hemma i Brommaplan, går in på Pressbyrån och köper en Ramlösa, gud jävlar vad gott, sveper den på väg hem med min dragväska som för sitt liv, kommer hem, Linda ligger i min säng, jag blir förvirrad men går också och lägger mig där, hon berättar om sina fredagsäventyr, jag om mina, sen går hon upp, ska vidare ut idag med, jag somnar, hon säger nåt om att släcka och stänga datorn, jag mmm-ar till svar, hon går, jag somnar, vaknar halv nio idag, datorn på, lamporna tända, kokar nudlar och äter kanelbulle och päron, är sugen på färdigrätt, tur att Linda ringer och säger att hon är på väg hem, för då ber jag henne köpa det, hon kommer hem med en alfredo, plus en Geisha- vilken pärla jag har till syster!
1 Jag slutade jobbet tidigare, för det var så lugn lunch. Jag tog min dragväska och promenerade i solskenet till Skeppsholmen, blev bjuden på mat, löste korsord, kände mig trött, "undra när/var jag ska vila?" tänkte jag där jag satt och kände hur ögonen höll på att åka igen... Snart anlände Miranda, Janita, Mia, Sandra. Jag och Mia hjälpte till med disken (som tack för maten, plus att det skulle gå fortare) och tog oss sedan varsin Irish (Mia öl) varpå mina svarta finbyxor fick sig en liten portion morötter med tilltugg eftersom att jag inte hade några arbetskläder. Men vad gjorde det?
2 Vidare drog vi, ett redan ganska stort gäng, till Slussen, lite glada i hatten (hade nu fått i oss 2 irish) mötte Erri som satt och längtade efter oss på bänken utanför Pressbyrån, jag sprang in och köpte blommor, en Lindt-påsk-choklad-hare med pingla på (en pingla till min pingla) samt grattiskort, pärlan i kassan slog in blommorna åt mig, jag passade samtidigt på att ta ut cash, sedan skrev vi i kortet, nu var klockan plötsligt prick 17, då vi skulle vara på terminalen egentligen, jag manade på vårat gäng att snabba oss, springa till bussen, vilket vi gjorde, bussen kröp iväg i rusningstrafiken, Ewe ringde, sur för att vi blev sena, men vad fan skulle man göra nu, kunde inte komma fortare än så här.
3 (Jag) SPRINGER av bussen, hela vägen ner till terminalen, in på terminalen, stressad och lagom förvirrad bland alla folk, med blommorna i högsta hugg och Lindt-haren + grattiskortet i fickan, går ut igen, de är utanför, jag kramar Ewe och ger henne blommorna + tillbehör, hon blir ganska glad, hon ler iallafall, efter kommer resten av tjejgänget: Erri går med hembränd skylt runt halsen; "Grattis Ewe 21 år!" sjunger Ja må hon leva, tror inte Ewe är sur längre efter detta. Vi skakar hand med typ 19 killar (känns det som), kommer knappt ihåg hälftens namn, därinne står tydligen flera som ska med oss, två killar till plus en tjej (omedelbar konkurrens, ursäkta, ska hon med oss eller?) dem säger inte så mycket i och för sig, låter de hållas på sin kant. Går sakta men säkert framåt i kön med olika säkerhetskontroller, är det inte ID så är det vakter, knark-hundar, biljettapparater, olika utrop i högtalarna som man inte hör nåt av, trängs med våra rullväskor (tyvärr inte ensam med en sån faktiskt) skingras lätt bland folkmassorna, någon (eller ska man säga något?) fastnar i en av kontrollerna, jag känner att det inte är mitt problem, forsätter gå mot ombordstigningen, kommer på båten, går i heltäckningsmatteklädd korridor till vår hytt, 6013, kliver in, alla mina brudar är inte på än, bara grabbarna som jag inte känner än, vågar inte riktigt ta tag i dem nu och börja lära känna dem, men det är bra att vi alla har hytter bredvid varandra, nära och bra. Mina brudar kommer på, efter många om och men, vissa vill gå och äta, jag med, men inte just nu-nu-nu, utan senare, ett stort gäng går och äter, jag går in i nästa hytt med brudar, blir bjuden på barnmat (kall, utan sked) så tänker jag att nu klarar jag mig ett tag till, vi byter om lätt och går på tax-freen, köper alkohol och groggvirke till kvällen, går ner till hytten igen, gör grogg med ljummen burkläsk i plastglas, försöker poppa till de finska dansbanden som de spelar på telefonradion, passar på att ta mina beroccas plus resorbs, byter väska till storlek mindre, lägger ner min mun-spray, plånbok, mobil, några tuggummin från mitt storpack V6, de andra kommer tillbaka från middagen. Jag går ut i korridoren och vidare in till nästa hytt, vi festar vidare, jag känner mig trött, försöker komma igång, vi har ganska kul, poppar musik i killarnas hytt med madhavd boombastic-stereo, de där två anonyma killarna och den anonyma tjejen kommer in, det visar sig att ingen av dem är tillsammans med henne, bra, då har vi två till!
4 Vidare fortsätter vi till club7even, nattklubben, dricker cosmos (jag) Mia vill dansa, på dansgolvet står massa konstiga folk som försöker desperat ragga upp en, jag går tillbaka till vårat bord, en av de där anonyma killarna som ser ut lite som Mr Doe pratar med mig (Daniel heter han), vi har en ganska intressant diskussion (minns ej om vad), jag pratar även med hans bästa tjejkompis Jessica, gullig tjej, plötsligt vill han gå iväg och prata med mig, låter som en klyscha, men jag vet att han inte är den typen, känner någonstans att han bara vill prata. (Sen att han ser jävligt bra ut och liknar Mr Doe gör ju inte saken sämre, direkt..) Så vi går iväg och pratar, massor faktiskt, om allt livet innehåller, han säger att jag har koll på läget, det ser man i mina ögon (fint sagt!) han tror han gjort bort sig när han lättat på hjärat så mycket som han gjort på så kort tid, men jag är ju som jag är, aldrig den som är den, och när jag är som jag är kanske det snarare är jag som gjort bort mig, jag som börjat prata norrländska, utan vettig anledning, bara för att jag får för mig att jag hatar stockholmare, men iallafall, sen går vi tillbaka till nattklubben, då nästan inga är kvar, bara tomma champagneglas står kvar vid bordet, vi drar ut från nattklubben, Janita hinner ifatt mig, vill prata ut om våra missöden, Daniel drar, vi pratar, när jag går ner till hytten där Jenny sitter med chefen från H&M i Vällingby, samt Tom med färgat rött hår, pratandes om barndom, alkoholism och andra missöden, jag beklagar mig att jag tappat bort min man, min nya soulmate, han bara försvann liksom när jag pratade med Janita, ingen som sett honom, aaalllååå??
5 Snart anländer han hytten, min man, vi fortsätter diskussionen om barndom, alkoholism samt toppar med lite narkomanism, varför är man den man är idag, varför är våra vänner som dem är, hur kommer det sig att vissa aldrig kommer nånstans i livet och tar tag i sig själva, vad kan man själv göra när man som vän ser en annan vän i dessa missöden, när man vet att den vännen inte är kapabel till att komma ifrån det, räcker det med att lita på sig själv med mera. Lång diskussion med full pratglad Anna, principfast dessutom, jag och Jenny påminns återigen hur "starka" vi är som jobbar, men sen jämför vi bara med våra vänner också, inte med resten av världen. Till slst tröttnar Jenny på H&M-chefen, sparkar ut honom, går och lägger sig, jag och Daniel lägger oss i sängen till ett försök att sova, men det gååår inte, så vi kramas natten lång, han hoppas att jag är lika underbar imorgon, jag säger att enda skillnaden på mig imorgon är att jag ser ut som en häxa och inte pratar lika mycket, och hoppas att jag inte lyckas skrämma iväg honom såsom jag alltid lyckas så bra med med alla andra killar. Miranda och Mia är ute på okänd ort, trots att det är våra hyttkamrater, kommer senare på morgonen, vi är fortfarande vakna, har bara sovit nån timme, nu är det plötsligt morgon och frukostbuffén väntar, alla går utom jag och Daniel som tycks fastnat i sängen, när jag blir tillfrågad av Jenny att följa med och äta säger jag: "Jag har min frukost häär!"
6 Mia och Miranda åter hemma i hytten 6013, jag kvar i sängen, vill egentligen sova men får ingen ro, alla uppe och håller på att väsnas, båten gungar, vi planerar löst att gå och bada, men jag är hungrig, vill ha pasta, baksmällan gör sakta entré, jag har en svag känsla av att det inte finns någon pasta på denna båt, efter en timme ungefär kommer vi till skott, jag mår illa när jag reser mig upp, dricker en berocca, smakar coca-cola och fanta ur burkar, får med mig Mia upp till Sea Side cafe, gammeldansen, köper två pissljumna drypande flottiga pizzaslicar, underbart gott på bakfull fastande mage, Mia vill sitta långt bort från scenen, jag vill sitta nära och kolla på bandet och de buggande paren, lovar att jag ska bli sån där när jag blir gammal, Mia kollar med avsmak på mig, petar i sig pizzan, jag har redan ätit upp mina två, vi går till karaoken, letar Jenny med flera, hittar endast rödhårs-Tom, utan igenkännligt sällskap, vi går ner till hytten igen, Jenny är där, hon vill också gå och äta, jag tar en till vända till Sea side cafe, skillnaden nu är att jag tar räksallad (tradig, tagisk, torr, äcklig) hon tar pizza, hon vill sitta nära scenen, kolla på de buggande paren, henne behöver jag inte lova att jag ska bli sån när jag blir gammal till, för det vet hon, det är redan inbokat i kalendern, både hon och jag om 30 år, vår plats, vårt kall. Fortsätter till karaoken där "alla" är nu, jag och Jenny försöker göra ett återupplivningsförsök med varsin Irish, efter halva drabbas jag av slående panik-må-illa-attack, ger upp, går och lägger mig i hytten igen, försöker sova den sista halvtimmen som återstår av resan.
7 Framme i Stockholm, precis när jag äntligen somnat ensam i en säng i lugn och ro och nersläckt hytt, måste packa mina äckliga saker som legat på golvet där alla trampat, torkar mosad banan ur min väska, ger upp försöket till att ta på mig byxor, eftersom det är mosad banan på dem med, får åka hem i tights och gympaskor, tur att det är mode, känns som att jag ska på jympa. Tar en halv evighet att krypa fram genom alla gångar med dragväskor för alla ska av på samma gång, det är varmt, jag är törstig, hungig, vet inte vad jag är sugen på, vill bara hem, det går så långsamt, alltihopa. Utanför terminalen står alla där vi för 21 timmar sen började vår resa, vissa är fulla, ska festa vidare, Jenny drar till Orminge, närmast hem av alla, Daniel vill att vi ska höras igen, sen drar han med, jag drar med brudarna till bussen, är såå törstig nu, sätter oss på tunnelbanan, mycket folk men vi har fått varsin sittplats iallafall, jag somnar typ, äntligen hemma i Brommaplan, går in på Pressbyrån och köper en Ramlösa, gud jävlar vad gott, sveper den på väg hem med min dragväska som för sitt liv, kommer hem, Linda ligger i min säng, jag blir förvirrad men går också och lägger mig där, hon berättar om sina fredagsäventyr, jag om mina, sen går hon upp, ska vidare ut idag med, jag somnar, hon säger nåt om att släcka och stänga datorn, jag mmm-ar till svar, hon går, jag somnar, vaknar halv nio idag, datorn på, lamporna tända, kokar nudlar och äter kanelbulle och päron, är sugen på färdigrätt, tur att Linda ringer och säger att hon är på väg hem, för då ber jag henne köpa det, hon kommer hem med en alfredo, plus en Geisha- vilken pärla jag har till syster!
Kommentarer
Trackback
