Sliten grå dag
Igår var en alldeles förvirrad, stressig måndag då jag tog mitt förnuft till fånga och gick och köpte en kalender! Skönt. Sen veckohandlade jag mat, både färdig och att laga själv, börjar med att äta upp den jag gjorde själv, sen den kylda rätten som tydligen ska komma från Operkällaren, sist de frysta tråkiga från Findus.
Styrde till och med upp hemma, piffade till lite i köket, duschade, och somnade med alla lampor tända... Stackars Linda kom hem, alldeles förkyld efter första dagen på hennes nya jobb.
Sen idag, började det regna precis när jag klivit in i Passagen. Men vilket väder sen! Värsta iskalla vindarna, jag som bara gick med ett par linnebyxor i brist på rena kläder (som det dessutom var ett stort hål i, såg jag sedan), så nu är det väl min tur att bli förkyld..
Nästa vecka kommer Anna (en annan Anna) vara chef hos oss, då måste jag väga allting, snacka om att dra ut på processen. Kommer inte vara i närheten så produktiv som jag nu blivit utan "riktig" chef. Sunt förnuft räcker väl?
Det var allt för idag, nu ska jag äta ännu mera, sen somnar jag, som vaaaaanligt. ZzZZZzzzZZzzZZzzzZZ
Styrde till och med upp hemma, piffade till lite i köket, duschade, och somnade med alla lampor tända... Stackars Linda kom hem, alldeles förkyld efter första dagen på hennes nya jobb.
Sen idag, började det regna precis när jag klivit in i Passagen. Men vilket väder sen! Värsta iskalla vindarna, jag som bara gick med ett par linnebyxor i brist på rena kläder (som det dessutom var ett stort hål i, såg jag sedan), så nu är det väl min tur att bli förkyld..
Nästa vecka kommer Anna (en annan Anna) vara chef hos oss, då måste jag väga allting, snacka om att dra ut på processen. Kommer inte vara i närheten så produktiv som jag nu blivit utan "riktig" chef. Sunt förnuft räcker väl?
Det var allt för idag, nu ska jag äta ännu mera, sen somnar jag, som vaaaaanligt. ZzZZZzzzZZzzZZzzzZZ
Detta har hänt
1. Jag borde vara så sliten och bakfull men det är jag inte! Kan bero på att jag drack Irish hela kvällen igår, laddade upp med mycket pasta innan samt var allmänt laddad och redo i själen! Johan och Mattias drack mycket sprit och blev kanoon-fulla, men skötte sig rätt så okej ändå! Jag hade mycket trevligt, och självklart är det inte sämre att jag mår så här bra idag!
2. Slutade jobbet igår, det blev mycket kramar, blommor, Aladdin-ask, semlor med mig hem, min chef tyckte att jag var en fin tjej! Tullilull!
3. Idag kommer Ewe hit på middag. Längesen! Snart ska vi på en vinglig kryssning- dessutom. kan gå hur som helst det där!
4. Jag har gjort en stram budget för mina viktigaste investeringar denna månad. Längtar tills jag får semesterersättning och slutlön från 7-eleven, tillsammans med Panini-lönen! Sen att jag får in lite kulor från Linda varje månad gör ju bara saken ännu bättre!
Saker jag ska köpa, bland annat, är:
*Träningskort
*Jeans
*Träningsbyxor
*SL-kort (måste alltid tas med i beräkningarna)
*Mat ! Massor!
*Pyssel-prylar från Slöjddetaljer.se. Måste styra upp mitt vackra gedigna matbord, samt laga listerna här hemma. +Måla tavlor till köket, med motiv från frimärken. Jo jag är allt lite knäpp, men ack så mycket människa som Jenny bestämt hävdar!
5. Jag ska lära mig massor av nya saker, bland annat de engelska orden för typ rucola-sallad, kronärtskocka, tonfisk, räkor, basilika, persilja, granatäpple. Kan vissa men har långt kvar. Måste kunna hjälpa turisterna på jobbet liksom. Men det är roligt. Mina dagistofflor och jag flyttar in!
6. Jag börjar så sakteligen älska livet igen. Detta är som sagt ett mycket positivt år, med mycket resor, nya kontakter, allmänt fräscht, kul, spännande.
Lite om mig (med inspiration från Jennymercury):
Namn: Anna
Ålder: 21
Stjärntecken: Oxe
Favoritfärg: Blå, röd, svart, vit, guld, silver. Beroende på hur jag känner mig!
Favoritdrink: Irish coffee, Cosmopolitan
Favoritdryck (Alk-fri): Proviva, Vatten
Favorituttryck: Många! Bland andra Vill man så kan man, Nån liksom bara drog ur proppen, Ursäkta det är hål i den här kan jag få en ny? mfl.
Favoriträtt: Allt mjöligt. Utom oliver, fetaost, pruttostar i övrigt, kroppkakor, pölsa, köttfärs i för stora mängder.
Favoritlåt: Många där med! Fan måste man välja en bara? Hut tråkigt är inte det?
Favoritartist/grupp: Kan inte välja där heller, men jävla seg rnb och hip hop går fetbort!
Favoritkrog: Anchor, hard rock, Garbos!
Favoritstad: Går inte välja det heller, har sett för få, är inbiten stockhomare, vad ska jag säga? Ja jag älskar mitt Stockholm, men finns typ 324724878 andra städer att utforska, så jag ska int ropa Hej än!
Bästa resan: Bulgarien 04. Om man bortser från att jag blev tappad i backen och vanställd.
Bästa ställe (allmänt): Gröna Lund! Loove!
Bästa film: Fucking Åmål (ska hyra den idag!)
Bästa bok: Än så länge Snabba cash av Jens Lapidus (senast lästa) men även Sagor för barn över 18 år av Tage Danielsson, och Sex och singel av Birgit Erup. Brokig blandning ska det vara!
Mål: Blir nåt sofistikerat. Tjäna så mycket pengar, så man har råd med hus, häst, bil, ko, hund, stallkatt genom att göra minimalt med jobb, så man orkar lägga sin energi på det man gillar istället som att umgås med mina framtida barn, rida i skogen, pyssla hemma, umgås med vänner, förbereda typ julen flera veckor i förväg med bak och inläggningar och julskinkekokning, ha glöggkvällar eller tjejmiddagar och andra stora fester.
Gör nu: Jobbar på Panini, för den som missat det.
Bor: Bromma, i mysig skev tvåa med ömsom döva grannar, ömsom nyfikna grannar, ömsom felparkerande grannar, ömsom Big-Fred-brorsor-grannar.
Övriga mål (personliga): Lära mig! Alltid kan man lära sig något av allt som händer! Vill man så kan man, som sagt! Bli bäst på det jag bestämmer mig för att göra. Klara sig själv, ta ansvar. Vara positiv, ibland orealistiskt positiv för att klara vissa saker. Ge sig Fan på saker. Älska utmaningen! Bry sig mycket om de man har nära. Ta bort störande energi-tjuvar, ingen idé att slösa liv på såna. Allt gott man gör får man igen. Vara ärlig, men inte dumdristig.
Dold last: Obotlig nagelbitare. Önskar att jag hade 200 jackor. Älskar jackor, att kunna byta varje dag typ. Är typ chipsberoende, men ej fet för det!
Svårt för: Puckon, respektlöshet, egoism, oförmåga till ansvar, slackers, oförmåga att säga ifrån, klenhet i allmänhet.
Religion: Ateist
Politik: Min egna. Tycker inte nån politik stämmer med mina idéer. Men helt klart bra för Sverige att moderaterna har makten nu, mycket är dåligt, men det behövdes en reaktion, ett uppbrott från alla som ligger hemma med full arbetsförmåga och lever på de arbetandes skattepengar genom bidrag hit och bidrag dit.
Favoritprogram: Du är vad du äter (jävligt vinklat men dock så nyttigt), Supernanny, Veterninärerna, Anna Pihl. Ser dock inte så mycket TV, har faktiskt annat att göra.
Radiostation: Vinyl 107, Rock-klassiker. Skiftar i takt med hur dagen känns.
Nu orkar jag inte tömma mig själv på mer info!
2. Slutade jobbet igår, det blev mycket kramar, blommor, Aladdin-ask, semlor med mig hem, min chef tyckte att jag var en fin tjej! Tullilull!
3. Idag kommer Ewe hit på middag. Längesen! Snart ska vi på en vinglig kryssning- dessutom. kan gå hur som helst det där!
4. Jag har gjort en stram budget för mina viktigaste investeringar denna månad. Längtar tills jag får semesterersättning och slutlön från 7-eleven, tillsammans med Panini-lönen! Sen att jag får in lite kulor från Linda varje månad gör ju bara saken ännu bättre!
Saker jag ska köpa, bland annat, är:
*Träningskort
*Jeans
*Träningsbyxor
*SL-kort (måste alltid tas med i beräkningarna)
*Mat ! Massor!
*Pyssel-prylar från Slöjddetaljer.se. Måste styra upp mitt vackra gedigna matbord, samt laga listerna här hemma. +Måla tavlor till köket, med motiv från frimärken. Jo jag är allt lite knäpp, men ack så mycket människa som Jenny bestämt hävdar!
5. Jag ska lära mig massor av nya saker, bland annat de engelska orden för typ rucola-sallad, kronärtskocka, tonfisk, räkor, basilika, persilja, granatäpple. Kan vissa men har långt kvar. Måste kunna hjälpa turisterna på jobbet liksom. Men det är roligt. Mina dagistofflor och jag flyttar in!
6. Jag börjar så sakteligen älska livet igen. Detta är som sagt ett mycket positivt år, med mycket resor, nya kontakter, allmänt fräscht, kul, spännande.
Lite om mig (med inspiration från Jennymercury):
Namn: Anna
Ålder: 21
Stjärntecken: Oxe
Favoritfärg: Blå, röd, svart, vit, guld, silver. Beroende på hur jag känner mig!
Favoritdrink: Irish coffee, Cosmopolitan
Favoritdryck (Alk-fri): Proviva, Vatten
Favorituttryck: Många! Bland andra Vill man så kan man, Nån liksom bara drog ur proppen, Ursäkta det är hål i den här kan jag få en ny? mfl.
Favoriträtt: Allt mjöligt. Utom oliver, fetaost, pruttostar i övrigt, kroppkakor, pölsa, köttfärs i för stora mängder.
Favoritlåt: Många där med! Fan måste man välja en bara? Hut tråkigt är inte det?
Favoritartist/grupp: Kan inte välja där heller, men jävla seg rnb och hip hop går fetbort!
Favoritkrog: Anchor, hard rock, Garbos!
Favoritstad: Går inte välja det heller, har sett för få, är inbiten stockhomare, vad ska jag säga? Ja jag älskar mitt Stockholm, men finns typ 324724878 andra städer att utforska, så jag ska int ropa Hej än!
Bästa resan: Bulgarien 04. Om man bortser från att jag blev tappad i backen och vanställd.
Bästa ställe (allmänt): Gröna Lund! Loove!
Bästa film: Fucking Åmål (ska hyra den idag!)
Bästa bok: Än så länge Snabba cash av Jens Lapidus (senast lästa) men även Sagor för barn över 18 år av Tage Danielsson, och Sex och singel av Birgit Erup. Brokig blandning ska det vara!
Mål: Blir nåt sofistikerat. Tjäna så mycket pengar, så man har råd med hus, häst, bil, ko, hund, stallkatt genom att göra minimalt med jobb, så man orkar lägga sin energi på det man gillar istället som att umgås med mina framtida barn, rida i skogen, pyssla hemma, umgås med vänner, förbereda typ julen flera veckor i förväg med bak och inläggningar och julskinkekokning, ha glöggkvällar eller tjejmiddagar och andra stora fester.
Gör nu: Jobbar på Panini, för den som missat det.
Bor: Bromma, i mysig skev tvåa med ömsom döva grannar, ömsom nyfikna grannar, ömsom felparkerande grannar, ömsom Big-Fred-brorsor-grannar.
Övriga mål (personliga): Lära mig! Alltid kan man lära sig något av allt som händer! Vill man så kan man, som sagt! Bli bäst på det jag bestämmer mig för att göra. Klara sig själv, ta ansvar. Vara positiv, ibland orealistiskt positiv för att klara vissa saker. Ge sig Fan på saker. Älska utmaningen! Bry sig mycket om de man har nära. Ta bort störande energi-tjuvar, ingen idé att slösa liv på såna. Allt gott man gör får man igen. Vara ärlig, men inte dumdristig.
Dold last: Obotlig nagelbitare. Önskar att jag hade 200 jackor. Älskar jackor, att kunna byta varje dag typ. Är typ chipsberoende, men ej fet för det!
Svårt för: Puckon, respektlöshet, egoism, oförmåga till ansvar, slackers, oförmåga att säga ifrån, klenhet i allmänhet.
Religion: Ateist
Politik: Min egna. Tycker inte nån politik stämmer med mina idéer. Men helt klart bra för Sverige att moderaterna har makten nu, mycket är dåligt, men det behövdes en reaktion, ett uppbrott från alla som ligger hemma med full arbetsförmåga och lever på de arbetandes skattepengar genom bidrag hit och bidrag dit.
Favoritprogram: Du är vad du äter (jävligt vinklat men dock så nyttigt), Supernanny, Veterninärerna, Anna Pihl. Ser dock inte så mycket TV, har faktiskt annat att göra.
Radiostation: Vinyl 107, Rock-klassiker. Skiftar i takt med hur dagen känns.
Nu orkar jag inte tömma mig själv på mer info!
Fredagskväll
IMORGON KLOCKAN 5.30 går jag för sista gången upp på en lördagsmorgon, åker i mörkret till Fridhemsplan, byter mot Kungsträdgården, väntar 4 minuter för jag precis missat tåget, sista gången jag står och halvsover i väntan på nästa tåg, sista gången jag går upp för den långa gången mot Parmmätargatan, lätt flåsande, lätt stressad, sista gången jag sätter den skeva guldnyckeln med svart plast i låset, sista gången jag springer in och slänger av mig väskan, tänder lampan och larmar av i samma ryck, sista gången jag springer lätt svettig och sätter på ugnen, sista gången jag gräddar kanelbullar 6.45 på morgonen, tar upp morgontidningarna, säger saker som: "God morgon! En kaffe, ja visst!" eller "Nej, Aftonbladet har Tyvärr inte kommit än, jag öppnade som sagt för sisådär fem minuter sen, de dyker nog upp under dagen ska du se!" eller "Nej jag har faktiskt inga kolabullar färdiga än, jag öppnade typ nyss, har inte hunnit så långt ännu!" eller "Å mjölken har du längst ner!" eller "Tack tack!" (Fast tack tack kommer jag fortsätta säga så länge jag lever tror jag.)
Skönt. Befriande. Lite vemodigt.. Men jag överlever. Herregud det är bara ett jobb. Kommer känna så här till på måndag då nästa jobb tar vid. Hur det går kan ni senare läsa i Annas Otroligt spännande blogg, som uppdateras nästan varje dag!
Jag undrar ifall jag har några läsare som läser kontinuerligt hela tiden men som jag inte känner? Skulle vara kul ifall man fick reda på det. Vet inte varför, bara kul. Någon otippad liksom.
Bra saker:
*Hittade en ny grekisk restaurang idag på söders höjder med Linda. Underbar, ganska billig och garanterat mycket vitlök i tzatsikin! Dit kommer jag gå fler gånger.
*Ja, sista dagen på jobbet.
*Eventuell utgång imorgon. Mycket att fira. Kan bli Garbos om Anna själv får välja.
*Så många jag känner har fått nytt jobb i år. Mycket positivt! Rotation på arbetsmarknaden är alltid nyttigt.
Mindre bra saker:
*Måste börja träna
*Måste träffa fler folk, nytt folk, vidga mina vyer
*Måste ringa Familjebostäder igen angående fucking värmen. Vad är grejen liksom? Har någon dragit ut nån jävla propp eller?
*SL-priserna ska höjas. Som om det inte redan är dyrt. Måste skaffa seriös hoj, tror det är den bästa investeringen just nu i dessa tider. 
När Anna är på Garbos kan det bli så här närgånget...
Nån bara liksom, drog ur proppen...
Alla mina proppar går. Snart har jag ingen energi alls kvar.
Är det inte röret på jobbet som går av och översvämmar hela lagret två stressiga morgonar i rad så är det ens gamla vänner som går i kras eller bara helt försvinner ur ens liv med omedelbar verkan. Är det jag som är för stabil, eller de andra som är för labila?
Är detta vad jag förtjänar? Jag som kämpat och slitit för den jag är idag och vad jag har idag, borde man inte få ha kvar det som man gillar och mår bra av? Vilka är egentligen ens vänner efter allt?
När kan man sluta kämpa och ta semester från slitet och bara glida av farten man fått upp?
När kan man våga hoppa och lita på att någon tar emot en där nere?
Är det detta väder, mitt kalla kök, mina gamla tråkiga kläder, mitt urarbetade jobb, brist på action i mitt liv, är det gamla mönster eller de nya, som gör att det känns så här?
Jag vet varken ut eller in längre.
Allt är en stor röra.
Späckat schema hela våren, med massa egentligen kul grejer, massa kryssningar, London-resa, fester, firanden, nytt jobb, träning, eventuellt köp av lägenheten, jo men visst.
Ingenting känns spännande och kul just nu.
Bara jobbigt, som att jag måste, det är min plikt.
Att umgås och fira och festa och hänga med bara för att jag borde.
För att mina andra vänner vill det. För att de är fina människor som bryr sig.
Vill umgås med mig, tycker jag är rolig och snäll. Men jag vill egentligen inte, inte just nu.
Men vad ska jag göra annars då. Blir det bättre av att jag sitter hemma och tycker synd om mig själv?
Förmodligen inte.
Jag vet inte vad jag har gett mig in på gällande nya jobbet.
Kommer förmodligen också bli ett helvete.
Visst, de tycker jag är duktig och så.
Men jag håller ju min fasad, mitt trevliga jag, positiva andan, som alltid jag på arbete gör.
När ska jag ha tid att reflektera över det?
Och vem tar emot mina reflektioner?
Mitt jobb är mitt allt tyvärr.
För jag har inget annat.
Inga husdjur, ingen kille, ingen som orkar lyssna jämt.
Har sån lust att klaga och gnälla ihjäl nån snäll lyssnare.
Kanske ska ringa jourhavande kompis?
Och hur kommer det sig att vissa människor inte ens söker jobb?
Inte lyckas hitta jobb? De hittar kärlek istället.
Spelar roll vem de blir kära med.
Jag stöter bort alla känslor och jobbar som en tok, stenhård! Är det Stockholmssyndrom, eller bara Anna-skada? Är jag överdrivet ambitiös? Eller ska jag verkligen känna efter varje gång? Vill folk se mig reagera varje gång?
Helvete! De senaste dagarna har jag verkligen reflekterat över folk jag inte gillar. Vet inte varför. Det är kunder, killar, vänner, kändisar, allmänna folk. Vad kommer detta hateri ifrån?
Har jag varit så naivt positiv till allt senaste tiden att allt nu bara rasar över mig i våldsamma hateri- och snacka-skit-attacker?
Vad skulle göra saken bättre? Vissa gånger har jag känt att bara kasta mig rakt ut, som förra sommaren, då jag reste med tre idioter och några knarkande västkustkillar genom halva Sverige i en rostig bil.
Resultatet: Panikångestattack i bilen, bakfull varannan onsdag och torsdag på jobbet, svimmade på jobbet en dag. Typ. Kändes ju inte bättre, även om jag fick action i mitt liv.
"Det är bara du som bestämmer om det ska vara action i ditt liv." säger en bok jag hade en gång. (Sex och singel heter den, borta nu, som allt annat.)
Ja men vad vill jag då? Alla mina planer?
Nån bara liksom, drog ur proppen!
HELVETE!
Är det inte röret på jobbet som går av och översvämmar hela lagret två stressiga morgonar i rad så är det ens gamla vänner som går i kras eller bara helt försvinner ur ens liv med omedelbar verkan. Är det jag som är för stabil, eller de andra som är för labila?
Är detta vad jag förtjänar? Jag som kämpat och slitit för den jag är idag och vad jag har idag, borde man inte få ha kvar det som man gillar och mår bra av? Vilka är egentligen ens vänner efter allt?
När kan man sluta kämpa och ta semester från slitet och bara glida av farten man fått upp?
När kan man våga hoppa och lita på att någon tar emot en där nere?
Är det detta väder, mitt kalla kök, mina gamla tråkiga kläder, mitt urarbetade jobb, brist på action i mitt liv, är det gamla mönster eller de nya, som gör att det känns så här?
Jag vet varken ut eller in längre.
Allt är en stor röra.
Späckat schema hela våren, med massa egentligen kul grejer, massa kryssningar, London-resa, fester, firanden, nytt jobb, träning, eventuellt köp av lägenheten, jo men visst.
Ingenting känns spännande och kul just nu.
Bara jobbigt, som att jag måste, det är min plikt.
Att umgås och fira och festa och hänga med bara för att jag borde.
För att mina andra vänner vill det. För att de är fina människor som bryr sig.
Vill umgås med mig, tycker jag är rolig och snäll. Men jag vill egentligen inte, inte just nu.
Men vad ska jag göra annars då. Blir det bättre av att jag sitter hemma och tycker synd om mig själv?
Förmodligen inte.
Jag vet inte vad jag har gett mig in på gällande nya jobbet.
Kommer förmodligen också bli ett helvete.
Visst, de tycker jag är duktig och så.
Men jag håller ju min fasad, mitt trevliga jag, positiva andan, som alltid jag på arbete gör.
När ska jag ha tid att reflektera över det?
Och vem tar emot mina reflektioner?
Mitt jobb är mitt allt tyvärr.
För jag har inget annat.
Inga husdjur, ingen kille, ingen som orkar lyssna jämt.
Har sån lust att klaga och gnälla ihjäl nån snäll lyssnare.
Kanske ska ringa jourhavande kompis?
Och hur kommer det sig att vissa människor inte ens söker jobb?
Inte lyckas hitta jobb? De hittar kärlek istället.
Spelar roll vem de blir kära med.
Jag stöter bort alla känslor och jobbar som en tok, stenhård! Är det Stockholmssyndrom, eller bara Anna-skada? Är jag överdrivet ambitiös? Eller ska jag verkligen känna efter varje gång? Vill folk se mig reagera varje gång?
Helvete! De senaste dagarna har jag verkligen reflekterat över folk jag inte gillar. Vet inte varför. Det är kunder, killar, vänner, kändisar, allmänna folk. Vad kommer detta hateri ifrån?
Har jag varit så naivt positiv till allt senaste tiden att allt nu bara rasar över mig i våldsamma hateri- och snacka-skit-attacker?
Vad skulle göra saken bättre? Vissa gånger har jag känt att bara kasta mig rakt ut, som förra sommaren, då jag reste med tre idioter och några knarkande västkustkillar genom halva Sverige i en rostig bil.
Resultatet: Panikångestattack i bilen, bakfull varannan onsdag och torsdag på jobbet, svimmade på jobbet en dag. Typ. Kändes ju inte bättre, även om jag fick action i mitt liv.
"Det är bara du som bestämmer om det ska vara action i ditt liv." säger en bok jag hade en gång. (Sex och singel heter den, borta nu, som allt annat.)
Ja men vad vill jag då? Alla mina planer?
Nån bara liksom, drog ur proppen!
HELVETE!
EN ledig dag
SITTER I MITT ÄLSKADE KÖK, med smink över hela bordet, resorb, Pepsi, handcreme mm roliga attiraljer. Ska snart gå och sova, upp igen till mitt nya fräscha Panini och göra sallader hela morgonen. Kanske också kommer få vägledning i kassa-apparaten, espressomaskinen samt hur man går tillväga när man gör allt annat.
Var på fest igår hos Matte min vän. Mia var med, samt en annan tjej som heter Mikaela, finlanssvenska, hur skön som helst, kallas mer eller mindre för mumin, Åh jag som Älskar MUUUMIN!! Det är typ bara jag som helt aktivt köpt en Snorkfröken som nyckelring på Viking Line. Vid en ålder av 20..
Dennis var där! 100 år sen man såg honom! Vilket kärt återseende! Vi snackade gamla minnen och när jag frågade var han varit alla dessa år skyllde han på att han dragit sig tillbaka till flickvänsdjungelns lugna vrå, och inte nog med det blivit religiös. Man slutar aldrig förvånas över folk nu för tidn..
Sen kom Linda, tänkte att nu ska hon få träffa mina "hemliga" vänner, och det gick som en dans på en sommaräng! Hon blev genast förälskad i Matte och Johan, dessa stabila karlar som aldrig sviker. Drack både fulsprit och Absolut 100 med Matte, jag kände mig dock väldigt seg, trots att jag sovit på dagen och druckit både kaffe (typ 5 koppar) OCH energidryck, men de hjälpte föga, är man utbränd säger kroppen ifrån helt enkelt. Så jag satt bara där, glodde på folket som drack och orerade med varandra i en härlig symfoni, lyssnade på Bandit och gick och öppnade åt stöningsjouren. (DET var ganska läskigt.)
Däckade vid halv fem tror jag, medan min syster och Matte satt uppe til halv sju och levde rövare. Vaknade på soffan vid tio, hade sovit som en prinsessa, trots att man låg på kortsidan av hörnsoffan, med alla kläderna på, en filt som huvudkudde och radion svagt på fortfarande. Då är man trött!
Pigg som en ärta drog jag in till Matte och Linda som vaknat, fortfarande fulla, Mattias med fyllefrossa och Linda som tjatar om Resorb..
Vi beslutade att åka hem så snart som möjligt, Linda ville hem Innan hon blev bakfull, så vi drog. Hon somnade på min axel på bussen (gulligt), vi beslutade att hon faktiskt inte behövde följa med på Brommaplan och handla, så hon tog all packning och gick hem, jag gick på konsum, köpte Ännu en proviva, Pepsi, chirre, en burk hela champinjoner som jag blev akut sugen på.
Fortsatte min färd, blek men ändock kolsvart under ögonen, till pizzerian, som var invarderad av (fortfarande fulla) socbidragstagande alkisar, ganska tragiskt men jag behövde inte skämmas iallafall, beställde två vegetarianas, fick vänta hur länge som helst, för dessa jävla alkisar tog upp all tid, skulle fram och köpa mer öl och whiskey hela tiden. Typ sprang hem så hungrig som jag var, slängde i mig pizzan och champinjonerna, drack Pepsi (helt rätt!) och däckade på nytt i Lindas säng. Sov således hela resten av dagen, fräscht, härliga drömmar, välbehövligt efter allt jävla hålligång senaste dagarna. Sedan vaknade jag, beställde smink på everydayminerals, kokade nudlar, värmde på Lindas halva pizza, bestämde mig för att blogga. Så nu har jag gjort det!
Sova igen alltså!
BRA SKIT
*Proviva- min nya kärlek. Klarar inte en dag, en morgon, ett liv utan Proviva. Tvingar folk i min närhet att hämta, köpa, dricka Proviva. Borde bli deras PR-konsult.
*Sova. Livets bästa, lättaste, skönaste!
*Bara en vecka kvar på mitt slitna 7-eleven.
DÅLIGT SKIT
*Kände mig dum idag när jag sa till Erri att jag skulle ringa, men bara gick hem och sov, samt att jag ställde in fikan med Silvia.
*Mina svaga sidor, måste omgånde bearbetas samt kommas ifrån.
Var på fest igår hos Matte min vän. Mia var med, samt en annan tjej som heter Mikaela, finlanssvenska, hur skön som helst, kallas mer eller mindre för mumin, Åh jag som Älskar MUUUMIN!! Det är typ bara jag som helt aktivt köpt en Snorkfröken som nyckelring på Viking Line. Vid en ålder av 20..
Dennis var där! 100 år sen man såg honom! Vilket kärt återseende! Vi snackade gamla minnen och när jag frågade var han varit alla dessa år skyllde han på att han dragit sig tillbaka till flickvänsdjungelns lugna vrå, och inte nog med det blivit religiös. Man slutar aldrig förvånas över folk nu för tidn..
Sen kom Linda, tänkte att nu ska hon få träffa mina "hemliga" vänner, och det gick som en dans på en sommaräng! Hon blev genast förälskad i Matte och Johan, dessa stabila karlar som aldrig sviker. Drack både fulsprit och Absolut 100 med Matte, jag kände mig dock väldigt seg, trots att jag sovit på dagen och druckit både kaffe (typ 5 koppar) OCH energidryck, men de hjälpte föga, är man utbränd säger kroppen ifrån helt enkelt. Så jag satt bara där, glodde på folket som drack och orerade med varandra i en härlig symfoni, lyssnade på Bandit och gick och öppnade åt stöningsjouren. (DET var ganska läskigt.)
Däckade vid halv fem tror jag, medan min syster och Matte satt uppe til halv sju och levde rövare. Vaknade på soffan vid tio, hade sovit som en prinsessa, trots att man låg på kortsidan av hörnsoffan, med alla kläderna på, en filt som huvudkudde och radion svagt på fortfarande. Då är man trött!
Pigg som en ärta drog jag in till Matte och Linda som vaknat, fortfarande fulla, Mattias med fyllefrossa och Linda som tjatar om Resorb..
Vi beslutade att åka hem så snart som möjligt, Linda ville hem Innan hon blev bakfull, så vi drog. Hon somnade på min axel på bussen (gulligt), vi beslutade att hon faktiskt inte behövde följa med på Brommaplan och handla, så hon tog all packning och gick hem, jag gick på konsum, köpte Ännu en proviva, Pepsi, chirre, en burk hela champinjoner som jag blev akut sugen på.
Fortsatte min färd, blek men ändock kolsvart under ögonen, till pizzerian, som var invarderad av (fortfarande fulla) socbidragstagande alkisar, ganska tragiskt men jag behövde inte skämmas iallafall, beställde två vegetarianas, fick vänta hur länge som helst, för dessa jävla alkisar tog upp all tid, skulle fram och köpa mer öl och whiskey hela tiden. Typ sprang hem så hungrig som jag var, slängde i mig pizzan och champinjonerna, drack Pepsi (helt rätt!) och däckade på nytt i Lindas säng. Sov således hela resten av dagen, fräscht, härliga drömmar, välbehövligt efter allt jävla hålligång senaste dagarna. Sedan vaknade jag, beställde smink på everydayminerals, kokade nudlar, värmde på Lindas halva pizza, bestämde mig för att blogga. Så nu har jag gjort det!
Sova igen alltså!
BRA SKIT
*Proviva- min nya kärlek. Klarar inte en dag, en morgon, ett liv utan Proviva. Tvingar folk i min närhet att hämta, köpa, dricka Proviva. Borde bli deras PR-konsult.
*Sova. Livets bästa, lättaste, skönaste!
*Bara en vecka kvar på mitt slitna 7-eleven.
DÅLIGT SKIT
*Kände mig dum idag när jag sa till Erri att jag skulle ringa, men bara gick hem och sov, samt att jag ställde in fikan med Silvia.
*Mina svaga sidor, måste omgånde bearbetas samt kommas ifrån.
Nytt
Idag klockan 06.00 började jag mitt nya jobb med stormsteg. Tiden bara rann iväg till elva, då jag fick gå. När jag kom till mitt vanliga jobb klockan 12 och skulle fortsätta jobba 7 timmar, kände jag mig verkligen som hemma. Ja det var som att komma hem igen..
Men roligt har det varit! Har jobbat tretton timmat denna Alla hjärtans dag, fått ETT chokladhjärta, av min nya chef, hon är snäll, riktigt hurtig liten tjej!
Det är roligt med dem som går och tycker synd om sig själva denna dag. Har stött på ett flertal. Skulle för att motdemonstrera att det är synd om mig som hårt arbetande singelkvinna köpa en ask aroma-hjärtan, men tror faktiskt att de var slut på Konsum. (Orkade i och för sig inte leta, så kul var det ju då inte, har redan hål i tänderna.)
Nu är jag svintrött och ska sova. Tänkte bara upplysa om att jag minsann kommer få ett gratis paket kaffe på ICA Nära på Sergels torg för att jag var så duktig och svarade på en enkät där idag! Och att imorgon är en annan dag, och då ska jag jobba ytterligare tolv timmar.
Börjar ni märka att det ryker om datorn eller luktar bränt nästa gång ni läser min blogg beror det helt och hållet på att jag är utbränd.
Detta ska förmodligen inte ske, ifall ni innehar säker brandvägg.
HAHAHA vilka skämt jag får till.
Utveckling i i-land
IDAG ÄR DAGEN!! Jag har bestämt mig för att (återigen?) bli så där sprudlande positiv och underbar och älskad av alla som det så fint brukar heta!
Med min underbara mp3 får jag all den inspiration jag behöver, speciellt med låten Fast car med Tracy Chapman, för då tänker jag att så där ska jag aldrig bli, och det vet vi, det är en början det med!
Och efter gårdagens missöden, då jag var trött stressad och allmänt grinig hagga på jobbet, bestämde jag mig helt enkelt idag, när jag försov mig fast jag började 12, att idag ska jag fan vara GLAD! Och det har jag varit, faktiskt inte sur en enda gång!
Det är mycket berg-och-dal-banekänslor på g inne hos mig just nu, vet ej om det beror på att våren kommer, eller om det beror på att jag vill så gärna börja om med mitt "nya liv" så fort det bara går, och när jag inser att jag måste vänta, blir jag halvt galen!
Närmsta planen:
1) Ta mig till gymmet (mycket mer motiverande nu med min mp3, tack Jenny, den har räddat mitt liv!
2) Bara jobba 3 (TRE) lördagar till på nuvarande jobb! Sista lördagen= sista arbetsdagen där, för gott!
3) UT MED DET GAMLA - IN MED DET NYA! JAJJEMEN!
4) Köpa nya jeans så fort lönen kommer, gärna 27-or så jag har något att träna in formen till...
Vad tror vi om det här då?
Med min underbara mp3 får jag all den inspiration jag behöver, speciellt med låten Fast car med Tracy Chapman, för då tänker jag att så där ska jag aldrig bli, och det vet vi, det är en början det med!
Och efter gårdagens missöden, då jag var trött stressad och allmänt grinig hagga på jobbet, bestämde jag mig helt enkelt idag, när jag försov mig fast jag började 12, att idag ska jag fan vara GLAD! Och det har jag varit, faktiskt inte sur en enda gång!
Det är mycket berg-och-dal-banekänslor på g inne hos mig just nu, vet ej om det beror på att våren kommer, eller om det beror på att jag vill så gärna börja om med mitt "nya liv" så fort det bara går, och när jag inser att jag måste vänta, blir jag halvt galen!
Närmsta planen:
1) Ta mig till gymmet (mycket mer motiverande nu med min mp3, tack Jenny, den har räddat mitt liv!
2) Bara jobba 3 (TRE) lördagar till på nuvarande jobb! Sista lördagen= sista arbetsdagen där, för gott!
3) UT MED DET GAMLA - IN MED DET NYA! JAJJEMEN!
4) Köpa nya jeans så fort lönen kommer, gärna 27-or så jag har något att träna in formen till...
Vad tror vi om det här då?
Detta har hänt idag
1) Jag gjorde bort mig inför en jobbsökande som skulle på intervju idag. Nu är det inte mitt ansvar och så, men ändå. Pinsamt att behöva skämmas som ett djur för att min chef inte var där när hon kom. Jag tycker synd om tjejen.. Kommer aldrig mer vilja söka jobb på 7-eleven, alltmindre rekommendera andra att handla, söka jobb eller ha med 7-eleven att göra överhuvudtaget.
2) Jag kom hem en kvart för sent, då självklart jävla glasmästarjäveln hade varit här, en kvart innan mig, gärna inte vänta, eller ringa innan, eller komma i måndags när jag satt hemma hela dagen och väntade. Nej då!
3) Jag hämtade ut mina nya skor återigen från H&M Rowells, var tvungen att byta de till 39-or sist, nu fick jag 39-or, visst tänkte jag men sen när jag kommer hem och öppnar paketet är de silvriga! Jag hade ju då beställt svarta. Snabbt som vinden ringer jag kundtjänst och undrar hurman gör för allt i världen för att byta de till den riktiga svarta. (Egentligen vet jag det, man måste skicka tillbaka igen och bla bla bla, men ville helst slippa det, tredje vändan för mina skor liksom) Men efter ett par vändor framför hallspegeln insåg jag att det kan vara ganska festligt med slivriga skor också! Varför ha svarta när man kan ha silvriga?
4) När jag ändå var i farten med att prova skor och måla mina korta, avbitna naglar glitterrosa, kom jag plötsligt på att ja men idag kan jag ju faktiskt färga håret! Så då gjorde jag det. Själv, brukar inte hända ofta. Men det blev rätt bra. Har inte vant mig ännu, men det kommer. Värsta chocken är imorgon bitti när jag vaknar och inser misstaget.
5) Jag låg så skönt i min säng efter en lång hårfärgningsprocedur på egen hand samt ett återhämtande skumbad och läste Snabba cash, när Linda plötsligt kom hem och åter drog upp mig från sängen. Ingen rast ingen ro!
6) Detta med facebook är ganska kul novadays, hittade en gammal dagiskamrat där, som för övrigt flyttat till USA, blivit tuff trummis och skitsnygg. GÄRNA. Så har vi Anna, Vad blev det av henne? Aggresiv arbetsskadad hagga på 7-eleven..
2) Jag kom hem en kvart för sent, då självklart jävla glasmästarjäveln hade varit här, en kvart innan mig, gärna inte vänta, eller ringa innan, eller komma i måndags när jag satt hemma hela dagen och väntade. Nej då!
3) Jag hämtade ut mina nya skor återigen från H&M Rowells, var tvungen att byta de till 39-or sist, nu fick jag 39-or, visst tänkte jag men sen när jag kommer hem och öppnar paketet är de silvriga! Jag hade ju då beställt svarta. Snabbt som vinden ringer jag kundtjänst och undrar hurman gör för allt i världen för att byta de till den riktiga svarta. (Egentligen vet jag det, man måste skicka tillbaka igen och bla bla bla, men ville helst slippa det, tredje vändan för mina skor liksom) Men efter ett par vändor framför hallspegeln insåg jag att det kan vara ganska festligt med slivriga skor också! Varför ha svarta när man kan ha silvriga?
4) När jag ändå var i farten med att prova skor och måla mina korta, avbitna naglar glitterrosa, kom jag plötsligt på att ja men idag kan jag ju faktiskt färga håret! Så då gjorde jag det. Själv, brukar inte hända ofta. Men det blev rätt bra. Har inte vant mig ännu, men det kommer. Värsta chocken är imorgon bitti när jag vaknar och inser misstaget.
5) Jag låg så skönt i min säng efter en lång hårfärgningsprocedur på egen hand samt ett återhämtande skumbad och läste Snabba cash, när Linda plötsligt kom hem och åter drog upp mig från sängen. Ingen rast ingen ro!
6) Detta med facebook är ganska kul novadays, hittade en gammal dagiskamrat där, som för övrigt flyttat till USA, blivit tuff trummis och skitsnygg. GÄRNA. Så har vi Anna, Vad blev det av henne? Aggresiv arbetsskadad hagga på 7-eleven..
Vad är bra, egentligen?
Idag har jag varit så trött.
Bara gått hemma i väntan på glasmästaren som lös med sin frånvaro hela dagen. Lyckats ta mig för att diska iallfall, sopat golvet och kokat en majskolv.
Lyssnat på min mp3 som jag äntligen fått av Jenny, skrivit ner alla 102 låtarna i mitt rosa block.
Lyssnat extra många gånger på Bryan Adams, Run to you och U2, With or without you.
Legat i sängen och läst Snabba cash, slumrat till, vaknat, läst lite till, slumrat till igen...
En allmänt lat dag medan solen sken ute hela långa dagen och man hade kunnat gå på världens längsta promenad ifall man så önskade men nu blev det inte så.
Skönt att vara ledig iallafall.
Jag och Jenny blev plötsligt jättefulla i lördags, och jag har inte stenkoll på allt som slank ur min feta trut faktiskt. Minns att vi ringde diverse olika typer, satt i Patrics lastbil och drack xider och svamlade om att vi minsann skulle fortsätta supa när vi kom hem.
Vilket inte blev av, vi däckade som två as på en gång.
Tror att jag gjorde bort mig på krogen i Skapnäck, men vad gör det, jag kommer förmodligen aldrig sätta min fot där igen.
Hela dagen igår, söndag, gick till ohämmat frosseri, av allt emellan nudlar, chips, ostkrokar, Ben & Jerryglass, lösgodis, Provivadryck, Ramlösa, vatten, cola light. Gott, nyttigt för själen.
Imorgon vankas det återigen jobb i ottan, fettisdag och allt, kommer nog gå bra det där ska du se!
Trocadero på Skeppsholmen
EFTER EN LÅNG TISDAG sitter jag i mitt kök med matlagande duktig Linda som sprider dofter som får det att kurra i magen som en katt spinner!
Jag är mycket trött, som det ska vara på tisdagar, min arbetsveckas första dag.
Har trots detta jobbat på rätt hårt idag, hunnit plocka minst tre leveranser om jag minns mig rätt, och inte nog med det, precis när jag slutat kl 14 kom bulleveransen så snälla jag tänkte att vafan det går ju fort, så jag plockade upp den med, kände för att göra någon glad liksom.
Sedan for jag till Kungsträdgården och tog den vackra promenaden ut till Skeppsholmen där Jenny var i full gång med att göra krutonger till hennes matlagningskurs, och jag blev minsann bjuden på en iskall Trocadero (inte varje dag!) samt en boombastic-morot, satt mycket fint som mellanmål.
Så pratade vi lite skit uppe på diskbänkarna där vi satt med varsin handduk under rumpan och kom fram till att vi skulle höras imorgon (som vanligt ingenstans alltså).
NU LÄNGTAR JAG efter att möta våren med stormsteg.
Älskar att det börjar bli ljust INNAN 8 på morgonen äntligen!
Längtar efter solsken och värme och ljus, och min nya energi som nya jobbet kommer ge mig!
Åh fågelkvitter på morgonen, finns det något mysigare?
Och snart bär det iväg till London, men jag har inte börjat längta eller ställa in mig för det ännu.
Känns för avlägset än så länge.
Bra grejer:
*Silvias och min återförening. Vad haar vi väntat på i dessa långa tre år?
*Mitt nya jobb. Känns fräschare för varje dag.
*Lindas underbara mat, och den hemtrevliga känsla hon automatiskt för med sig när hon bor någonstans (kräfta)!
*Ljuset, fågelkvittret och våren!
*Stockholm, i mitt hjärta. Forever = sant.
Mindre bra grejer:
*Alla dessa folk man en gång hade i sin närhet, som plötsligt slutade kunna ta hand om sig själva och bli klena och på så sätt försvinna ur ens umgänge.
*Pengar som tar slut för fort, fast man sparar och sparar.. Konstig konst det där.
Fler dåliga saker kommer jag inte på, för jag är sån här optimistisk tjej som inte orkar bry mig om problem, bara om möjligheter!
Jag är mycket trött, som det ska vara på tisdagar, min arbetsveckas första dag.
Har trots detta jobbat på rätt hårt idag, hunnit plocka minst tre leveranser om jag minns mig rätt, och inte nog med det, precis när jag slutat kl 14 kom bulleveransen så snälla jag tänkte att vafan det går ju fort, så jag plockade upp den med, kände för att göra någon glad liksom.
Sedan for jag till Kungsträdgården och tog den vackra promenaden ut till Skeppsholmen där Jenny var i full gång med att göra krutonger till hennes matlagningskurs, och jag blev minsann bjuden på en iskall Trocadero (inte varje dag!) samt en boombastic-morot, satt mycket fint som mellanmål.
Så pratade vi lite skit uppe på diskbänkarna där vi satt med varsin handduk under rumpan och kom fram till att vi skulle höras imorgon (som vanligt ingenstans alltså).
NU LÄNGTAR JAG efter att möta våren med stormsteg.
Älskar att det börjar bli ljust INNAN 8 på morgonen äntligen!
Längtar efter solsken och värme och ljus, och min nya energi som nya jobbet kommer ge mig!
Åh fågelkvitter på morgonen, finns det något mysigare?
Och snart bär det iväg till London, men jag har inte börjat längta eller ställa in mig för det ännu.
Känns för avlägset än så länge.
Bra grejer:
*Silvias och min återförening. Vad haar vi väntat på i dessa långa tre år?
*Mitt nya jobb. Känns fräschare för varje dag.
*Lindas underbara mat, och den hemtrevliga känsla hon automatiskt för med sig när hon bor någonstans (kräfta)!
*Ljuset, fågelkvittret och våren!
*Stockholm, i mitt hjärta. Forever = sant.
Mindre bra grejer:
*Alla dessa folk man en gång hade i sin närhet, som plötsligt slutade kunna ta hand om sig själva och bli klena och på så sätt försvinna ur ens umgänge.
*Pengar som tar slut för fort, fast man sparar och sparar.. Konstig konst det där.
Fler dåliga saker kommer jag inte på, för jag är sån här optimistisk tjej som inte orkar bry mig om problem, bara om möjligheter!
Morgonstund
SITTER I MITT EGNA KÖK (!) med en kopp kaffe och en skål nötter. Känner mig så hälsosam och nyttig (?) som går upp klockan sju och tvättar en mulen grå måndagsmorgon som denna. Då dessutom inte tvättmaskinen fungerar (som vanligt) och jag helst av allt bara ville ligga kvar i den varma mjuka sängen. Men nu visar det sig att min granne som bokat den andra tvättstugan inte pallade sig upp så då fick jag plötsligt hela tvättstugan för mig själv! Ganska skönt. Men hoppas jag hinner till tio bara, klockan är nio nu snart, och jag har två maskiner kvar, misstänker att torktumla inte är att tänka på...
DET OM DET! Idag hade jag velat åka till IKEA men efter jag bokat en svindyr Londonresa känner jag att det kanske får vänta... Behöver en GORM-hylla till köket att ställa bakom dörren, med alla bra grejer på, dammsugaren längst ner, en vinhylla högst upp (nästan uppe vid taket ända) och däremellan allt kul joks man har som singelflicka från storstan, haha... (You know)
Annars flyter det på rätt bra här hemma. Linda installerar sig mer och mer för varje dag, vi hittar oftast på rätt kul grejer, antingen tillsammans eller one by one.
Nu längtar vi båda till den 25 februari då vi båda på samma dag ska börja våra nya jobb!
När vi installerat oss där, kommer vi förmodligen åka på en vinglig taxfree-seglats över Östersjön igen.
ÖVRIGT
*För det första tycker faktiskt Silvia att jag behöver umgås med lite bra folk.
*Jag vill låna en hund om morgnarna och gå på långpromenader.
*Jag funderar återigen på att måla om köket grönt. (Nyans okänd)
*Jag längtar till mitt nya jobb, men ändå inte (kommer "jobba ihjäl mig").
*Jag känner att det här är ett bra och utvecklande år.
*Jag hatar knarkare. Och nu fått även bekräftat att fler håller med mig, än vad jag förut trodde.
*Jag skulle inte klara av att leva utan mina vänner och systrar.
*En hemlis! Jag har gjort en plansch gällande min nya miljöpolicy, som jag och Linda ska följa strikt i år. Jag brukar ha den uppe på kylskåpet, men när det kommer folk hit gömmer jag den! (Liiite överambitiös känns den.)
*Jag har hittat ett elljusspår vid Kyrksjön. Grattis Anna! Du har bott här i tio år liksom. (Jag vet.) Men ändå!
*Det är fan fett soft med dator hemma!
*Jag är fortfarande lite allergisk mot Facebook.
*Det går fett trögt med min träning. Har fortfarande inte kommit iväg till Åkeshovshallen. Men, så mycket annat jag hunnit med istället! Så det jämnar ut sig utan dåligt samvete.
*Linda har skrivit med svart kajal på badrumsspegeln, STÄNG MIG, instruktion för slarviga Annor!
*Är det någon powerballad som är bra, så är det Reo Speedwagon - Keep on lovin´ you. Riktigt bra!
Puss
DET OM DET! Idag hade jag velat åka till IKEA men efter jag bokat en svindyr Londonresa känner jag att det kanske får vänta... Behöver en GORM-hylla till köket att ställa bakom dörren, med alla bra grejer på, dammsugaren längst ner, en vinhylla högst upp (nästan uppe vid taket ända) och däremellan allt kul joks man har som singelflicka från storstan, haha... (You know)
Annars flyter det på rätt bra här hemma. Linda installerar sig mer och mer för varje dag, vi hittar oftast på rätt kul grejer, antingen tillsammans eller one by one.
Nu längtar vi båda till den 25 februari då vi båda på samma dag ska börja våra nya jobb!
När vi installerat oss där, kommer vi förmodligen åka på en vinglig taxfree-seglats över Östersjön igen.
ÖVRIGT
*För det första tycker faktiskt Silvia att jag behöver umgås med lite bra folk.
*Jag vill låna en hund om morgnarna och gå på långpromenader.
*Jag funderar återigen på att måla om köket grönt. (Nyans okänd)
*Jag längtar till mitt nya jobb, men ändå inte (kommer "jobba ihjäl mig").
*Jag känner att det här är ett bra och utvecklande år.
*Jag hatar knarkare. Och nu fått även bekräftat att fler håller med mig, än vad jag förut trodde.
*Jag skulle inte klara av att leva utan mina vänner och systrar.
*En hemlis! Jag har gjort en plansch gällande min nya miljöpolicy, som jag och Linda ska följa strikt i år. Jag brukar ha den uppe på kylskåpet, men när det kommer folk hit gömmer jag den! (Liiite överambitiös känns den.)
*Jag har hittat ett elljusspår vid Kyrksjön. Grattis Anna! Du har bott här i tio år liksom. (Jag vet.) Men ändå!
*Det är fan fett soft med dator hemma!
*Jag är fortfarande lite allergisk mot Facebook.
*Det går fett trögt med min träning. Har fortfarande inte kommit iväg till Åkeshovshallen. Men, så mycket annat jag hunnit med istället! Så det jämnar ut sig utan dåligt samvete.
*Linda har skrivit med svart kajal på badrumsspegeln, STÄNG MIG, instruktion för slarviga Annor!
*Är det någon powerballad som är bra, så är det Reo Speedwagon - Keep on lovin´ you. Riktigt bra!
Puss
Historien om...
Nu ska jag berätta om den här bilden och dess historia.
Det var nyåtsafton 04/05 tror jag. Jag var på fest hemma hos någon Jimmy med alla mina pinglor (utom Miranda) och massa andra kul diverse typer. Klockan var runt 3 tror jag när detta kort togs.
Jag hade tagit med mig en bra-att-ha-påse med, förutom dricka och en pet-flaska vatten, en ask noblesse och ett rör med Pringles. Chipsen hade redan tagit slut tidigare under kvällen, men noblessen hade jag med stor möda sparat. (Man vet ju aldrig när ma blir fyllehungrig)
När jag nu sitter i denna soffa på denna fest med min för julen nya mobil och ringer mitt dåvarande ragg, som av en slump bara bodde rakt över gården från den fest jag nu var på, passade jag samtidigt på att frikostigt bjuda på noblesse. Grejen var bara den, att jag hade nog druckit en aning mycket alkohol, så jag glömde bort varje gång jag bjöd på noblesse. Jenny, som var nykter, började bli gansla less på mitt eviga tjat: "Vill du ha noblesse gumman?" och sen för den sakens skull inte ens FÅ någon noblesse. "A men för FAN Anna, skulle jag FÅ någon noblesse eller?"
Sedan fortsatte jag att prata med alla andra som om ingenting hade hänt. Jag vet faktiskt inte om Jenny fick någon noblesse. Men, jag fortsatte natten rakt över gården, med allt vad det innebar.
Jag svamlade något innan jag däckade: "Jag tror jag tog två olika skor när jag skulle hit?"
Vaknade således dagen efter, med en hel hög ångest faktiskt, enorma minnesluckor och dunkande huvudvärk..
Såklart. När jag ska ta mitt pick och pack och dra hittar jag ett par väldigt udda skor ute i hallen. Det var ju det jag hade trott hela tiden. Ja så jag får helt enkelt ta mitt bakfulla jag, gå tillbaka till denna snubbe som haft festen, snällt knacka på och säga: "Hej, eh, det var jag som tog de udda skorna i natt, skulle bara kolla om de fanns kvar här...?"
Det är bra tur att jag nästan aldrig skäms.
Så nu har ni hört historien om Askungen, hennes mobil och hennes försupna sko.
Nu kommer inga fler fyllehistorier från nyår mer. Jag ska vara nykter nästa gång.
vad ska man göra
Just nu känner jag mig ganska vilsen i pannkakan. Sitter på jobbet (jo då, skadad ska man vara), och surfar som aldrig förr. Jag hade en hemlig plan som jag kan få för mig ibland att hitta på men som vanligt så kom jag inte så långt med den planen, av vilken anledning vet jag inte exakt. Jag vet bara inte om jag är säker på att det är rätt plan. Behöver typ en expert på området, tex Jenny, hon är ganska bra att ha ibland.
Linda ska flytta till mig snart. Ganska spännande. Framförallt ser jag fram emot att få pengar. SÅ MYCKET jag behöver pengar. (Helt sjukt.) Nästa vecka kommer H&M-paketet också. Med nya skor, nya underkläder, ny jacka. FRÄSCHT. Så längesen jag köpte kläder. Vill att det ska bli riktig vår, komma förbi detta tragiska mörker på alla sätt och vis, resa till olika ställen och träffa massa folkisar! (läs: folk)
Undra hur det kommer gå för mig gällande allt.. Just nu känns det som att allt står stilla. Blir typ galen av det. Erri och jag kom inge långt med våra cyklar heller. Fattades ett helt hjul! GÄRNA.
Var är min snygga vältränade rumpa? Väldigt långt borta känns det som.
Alltså det finns två stora nyheter jag inte kan slita mig ifrån. Den ena är Tito våldtäktsmannen. Fattar ingenting. Den andra är Rödeby-målet. Klart han ska dömas till mord, men poliserna som inte gjorde någonting alla gånger inna borde bli av med jobbet. De klarar tydligen inte av att vara poliser. Eller nåt..
Nej nu ska jag kolla mejlen, betala nya dyra hyran och dra hem från mitt kära jobb.
Linda ska flytta till mig snart. Ganska spännande. Framförallt ser jag fram emot att få pengar. SÅ MYCKET jag behöver pengar. (Helt sjukt.) Nästa vecka kommer H&M-paketet också. Med nya skor, nya underkläder, ny jacka. FRÄSCHT. Så längesen jag köpte kläder. Vill att det ska bli riktig vår, komma förbi detta tragiska mörker på alla sätt och vis, resa till olika ställen och träffa massa folkisar! (läs: folk)
Undra hur det kommer gå för mig gällande allt.. Just nu känns det som att allt står stilla. Blir typ galen av det. Erri och jag kom inge långt med våra cyklar heller. Fattades ett helt hjul! GÄRNA.
Var är min snygga vältränade rumpa? Väldigt långt borta känns det som.
Alltså det finns två stora nyheter jag inte kan slita mig ifrån. Den ena är Tito våldtäktsmannen. Fattar ingenting. Den andra är Rödeby-målet. Klart han ska dömas till mord, men poliserna som inte gjorde någonting alla gånger inna borde bli av med jobbet. De klarar tydligen inte av att vara poliser. Eller nåt..
Nej nu ska jag kolla mejlen, betala nya dyra hyran och dra hem från mitt kära jobb.
Det blir nog ingen kärlek
MIN UNDERBARA NYA KÄRLEK kommer, som vanligt, inte att få ta del av mitt liv.
För nu har jag läst allt som går att läsa om katter och allergier och överallt står det att man defenitivt inte ska utsätta sig för katter om man vet att man är allergisk.
Då kan det bara bli värre och sluta med att man antingen får astma eller tvingas lämna bort kissen.
MEN HOPPETS STJÄRNA LYSER ÄNDOCK!
För min eviga clarityn-fråga är numer besvarad, och det var som jag trodde; att man kan lindra symptomen med clarityn om man tex ska hem till någon som har katt eller om man ska passa en katt en vecka.
Så jag behöver inte lida fullt så mycket i mitt fortsatta liv när jag besöker kattbebodda hushåll.
En annan intressant grej är att flest allergener släpps ut av okasterade hankatter, sedan kasterade hankatter, sedan osteriliserade honkatter och sist steriliserade honkatter.
Samt att man tål vissa katter bättre än andra, och det har jag sannerligen märkt av!
DET MEST ORÄTTVISA ÄR ÄNDÅ att det finns människor som slår sina katter, sjuka folk som har 5898 stycken i en liten låda typ och som inte får mat eller vatten, sånt som man ser på tv, så många katthem som tar emot illa behandlade kissar, och så finns jag. Världens snällaste kattmänniska. Varför ska just jag vara allergisk? Finns det någon resonans i detta faktum överhuvudtaget??
JAG HAR IALLAFALL hjälpt Gosan till ett bättre liv, då det begav sig. Innan jag blev allergisk. Det var ju kul iallafall.
Någon annan som har något kul att berätta??
Barnvakt och Planer
Först vill jag bara säga att jag aldrig återkom till den smaskiga ananasen i förra inlägget. men det var ändå inget intressant så skit samma. Just nu är jag barnvakt med Jenny åt en gullig liten 1-åring som heter det moderna namnet Liam, skitsöt verkligen speciellt nu när han har somnat!
Inte nog med Liam, det finns även en gigantisk hund här som heter Isodor, och VÄRLDENS sötaste katt som är så liiiiten och söt och kelig och fin!! JAG VILL HA!! (Men det gååår inte, för jag är allergisk...)
Idag har jag jobbat, fikat med Jenny, ätit mat, städat (frenetiskt, maniskt) köket här där vi är (kunde bara inte låta bli) ätit och dängt Liams huvud i soffbordskanten. Självklart så att han började gråta. Men annars har jag varit ganska snäll. I april ska jag Zarah, Madde och My åka till London, för att tala om något helt annat!
Min plan för detta år är att träna i Åkeshovshallen. Nära hem, bra promenadavstånd, man kan simma och gymma samtidigt, även basta och sola om man känner för det, fräscht alltså!
Planen är även att köpa en cykel av Erri och försöka cykla till jobbet, har ju insett att det faktiskt är barkmark större delen utav året nuförtiden. OCH: OBSERVERA: Jag ska då införskaffa, förutom själva cykeln dåra, hjälm, lysen, pakethållare, cykelkorg, dubbla lås, vattenflaskehållare. Och jag längtar tills jag får min nyladdade mp3 av Jenny med massa sköna låtar som jag kan lyssna på när jag gymmar, cyklar, promenerar eller vad jag nu gör.
Sedan när sommaren kommer då ger jag upp, skiter i all träning, går ut på beachen med min "nya" välsvarvade kropp, och spanar på snygga karlar. Och super hela kvällarna på allehanda verandor, uteserveringar, balkonger, stränder, rålambshovsparker etc. Visst låter det som en plan!!??
Saker jag måste fixa hemma:
-Säkerhetsdörr + ny namnskylt
-Ny tvättstugebricka
-Ny glasruta till vardagsrummet ("en fågel flög in i den")
-Sanering mot silverfiskar (misstänker fuktskador!!)
-Värmen i lägenheten måste fixas, bara 15 grader , KATASTROF (typ)
Inte nog med Liam, det finns även en gigantisk hund här som heter Isodor, och VÄRLDENS sötaste katt som är så liiiiten och söt och kelig och fin!! JAG VILL HA!! (Men det gååår inte, för jag är allergisk...)
Idag har jag jobbat, fikat med Jenny, ätit mat, städat (frenetiskt, maniskt) köket här där vi är (kunde bara inte låta bli) ätit och dängt Liams huvud i soffbordskanten. Självklart så att han började gråta. Men annars har jag varit ganska snäll. I april ska jag Zarah, Madde och My åka till London, för att tala om något helt annat!
Min plan för detta år är att träna i Åkeshovshallen. Nära hem, bra promenadavstånd, man kan simma och gymma samtidigt, även basta och sola om man känner för det, fräscht alltså!
Planen är även att köpa en cykel av Erri och försöka cykla till jobbet, har ju insett att det faktiskt är barkmark större delen utav året nuförtiden. OCH: OBSERVERA: Jag ska då införskaffa, förutom själva cykeln dåra, hjälm, lysen, pakethållare, cykelkorg, dubbla lås, vattenflaskehållare. Och jag längtar tills jag får min nyladdade mp3 av Jenny med massa sköna låtar som jag kan lyssna på när jag gymmar, cyklar, promenerar eller vad jag nu gör.
Sedan när sommaren kommer då ger jag upp, skiter i all träning, går ut på beachen med min "nya" välsvarvade kropp, och spanar på snygga karlar. Och super hela kvällarna på allehanda verandor, uteserveringar, balkonger, stränder, rålambshovsparker etc. Visst låter det som en plan!!??
Saker jag måste fixa hemma:
-Säkerhetsdörr + ny namnskylt
-Ny tvättstugebricka
-Ny glasruta till vardagsrummet ("en fågel flög in i den")
-Sanering mot silverfiskar (misstänker fuktskador!!)
-Värmen i lägenheten måste fixas, bara 15 grader , KATASTROF (typ)
Nyår. Detaljer
Ja så har man med nöd och näppe överlevt ännu en natt som tar en ur det gamla året rakt in i det nya.
Jag och Mia var hemma hos Stefans föräldrar i Viby dit alla hans brokiga vänner skulle komma och göra kvällen och natten minnesvärd och trevlig.
Det hela började redan dagen innan då jag och Mia åkte på City Gross och skulle handla beståndsdelarna till vår mycket numer mytomspunna nyårssupé, och som vanligt (man börjar lära sig nu) så hade dem inte svartrötter, hur svårt kan det vara kan man undra. Men jag orkade inte bli arg, vi fick tag på en fin rostbiff iallafall och laktosfri grädde och skithäftiga frysta påsar med passionsfruktspuré, och jättesmaskig ananas (återkommer till den senare), samt en massa annat kul i matväg. Jag säger bara så här; tur att jag hade Mia med mig annars vet man inte hur det hade gått. Vi fick fortsätta våra inköp på Willys och tro inte att det är genväg att promenera med fyra svintunga matkassar från City Gross till Willys trots att de bara ligger ett stenkast ifrån varandra, för mitt emellan har Westinbuss fått för sig att ha sina bussar parkerade självklart inhägnade med ett gigantiskt stängsel, så då får man gå runt!
Dagen efter, nyårsafton, har Anna bestämt sig för att vara först på Systemet klockan tio prick när de öppnar. Jag kommer ungefär tjugo över, det är mycket folk, men det får man ta, det är ju nyår. Jag plockar min skumpa, vita vinet med skruvkork, den smaskiga AIVY-vodkan med mynta och grejer, och lite cider. Ställer mig i kön, betalar, tar av ren vana en extra plastpåse (man vet ju aldrig) men av någon jävligt konstig anledning packar jag bara skumpan, vinet och spriten i en av påsarna, den andra påsen knölar jag rakt ner i väskan och trycker även ner ciderburkarna i väskan. Går rätt stressad, varför stressad vet jag inte, ut från systemet och ett tjugotal meter senare händer det som inte får hända, påsen går sönder! JO ALL MIN SPRIT; ALLT MITT VIN OCH ALL MIN SKUMPA BARA SÄGER PANG! OCH MARINERAR HELA BROMMAPLAN MED ALKOHOL! FÖR DYRA PENGAR!!!
-Helvete, muttrar jag för mig själv och undrar för ett ögonblick exakt vad man gör i ett sånt här läge? Ska jag städa upp efter mig? Eller bara gå hem och sura? Eller gå tillbaka och köpa nya?
Då kommer en gullig tant gåendes, påminner om Erris mamma Karin, och utbryter: STACKARS DIG! OCH DET HÄR VAR JU DYR SPRIT DESSUTOM!
- Jo tack, jag vet, men ibland så händer sådana här tråkiga grejer, inget man kan göra åt det, jag går in och köper nya helt enkelt, maler jag på.
- Men vet du vad? Jag tror du kan få nya! JO jag tror det! Om du går in och säger snällt att du tappade påsen precis utanför så får du nya! Det är ju inte ditt fel!
Jag tackar tanten, önskar henne gott nytt år och ett nytt hopp har tänts inom mig. Jag går åter in på bolaget, frågar väktaren om hon möjligtvis vet hur detta fungerar, hon säger att jag får fråga personalen.
OCH JAG FÅR NYA!! Efter att jag har hämtat flaskhalsarna.
Sedan går allr i en rasande fart, fort iväg med fullproppad dramaten till Norrviken och börja med maten, börja dricka, hälsa på folk, ta kort, sminka sig, byta om...
Sedan fortlöper festen ganska naturligt. Anna blir full och pratar med alla hon sätter sig i närheten av. Eller de som sätter sig i närheten av henne, men de får mer skylla sig själva. Efter en försiktig början med dagens, blir det tolvslaget och skumpa, som jag frikostigt bjuder alla jag ser med ett tomt glas i handen på. När den är slut återstår bara en flaska, AIVYN. Som jag också frikostigt bjuder bort, dricker fort av. Plötsligt är klockan 6, de flesta har dragit hem och jag går och lägger mig med XXX(någon "trevlig" kille) och jag däckar.
Klockan tio på morgonen ringer mobilens larm. Dags att gå upp och jobba!
Jag är fortfarande DYNGRAK när jag kliver upp. Försöker desperat duscha, håller på att slå ihjäl mig på kuppen. "HUR SKA JAG KLARA DET HÄR!?!!?!?" tänker jag i mitt fulla huvud. "Finns inte en chans att jag kan jobba så här." "Men jag MÅSTE. Min chef skulle ALDRIG låta mig vara ledig." Jo då, tankarna fanns där. Men min superstarka arbetsmoral (?) sa till mig att det klart jag ska jobba!
Så visst åkte jag iväg! Ett udda par strumpor senare går jag in på Konsum i Centralen och köper snabbmakaroner, smör och grillkrydda. Folk kollar konstigt på mig. Kommer en halvtimme försent till jobbet, det första jag säger till min chef är : Hej jag är fortfarande skitfull.
Jag och Mia var hemma hos Stefans föräldrar i Viby dit alla hans brokiga vänner skulle komma och göra kvällen och natten minnesvärd och trevlig.
Det hela började redan dagen innan då jag och Mia åkte på City Gross och skulle handla beståndsdelarna till vår mycket numer mytomspunna nyårssupé, och som vanligt (man börjar lära sig nu) så hade dem inte svartrötter, hur svårt kan det vara kan man undra. Men jag orkade inte bli arg, vi fick tag på en fin rostbiff iallafall och laktosfri grädde och skithäftiga frysta påsar med passionsfruktspuré, och jättesmaskig ananas (återkommer till den senare), samt en massa annat kul i matväg. Jag säger bara så här; tur att jag hade Mia med mig annars vet man inte hur det hade gått. Vi fick fortsätta våra inköp på Willys och tro inte att det är genväg att promenera med fyra svintunga matkassar från City Gross till Willys trots att de bara ligger ett stenkast ifrån varandra, för mitt emellan har Westinbuss fått för sig att ha sina bussar parkerade självklart inhägnade med ett gigantiskt stängsel, så då får man gå runt!
Dagen efter, nyårsafton, har Anna bestämt sig för att vara först på Systemet klockan tio prick när de öppnar. Jag kommer ungefär tjugo över, det är mycket folk, men det får man ta, det är ju nyår. Jag plockar min skumpa, vita vinet med skruvkork, den smaskiga AIVY-vodkan med mynta och grejer, och lite cider. Ställer mig i kön, betalar, tar av ren vana en extra plastpåse (man vet ju aldrig) men av någon jävligt konstig anledning packar jag bara skumpan, vinet och spriten i en av påsarna, den andra påsen knölar jag rakt ner i väskan och trycker även ner ciderburkarna i väskan. Går rätt stressad, varför stressad vet jag inte, ut från systemet och ett tjugotal meter senare händer det som inte får hända, påsen går sönder! JO ALL MIN SPRIT; ALLT MITT VIN OCH ALL MIN SKUMPA BARA SÄGER PANG! OCH MARINERAR HELA BROMMAPLAN MED ALKOHOL! FÖR DYRA PENGAR!!!
-Helvete, muttrar jag för mig själv och undrar för ett ögonblick exakt vad man gör i ett sånt här läge? Ska jag städa upp efter mig? Eller bara gå hem och sura? Eller gå tillbaka och köpa nya?
Då kommer en gullig tant gåendes, påminner om Erris mamma Karin, och utbryter: STACKARS DIG! OCH DET HÄR VAR JU DYR SPRIT DESSUTOM!
- Jo tack, jag vet, men ibland så händer sådana här tråkiga grejer, inget man kan göra åt det, jag går in och köper nya helt enkelt, maler jag på.
- Men vet du vad? Jag tror du kan få nya! JO jag tror det! Om du går in och säger snällt att du tappade påsen precis utanför så får du nya! Det är ju inte ditt fel!
Jag tackar tanten, önskar henne gott nytt år och ett nytt hopp har tänts inom mig. Jag går åter in på bolaget, frågar väktaren om hon möjligtvis vet hur detta fungerar, hon säger att jag får fråga personalen.
OCH JAG FÅR NYA!! Efter att jag har hämtat flaskhalsarna.
Sedan går allr i en rasande fart, fort iväg med fullproppad dramaten till Norrviken och börja med maten, börja dricka, hälsa på folk, ta kort, sminka sig, byta om...
Sedan fortlöper festen ganska naturligt. Anna blir full och pratar med alla hon sätter sig i närheten av. Eller de som sätter sig i närheten av henne, men de får mer skylla sig själva. Efter en försiktig början med dagens, blir det tolvslaget och skumpa, som jag frikostigt bjuder alla jag ser med ett tomt glas i handen på. När den är slut återstår bara en flaska, AIVYN. Som jag också frikostigt bjuder bort, dricker fort av. Plötsligt är klockan 6, de flesta har dragit hem och jag går och lägger mig med XXX(någon "trevlig" kille) och jag däckar.
Klockan tio på morgonen ringer mobilens larm. Dags att gå upp och jobba!
Jag är fortfarande DYNGRAK när jag kliver upp. Försöker desperat duscha, håller på att slå ihjäl mig på kuppen. "HUR SKA JAG KLARA DET HÄR!?!!?!?" tänker jag i mitt fulla huvud. "Finns inte en chans att jag kan jobba så här." "Men jag MÅSTE. Min chef skulle ALDRIG låta mig vara ledig." Jo då, tankarna fanns där. Men min superstarka arbetsmoral (?) sa till mig att det klart jag ska jobba!
Så visst åkte jag iväg! Ett udda par strumpor senare går jag in på Konsum i Centralen och köper snabbmakaroner, smör och grillkrydda. Folk kollar konstigt på mig. Kommer en halvtimme försent till jobbet, det första jag säger till min chef är : Hej jag är fortfarande skitfull.
Anna psykfall
DET FINNS EN SAK jag stör mig på ute bland folk och det är de som trycker på fel knapp vid övergångsstället.
Det finns av en anledning, två olika "dosor", med två olika knappar, på varsin sida om rödljusstolpen. Den ena är avsedd för cyklister, den andra för fotgängare. Den med en gubbe på är förstås avsedd för fotgängare, medan den med en cykel på är avsedd för cyklisterna. Skillnaden är att trycker man på den knappen som är avsedd för cyklisterna, hinner man som fotgängare inte över gatan i tid om man typ inte håller samma takt som en cykel eller springer, för detta gröna ljus är kortare än det för fotgängarna och dessutom låter det inte så där burrande som det brukar göra frö fotgängarna. Tanken med detta är förmodligen att det inte ska behöva stoppa upp trafiken längre än nödvändigt, vilket är väldigt smart med tanke på hur många bilar det åker i Stockholm varje dag.
När jag närmar mig ett övergångsställe av den här typen, och jag ser någon som har tryckt på fel knapp, drabbas jag av en sorts tvångstanke, att jag måste hinna fram och trycka på rätt knapp innan det blir grönt. Jag smårusar oftast fram och demonsterar med en, nästintill våldsam, smäll på rätta knappen. Sedan suckar jag lätt för mig själv och tänker halvhögt "jävla peebrain". Kommer således på mig själv att jag verkligen borde lägga min energi på annat men nu är det ju försent ändå.
Och igår när jag var på väg hem från jobbet nådde jag nog kulmen av denna mani. Vid det mest trafikerade och olycksdrabbade övergångsstället i hela Bromma, enligt lokaltidiningen iallafall, står en gammal man med rullator och tittar oroligt ut på gatan, väntandes på att det ska slå om till grönt. Han verkar inte ha tryckt på någon utav knapparna överhuvudtaget, och när han ser mig kanske han kommer på sig själv och trycker på den knappen som är till för cyklisterna. Jag, som fortfarande befinner mig ett tjugotal meter från övergångsstället, inser att här måste jag hinna fram i tid, och börjar trött småspringa fram så jag ska hinna över. Snart inser jag att jag inte kommer hinna, det har redan blivit grönt för cyklisten innan jag är framme och jag orkar ju bara inte vänta så jag fortsätter springa över, fortare nu, jag är mitt över övergångsstället. Mannen med rullatorn är inte lika snabb, jag möter honom på halva vägen ungefär, och han hytter med näven i vädret och gastar: Den funkar inte!! Och jag är ju inte sen att riva till med ett (ytterst förbannat): MEN DU TRYCKER JU PÅ FEL KNAPP!!!! Och jag fortsätter min promenad hemåt och är så arg över han är så puckad, jävla puckade människor det finns alltså. Sedan går jag hem och sover. (...)
Nästa gång när jag är på väg mot Brommaplan och ska gå över detta beryktade övergångsställe inser jag att jag har förlorat. Knappen Är trasig. PÅ RIKTIGT! Eh jag kanske ska ta och söka jobb som övergångsställeskontrollant??
Detta blir med säkerhet årets sista blogg. Jag vill säga om 2007: att det var inte ett så jättebra år. Det kommer bättre. Nästa års mål, är att bli konsumentvägledare, köpa lägenheten, träna. Imorgon på nyårsafton ska jag och Mia laga jättegod mat, och festa fett. Vi ses 2008. Slit och släng!
Allmänt, om mig, mitt och jag
Jag har kommit fram till vad jag vill bli när jag blir stor!!
Jag har alltid tjafsat om att jag vill bli något "riktigt", alltså inte jobba på 7-eleven hela resten av livet, inte heller ta över något cafè eller annan överflödigt producerande butik med liknande system. Visst har tanken slagit mig flera gånger men när jag senast inte fick det jobbet som kunde ta mig vidare till en mycket "flärdfull" chefstjänst på en restaurangbutik, kände jag mig mer än klart och tydligt helt säker på att det var inte det jag ville - egentligen. Jag har fått så mycket uppskattning, beröm och komplimanger på mitt nuvarande jobb och vissa omkring mig vill starta eget med mig, men jag känner bara Nej, detta är inte min tanke!
Jag ångrar absolut inte min s.k. kallade karriär inom 7-eleven. Det har varit mycket lärorikt, redan från första dagen när jag stod där i den galna morgonrusningen på Gyllenstiernsgatan och fyllde på kanelbullar i korgarna, tills idag, när kunderna kommer in kl. 6 på morgonen och med mycket upprörd ton frågar varför vi har gammalt godis.
Som mitt motto lyder lär man sig något varje dag och det har jag verkligen gjort och kommer fortfarande alltid att göra.
Att börja jobba på 7-eleven har faktiskt, tro det eller ej, varit en liten dröm för mig en gång i tiden. Så du kan ju tro att jag blev överlycklig när jag började jobba där den där hysteriska morgonen för ynka 76 kr i timmen.
"Jag älskar mitt jobb!" tänkte jag, trots att det var stressigare än något annat man kunde tänka sig och fyllde på några fler kanelbullar i korgarna (brända den här gången, men "de går åt").
Men det var då, och nu är nu. Jag har varit ganska loj senaste åren med vad jag egentligen vill göra och bara fokuserat på att klara mig för dagen, att klara hyran varje månad, och att ha tålamod med ett jobb ända tills jag blev fast anställd, och det var stundtals en ganska påfrestande resa.
Men nu: Snart är lägenheten min, bara min.
Och jobbet är fast sedan en tid tillbaka.
Och jag har bara människor omkring mig jag mår bra av som insprierar mig på sitt sätt att vara just de dem är.
En perfekt blandning av dessa faktorer spelar in, men också köttfärskatastrofen som avslöjdades i "Uppdrag granskning" fick mig på dessa tankebanor. Jag började tänka att jag vill hjälpa. Kunder. Eller med ett finare ord konsumenter. Från denna patetiska överkonsumtion där snålheten bedrar visheten gång på gång, mer och mer ju längre in i högkonjunkturen vi kommer vill jag hjälpa dem. Man har ju sett flera pinsamma avsjöjanden senaste tiden, allt ifrån att barnarbete förekommer hos svenska varumärkes(under-)leverantörer, till att svenska elektronikföretag inte ens återvinner sina egna prylar till allt däremellan. Men många svenskar, eller konsumenter (läs: svenska konsumenter), är dels för klena, obrydda eller bara otillräckligt informerade för att säga ifrån och ställa fler mot väggen. Det krävs verkligen ett avslöjande i "Uppdrag granskning", "Insider", "Agenda", eller annat radikalt trovärdigt hederligt svenskt program för att konsumenterna ska överraskas, chockeras, reagera. Med ett: "Ja men Oj fy så dåligt detta trodde vi verkligen inte om ICA som man alltid har känt sig så trygg hos". blir de ledsna, besvikna, sårade och köper inte köttfärs på en vecka. Nästa gång de köper köttfärs tror de godtroget att "de måste ju ha ändrat på rutinerna nu, det kom ju till och med upp i TV".
Det är här jag vill komma in!
Dels hjälpa folk innan de handlar, ifrågasätta deras behov, ifall den här produkten verkligen hjälper dem med vad den är avsedd till, är den värd sitt pris, osv.
Dels vill jag hjälpa företag, att bli tydligare i sin marknadsföring, att ställa oseriösa företag mot väggen, att granska reklamkampanjer osv.
Dels vill jag lära mig mer om alternativen, och kunna ge råd.
Därför ska jag bli konsumentvägledare. Fy fasiken så roligt. Det som inte är så kul är att man måste plugga en jäkla massa. Men det får jag ta. Vill man så kan man, och jag vill. Äntligen. Imorgon börjar det. Mitt nya liv. Jag ska ringa mamma och berätta att personbevisen har kommit så vi kan fixa lägenheten. Och sen ska jag ringa en studievägledare. Jajjemen. Nu är jag fett på g!
Jag har alltid tjafsat om att jag vill bli något "riktigt", alltså inte jobba på 7-eleven hela resten av livet, inte heller ta över något cafè eller annan överflödigt producerande butik med liknande system. Visst har tanken slagit mig flera gånger men när jag senast inte fick det jobbet som kunde ta mig vidare till en mycket "flärdfull" chefstjänst på en restaurangbutik, kände jag mig mer än klart och tydligt helt säker på att det var inte det jag ville - egentligen. Jag har fått så mycket uppskattning, beröm och komplimanger på mitt nuvarande jobb och vissa omkring mig vill starta eget med mig, men jag känner bara Nej, detta är inte min tanke!
Jag ångrar absolut inte min s.k. kallade karriär inom 7-eleven. Det har varit mycket lärorikt, redan från första dagen när jag stod där i den galna morgonrusningen på Gyllenstiernsgatan och fyllde på kanelbullar i korgarna, tills idag, när kunderna kommer in kl. 6 på morgonen och med mycket upprörd ton frågar varför vi har gammalt godis.
Som mitt motto lyder lär man sig något varje dag och det har jag verkligen gjort och kommer fortfarande alltid att göra.
Att börja jobba på 7-eleven har faktiskt, tro det eller ej, varit en liten dröm för mig en gång i tiden. Så du kan ju tro att jag blev överlycklig när jag började jobba där den där hysteriska morgonen för ynka 76 kr i timmen.
"Jag älskar mitt jobb!" tänkte jag, trots att det var stressigare än något annat man kunde tänka sig och fyllde på några fler kanelbullar i korgarna (brända den här gången, men "de går åt").
Men det var då, och nu är nu. Jag har varit ganska loj senaste åren med vad jag egentligen vill göra och bara fokuserat på att klara mig för dagen, att klara hyran varje månad, och att ha tålamod med ett jobb ända tills jag blev fast anställd, och det var stundtals en ganska påfrestande resa.
Men nu: Snart är lägenheten min, bara min.
Och jobbet är fast sedan en tid tillbaka.
Och jag har bara människor omkring mig jag mår bra av som insprierar mig på sitt sätt att vara just de dem är.
En perfekt blandning av dessa faktorer spelar in, men också köttfärskatastrofen som avslöjdades i "Uppdrag granskning" fick mig på dessa tankebanor. Jag började tänka att jag vill hjälpa. Kunder. Eller med ett finare ord konsumenter. Från denna patetiska överkonsumtion där snålheten bedrar visheten gång på gång, mer och mer ju längre in i högkonjunkturen vi kommer vill jag hjälpa dem. Man har ju sett flera pinsamma avsjöjanden senaste tiden, allt ifrån att barnarbete förekommer hos svenska varumärkes(under-)leverantörer, till att svenska elektronikföretag inte ens återvinner sina egna prylar till allt däremellan. Men många svenskar, eller konsumenter (läs: svenska konsumenter), är dels för klena, obrydda eller bara otillräckligt informerade för att säga ifrån och ställa fler mot väggen. Det krävs verkligen ett avslöjande i "Uppdrag granskning", "Insider", "Agenda", eller annat radikalt trovärdigt hederligt svenskt program för att konsumenterna ska överraskas, chockeras, reagera. Med ett: "Ja men Oj fy så dåligt detta trodde vi verkligen inte om ICA som man alltid har känt sig så trygg hos". blir de ledsna, besvikna, sårade och köper inte köttfärs på en vecka. Nästa gång de köper köttfärs tror de godtroget att "de måste ju ha ändrat på rutinerna nu, det kom ju till och med upp i TV".
Det är här jag vill komma in!
Dels hjälpa folk innan de handlar, ifrågasätta deras behov, ifall den här produkten verkligen hjälper dem med vad den är avsedd till, är den värd sitt pris, osv.
Dels vill jag hjälpa företag, att bli tydligare i sin marknadsföring, att ställa oseriösa företag mot väggen, att granska reklamkampanjer osv.
Dels vill jag lära mig mer om alternativen, och kunna ge råd.
Därför ska jag bli konsumentvägledare. Fy fasiken så roligt. Det som inte är så kul är att man måste plugga en jäkla massa. Men det får jag ta. Vill man så kan man, och jag vill. Äntligen. Imorgon börjar det. Mitt nya liv. Jag ska ringa mamma och berätta att personbevisen har kommit så vi kan fixa lägenheten. Och sen ska jag ringa en studievägledare. Jajjemen. Nu är jag fett på g!
Klimathotet
Idag var det så där varmt igen. Eller imorse, när jag åkte till jobbet runt 5-snåret, var det så där varmt igen.. Jag blir så rädd. När man går upp en novembermorgon (eller ska man säga natt?) klockan fyra, det är becksvart ute och alla vanliga människor sover, då är det liksom så att man räknar med att deet ska vara typ ett par minus ute, det brukar det ju vara så här års. Men jag svettades i min höstjacka och halsduk (som jag tidigare mödosamt lindat många varv runt halsen för att inte frysa - helt i onödan) men jag vågade inte riktigt ta det stora steget att ta av mig halsduken helt heller, eftersom förkylningar är den lokala folksjukdomen omkring oss just nu.
Man ska inte vara bitter och klaga på vädret som någon "typisk svensson", men när jag ändå är svensk och i full rulle att skriva om min morgon kan jag väl passa på. För övrigt är det ett ganska bra ämne att diskutera, vädret påverkar oss alla på ett eller annat sätt och alla som man pratar med hänger frikostigt på när man rynkar på näsan och replikerar "Kallt ute idag va?".
Men åter till klimathotet, jag tänker så här, om det är 8 grader varmt på natten den 21 novenmber 2007, hur ska det då sluta? För bara ett par år sen var det ju så där tre, fyra minusgrader och vinterjackorna hade åkt fram flera veckor tidigare vid den här tiden på året. Första snön kanske till och med hade kommit. Jag kommer ihåg ett höstlov 1999, då kom första snön (i slutet av oktober) och låg kvar flera veckor, och bara någon vecka senare var det snöstorm och kom nästan 20 cm snö. Just nu längtar jag till riktig vinter med massa snö och en fröjdefull jul!
Jag är förvånad över reaktionerna på mitt knark-inlägg för övrigt. Trodde faktiskt inte att någon skulle läsa det så ingående, eftersom att den här bloggen är ganska ny.
Man ska inte vara bitter och klaga på vädret som någon "typisk svensson", men när jag ändå är svensk och i full rulle att skriva om min morgon kan jag väl passa på. För övrigt är det ett ganska bra ämne att diskutera, vädret påverkar oss alla på ett eller annat sätt och alla som man pratar med hänger frikostigt på när man rynkar på näsan och replikerar "Kallt ute idag va?".
Men åter till klimathotet, jag tänker så här, om det är 8 grader varmt på natten den 21 novenmber 2007, hur ska det då sluta? För bara ett par år sen var det ju så där tre, fyra minusgrader och vinterjackorna hade åkt fram flera veckor tidigare vid den här tiden på året. Första snön kanske till och med hade kommit. Jag kommer ihåg ett höstlov 1999, då kom första snön (i slutet av oktober) och låg kvar flera veckor, och bara någon vecka senare var det snöstorm och kom nästan 20 cm snö. Just nu längtar jag till riktig vinter med massa snö och en fröjdefull jul!
Jag är förvånad över reaktionerna på mitt knark-inlägg för övrigt. Trodde faktiskt inte att någon skulle läsa det så ingående, eftersom att den här bloggen är ganska ny.
KNARK
Blir du sugen nu va? Ser det gott ut?
Jag hatar knark. Så himla mycket.
Alltså försök inte ens Diskutera saken med mig.
Typ att du bara håller dig till naturliga droger, eller "bara" röker på nån gång ibland, jag köper inte det!
I vårat samhälle idag tycks det vara snarare regel än undantag att röka på ibland i samband med fest.
Detta är för mig helt jävla sjukt.
Jag träffade en kille en gång som var från Colombia, och där nere röker de ju hasch till frukost, lunch, middag och kvällsmål i princip så han förstod ingenting när jag pladdrade på om att han var en knarkare som saknade social kompetens och självinsikt.
"Är du arg på mig? Varför då?" vad det enda han kunde komma med, för att för honom var det inget konstigt.
Jag tror att alla som knarkar saknar en del av sig själva.
De måste liksom ta till drogerna för att de inte tycker att de "presterar" lika bra utan.
Snacka om att inte lita på sig själv.
Så jävla tragiskt.
Alltså alla människor har ansvar för sig själva.
Inte när de är barn, för då har föräldrarna ansvaret för dem och deras uppväxt, inställning och handlingar.
Och jag undrar, om man har ett helt liv att ta vara på, som man bara kan leva en gång, ska man inte ta vara på det då och göra det bästa man kan av sig själv?
Nej, då väljer vissa att istället förstöra sina organ genom att förgifta sig med massa knark.
FY FAN!
Det finns ingen vettig anledning til att knarka.
Inte i min värld och det kommer aldrig finnas.
Är man så svag som individ att man knarkar behöver man hjälp.
Proffesionell och omgående.
Ja finner ingenting attraktivt med droger alls.
Jag menar okej alkohol är också en drog, men den är iallafall socialt accepterad och trevlig att inta.
Att röka på finns inte på min karta eftersom jag aldrig rökt ens en vanlilg cigarett i hela mitt liv och försstår inte vitsen med det heller.
Och vad finns det mer för otrevliga sätt att inta droger?
Snorta?
Ja men fräscht!
Ofta man snortar liksom?
Hur trevligt och snyggt ser det ut?
Eller injicera med spruta?
Jag skulle svimma på stubben, så skraj som jag är för sprutor, och säkert att ta spruta på sig själv?
Det gör man ju bara inte!
(Om man inte är knarkare förstås.)
Eller svälja massa piller?
Vad ska man göra det för?
Är det gott?
Ser de goda ut?
Och framförallt, hjälper det en att få ett lyckligare liv?
Dessutom är det olagligt.
Okej det finns mycket småsaker man gör i sina dagar som är olagliga, men narkotikalagarna finns till för en enda anledning; att skydda människor från något väldigt farligt.
Och visst, de tar inte in alla nerknarkade personer på stan för de har de inte resurser till, men det är inte okej att knarka för det!
Och våga visa sig hög ute på stan är väl varken trevligt för sig själv eller för andra, man vet ju oftast inte vad man gör och varför, saker kan gå riktigt snett, gör man ingenting elakt, våldsamt eller anant oansvarigt så är risken väldigt stor att man råkar ut för en massa man inte har en susning om, typ att bli rånad, misshandlad, våldtagen, utskrattad, utslängd, portad...
Har någon något riktigt starkt argument som knäcker mina för att knarka, försök gärna övertala mig, så ska vi se vem som lever längst respektive får det lyckligaste livet.
Lycka till.
Lev väl.
