Anzkisuperbabe

Nu  var det längesen jag bloggade! Känns som att det kan bero på att jag skaffat mig ett liv utanför datorns flimrande värld, äntligen så att säga. Det råkar vara så just nu att mycket är mycket rörigt i min lilla värld. Själv är jag lycklig och harmonisk för jag har lyckats hitta en man, en underbar sådan, och som jag väntat typ hela livet på det känns det som jag förtjänar det rätt bra faktiskt. Men under tiden går det åt helt olika håll för alla omkring mig!
Man skulle kunna säga att ingenting är sig likt efter den dära mytomspunna jävla kryssningen. De flesta av våra medpassagerare av de brokigaste sorter har som kommit till nya insikter allihopa mer eller mindre efter landstigningen. För de flesta har livet tagit en vändning ingen hade kunnat förutspå, och även om det är mycket rörigt just nu, tror jag på att det kommer reslutera i något positivt i slutändan! Men det är som svårt att fokusera och koncentrera sig på att rycka tag i ett centralt problem, hos en specifik person. Alla har fullt upp med sitt, alla har sitt eget att pyssla med och ta tag i och jag försöker samtidigt bara vara och njuta av livet nu när det äntligen råkar vara så att jag har hittat någon att vara tillsammans med, men man kan inte bra fly, man måste keep on going med allt annat också, och även om jobbets dagar bara flyter på utan större bekymmer, så vet jag att det är så mycket jag borde bara sätta mig ner och ta tag i på riktigt, analysera, ta mig tid, hjälpa de som har det svårt, jag vill så gärna men tiden räcker inte till, inte just nu, och jag vet inte när jag har mer tid, när det kommer, vad jag ska göra med den tiden?
Skulle jag skriva en bok om detta, vilket jag ofta känner för att göra, skulle baksidan kunna te sig så här:
"Kryssningen"
"För Anna hade livet stannat upp för längesen. Hon var fast på ett skitjobb sedan alldeles för länge, träffade oseriösa killar,  hade ingen ordning på någonting, ville ha nytt av allting, hennes vänner hade det olika omkring henne, men ändock helt okej, så blev det 2008, Anna kände på sig att detta någonstans var ett bra år, äntligen fick hon det jobb hon ville ha, men var det allt? Efter lång väntan åker hon med sina närmaste vänner på en kryssning som kommer på ett eller annat sätt att förändra deras syn på livet. Ingenting har kanske någonsin varit sig likt bland barndomsvännerna, men det är ingenting mot vad som sker nu, efter landstigningen blir ingenting som förut igen..."

Jag har med mycket hjälp börjat få ganska bra ordning här hemma, efter en lång dag på IKEA, och nu ska jag börja röja i mitt rum för snart flyttar Mia in, då blir vi tre galna brudar plötsligt i min lilla lya!
Är det orättvist att allt känns så bra för mig just nu medan jag har nära vänner som vrider sig i tristess och panikångest, drogbekämpande, smärtsamma separationer, oseriösa ragg och allt däremellan?
Jag väntar indirekt på den stora smällen, när allt jag nu är så lycklig över visar sig vara bluff, en lögn, något annat, går sönder, försvinner, spolas bort. Precis när alla de som har det svårt nu börjar räta ut sig kommer nog min smäll. Inget jag önskar, eller går och väntar på, bara som om det vore det typiska. Man undrar vad som är haken liksom!?
Saknar min Jenny, vill att hon ska komma tillbaka, dricka kaffe, vakna i soligt kök tidig morgon i Grimsta, äta kokt ägg med kaviar, rostad macka, gå ut med Izac i morgondaggigt gräs, lyssna på rock´n´roll på skev radio på köksbordet.

Någonting annat jag stör mig på är alla dessa jävla S.A.T.S-lådor och alla dessa dryga medlemsrådgivare. Kommer  in överallt, på alla fik, på alla 7-elevens och Pressbyråer, lämnar sin lilla svarta kartong med fastsatt penna i plastspiral, med utlovat pris om ett gratis årskort, en överambitiös träningsnarkoman som med sitt visitkort vill sätta spår, inspirera till träning, prata med butikschefen, för att inte tala om när man blir uppringd av dem, tre gånger samma dag, man tror först det är något viktigt, för vem ringer tre gånger en och samma dag på ens mobil, när man ringer upp kommer man till någon jävla anläggning, Ja vi skulle bara höra om du var intresserad av ett träningskort för 500 i månaden, Nej tack, liksom. Jag är less på dem. Vad vill de med alla mailadresser de får in i de svarta lådorna? Vad kostar inte dessa kringdrivande medlemsrådgivare som strör sina visitkort? Tacka vet jag seriösa gym, utan dryg och påträngande marknadsföring, denna metod skrämmer iväg folk, känns intergritetskränkande, onödigt påkostad, vad är grejen??

Nog om det, nu ska jag gå till groven, dammsuga, bära ner sängstomme till källaren, sen sooova. Är så sjukt trött. Det vänder nog!



Anna njuter av livet, vad det nu innebär....