Garbos äntligen
Jag som är så lagom snabbtänkt nu på äldre dagar fattade liksom inte att sillen hade två Olika bloggar, en för bilder och en för skriverier. Poletten har nu trillat ned/alla hästarna är tillbaka i stallet/Anna har hittat de efterlängtade bilderna. Tro inte att det skulle bli speciellt speciella bilder nu bara för det, utan bara att jag tycker det är så fasansfullt trevligt med kort från lite festligare arrangemang nu på äldre dar när de inte är lika många som förr!
Idag har jag och Daniel varit tillsammans i fem månader. Tiden går undan mina vänner! Har glömt bort vad jag gjorde för ett halvår sen, och tur är väl det, för det var säkerligen inget viktigt eller givande, då hade jag kommit ihåg det.
Det viktiga är att jag är glad nu, och det är jag. =)
Idag har jag jobbat ett tolvtimmars skönt pass, men segade och tog det ovanligt lugnt för att jag skulle orka utan att bli en häxa av trötthet. Höll mig faktiskt vaken hela vägen hem på tunnelbanan också, men hemma i badet somnade jag däremot till ett tag.
Har lite olösta mysterier som härjar löst omkring mig, får inte riktigt ro i själen, men jag ska göra mitt bästa för att inte klaga. Försöker finna balansen mellan att vara kall, rättvis, snäll, varm, vettig, ekonomisk, listig... Går sådär.
Kan man inte bara få göra som man vill och alla runt omkring en har tålamod med det (att man kanske flippar ur ibland på resan mot inre balans o harmoni) och att alla runt omkring en litar på att man gör rätt, fast det kan kännas orättvist och dumt för stunden.
Jag är så jäkla oerfaren av förhållandementaliteten och alla dess strategier. Vem ska man lita på när, man hör diverse skitsnack från jordens alla möjliga håll, samtidigt försöker man inte bry sig och jobba på som vanligt, men då är man plötsligt kall enligt nån helt annan eller så kommer man med orimliga anklagelser enligt andra.
Någonstans innerst inne vet jag att jag gör rätt. Men vem ska lita på det? Och vad gör jag när de som står mig nära liksom inte litar på mig? Känner mig vilse i pannkakan...
I mitten av september planerar jag löst att ta ut en vecka semester. bara få vara för mig själv och styra upp allt det här som gör mig sömnlös om nätterna.
Nyheter från Spångavägen: Nytt hål grävt på gatan imorse, även asfalten uppriven. Förra veckans hål är nu igenasfalterat. Vägen med gupp mot åkeshov är avstängd för ombyggnad. och annas enda sovmorgon kommer störas av maskinerna som jobbar med detta, sisådär imorgon bitti kl 7-8. För övrigt så fungerade tvättstugan utan anmärkningar senast, kanbero på att det var tvåan och inte ettan, men fick ändå torka 99 % av tvätten uppe i lägenheten pga för klent torkrum. Det var allt från Nyheter från Spångavägen.
Idag har jag och Daniel varit tillsammans i fem månader. Tiden går undan mina vänner! Har glömt bort vad jag gjorde för ett halvår sen, och tur är väl det, för det var säkerligen inget viktigt eller givande, då hade jag kommit ihåg det.
Det viktiga är att jag är glad nu, och det är jag. =)
Idag har jag jobbat ett tolvtimmars skönt pass, men segade och tog det ovanligt lugnt för att jag skulle orka utan att bli en häxa av trötthet. Höll mig faktiskt vaken hela vägen hem på tunnelbanan också, men hemma i badet somnade jag däremot till ett tag.
Har lite olösta mysterier som härjar löst omkring mig, får inte riktigt ro i själen, men jag ska göra mitt bästa för att inte klaga. Försöker finna balansen mellan att vara kall, rättvis, snäll, varm, vettig, ekonomisk, listig... Går sådär.
Kan man inte bara få göra som man vill och alla runt omkring en har tålamod med det (att man kanske flippar ur ibland på resan mot inre balans o harmoni) och att alla runt omkring en litar på att man gör rätt, fast det kan kännas orättvist och dumt för stunden.
Jag är så jäkla oerfaren av förhållandementaliteten och alla dess strategier. Vem ska man lita på när, man hör diverse skitsnack från jordens alla möjliga håll, samtidigt försöker man inte bry sig och jobba på som vanligt, men då är man plötsligt kall enligt nån helt annan eller så kommer man med orimliga anklagelser enligt andra.
Någonstans innerst inne vet jag att jag gör rätt. Men vem ska lita på det? Och vad gör jag när de som står mig nära liksom inte litar på mig? Känner mig vilse i pannkakan...
I mitten av september planerar jag löst att ta ut en vecka semester. bara få vara för mig själv och styra upp allt det här som gör mig sömnlös om nätterna.
Nyheter från Spångavägen: Nytt hål grävt på gatan imorse, även asfalten uppriven. Förra veckans hål är nu igenasfalterat. Vägen med gupp mot åkeshov är avstängd för ombyggnad. och annas enda sovmorgon kommer störas av maskinerna som jobbar med detta, sisådär imorgon bitti kl 7-8. För övrigt så fungerade tvättstugan utan anmärkningar senast, kanbero på att det var tvåan och inte ettan, men fick ändå torka 99 % av tvätten uppe i lägenheten pga för klent torkrum. Det var allt från Nyheter från Spångavägen.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Man har rätt att reagera, men man ska vara försiktig med anklagelser, speciellt om man inte har tillräckligt med information. I så fall är det ganska självklart att den anklagade personen har lika stor rätt att reagera? Eller?
Trackback
