Jag längtar, ingenting blir som förr
Har just suttit och slösurfat på Blocket. Av en slump hamnade jag på kategorin Hästar & Ridsport och efter att jag sett några annonser om underbara, lättridna halvblod för 75 000 började jag smått tänka på gamla kollo-tider, för på kollo hade de just sådana fina hästar som man fick se på men inte röra. När jag kollade vidare hittade jag en annons om en häst som var till salu, som jag bara kände igen så där jättestarkt men inte kunde placera riktigt, då det var ett par år sen jag höll på med hästar. Nå väl tänkte jag, letade vidare bland hästar-till-salu-djungeln. Efter ett tag upptäcker jag det återkommande mönstret; det är mina gamla kollo-hästar som är ute på annonserna! Ja jag säger då det. Nu var det i och för sig elva år sedan jag var på det här kollot för första gången, men minnena är sig lika starka som om det var igår. Jag går in på deras hemsida, och ingenting är sig likt. De gamla kollorummen, där man bodde fyra stycken hästgalna tjejer, har blivit endast ett par flashiga trerumslägenheter som uthyres till ockerhyra. Ridskoleverksamheten är nedlagd, även om det finns läger och kurser kvar. Allt handlar mest om att tjäna pengar verkar det som, men det klart, så måste man ju vara här i världen. Åh jag vill så gärna slå till på en gammal kollohäst och ha för resten av livet! 
Vi kan ju glädjas åt att det snart är sommar igen iallafall...
Vi kan ju glädjas åt att det snart är sommar igen iallafall...
EGO
Jag har funderat på att kanske rannsaka mig själv lite offentligt: Jag är en 21-årig tjej som bor i Bromma, nära OK/Q8-macken vid Brommaplan, i en mysig gammal rustik tvåa som jag för övrigt försöker köpa inom en snar framtid.
Mina dagar brukar fyllas till mestadels jobb, som avverkas på 7-eleven i Rådhuset, nära det kulturella Stadshuset i vår vackra huvudstad. Mitt jobb jobbar jag på att försöka byta faktiskt till något bättre, men jag sitter ganska djupt i klistret nu känns det som. Nåväl. När jag inte jobbar umgås jag helst med nära vänner (ni vet vilka ni är, LOVE!) och/eller mina vackra, mogna, underbara systrar.
Med mina vänner brukar jag fika, lyssna på bra musik från 60-talet (gäller främst Jenny) dricka vin, gå ut på något spexigt ställe, ibland promenera och i absolut sällsynta fall träna. Mina systrar fyller min tid med goda råd om allt mellan heminredning till ansiktsprodukter till billiga märken på choklad och allt där emellan, och ni kan tro att jag lyssnar med spänning, för jag vill så gärna bli lika klok som dem! (Jag tycker för övrigt att jag är på god väg.) Enligt mina systrar är jag en typisk lillasyster som tar saker för givet, är glupsk, snål och rätt bortskämd i övrigt. Men så vill jag ju inte vara, så det jobbar jag ju på såklart!
När jag är själv, varken utan syster eller vän i min närhet, brukar jag träna i lugn och ro för mig själv på Friskis i på Kungsholmen, eller bara gå hemma i fula kläder och lyssna på radio jättehögt och prata för mig själv. Dessa samtal, som utspelar sig mellan bara mig och min spegelbild, brukar handla om att jag tror att jag är kändis, eller att jag leker att jag är en av singlarna i "Bonde söker fru".
Då kan det låta så här:
Anna: "Det känns bra just nu, ja det gör det, ja det är ju lite ovan situation hela den här grejen, men som jag har sagt så känns det ju inte kul att välja bort någon, det gör det ju inte, men man får försöka se det hela ganska långsiktigt tror jag, att man ska liksom kanske gifta sig med en av de här männen, och då är det ju klart att jag kommer se på dem med helt andra ögon, det kommer jag ju, men han måste ju liksom passa mig och mitt liv, jag tänker ju inte ändra på mina vanor ..." (forts...)
Det är vid sådana tillfällen jag ömsom önskar, ömsom inte önskar, att jag är vidare känd.
Annars så brukar jag drömma rätt mycket tror jag. Drömma om att göra om hemma. Jag har så mycket ideer men så lite pengar. Det är ny soffa, nytt golv, måla om, nya garderober, köksö, säkerhetsdörr, diskmaskin, mosaik, och tusen grejer därtill.
Det var allt om mig, vill du skänka en slant till min renovering, mejla mig... =)
Puss
Mina dagar brukar fyllas till mestadels jobb, som avverkas på 7-eleven i Rådhuset, nära det kulturella Stadshuset i vår vackra huvudstad. Mitt jobb jobbar jag på att försöka byta faktiskt till något bättre, men jag sitter ganska djupt i klistret nu känns det som. Nåväl. När jag inte jobbar umgås jag helst med nära vänner (ni vet vilka ni är, LOVE!) och/eller mina vackra, mogna, underbara systrar.
Med mina vänner brukar jag fika, lyssna på bra musik från 60-talet (gäller främst Jenny) dricka vin, gå ut på något spexigt ställe, ibland promenera och i absolut sällsynta fall träna. Mina systrar fyller min tid med goda råd om allt mellan heminredning till ansiktsprodukter till billiga märken på choklad och allt där emellan, och ni kan tro att jag lyssnar med spänning, för jag vill så gärna bli lika klok som dem! (Jag tycker för övrigt att jag är på god väg.) Enligt mina systrar är jag en typisk lillasyster som tar saker för givet, är glupsk, snål och rätt bortskämd i övrigt. Men så vill jag ju inte vara, så det jobbar jag ju på såklart!
När jag är själv, varken utan syster eller vän i min närhet, brukar jag träna i lugn och ro för mig själv på Friskis i på Kungsholmen, eller bara gå hemma i fula kläder och lyssna på radio jättehögt och prata för mig själv. Dessa samtal, som utspelar sig mellan bara mig och min spegelbild, brukar handla om att jag tror att jag är kändis, eller att jag leker att jag är en av singlarna i "Bonde söker fru".
Då kan det låta så här:
Anna: "Det känns bra just nu, ja det gör det, ja det är ju lite ovan situation hela den här grejen, men som jag har sagt så känns det ju inte kul att välja bort någon, det gör det ju inte, men man får försöka se det hela ganska långsiktigt tror jag, att man ska liksom kanske gifta sig med en av de här männen, och då är det ju klart att jag kommer se på dem med helt andra ögon, det kommer jag ju, men han måste ju liksom passa mig och mitt liv, jag tänker ju inte ändra på mina vanor ..." (forts...)
Det är vid sådana tillfällen jag ömsom önskar, ömsom inte önskar, att jag är vidare känd.
Annars så brukar jag drömma rätt mycket tror jag. Drömma om att göra om hemma. Jag har så mycket ideer men så lite pengar. Det är ny soffa, nytt golv, måla om, nya garderober, köksö, säkerhetsdörr, diskmaskin, mosaik, och tusen grejer därtill.
Det var allt om mig, vill du skänka en slant till min renovering, mejla mig... =)
Puss
Stockholmsyndrom
Så här skönt kan man ha det på Möja en midsommareftermiddag 2006 till exempel...
Nu är det dock vinter och rått väder råder över staden. Ingen snö, men vinterjackan har minsann åkt fram ändå! Läste en artikel i SvD där det stod att SL gjort en undersökning på vilka saker resenärer stör sig mest på i kollektivtrafiken.
1.) Kvarglömda tidningar
2.) Fötter på sätet
3.) Folk som står på fel sida i rulltrappan
Jag säger bara en sak: HÅLL TILL HÖGER I RULLTRAPPAN!
(Välkommen till Stockholm förresten, hoppas du ska trivas.)
Förklaringen till att detta fenomen är så utbrett och påtagligt må vara stressen de flesta stockhomare upplever. De har helt enkelt inte TID att STÅ en hel väg upp för en rulltrappa, för de ska vara så där superflexibla och pålitliga inför arbetsgivaren! Genom att springa hela vägen till jobbet kommer man 5 minuter innan man egentligen börjar, och visar då att man är någon att lita på. Eller nåt åt det hållet...?
Jag och Linda har ätit underbar middag idag igen. Örtkyckling, basmatiris och fanastisk sallad med tusen olika smaker! Och inte ens vin till, tänka sig, för jag och Linda ska ha hälsohelg medan Magnus är nere på kanarias och steker så imorgon bär det iväg till S.A.T.S minsann på ett spexigt och stärkande pass.
PREMIÄR
Nu är det då storslagen premiär för min nya blogg dåra. Välkomna ska ni vara. Har inte så mycket trevligt att berätta, förutom att jag ska vara blomvakt snart och få lite pengar fört! Välbehövligt!
Förutom det så startade jag och min storasyster Linda vår blogg samma dag! Spexigt! :)
Förutom det så startade jag och min storasyster Linda vår blogg samma dag! Spexigt! :)
