Anna psykfall
DET FINNS EN SAK jag stör mig på ute bland folk och det är de som trycker på fel knapp vid övergångsstället.
Det finns av en anledning, två olika "dosor", med två olika knappar, på varsin sida om rödljusstolpen. Den ena är avsedd för cyklister, den andra för fotgängare. Den med en gubbe på är förstås avsedd för fotgängare, medan den med en cykel på är avsedd för cyklisterna. Skillnaden är att trycker man på den knappen som är avsedd för cyklisterna, hinner man som fotgängare inte över gatan i tid om man typ inte håller samma takt som en cykel eller springer, för detta gröna ljus är kortare än det för fotgängarna och dessutom låter det inte så där burrande som det brukar göra frö fotgängarna. Tanken med detta är förmodligen att det inte ska behöva stoppa upp trafiken längre än nödvändigt, vilket är väldigt smart med tanke på hur många bilar det åker i Stockholm varje dag.
När jag närmar mig ett övergångsställe av den här typen, och jag ser någon som har tryckt på fel knapp, drabbas jag av en sorts tvångstanke, att jag måste hinna fram och trycka på rätt knapp innan det blir grönt. Jag smårusar oftast fram och demonsterar med en, nästintill våldsam, smäll på rätta knappen. Sedan suckar jag lätt för mig själv och tänker halvhögt "jävla peebrain". Kommer således på mig själv att jag verkligen borde lägga min energi på annat men nu är det ju försent ändå.
Och igår när jag var på väg hem från jobbet nådde jag nog kulmen av denna mani. Vid det mest trafikerade och olycksdrabbade övergångsstället i hela Bromma, enligt lokaltidiningen iallafall, står en gammal man med rullator och tittar oroligt ut på gatan, väntandes på att det ska slå om till grönt. Han verkar inte ha tryckt på någon utav knapparna överhuvudtaget, och när han ser mig kanske han kommer på sig själv och trycker på den knappen som är till för cyklisterna. Jag, som fortfarande befinner mig ett tjugotal meter från övergångsstället, inser att här måste jag hinna fram i tid, och börjar trött småspringa fram så jag ska hinna över. Snart inser jag att jag inte kommer hinna, det har redan blivit grönt för cyklisten innan jag är framme och jag orkar ju bara inte vänta så jag fortsätter springa över, fortare nu, jag är mitt över övergångsstället. Mannen med rullatorn är inte lika snabb, jag möter honom på halva vägen ungefär, och han hytter med näven i vädret och gastar: Den funkar inte!! Och jag är ju inte sen att riva till med ett (ytterst förbannat): MEN DU TRYCKER JU PÅ FEL KNAPP!!!! Och jag fortsätter min promenad hemåt och är så arg över han är så puckad, jävla puckade människor det finns alltså. Sedan går jag hem och sover. (...)
Nästa gång när jag är på väg mot Brommaplan och ska gå över detta beryktade övergångsställe inser jag att jag har förlorat. Knappen Är trasig. PÅ RIKTIGT! Eh jag kanske ska ta och söka jobb som övergångsställeskontrollant??
Detta blir med säkerhet årets sista blogg. Jag vill säga om 2007: att det var inte ett så jättebra år. Det kommer bättre. Nästa års mål, är att bli konsumentvägledare, köpa lägenheten, träna. Imorgon på nyårsafton ska jag och Mia laga jättegod mat, och festa fett. Vi ses 2008. Slit och släng!
