Ta folk för vad de är
Har just haft en djuo diskussion med Erri om att man måste få tycka vad man vill. Och det måste man verkligen. Problemet är att i detta land tycker folk att man inte får tycka vad man vill. Egentligen. När Anna Anka sa vad hon tyckte blev hon utdömd som person av nästan alla i hela landet.
När Sverige själva valt att producera detta program, själva sökt upp henne och hennes man i deras tillvaro i deras liv, frågar ut henne om de mest privata grejer, filmat deras hem, och själva velat med full styrka skapat intriger och diskussioner kring detta kontroversiella tema.
Varför är folk i Sverige så rädda för att se sanningen i vitögat?
Varför är alla så rädda för denna reality check-up?
Vet de inte var de har sig själva?
De sätter så mycket trygghet till det de har. Men vad har de då?
Fem utflugna barn och en andrahandstrea i någon liten stad, gnäller på för låga löner och mindre jämställdhet och alla män har det så mycket bättre men inte konstigt när man accepterar skiten. Gör man sig till offer ska du snart se till att du blir ett också.
Blir så trött på denna lättja och folks oförmåga att ta tag i sig själva och nervärdera sig själva så mycket att det blir tragiskt. Att de inte ens kan ta en helt utomstående persons åsikter utan att lägga energin på att bli förbvannade över det. Vet man att man gjort vad man kan i alla lägen, vet att man är god för sig själv och gör det man vill och inte det man borde, då har man inga problem att se andras åsikter som annat än åsikter och inte några personliga påhopp.
Och vill man så kan man inspireras av det eller bara skita i det och respektera att alla tycker vad de vill och om jag tyckt vad jag ville hade väl jag velat att folk skulle respektera det med?
Men folk vet ju inte vad de tycker och därför blir de osäkra och därmed förbannade. Känner sig hotade på sina små gräsplättar på radhusaltanerna i Skara. Går till sitt jobb med de underbetalda lönerna, gaddar ihop sig med kärringarna på avdelningen, tar två extra fikapauser med tre extra kanelbullar, kommer hem med fulla matkassar med halvfabrikat till skrikande ungar och en icke tillfredställd man, som förmodligen super för mycket.
Och de står inte i stånd att sätta ner foten när det gäller supandet heller, för vad skulle de göra, om mannen försvann? Då försvinner ju allting. "jag har inte mycket men jag har en man som älskar mig" (=läs: jag har en man som sitter och super bort sitt eget och mitt liv, och jag accepterar det med full styrka för jag väderar mig inte högre än så)(hans egentliga kärlek är spritflaskan, han skulle klara sig på en gräsplätt med en spritflaska under armen, medan kvinnan skulle förfalla ännu mer än vad hon redan gjort)
Och sen finns det så många besserwissers som gillar att tycka till om föräldraskap. Jag blir sååå trött.
Nej hon är ingen bra mamma för hon röker. Nej hon är ingen bra mamma för hon jobbar med det och det.
Nej hon är ingen bra mamma för hon dricker.
ALLtså, det spelar ingen jävla roll om man bor i en trähydda längst ut i skogen mitt i Haparanda och jobbar som porrskådis. (Hur denna nu skulle kunna jobba som det vid sådana förhållanden, men a... )
Så länge man vet var man har sig själv och vad man vill och vet att det man gör är rätt. För en själv och kan förmedla det till sina närstående.
Man måste kunna förmedla kärlek värme och trygghet och rätten att tycka precis vad man vill om vad man vill när man vill till sina barn. Svårare än så är det inte.
Det finns kvinnor som har de "perfekta" jobben, de "perfekta" männen, men inte den perfekta respekten för sig själva. De sätter värdighet i att försöka vara någons annan. Finnas för någon annan, inte för deras eget livs skull.
OCH DET MINA VÄNNER, är det som gör en fruktansvärt dålig förälder.
Älska dig själv först. Tänk att du är en boll i mitten i ett nät av gummiband. Vem är du när du är bollen? Vem vill du vara när du är den här bollen? Vill du vara den som flaxar runt, den som inte har någon styrka, den som folk kan dra i och göra vad de vill med när som helst, hur som helst? Eller vill du vara den som spänner alla trådar själv, utefter din egna styrka?
Folk borde tänka på mer vilka de VILL vara inte vilka de BORDE vara.
Idag har jag gjort jättegod räksallad som jag längtat efter hela veckan.
När Sverige själva valt att producera detta program, själva sökt upp henne och hennes man i deras tillvaro i deras liv, frågar ut henne om de mest privata grejer, filmat deras hem, och själva velat med full styrka skapat intriger och diskussioner kring detta kontroversiella tema.
Varför är folk i Sverige så rädda för att se sanningen i vitögat?
Varför är alla så rädda för denna reality check-up?
Vet de inte var de har sig själva?
De sätter så mycket trygghet till det de har. Men vad har de då?
Fem utflugna barn och en andrahandstrea i någon liten stad, gnäller på för låga löner och mindre jämställdhet och alla män har det så mycket bättre men inte konstigt när man accepterar skiten. Gör man sig till offer ska du snart se till att du blir ett också.
Blir så trött på denna lättja och folks oförmåga att ta tag i sig själva och nervärdera sig själva så mycket att det blir tragiskt. Att de inte ens kan ta en helt utomstående persons åsikter utan att lägga energin på att bli förbvannade över det. Vet man att man gjort vad man kan i alla lägen, vet att man är god för sig själv och gör det man vill och inte det man borde, då har man inga problem att se andras åsikter som annat än åsikter och inte några personliga påhopp.
Och vill man så kan man inspireras av det eller bara skita i det och respektera att alla tycker vad de vill och om jag tyckt vad jag ville hade väl jag velat att folk skulle respektera det med?
Men folk vet ju inte vad de tycker och därför blir de osäkra och därmed förbannade. Känner sig hotade på sina små gräsplättar på radhusaltanerna i Skara. Går till sitt jobb med de underbetalda lönerna, gaddar ihop sig med kärringarna på avdelningen, tar två extra fikapauser med tre extra kanelbullar, kommer hem med fulla matkassar med halvfabrikat till skrikande ungar och en icke tillfredställd man, som förmodligen super för mycket.
Och de står inte i stånd att sätta ner foten när det gäller supandet heller, för vad skulle de göra, om mannen försvann? Då försvinner ju allting. "jag har inte mycket men jag har en man som älskar mig" (=läs: jag har en man som sitter och super bort sitt eget och mitt liv, och jag accepterar det med full styrka för jag väderar mig inte högre än så)(hans egentliga kärlek är spritflaskan, han skulle klara sig på en gräsplätt med en spritflaska under armen, medan kvinnan skulle förfalla ännu mer än vad hon redan gjort)
Och sen finns det så många besserwissers som gillar att tycka till om föräldraskap. Jag blir sååå trött.
Nej hon är ingen bra mamma för hon röker. Nej hon är ingen bra mamma för hon jobbar med det och det.
Nej hon är ingen bra mamma för hon dricker.
ALLtså, det spelar ingen jävla roll om man bor i en trähydda längst ut i skogen mitt i Haparanda och jobbar som porrskådis. (Hur denna nu skulle kunna jobba som det vid sådana förhållanden, men a... )
Så länge man vet var man har sig själv och vad man vill och vet att det man gör är rätt. För en själv och kan förmedla det till sina närstående.
Man måste kunna förmedla kärlek värme och trygghet och rätten att tycka precis vad man vill om vad man vill när man vill till sina barn. Svårare än så är det inte.
Det finns kvinnor som har de "perfekta" jobben, de "perfekta" männen, men inte den perfekta respekten för sig själva. De sätter värdighet i att försöka vara någons annan. Finnas för någon annan, inte för deras eget livs skull.
OCH DET MINA VÄNNER, är det som gör en fruktansvärt dålig förälder.
Älska dig själv först. Tänk att du är en boll i mitten i ett nät av gummiband. Vem är du när du är bollen? Vem vill du vara när du är den här bollen? Vill du vara den som flaxar runt, den som inte har någon styrka, den som folk kan dra i och göra vad de vill med när som helst, hur som helst? Eller vill du vara den som spänner alla trådar själv, utefter din egna styrka?
Folk borde tänka på mer vilka de VILL vara inte vilka de BORDE vara.
Idag har jag gjort jättegod räksallad som jag längtat efter hela veckan.
Så hur gick dagen?
Jo mina kära fans. Dagen har gått bra. Man kan säga att idag funkade hjärnverksamheten men inte kroppsaktiviteterna. Gick således min långa morgonpromenad i den kyliga höstsolen, mycket tankefullt och lite ont i halsen, men för övrigt en bra promenad. Satte mig ner på tunnelbanan och hoppades på att klockan inte skulle vara mer än nio eftersom jag egentligen planerat att komma till jobbet halv tio, fast jag egentligen skulle börja tio, men det blev tio hur som helst, för klockan var halv tio när jag nu satte mig på tunnelbanan.
Så min tidsoptimism kvarstår.
Fick mycket bra grejer gjorda på jobbet.
Men glömde lite dressing som jag fick göra på lite övertid. Men det gjorde inget för jag hade inte bråttom hem för Jenny var på bio och jag skulle bara hinna se Bonde söker fru och det var ju inte förrän kl 20.00.
Hade smärta i hjärtat som jag fick reda på av experten Linda att det bara var halsbränna.
Inte roligt. Måste dra ner på kaffet.
Trodde lite naivt att det bara var rökare som drabbades men självklart jag också.
Hur jag ska kunna leva utan kaffe i detta livet är en gåta- men en gåta som det finns svar på.
Lite abstinensbesvär får man väl ta sig igenom.
Kanske träna lite mer....
Nu är det natti natti.
Så min tidsoptimism kvarstår.
Fick mycket bra grejer gjorda på jobbet.
Men glömde lite dressing som jag fick göra på lite övertid. Men det gjorde inget för jag hade inte bråttom hem för Jenny var på bio och jag skulle bara hinna se Bonde söker fru och det var ju inte förrän kl 20.00.
Hade smärta i hjärtat som jag fick reda på av experten Linda att det bara var halsbränna.
Inte roligt. Måste dra ner på kaffet.
Trodde lite naivt att det bara var rökare som drabbades men självklart jag också.
Hur jag ska kunna leva utan kaffe i detta livet är en gåta- men en gåta som det finns svar på.
Lite abstinensbesvär får man väl ta sig igenom.
Kanske träna lite mer....
Nu är det natti natti.
Morgonstund
Sitter i mitt kök, klockan är 7.30 och dricker kaffe och har bestämt mig för att gå upp tidigt nu de kommande dagarna för att på så sätt förhoppningsvis bli lite piggare.
Jag gick upp 6.50 i tron om att Jenny skulle sitta vid köksbordet och mysa med en kopp rykande kaffe och ett par tända doftljus, men ICKE! Hemmet var tomt som en badstrand i november. Kändes lite vemodigt... Jag ångrade nästan genast mitt beslut om att gå upp tidigt, men hällde upp en kopp kaffe ur den rosa kannan och slog omedelbart bort tankarna!
Idag är det onsdag (lillördag) och jag måste säga att veckan gått fort nu helt plötsligt.
Jag och Jenny har roliga samtal nu för tiden. De ena samtalen handlar om varför vi inte lyckas i relationer, och någonstans mittemellan kommer vi fram till att vi borde starta eget, och när man har allting svart på vitt såhär så kan man ju räkna ut med enkel matematik att vi kanske är sådana som sätter karriären främst.
Men som jag brukar säga: Får man inte vara någons får man vara sin egen!
Och eftersom att vi just disktuterat att vi inte får, kan eller på annat sätt får möjlighteten till dessa bedårande kärlekssagor skriver vi våra egna manus. Och då vet vi iallafall hur det slutar!
Eller vi kan anta med större sannolikhet hur det slutar. Dels känner vi varandra och dels har vi inga lynniga karljävlar som springer sin väg så fort det dyker upp en julklapp för mycket.
Och samtidigt söker vi ju självklart som alla andra efter trygghet och då är det bra att veta lite hur saker och ting ter sig innan man gett sig in på dem.
Och skulle man göra samma sak i en vanlig relation, skulle man kallas cynisk utan like.
Därför kan man öva lite på sådana här ytliga ting som jobb medan man ändå inte har något bättre för sig.
Det beror nog på att vi har svårt att lita på folk, och hur konstigt är inte det då?
Okej alla människor blir väl brända någon gång, men alla har olika förutsättningar att klara av brännskador.
Så jag och Jenny tillhör nog den grupp som har lite svårare att läka dessa, trots att vi vill och vi strävar efter det.
Men eftersom att vi vet det, tar vi inga djupa dyk lika lätt längre istället så klart, man lär ju sig en läxa varje gång.
Och vi uppfattas som starka kvinnor med skinn på näsan, ja men till vilket pris?
Det det resulterar i är att karlarna drar som om det brann i häcken på dem, och trots allt skitsnack om det ena och det andra har de nu plötsligt fått för sig att vi är farliga och kommer äta upp dem så bäst de drar. (?)
Och ska man ändra på vem man är för denna sakens skull?
Är det värt?
Alltså, jag kommer alltid uttrycka mina åsikter och jag är snäll innerst inne, men kan låta hård på ytan. Många kan uppfatta mig som en hård och kall kvinna, och den blir jag inför folk jag helt enkelt inte känner så väl eller litar på.
Alla som känner mig vet att jag har vissa knäppa ideer, men har ett hjärta av guld där väl valda personer får plats. Och dem får allt.
Ändå blir jag så frustrerad när jag gett av mitt fina innersta till någon som bara slänger det åt rävarna.
Tror någon att jag känner mig sugen på att försöka igen?
Tror någon att jag blir en mer ödmjuk och förstående kvinna av dessa brännskador?
Svaret är NEJ!
Man sätter omedelbart in överlevnadsinstinkt-kitet på full låga och rätar upp sig, tar sina bästa vänner under armen och förverkligar en massa saker och ideer för att fungera på båda benen när någon just ryckt bort mattan under en.
Och visst är det en underbar reaktion. Man kan tacka sig själv sen den dagen man har mindre energi och mindre ekonomi och lägga sig nöjt på soffan och slippa tänka på den där fogen i vänstra hörnet.
Sen då?
Jag måste nu sätta upp nya mål för att kunna gå vidare. Och jag vet inte riktigt vad jag vill. När jag vet vad jag vill är det oftast inga problem, men fan så svårt det blir när man inte har en aning.
Och mitt gamla tankesätt att det viktigaste är inte att veta vad man vill, utan att veta vad man inte vill, känns rätt överflödigt nu också.
För problemet är att jag inte har några bra svar där heller.
Jag ska nog ta en lång promenad på det här och försöka bli lite klokare...
Med hopp om en klokare Anna. /Anna
Jag gick upp 6.50 i tron om att Jenny skulle sitta vid köksbordet och mysa med en kopp rykande kaffe och ett par tända doftljus, men ICKE! Hemmet var tomt som en badstrand i november. Kändes lite vemodigt... Jag ångrade nästan genast mitt beslut om att gå upp tidigt, men hällde upp en kopp kaffe ur den rosa kannan och slog omedelbart bort tankarna!
Idag är det onsdag (lillördag) och jag måste säga att veckan gått fort nu helt plötsligt.
Jag och Jenny har roliga samtal nu för tiden. De ena samtalen handlar om varför vi inte lyckas i relationer, och någonstans mittemellan kommer vi fram till att vi borde starta eget, och när man har allting svart på vitt såhär så kan man ju räkna ut med enkel matematik att vi kanske är sådana som sätter karriären främst.
Men som jag brukar säga: Får man inte vara någons får man vara sin egen!
Och eftersom att vi just disktuterat att vi inte får, kan eller på annat sätt får möjlighteten till dessa bedårande kärlekssagor skriver vi våra egna manus. Och då vet vi iallafall hur det slutar!
Eller vi kan anta med större sannolikhet hur det slutar. Dels känner vi varandra och dels har vi inga lynniga karljävlar som springer sin väg så fort det dyker upp en julklapp för mycket.
Och samtidigt söker vi ju självklart som alla andra efter trygghet och då är det bra att veta lite hur saker och ting ter sig innan man gett sig in på dem.
Och skulle man göra samma sak i en vanlig relation, skulle man kallas cynisk utan like.
Därför kan man öva lite på sådana här ytliga ting som jobb medan man ändå inte har något bättre för sig.
Det beror nog på att vi har svårt att lita på folk, och hur konstigt är inte det då?
Okej alla människor blir väl brända någon gång, men alla har olika förutsättningar att klara av brännskador.
Så jag och Jenny tillhör nog den grupp som har lite svårare att läka dessa, trots att vi vill och vi strävar efter det.
Men eftersom att vi vet det, tar vi inga djupa dyk lika lätt längre istället så klart, man lär ju sig en läxa varje gång.
Och vi uppfattas som starka kvinnor med skinn på näsan, ja men till vilket pris?
Det det resulterar i är att karlarna drar som om det brann i häcken på dem, och trots allt skitsnack om det ena och det andra har de nu plötsligt fått för sig att vi är farliga och kommer äta upp dem så bäst de drar. (?)
Och ska man ändra på vem man är för denna sakens skull?
Är det värt?
Alltså, jag kommer alltid uttrycka mina åsikter och jag är snäll innerst inne, men kan låta hård på ytan. Många kan uppfatta mig som en hård och kall kvinna, och den blir jag inför folk jag helt enkelt inte känner så väl eller litar på.
Alla som känner mig vet att jag har vissa knäppa ideer, men har ett hjärta av guld där väl valda personer får plats. Och dem får allt.
Ändå blir jag så frustrerad när jag gett av mitt fina innersta till någon som bara slänger det åt rävarna.
Tror någon att jag känner mig sugen på att försöka igen?
Tror någon att jag blir en mer ödmjuk och förstående kvinna av dessa brännskador?
Svaret är NEJ!
Man sätter omedelbart in överlevnadsinstinkt-kitet på full låga och rätar upp sig, tar sina bästa vänner under armen och förverkligar en massa saker och ideer för att fungera på båda benen när någon just ryckt bort mattan under en.
Och visst är det en underbar reaktion. Man kan tacka sig själv sen den dagen man har mindre energi och mindre ekonomi och lägga sig nöjt på soffan och slippa tänka på den där fogen i vänstra hörnet.
Sen då?
Jag måste nu sätta upp nya mål för att kunna gå vidare. Och jag vet inte riktigt vad jag vill. När jag vet vad jag vill är det oftast inga problem, men fan så svårt det blir när man inte har en aning.
Och mitt gamla tankesätt att det viktigaste är inte att veta vad man vill, utan att veta vad man inte vill, känns rätt överflödigt nu också.
För problemet är att jag inte har några bra svar där heller.
Jag ska nog ta en lång promenad på det här och försöka bli lite klokare...
Med hopp om en klokare Anna. /Anna
Jävla Måndagshelvete
Jag Förståår inte vad det ska vara för kusligt stort fel på varenda måndag som kommer varje vecka.
Inte för att man inte tar det lugnt på helgerna och bör vara någorlunda pigg och glad och laddad när veckan börjar på nytt, utan man är likt förbannat alltid lika trött oavsett om man festat fredag lördag och halva söndag som om man bara suttit hemma och bakat kladdkaka och druckit kopiöst med kaffe med pinglorna. Och alltid är det denna ovisshet, man har ingen aaning om hur veckan kommer bli, det är oordning i köket och massa saker att förbereda efter två dagars stängt.
Och man måste skaffa sig ett hum om hur veckan kommer bli, vad man ska satsa på och inte, saker som man måste ringa om för det är alltid något som är trasigt, försenat, felbetalt, bortglömt, dåligt, ruttet..
BLIR SÅ TRÖTT. Och så alla som är lika förvirrade som jag, men inte har samma enorma tålamod som jag, utan hoppar på en med massa anklagelser helt från tomma intet, när det visar sig att de ringt till fel butik, fel tjej, fel fel fel. SKYLLA PÅ MIG SOM ALLTID ÄR OSKYLDIG SOM ETT LAMM!!
Tisdagar brukar tack och lov flyta på bättre. Jag hoppas det blir en bra dag imorgon.
Nu har jag betalat alla mina räkningar och gjort smaskiga crepes med kombon. Så hoppas att jag somnar gott sen, så iallafall den här dagen slutar bra på något sätt!
Inte för att man inte tar det lugnt på helgerna och bör vara någorlunda pigg och glad och laddad när veckan börjar på nytt, utan man är likt förbannat alltid lika trött oavsett om man festat fredag lördag och halva söndag som om man bara suttit hemma och bakat kladdkaka och druckit kopiöst med kaffe med pinglorna. Och alltid är det denna ovisshet, man har ingen aaning om hur veckan kommer bli, det är oordning i köket och massa saker att förbereda efter två dagars stängt.
Och man måste skaffa sig ett hum om hur veckan kommer bli, vad man ska satsa på och inte, saker som man måste ringa om för det är alltid något som är trasigt, försenat, felbetalt, bortglömt, dåligt, ruttet..
BLIR SÅ TRÖTT. Och så alla som är lika förvirrade som jag, men inte har samma enorma tålamod som jag, utan hoppar på en med massa anklagelser helt från tomma intet, när det visar sig att de ringt till fel butik, fel tjej, fel fel fel. SKYLLA PÅ MIG SOM ALLTID ÄR OSKYLDIG SOM ETT LAMM!!
Tisdagar brukar tack och lov flyta på bättre. Jag hoppas det blir en bra dag imorgon.
Nu har jag betalat alla mina räkningar och gjort smaskiga crepes med kombon. Så hoppas att jag somnar gott sen, så iallafall den här dagen slutar bra på något sätt!
Min helg!
Idag är et söndag och jag borde vara rejält bakfull men av någon konstig anledning blev jag inte det utan helt okej idag faktiskt!
I fredags var vi hos Jenny och firade med hennes familj och deras grannar och vänner, trevlig lugn kväll med människor som fick en att känna att tiden stått stilla i fem år typ.
Somnade som en prinsessa hos Sandra i hennes mors säng med Ewe på min sida, och lördagen åkte jag hem medan alla flickorna handlade snygga kläder i Vällingby och gick på bolaget med mera, jag var mest nervös över hur kvällen skulle te sig eftersom mitt pass är fett borta och mitt leg gått ut. Så trots att jag är näst äldst i gänget kände jag mig som en illegal 17-åring som var nervös över om hon kom in eller inte.
Kul att känna sig ung på nytt!
Lördagen började vi hemma hos mig, jag våfflade och lockade mitt barr så fint och satte på mig min silverklänning som jag av någon anledning har haft hängande i garderoben i 2 år men nu fått upp ögonen för, och alla pinglorna slogs om de få speglar i mitt lilla hem och det sprayades, dracks, spilldes, poppades och efter ett par produktiva timmar kom vi iväg lite för runda under fötterna klockan halv 6 en lördagseftermiddag men vad gör det Jenny fyller bara år en gång om året ju, och åkte till stället där Jenny styrt upp bord för alla oss och bowling och grejer och batra för att Jenny fyllde år lät jag henne vinna och bara för därför har jag fett ont i högerarmen idag.
Hade Erris röda klackskor på mig som var på tok för små så de fick släpa mig fram till nästa ställe där jag inte behövde bevisa min ålder.
Sen satt vi där med skumma killar runt bordet som vi helst inte ville prata med men de försökte prata med oss och då kom Bengan av alla jävla människor men han räddade oss från att behäöva lägga uppmärksamheten på de där fula killarna iallafall och det var ju tur det.
Klockan ett blev vi utslängda typ och tog tricken hemåt och Erri stödde hem mig på mina ömma fossingar och Ewe och Jenny kom efter med mat från grillen Gud så gott !!
Sedan kom Madde och Ricky förbi på ett sent glas och pratade om Liams storkonster sedan kände jag att det var dags att däcka så Så blev det helt enkelt!
Och nu är det söndag, jag är pigg och fräsch typ ingen ångest ingen huvudvärk och jag kokar värsta grytan med Jenny och vi har handlat masssa gott och ikväll blir det smoothie och grejer och nu ska jag gå och kolla grytan!
I fredags var vi hos Jenny och firade med hennes familj och deras grannar och vänner, trevlig lugn kväll med människor som fick en att känna att tiden stått stilla i fem år typ.
Somnade som en prinsessa hos Sandra i hennes mors säng med Ewe på min sida, och lördagen åkte jag hem medan alla flickorna handlade snygga kläder i Vällingby och gick på bolaget med mera, jag var mest nervös över hur kvällen skulle te sig eftersom mitt pass är fett borta och mitt leg gått ut. Så trots att jag är näst äldst i gänget kände jag mig som en illegal 17-åring som var nervös över om hon kom in eller inte.
Kul att känna sig ung på nytt!
Lördagen började vi hemma hos mig, jag våfflade och lockade mitt barr så fint och satte på mig min silverklänning som jag av någon anledning har haft hängande i garderoben i 2 år men nu fått upp ögonen för, och alla pinglorna slogs om de få speglar i mitt lilla hem och det sprayades, dracks, spilldes, poppades och efter ett par produktiva timmar kom vi iväg lite för runda under fötterna klockan halv 6 en lördagseftermiddag men vad gör det Jenny fyller bara år en gång om året ju, och åkte till stället där Jenny styrt upp bord för alla oss och bowling och grejer och batra för att Jenny fyllde år lät jag henne vinna och bara för därför har jag fett ont i högerarmen idag.
Hade Erris röda klackskor på mig som var på tok för små så de fick släpa mig fram till nästa ställe där jag inte behövde bevisa min ålder.
Sen satt vi där med skumma killar runt bordet som vi helst inte ville prata med men de försökte prata med oss och då kom Bengan av alla jävla människor men han räddade oss från att behäöva lägga uppmärksamheten på de där fula killarna iallafall och det var ju tur det.
Klockan ett blev vi utslängda typ och tog tricken hemåt och Erri stödde hem mig på mina ömma fossingar och Ewe och Jenny kom efter med mat från grillen Gud så gott !!
Sedan kom Madde och Ricky förbi på ett sent glas och pratade om Liams storkonster sedan kände jag att det var dags att däcka så Så blev det helt enkelt!
Och nu är det söndag, jag är pigg och fräsch typ ingen ångest ingen huvudvärk och jag kokar värsta grytan med Jenny och vi har handlat masssa gott och ikväll blir det smoothie och grejer och nu ska jag gå och kolla grytan!
Hemlis!
Idag har jag köpt present till Jenny. Men kan tyvärr inte säga vad det är. Nu har jag inga pengar kvar till helgen men eftersom alla andra i hela Sverige får lön imorgon så får jag faktiskt låna lite till måndag och det känns bra!
Sitter ensam hemma och har doftljus i hela hemmet. Det är väl lika bra när det är mörkt som bläck ute fan såhärdags.
Sitter ensam hemma och har doftljus i hela hemmet. Det är väl lika bra när det är mörkt som bläck ute fan såhärdags.
En Dagens Tack....
Jo satt just och funderade på vad dagens ämne skulle vara och som ni märkt kan jag sällan hålla mig till en grej, så även idag bjuds det på en liten buffe av diverse tankar...
Mina främsta tankar riktar sig till denna utseendefixering på nätet. Vilket behov folk har av att synas, att bli bekräftad genom att fotas värsta arrangerat och hoppas på att alla ska tycka ÅH vad snygg du blivit eller ÅH vad snygg du är! Alltså, man ser ju skillnad på en människa och människa, men nätet är så ytligt. Jag föredrar att möta människor live, in real action there is!!
Dessutom är det SÅ FULT med översminkade svarthåriga solarieskrynkliga 23-åringar som kommer få rynkor innan jag hunnit ner till tvättstugan fan, som är anorexismala i svarta små klänningar på stela mingelfester i sterila stela grovdesignade kök hemma hos någon lönnfet stekare som bor centralt i någon stor stad.
Kan endast vara roligt för dem som man känner sedan innan och kanske tillexempel bantat ner sig 30 pannor men vanligtvis är det bara helt vanliga dödliga som hittat till gymmet, gruppträningen eller simhallen och är överlyckliga för det. Och för att vara lite bitter och neggo nu så måste jag inflika att sådana människor sällan hittar sin ultimata livsstil bara för att de helt från ingenstans börjar Hetsträna, utan det handlar om att få in motion i vardagen.
Och då är jag själv en tjej som aldrig varit med på gympan i skolan men tränat varje år sedan jag gick ut studenten och provat det mesta. Man Mår verkligen bra av att träna och det är roligt att fler upptäcker det. Men lugn, ropa Inte Hej förrän du är över bäcken!
Man blir ju bara snygg om man ser sig själv som snygg i vilken form det än må vara. Och alla har väl någonstans sin idealvikt eller sitt idealutseende och om man går runt den eller det med små marginaler är väl det helt okej men om man helt från ingenstans tror att man ska bli någon helt annan bara för att man börjar med någon hipp sport eller aktivitet är man ute och cyklar.
Dessa stackare som trots man fru och barn måste hävda sig genom att se stel och onaturlig ut inför en massa främlingar, dessa måste ha extremt olyckliga relationer där bekräftelse knappt tillhör fredgaslyxen. Dessa människor borde istället säga till sig själva att de bara är snygga inför de själva för deras egen skull och tycker ingen annan det är det Dem som har problem!!
Ibland får ja sådan lust att trycka igenom stålpinnar med lite självkänsla, självinsikt och självförtroende till massa folk man stöter på i tid och otid rakt igenom kroppen med lite inre styrkekraft!
Dagens ämne nr 2 är dessa intressanta särskrivningar man oftare och oftare stöter på i dagens blogg-samhälle.
Dröm mobil till exempel. Kommer ni inte ihåg särskrivningslektionerna i skolan?
Gift orm - giftorm
Kyckling lever - kycklinglever
osv..
Det jag stör mig mest på är särskrivningar på menyer som är mitt ute bland folket och ser bedrövligt pinsamma ut ibland!
Grillad kyckling på rotsaks bädd med pilgrims musslor och vit vin sås. (inte för att man nödvändigtvis skulle blanda dessa i en rätt men ni hajjar vinken)
Idag ringde mammsen och sa att hon hejade som fan på mig, för att jag sa att en relation som inte gav mig något var inget att ha.
Ibland, får jag till det!
När jag kom hem idag efter att ha skolkat från dansen för andra veckan i rad, åt jag min underbara, förberedda sedan gårdagen, currygryta med räkor och ris. Helt rätt att ta sig tid att laga på söndagen när man ändå inte har så mycket roligare för sig, och komma hem till färdig mat som stått till sig och blivit ännu godare under natten, värma på och avnjuta efter en rörig och seg jävla måndagsmorgon!
Sen tog jag mig ett bad med mitt aromaljus från indiska och ansiktsmask och grejer och filning av fossingarna och hela baletten vettu!!
Jenny stackare är huk som fan efter min specialmassage och jag känner mig inte alls skyldig. :)
Men hon bor numer mer med min vetekudde i hjärtformat som hon ivrigt värmer på i micron var tjugonde minut för att lindra men det hjälper föga.
Att bada är riktigt skönt. Man kan ligga och tänka över sina synder i lugn och ro och bli ren på kuppen.
Alldeles perfekt kombination tycker jag!
Nu är det natti natti, måste upp till klorinhallen i ottan och få jobba lite anticellulit!!
(Kläm på din egna jävla cellulitrumpa!)
Mina främsta tankar riktar sig till denna utseendefixering på nätet. Vilket behov folk har av att synas, att bli bekräftad genom att fotas värsta arrangerat och hoppas på att alla ska tycka ÅH vad snygg du blivit eller ÅH vad snygg du är! Alltså, man ser ju skillnad på en människa och människa, men nätet är så ytligt. Jag föredrar att möta människor live, in real action there is!!
Dessutom är det SÅ FULT med översminkade svarthåriga solarieskrynkliga 23-åringar som kommer få rynkor innan jag hunnit ner till tvättstugan fan, som är anorexismala i svarta små klänningar på stela mingelfester i sterila stela grovdesignade kök hemma hos någon lönnfet stekare som bor centralt i någon stor stad.
Kan endast vara roligt för dem som man känner sedan innan och kanske tillexempel bantat ner sig 30 pannor men vanligtvis är det bara helt vanliga dödliga som hittat till gymmet, gruppträningen eller simhallen och är överlyckliga för det. Och för att vara lite bitter och neggo nu så måste jag inflika att sådana människor sällan hittar sin ultimata livsstil bara för att de helt från ingenstans börjar Hetsträna, utan det handlar om att få in motion i vardagen.
Och då är jag själv en tjej som aldrig varit med på gympan i skolan men tränat varje år sedan jag gick ut studenten och provat det mesta. Man Mår verkligen bra av att träna och det är roligt att fler upptäcker det. Men lugn, ropa Inte Hej förrän du är över bäcken!
Man blir ju bara snygg om man ser sig själv som snygg i vilken form det än må vara. Och alla har väl någonstans sin idealvikt eller sitt idealutseende och om man går runt den eller det med små marginaler är väl det helt okej men om man helt från ingenstans tror att man ska bli någon helt annan bara för att man börjar med någon hipp sport eller aktivitet är man ute och cyklar.
Dessa stackare som trots man fru och barn måste hävda sig genom att se stel och onaturlig ut inför en massa främlingar, dessa måste ha extremt olyckliga relationer där bekräftelse knappt tillhör fredgaslyxen. Dessa människor borde istället säga till sig själva att de bara är snygga inför de själva för deras egen skull och tycker ingen annan det är det Dem som har problem!!
Ibland får ja sådan lust att trycka igenom stålpinnar med lite självkänsla, självinsikt och självförtroende till massa folk man stöter på i tid och otid rakt igenom kroppen med lite inre styrkekraft!
Dagens ämne nr 2 är dessa intressanta särskrivningar man oftare och oftare stöter på i dagens blogg-samhälle.
Dröm mobil till exempel. Kommer ni inte ihåg särskrivningslektionerna i skolan?
Gift orm - giftorm
Kyckling lever - kycklinglever
osv..
Det jag stör mig mest på är särskrivningar på menyer som är mitt ute bland folket och ser bedrövligt pinsamma ut ibland!
Grillad kyckling på rotsaks bädd med pilgrims musslor och vit vin sås. (inte för att man nödvändigtvis skulle blanda dessa i en rätt men ni hajjar vinken)
Idag ringde mammsen och sa att hon hejade som fan på mig, för att jag sa att en relation som inte gav mig något var inget att ha.
Ibland, får jag till det!
När jag kom hem idag efter att ha skolkat från dansen för andra veckan i rad, åt jag min underbara, förberedda sedan gårdagen, currygryta med räkor och ris. Helt rätt att ta sig tid att laga på söndagen när man ändå inte har så mycket roligare för sig, och komma hem till färdig mat som stått till sig och blivit ännu godare under natten, värma på och avnjuta efter en rörig och seg jävla måndagsmorgon!
Sen tog jag mig ett bad med mitt aromaljus från indiska och ansiktsmask och grejer och filning av fossingarna och hela baletten vettu!!
Jenny stackare är huk som fan efter min specialmassage och jag känner mig inte alls skyldig. :)
Men hon bor numer mer med min vetekudde i hjärtformat som hon ivrigt värmer på i micron var tjugonde minut för att lindra men det hjälper föga.
Att bada är riktigt skönt. Man kan ligga och tänka över sina synder i lugn och ro och bli ren på kuppen.
Alldeles perfekt kombination tycker jag!
Nu är det natti natti, måste upp till klorinhallen i ottan och få jobba lite anticellulit!!
(Kläm på din egna jävla cellulitrumpa!)
Söndagsmemoarer!
DET ÄR SÖNDAG OCH JAG BORDE SOVA men det gör jag förstås inte!!
Istället sitter jag här och tänker på allt möjligt som pluppar upp i skalln, bland annat att ju mer man surfar på nätet desto mer tacksam är jag över hur oytliga mina vänninor är!
När andra bloggar om senaste väskan från Gucci i krokodilskinn, diskuterar vi självkänsla, självinsikter, alkoholrelaterade problem och hur vi bäst undviker dem, hur vi ska utvecklas och vad vi ska laga för mat.
INTE FÖR ATT VI INTE har något liv, som vissa osäkra flickor säkert skulle tänka vid första spontana reaktionen, utan för att vi anser att sådant är much more important än en väskjävel liksom.
Hade jag haft en värmekamera eller en typ av en sådan och skulle kunna fotografera mig själv när jag var som varmast i hjärtat och full av självförtroende och inre styrka, skulle jag lägga upp lika många bilder på det som andra flickor lägger upp sina senaste för mig meningslösa dyra fynd av outfits eller väskor.
Och ändå är jag inte ful, obrydd om mitt utseende, klädd i gamla trasor från 70-talet, utan bara bekväm i mig själv och har ett mindre behov av att hävda mig genom att fläkta ut hela min garderob som för övrigt inte ens egentligen har med mig att göra. Allt som är jag är ju inuti mig!
Mina nästa karriärsplaner är konditori så jag blir en grym bullmamma en vacker dag eller bara har roliga kunskaper att bidra med när man ska bjuda hem en massa folk, eller måste akut fika med en god vän för att lätta sitt hjärta. Efter det ska jag bli en snygg, hurtig, grym konferensvärdinna som går omkring i flygvärdinneliknande kläder, är trevlig och har fixade naglar, snyggt sminkad och fräsch i håret (en ganska lång resa dit om man ser på det jobb jag har idag)och så ska jag vara den alla kommer till och frågar om saker för jag ska ju självklart vara den som har koll på allt och lite till och är liksom den viktigaste spindeln i nätet!
Repliker jag redan övat in för detta är : Självklart jag fixar det! vilket jag säkert kommer drömma mardrömmar om så många gånger jag ska behöva söga det varje dag...
I veckan ska jag simma mera!! Helst varje morgon om jag bara tar mig i kragen och skaffar mig akut självdisciplin!
Torsdag morgon är det tvättning på schemat, imorgon en tidig dag och helst dans.
Jag har redan lagat middagsmaten för imorgon, räkgryta med curry, för jag vet hur hungrig man är när man kommer hem från dansen varje måndagsafton numer!
Mina citronrutor förblev tyvärr rejält misslyckade, vi hade för hög form, för hög värme och för kort gräddning, vilket resulterade i en bränd skorpa, alldeles löst innanmäte, och det var bara att slänga skiten.
Nästa gång gör vi om och gör rätt inte mer med det!
Har lyckats med frontlisten i köket som varit ett vagt projekt sedan diskmaskinen kom in i mitt liv, men med lite maskeringstejp, sågning, och en snoopy-bodysplash-kork senare så!
Sen har jag satt målarfog som är bra till Allt mellan diskbänkskanten och själva bänkskivekanten, så inte massa skit hamnar i det millimetersmala utrymmet där!
Det är ju bara sååå äckligt.
Jag vill skaffa mig lite nya vänner, och det ska jag tamejfan göra, men överallt handlar det bara om att suuupa varje jävla helg, eller varje gång någon vill hitt på nåt. Vad är problemet hos folk??
Den vettigaste senaste vännen ville iallafall dricka kaffe men inte längre.
Inte ens folk på dansbandsdags säger hej!
Är folk verkligen så rädda? I min ålder? Måste det till alkohol för att man ska kunna säga hej?
Jag känner mig som en glömd 40-årig änka som ingen vill vara med ibland alltså. Sitter hemma med Jenny hela helgerna och bakar och donar. En 21-åring och en 23-åring. 2 jävligt smarta och snygga tjejer liksom.
Är det bara för att vi bor i Stockholm som vi inte hittar några andra än oss själva att umgås med?
Vad är det folk är så rädda för?
Det ska bara ut på krogen. Kellys. Matcher. Karaoke. After Work. Drinkkväll. Vinkväll. Söder.
Det är där grabbarna hänger. Och singlarna i Sverige bara ökar och ökar.
Jag kan gå med på att festa någon gång i månaden, varannan kanske. Lite oftare såklart på sommaren.
Men ÄR det så roligt? Bli full, bränna massa pengar. Orera med främlingar som man inte minns dagen efter. Bli förbannad i Mc Donaldskön och ha ångest dagen efter, när hela dagen är förstörd, det bästa man förmår är att vakna sent, ta sig till kinarestaurangen och beställa en 4 små rätter att ta med, och komma hem till ett inrökt stökigt hem med kuddar tomma äckliga glas överallt, en pepsi max och en dålig dvd i soffan.
Jag vill liksom umgås med kreativa människor, som vill ta en dag på museum, en dag när man bara promenerar, en dag när man cyklar flera mil ut i skogen och sätter sig på en bänk och dricker medhavt kaffe. Omväxling förnöjer som de säger.
Istället sitter jag här och tänker på allt möjligt som pluppar upp i skalln, bland annat att ju mer man surfar på nätet desto mer tacksam är jag över hur oytliga mina vänninor är!
När andra bloggar om senaste väskan från Gucci i krokodilskinn, diskuterar vi självkänsla, självinsikter, alkoholrelaterade problem och hur vi bäst undviker dem, hur vi ska utvecklas och vad vi ska laga för mat.
INTE FÖR ATT VI INTE har något liv, som vissa osäkra flickor säkert skulle tänka vid första spontana reaktionen, utan för att vi anser att sådant är much more important än en väskjävel liksom.
Hade jag haft en värmekamera eller en typ av en sådan och skulle kunna fotografera mig själv när jag var som varmast i hjärtat och full av självförtroende och inre styrka, skulle jag lägga upp lika många bilder på det som andra flickor lägger upp sina senaste för mig meningslösa dyra fynd av outfits eller väskor.
Och ändå är jag inte ful, obrydd om mitt utseende, klädd i gamla trasor från 70-talet, utan bara bekväm i mig själv och har ett mindre behov av att hävda mig genom att fläkta ut hela min garderob som för övrigt inte ens egentligen har med mig att göra. Allt som är jag är ju inuti mig!
Mina nästa karriärsplaner är konditori så jag blir en grym bullmamma en vacker dag eller bara har roliga kunskaper att bidra med när man ska bjuda hem en massa folk, eller måste akut fika med en god vän för att lätta sitt hjärta. Efter det ska jag bli en snygg, hurtig, grym konferensvärdinna som går omkring i flygvärdinneliknande kläder, är trevlig och har fixade naglar, snyggt sminkad och fräsch i håret (en ganska lång resa dit om man ser på det jobb jag har idag)och så ska jag vara den alla kommer till och frågar om saker för jag ska ju självklart vara den som har koll på allt och lite till och är liksom den viktigaste spindeln i nätet!
Repliker jag redan övat in för detta är : Självklart jag fixar det! vilket jag säkert kommer drömma mardrömmar om så många gånger jag ska behöva söga det varje dag...
I veckan ska jag simma mera!! Helst varje morgon om jag bara tar mig i kragen och skaffar mig akut självdisciplin!
Torsdag morgon är det tvättning på schemat, imorgon en tidig dag och helst dans.
Jag har redan lagat middagsmaten för imorgon, räkgryta med curry, för jag vet hur hungrig man är när man kommer hem från dansen varje måndagsafton numer!
Mina citronrutor förblev tyvärr rejält misslyckade, vi hade för hög form, för hög värme och för kort gräddning, vilket resulterade i en bränd skorpa, alldeles löst innanmäte, och det var bara att slänga skiten.
Nästa gång gör vi om och gör rätt inte mer med det!
Har lyckats med frontlisten i köket som varit ett vagt projekt sedan diskmaskinen kom in i mitt liv, men med lite maskeringstejp, sågning, och en snoopy-bodysplash-kork senare så!
Sen har jag satt målarfog som är bra till Allt mellan diskbänkskanten och själva bänkskivekanten, så inte massa skit hamnar i det millimetersmala utrymmet där!
Det är ju bara sååå äckligt.
Jag vill skaffa mig lite nya vänner, och det ska jag tamejfan göra, men överallt handlar det bara om att suuupa varje jävla helg, eller varje gång någon vill hitt på nåt. Vad är problemet hos folk??
Den vettigaste senaste vännen ville iallafall dricka kaffe men inte längre.
Inte ens folk på dansbandsdags säger hej!
Är folk verkligen så rädda? I min ålder? Måste det till alkohol för att man ska kunna säga hej?
Jag känner mig som en glömd 40-årig änka som ingen vill vara med ibland alltså. Sitter hemma med Jenny hela helgerna och bakar och donar. En 21-åring och en 23-åring. 2 jävligt smarta och snygga tjejer liksom.
Är det bara för att vi bor i Stockholm som vi inte hittar några andra än oss själva att umgås med?
Vad är det folk är så rädda för?
Det ska bara ut på krogen. Kellys. Matcher. Karaoke. After Work. Drinkkväll. Vinkväll. Söder.
Det är där grabbarna hänger. Och singlarna i Sverige bara ökar och ökar.
Jag kan gå med på att festa någon gång i månaden, varannan kanske. Lite oftare såklart på sommaren.
Men ÄR det så roligt? Bli full, bränna massa pengar. Orera med främlingar som man inte minns dagen efter. Bli förbannad i Mc Donaldskön och ha ångest dagen efter, när hela dagen är förstörd, det bästa man förmår är att vakna sent, ta sig till kinarestaurangen och beställa en 4 små rätter att ta med, och komma hem till ett inrökt stökigt hem med kuddar tomma äckliga glas överallt, en pepsi max och en dålig dvd i soffan.
Jag vill liksom umgås med kreativa människor, som vill ta en dag på museum, en dag när man bara promenerar, en dag när man cyklar flera mil ut i skogen och sätter sig på en bänk och dricker medhavt kaffe. Omväxling förnöjer som de säger.
Då var det lördag igen!
DENNA LÖRDAG har främst gått till sovandets fördel! Sov hos Linda och däckade skönt efter en stor portion mexikansk gryta och en stark latte på ett flummigt ställe på söder på fredagskvällen i hennes breda säng på 20 våningen i Skrapan. Kändes som om jag vaknade upp på ett hotellrum! Vid 16-tiden, efter frukost och ytterligare några timmars skönhetssömn, vågade vi oss sut i höstrusket på promenad. Försökte leta skor, gick sådär, sen gick vi på jakt efter föda, men det gick föga...
Mitt första förslag var Stekpannan som Linda alltid gjort så fin reklam om, men Linda hävdade att gräset var grönare på andra sidan och ville kolla menyn på några andra ställen och när vi väl nobbat dem och kommit fram till Stekpannan en timme senare, DISSADE dem oss och sa att hela stället var fullbokat. Inte så att vi var fler än 2 och servicen sträckte sig längre än att man KAN fixa fram ETT bord för två ynka vackra damer- NEJ NEJ!! ALDRIG MER STEK(fucking)PANNAN!
Vrålhungrig och bitter gick vi vidare i höstrusket till Muggen där vi blev serverade helt okej pasta till överenskomligt pris och inte var det någon som rynkade på näsan åt oss 2 vackra damer där inte, snarare tvärtom var han som jobbade där rätt flirtig och slennig men hellre det!
Avslutade vår fina tur på Tullys med latte, kamomillte och kladdkaka med grädde smask smask!!
Kom vid halvtiotiden på kvällen hem till min sjuka Jenny som har fet knöl i nacken!
Vi satte omedelbart igång med diverse projekt, Jenny kollade upp aktiviteter för fredagskvällen då hon fyller år, jag började såga frontlist till köket och satte på kaffe, sen samarbetade vi vant och rutinmässigt ihop lite citronrutor, som vi nu väntar otåligt på att svalna så vi kan skära upp och okynnesäta i oss!!
Av en slump när Jenny kollade upp dansbandskryssningar gled hon in på en rolig sida för hängivna dansbandsfans där hon på stört blev medlem och nu lyssnar vi på dansband nonstop på deras live-radio!
Som lördagskvällen till ära tar vi oss ett gals vitt också för det är ju bara lördag En gång i veckan!!
Imorgon ska det handtvättas, simmas, fikas med Silvia, städas i köket.
På måndag hoppas jag att Jenny blir klar med sin tattoo fort så vi kan gå och dansa!!
Jag Kan ju gå själv men skulle kännas lite konstigt.
Vi lär ju sitta uppe halva natten och dricka kaffe och lyssna dansband..
Igår morse när jag var för tidig till jobbet hände det: Jag och Jenny bestämde oss för att ta varsin kaffe på centralen och jag bjöd, hon tog liten vaniljlatte och jag stark latte, notan hamnade på 91 SPÄNN!!!
ÄR DET INTE RÅN, VET JAG INTE VAD DET ÄR.
Bojkotta sådana ställen för allt vad (pappaers-)muggarna håller!!
Dessutom när personalen är otrevlig, virrig och häller för mycket vaniljsirapessens i kaffet!!
Men det finns iallafall många människor omkring mig som jag av många anledningar tycker synd om!!
Som drabbas av helt orättvis otur, fast de inte alls alltid har förtjänat det. Många bäddar ju slarvigt och dåligt så de får ju sedan självklart gå och lägga sig i skiten själva, men andra, som bäddat fint eller helt okej, blir liksom utsatta för helt obefogade razzior där deras bäddningar slits upp utan vettig anledning...
Livet är så konstigt och orättvist ibland, jag hoppas att de håller lågan uppe och tar vara på det som fortfarande är bra i tillvaron och håller fast vid det!!
Och jag vill gärna hjälpa fast knappt min egen tid räcker till. Och ibland känns det lite obefogat av mig att klampa på bara för att jag hör om någon som har det lite knapert...
Men när man går igenom en kris märker man vilka som finns på rikt och inte. Och det är det som är det braiga med det tråkiga som inträffar i livet.
Man kan ju aldrig påverka de yttre omständigheter som vi hela tiden har omkring oss, men vi kan påverka vårt synsätt på dem, och det gör alltid allt myvcket lättare!
Så, det var helgens visa ord av Anna den smarta, kloka, snygga!!
Mitt första förslag var Stekpannan som Linda alltid gjort så fin reklam om, men Linda hävdade att gräset var grönare på andra sidan och ville kolla menyn på några andra ställen och när vi väl nobbat dem och kommit fram till Stekpannan en timme senare, DISSADE dem oss och sa att hela stället var fullbokat. Inte så att vi var fler än 2 och servicen sträckte sig längre än att man KAN fixa fram ETT bord för två ynka vackra damer- NEJ NEJ!! ALDRIG MER STEK(fucking)PANNAN!
Vrålhungrig och bitter gick vi vidare i höstrusket till Muggen där vi blev serverade helt okej pasta till överenskomligt pris och inte var det någon som rynkade på näsan åt oss 2 vackra damer där inte, snarare tvärtom var han som jobbade där rätt flirtig och slennig men hellre det!
Avslutade vår fina tur på Tullys med latte, kamomillte och kladdkaka med grädde smask smask!!
Kom vid halvtiotiden på kvällen hem till min sjuka Jenny som har fet knöl i nacken!
Vi satte omedelbart igång med diverse projekt, Jenny kollade upp aktiviteter för fredagskvällen då hon fyller år, jag började såga frontlist till köket och satte på kaffe, sen samarbetade vi vant och rutinmässigt ihop lite citronrutor, som vi nu väntar otåligt på att svalna så vi kan skära upp och okynnesäta i oss!!
Av en slump när Jenny kollade upp dansbandskryssningar gled hon in på en rolig sida för hängivna dansbandsfans där hon på stört blev medlem och nu lyssnar vi på dansband nonstop på deras live-radio!
Som lördagskvällen till ära tar vi oss ett gals vitt också för det är ju bara lördag En gång i veckan!!
Imorgon ska det handtvättas, simmas, fikas med Silvia, städas i köket.
På måndag hoppas jag att Jenny blir klar med sin tattoo fort så vi kan gå och dansa!!
Jag Kan ju gå själv men skulle kännas lite konstigt.
Vi lär ju sitta uppe halva natten och dricka kaffe och lyssna dansband..
Igår morse när jag var för tidig till jobbet hände det: Jag och Jenny bestämde oss för att ta varsin kaffe på centralen och jag bjöd, hon tog liten vaniljlatte och jag stark latte, notan hamnade på 91 SPÄNN!!!
ÄR DET INTE RÅN, VET JAG INTE VAD DET ÄR.
Bojkotta sådana ställen för allt vad (pappaers-)muggarna håller!!
Dessutom när personalen är otrevlig, virrig och häller för mycket vaniljsirapessens i kaffet!!
Men det finns iallafall många människor omkring mig som jag av många anledningar tycker synd om!!
Som drabbas av helt orättvis otur, fast de inte alls alltid har förtjänat det. Många bäddar ju slarvigt och dåligt så de får ju sedan självklart gå och lägga sig i skiten själva, men andra, som bäddat fint eller helt okej, blir liksom utsatta för helt obefogade razzior där deras bäddningar slits upp utan vettig anledning...
Livet är så konstigt och orättvist ibland, jag hoppas att de håller lågan uppe och tar vara på det som fortfarande är bra i tillvaron och håller fast vid det!!
Och jag vill gärna hjälpa fast knappt min egen tid räcker till. Och ibland känns det lite obefogat av mig att klampa på bara för att jag hör om någon som har det lite knapert...
Men när man går igenom en kris märker man vilka som finns på rikt och inte. Och det är det som är det braiga med det tråkiga som inträffar i livet.
Man kan ju aldrig påverka de yttre omständigheter som vi hela tiden har omkring oss, men vi kan påverka vårt synsätt på dem, och det gör alltid allt myvcket lättare!
Så, det var helgens visa ord av Anna den smarta, kloka, snygga!!
Två effektiva köksslavar i min bunker
Det bästa med att bo med Jenny är den här maniska jobbskadan vi har: att alltid ligga steget före i köket. När man kommer hem kan man numer kolla rent rutinmässigt i den rosa kannan om det finns kaffe, och det finns det oftast, det är avplockat på bänken och inställt i diskmaskinen. Jennys frukostmacka ligger på prydlig plats i kylen, redo för att huggas vid nästkommande stressiga morgon. Kaffebryggaren är redan preparerad med kaffe och vatten så det bara är att trycka på. det finns en matlåda till värmning i micron för man sparar ju alltid på alla rester och man är ju alltid lite hungrig när man kommer hem. Tvättstugan är alltid bokad och take-away-muggarna med lock till kaffet har fri parkering bredvid kaffebryggaren.
En bonuslyx är att när jag slutar sent som jag gjort de senaste 5 dagarna har Jempan lagat fantastiska måltider till mig som är serverat när man kommer hem!
Jag kommer aldrig mer vilja ha en karl, som knappt vet vad ett durkslag är för nåt och ringer och ber en köpa med sig Big Mac hem från jobbet.
Idag har tiden bara rusat iväg och när jag nu summerar den har det varit en dag full av dåligt humör, trötthet, förvirring och illamående så tacka fan för att den gick fort allts¨å!
Vissa dagar borde man helt enkelt inte jobba men varken jag eller någon annan får direkt ledigt just nu.
Jag mår lite dåligt över att jag missade dansen igår. Den ger så mycket, så mycket kraft och positivitet till resten av veckan.
Och Erri har inte hört av sig på flera dagar, tror Tompa är här, men hon brukar ju alltid vilja simma elle rträna men nu har hon gjort en Hr (Hit & Run).
Borde ta tag i det där och gå och simma själv. Men det gäller att få min cellulitrumpa ur vagnen liksom.
Jag imponeras starkt av de människor som vågar gå sin egen väg, oavsett vad de gör.
Jag är ju självklart likadan själv, annars hade sådana människor inte gett mig något.
Man trodde när man var yngre att typ folk på Tv var Värsta kändisarna, men de är ju bara helt vanliga människor, som vågar göra sin grej och aldrig skäms och som vågar ta plats. Precis som jag strävar mot.
Inte för att jag strävar efter att vara med på Tv, men själva grejen att om någon skulle fråga är jag inte rädd, för jag vet vad jag gör och skulle inte tappa färgen inför tusentals människor. Klart själva grejen säkert skulle göra en och annan nervös, men det är en skön känsla, att man känner att man kan stå upp för sina tankar, ideer och drömmar utan att man skulle tveka!
Jag jobbar just med sådant hos mig själv, att ta tag i saker snabbare. Att bara göra saker, som målar upp sig som höga berg, trots att de är relativt små saker i andra sammanhang. Det finns ju alltid de som har det värre, och vågar nästan ingenting och aldrig tar tag i saker, men om jag jämför mig med dem känns det inte så utvecklande direkt.
Så därför behövs färgstarka personligheter i samhället, som gör sin grej trots att de säkert alldeles privat inte skulle klicka, men illusionen de ger, det är det som är det viktiga, det som påverkar, och det som får andra människor att tänka till, att tänka om, reagera, agera.
Jag skulle nog klassa mig själv som följare snarare än förare, men jag skulle ändå vara starkare förare än den som inte ens vet vad den ska klassa sig som. Och det räcker ju ganska långt.
Jag har försvarat massa helt olika människor i min lilla omvärld trots att många andra skulle uppfatta de som knäppisar. Men det är bara för att de tror på sig själva och kör sin grej.
Inte ser sig själva som offer utan vinnare i sina egna uppsatta race mot sig själva eller andra.
Återigen blir jag ledsen i själen när tusentals lägenhetsinnehavare prompt målar sina väggar med tippexfärgen Stockholmsvitt i ALLA Brommas vardagsrum, hallar och kök.
En ful kontrast är också de fondväggar som börjat kontra, i storblommigt, gräsligt, svartvitt, modernt mönstrat.
VAR ÄR VÄRMEN GOTT FOLK!?!?
BOR NI I EN FRYSBOX?!
Mäklarnas beskrivining är alltid "SMAKFULLT RENOVERAD 2-a" och oftast med "tidstypiska detaljer" (som betyder att man sparat de fula proppskåpen, de roliga fönsterstängningshandtagen och stenfönsterbrädorna från 40-talet.)
Jag skulle säga: Steril kall opersonlig kal och ekande lägenhet som saknar lite balans och kärlek. Lägg aldrig 2 miljoner på den här, det kommer kosta dig 20000 att hitta möbler, gardiner, mattor, att inreda med för att du inte ska frysa ihjäl. Skulle kunna vara en gammal renoverad sal på St Göran.
Jag vet att jag själv har vitt i vardagsrummet. MEN jag säljer inte min lägenhet. Inte i den färgen. Och skulle jag göra det skulle jag sätta upp vackra tavlor som täcker det, eller sponsra med ett presentkort på färg till den som flyttar in. det skulle jag vilja ha om jag köpte en alldeles VIT lägenhet.
Sen är det ju stor skillnad på panelgardiner och vanliga gardiner. Panelgardiner ser alltid ut som de vore från ett kontor på Landstingets ekonomiavdelning.
Så fult, så trist. Ingen värme, inget liv i de stela fyrkantiga tygbitarna som man helst ska betala flera hundra för. Stålpinnar som sticker ut längst ner för att tyget är så tunt och så välstruket att det måste tyngas ner för att inte fladdra iväg. Men ska inte gardiner fladdra? Lite grann? Ett öppet fönster kan ju aldrig vara riktigt öppet om ingen gardin fladdrar?
En gardin måste man ju kunna dra för, ge fönstret lite karaktär. Inte se ut som om man helst ville att gardinerna var gjorda av stål så att de alltid satt där de skulle...
Tredje fula sak är kombinerade datorbord. Alltså sådana med påbyggd hylla. Med massa fula papper, prydnadssaker, samla-damm-grejer. Det är alltid jättedammigt bakom sådana bord. Och sen en ful stationär dator på det. De värsta är hörnmodellerna. Som numer finns kraftigt reade varje vecka på Jysk av någon konstig anledning. I kall folie, antingen vitt eller någon avskyvärd björk- eller bok-imitation.
Ja nu har jag sagt mitt. För idag iallafall. Mycket neggo. Men jag har redan sagt att jag haft en för jävlig dag!!
En bonuslyx är att när jag slutar sent som jag gjort de senaste 5 dagarna har Jempan lagat fantastiska måltider till mig som är serverat när man kommer hem!
Jag kommer aldrig mer vilja ha en karl, som knappt vet vad ett durkslag är för nåt och ringer och ber en köpa med sig Big Mac hem från jobbet.
Idag har tiden bara rusat iväg och när jag nu summerar den har det varit en dag full av dåligt humör, trötthet, förvirring och illamående så tacka fan för att den gick fort allts¨å!
Vissa dagar borde man helt enkelt inte jobba men varken jag eller någon annan får direkt ledigt just nu.
Jag mår lite dåligt över att jag missade dansen igår. Den ger så mycket, så mycket kraft och positivitet till resten av veckan.
Och Erri har inte hört av sig på flera dagar, tror Tompa är här, men hon brukar ju alltid vilja simma elle rträna men nu har hon gjort en Hr (Hit & Run).
Borde ta tag i det där och gå och simma själv. Men det gäller att få min cellulitrumpa ur vagnen liksom.
Jag imponeras starkt av de människor som vågar gå sin egen väg, oavsett vad de gör.
Jag är ju självklart likadan själv, annars hade sådana människor inte gett mig något.
Man trodde när man var yngre att typ folk på Tv var Värsta kändisarna, men de är ju bara helt vanliga människor, som vågar göra sin grej och aldrig skäms och som vågar ta plats. Precis som jag strävar mot.
Inte för att jag strävar efter att vara med på Tv, men själva grejen att om någon skulle fråga är jag inte rädd, för jag vet vad jag gör och skulle inte tappa färgen inför tusentals människor. Klart själva grejen säkert skulle göra en och annan nervös, men det är en skön känsla, att man känner att man kan stå upp för sina tankar, ideer och drömmar utan att man skulle tveka!
Jag jobbar just med sådant hos mig själv, att ta tag i saker snabbare. Att bara göra saker, som målar upp sig som höga berg, trots att de är relativt små saker i andra sammanhang. Det finns ju alltid de som har det värre, och vågar nästan ingenting och aldrig tar tag i saker, men om jag jämför mig med dem känns det inte så utvecklande direkt.
Så därför behövs färgstarka personligheter i samhället, som gör sin grej trots att de säkert alldeles privat inte skulle klicka, men illusionen de ger, det är det som är det viktiga, det som påverkar, och det som får andra människor att tänka till, att tänka om, reagera, agera.
Jag skulle nog klassa mig själv som följare snarare än förare, men jag skulle ändå vara starkare förare än den som inte ens vet vad den ska klassa sig som. Och det räcker ju ganska långt.
Jag har försvarat massa helt olika människor i min lilla omvärld trots att många andra skulle uppfatta de som knäppisar. Men det är bara för att de tror på sig själva och kör sin grej.
Inte ser sig själva som offer utan vinnare i sina egna uppsatta race mot sig själva eller andra.
Återigen blir jag ledsen i själen när tusentals lägenhetsinnehavare prompt målar sina väggar med tippexfärgen Stockholmsvitt i ALLA Brommas vardagsrum, hallar och kök.
En ful kontrast är också de fondväggar som börjat kontra, i storblommigt, gräsligt, svartvitt, modernt mönstrat.
VAR ÄR VÄRMEN GOTT FOLK!?!?
BOR NI I EN FRYSBOX?!
Mäklarnas beskrivining är alltid "SMAKFULLT RENOVERAD 2-a" och oftast med "tidstypiska detaljer" (som betyder att man sparat de fula proppskåpen, de roliga fönsterstängningshandtagen och stenfönsterbrädorna från 40-talet.)
Jag skulle säga: Steril kall opersonlig kal och ekande lägenhet som saknar lite balans och kärlek. Lägg aldrig 2 miljoner på den här, det kommer kosta dig 20000 att hitta möbler, gardiner, mattor, att inreda med för att du inte ska frysa ihjäl. Skulle kunna vara en gammal renoverad sal på St Göran.
Jag vet att jag själv har vitt i vardagsrummet. MEN jag säljer inte min lägenhet. Inte i den färgen. Och skulle jag göra det skulle jag sätta upp vackra tavlor som täcker det, eller sponsra med ett presentkort på färg till den som flyttar in. det skulle jag vilja ha om jag köpte en alldeles VIT lägenhet.
Sen är det ju stor skillnad på panelgardiner och vanliga gardiner. Panelgardiner ser alltid ut som de vore från ett kontor på Landstingets ekonomiavdelning.
Så fult, så trist. Ingen värme, inget liv i de stela fyrkantiga tygbitarna som man helst ska betala flera hundra för. Stålpinnar som sticker ut längst ner för att tyget är så tunt och så välstruket att det måste tyngas ner för att inte fladdra iväg. Men ska inte gardiner fladdra? Lite grann? Ett öppet fönster kan ju aldrig vara riktigt öppet om ingen gardin fladdrar?
En gardin måste man ju kunna dra för, ge fönstret lite karaktär. Inte se ut som om man helst ville att gardinerna var gjorda av stål så att de alltid satt där de skulle...
Tredje fula sak är kombinerade datorbord. Alltså sådana med påbyggd hylla. Med massa fula papper, prydnadssaker, samla-damm-grejer. Det är alltid jättedammigt bakom sådana bord. Och sen en ful stationär dator på det. De värsta är hörnmodellerna. Som numer finns kraftigt reade varje vecka på Jysk av någon konstig anledning. I kall folie, antingen vitt eller någon avskyvärd björk- eller bok-imitation.
Ja nu har jag sagt mitt. För idag iallafall. Mycket neggo. Men jag har redan sagt att jag haft en för jävlig dag!!
Ny vecka Kul va?
Det känns som om måndagar är mina stora bloggardagar. Men det är då man landat hemma efter en hektisk morgon, och det är då man får se hur veckan blir, och i min värld brukar veckorna sedan fyllas med diverse andra aktiviteter. Denna vecka har jag bestämt mig för att gå upp med Jenny och ta ett par simtag varje morgon, kolla på Mammas pojkar och Inlåst, tvätta, spara pengar med mera.
Igår fick jag av olika skäl åka på akutbesök till Linda mitt i sena kvällningen för hon behövde mitt stöd, och sen sov jag dåligt och vaknade av adrenalinet som fick mig att rusa mitt i mörka morgonen till jobbet, och där visste ingen vad som skulle vänta efter de rivit en vägg och byggt en ny i helgen, och erfarenheten att byggare inte är de bästa städarna fick mig aningen nervös. Men det var dock inte så farligt.
Värre var det med att det senare droppade in 4 praoelever (jag hade 2 inbokade, de andra vet jag inte var de kom ifrån) och jag och Karin gjorde allt för att få styr och ordning på dem tonåringarna, som bara ville låna cig, dricka läsk och gå till sina kompisar på 7-eleven.
Det var tur i oturen att jag var så trött att allt gick så långsamt för mig, hade jag varit piggare hade jag snudd på fått ett nervöst sammanbrott.
Efter det var jag på möte i två timmar som inte gav ett skit. Man undrar ibland vad man gör, varför man gör det.
Man tror att man har ett meningsfullt jobb tills man får 20 latteskedar istället för en brandsläckare. Det är lite så, att jag hade en fåfäng tanke om att vuxna människor hade vuxit ur den nivån. Förnuftet finns liksom inte där. Riktigt.
Det är också lite tråkigt när man själv vill mycket, och inte får befogenheter till att förverkliga det.
Men så är det att jobba, och alla chefer är chefer och vill alltid ha det på sitt sätt och spara pengar...
Jag trivs iallafall i min nya jacka, och har börjat läsa Äkta vara, så jag blir riktig expert på alla E-nummer och kan fortsätta min skrämselpropaganda till alla omkring mig så de väljer bra skit istället för dåligt.
För övrigt finns det så Himla knäppa människor. Speciellt vissa kunder. Som inte kollar en i ögonen när man handlar. Eller säger Hej eller Tack, eller Ursäkta kan jag få en, eller pratar i mobilen och trycker fram sina grejer när man står och packar en annan påse. Och dem som ser sååå sura ut, inte hejar, inte tackar, utan klagar en gång i veckan systematiskt på en nypåkommen åkomma på maten och likt förbannat återkommer varje dag, står i kön och köper samma sak dag ut och dag in...
Är det Stockholm, Östermalm, eller Sverige som skapar dessa sociala handikapp?
Det är så skönt att komma hem till Jenny som har likasinnade problem med hennes gäster. Det känns så befriande att få bekräftat att det finns folk, och så finns det folk.
Av någon anledning har jag fått för mig att det bara är så i Stockholm. Alla här har något behov av att hävda sig. Att minsann säga att allt är inte okej. Att försöka bevisa för sig själva att de är värda något bättre. Men de har tyvärr hamnat i ett lite för väl betalt jobb med lite för mycket ansvar så de är för bekväma att göra något åt saken, trots att de inte trivs i situationen. Så då får vi dödliga, som står och jobbar tio timmar om dagen tyvärr falla offer för dem när vi är en utav de få de väl ser och får dra ett ljudligt andetag för efter sina isolerade timmar på sina fyrkantiga kontor.
Vissa regagerar som små fölungar som nyss kommit ut på sommarbete när de kommer ner till oss. Ljudnivån stiger till högre än i en högstadieklass och medelålders män i backslick står och skryter högljutt om senaste golfrundan, senaste ekonomimötet eller om deras nya Gi-diet och skrattar lite nervöst till den nya tjejen på avdelningen som inte alla har träffat än och därför försöker göra starka intryck på henne, medan hon klipprar fram på stengolvet med hennes prada-stiletter som hon prompt ska gå med till vardags trots att de ger henne usel hållning för att de är lite för höga, men det beror ju på att även hon är lite nervös inför och vill göra intryck på alla de nya karlarna på kontoret.
Hon är för övrigt den enda i ett sådant sällskap som säger Hej, Ja tack, Tack så mycket. De andra medelålders backslickmachomännen luktar för mycket after shave, yrar för fulla muggar tror att de kan handla och prata ekonomi, golfrundor och solarieeffeketer samtidigt som de handlar. Det enda man hör är "2 bröd tack!" som de helt automatiskt tror att man ska ge dem, för de skulle aldrig få för sig att betala 3 kronor extra för det, när de "bara" har en lön på 50 000 i månaden.
Tror inte jag personligen skulle stå ut på att kontor. Trots att jag har en administrativ ådra, är det på tok för ostimulerande att sitta stilla på en ful stol och inte träffa några folk på hela dagen. Men det är ju tur att det finns folk som tydligen gillar sånt, och som dessutom kommer och förgyller mina dagar... =/
Igår fick jag av olika skäl åka på akutbesök till Linda mitt i sena kvällningen för hon behövde mitt stöd, och sen sov jag dåligt och vaknade av adrenalinet som fick mig att rusa mitt i mörka morgonen till jobbet, och där visste ingen vad som skulle vänta efter de rivit en vägg och byggt en ny i helgen, och erfarenheten att byggare inte är de bästa städarna fick mig aningen nervös. Men det var dock inte så farligt.
Värre var det med att det senare droppade in 4 praoelever (jag hade 2 inbokade, de andra vet jag inte var de kom ifrån) och jag och Karin gjorde allt för att få styr och ordning på dem tonåringarna, som bara ville låna cig, dricka läsk och gå till sina kompisar på 7-eleven.
Det var tur i oturen att jag var så trött att allt gick så långsamt för mig, hade jag varit piggare hade jag snudd på fått ett nervöst sammanbrott.
Efter det var jag på möte i två timmar som inte gav ett skit. Man undrar ibland vad man gör, varför man gör det.
Man tror att man har ett meningsfullt jobb tills man får 20 latteskedar istället för en brandsläckare. Det är lite så, att jag hade en fåfäng tanke om att vuxna människor hade vuxit ur den nivån. Förnuftet finns liksom inte där. Riktigt.
Det är också lite tråkigt när man själv vill mycket, och inte får befogenheter till att förverkliga det.
Men så är det att jobba, och alla chefer är chefer och vill alltid ha det på sitt sätt och spara pengar...
Jag trivs iallafall i min nya jacka, och har börjat läsa Äkta vara, så jag blir riktig expert på alla E-nummer och kan fortsätta min skrämselpropaganda till alla omkring mig så de väljer bra skit istället för dåligt.
För övrigt finns det så Himla knäppa människor. Speciellt vissa kunder. Som inte kollar en i ögonen när man handlar. Eller säger Hej eller Tack, eller Ursäkta kan jag få en, eller pratar i mobilen och trycker fram sina grejer när man står och packar en annan påse. Och dem som ser sååå sura ut, inte hejar, inte tackar, utan klagar en gång i veckan systematiskt på en nypåkommen åkomma på maten och likt förbannat återkommer varje dag, står i kön och köper samma sak dag ut och dag in...
Är det Stockholm, Östermalm, eller Sverige som skapar dessa sociala handikapp?
Det är så skönt att komma hem till Jenny som har likasinnade problem med hennes gäster. Det känns så befriande att få bekräftat att det finns folk, och så finns det folk.
Av någon anledning har jag fått för mig att det bara är så i Stockholm. Alla här har något behov av att hävda sig. Att minsann säga att allt är inte okej. Att försöka bevisa för sig själva att de är värda något bättre. Men de har tyvärr hamnat i ett lite för väl betalt jobb med lite för mycket ansvar så de är för bekväma att göra något åt saken, trots att de inte trivs i situationen. Så då får vi dödliga, som står och jobbar tio timmar om dagen tyvärr falla offer för dem när vi är en utav de få de väl ser och får dra ett ljudligt andetag för efter sina isolerade timmar på sina fyrkantiga kontor.
Vissa regagerar som små fölungar som nyss kommit ut på sommarbete när de kommer ner till oss. Ljudnivån stiger till högre än i en högstadieklass och medelålders män i backslick står och skryter högljutt om senaste golfrundan, senaste ekonomimötet eller om deras nya Gi-diet och skrattar lite nervöst till den nya tjejen på avdelningen som inte alla har träffat än och därför försöker göra starka intryck på henne, medan hon klipprar fram på stengolvet med hennes prada-stiletter som hon prompt ska gå med till vardags trots att de ger henne usel hållning för att de är lite för höga, men det beror ju på att även hon är lite nervös inför och vill göra intryck på alla de nya karlarna på kontoret.
Hon är för övrigt den enda i ett sådant sällskap som säger Hej, Ja tack, Tack så mycket. De andra medelålders backslickmachomännen luktar för mycket after shave, yrar för fulla muggar tror att de kan handla och prata ekonomi, golfrundor och solarieeffeketer samtidigt som de handlar. Det enda man hör är "2 bröd tack!" som de helt automatiskt tror att man ska ge dem, för de skulle aldrig få för sig att betala 3 kronor extra för det, när de "bara" har en lön på 50 000 i månaden.
Tror inte jag personligen skulle stå ut på att kontor. Trots att jag har en administrativ ådra, är det på tok för ostimulerande att sitta stilla på en ful stol och inte träffa några folk på hela dagen. Men det är ju tur att det finns folk som tydligen gillar sånt, och som dessutom kommer och förgyller mina dagar... =/
Livet enligt Anna
Idag är det lördag.
Hela veckan har gått bra!
Jag har förmodligen en rörig vecka framför mig, men det gör ingenting.
Idag har jag shoppat.
Jag köpte jacka, zinkpiller, halsduk, topp, handväska, temuggar, klänning, peeling, när jag egentligen var ute efter skor.
Silvia och jag var i Kista i 7 timmar men det kändes som två eller tre, bara för att vi har så trevligt när vi ses.
Hela veckan har jag fått massa positiv feedback från folk omkring mig, det är helt fantastiskt!
Jag brände typ 2 eller 3 tusen idag.
Igår åt vi kräftor massa tjejer hemma hos mig och lilla Liam var på besök också.
Det blev stökigt hemma, men en mycket trevlig kväll.
Jag får ofta höra att jag lagar god mat, det är roligt!
(Tomma fat är bästa beröm.)
Imorgon ska det ätas brunch med mina kära systrar.
Jag ser fram emot det!
Jag har svårt för människor som inte lyssnar på mig, för jag tycker ofta att jag har rätt i mycket jag säger, eller jag säger aldrig något jag inte menar.
Men det är roligt med människor överlag.
Det är roligt att titta på folk, prata med folk, lära känna folk.
Jag och Silvia ska till Barcelona och hälsa på Tillde den vilde någon helg framöver.
Andra saker jag vill göra är:
Kolmården-utflykt i Erris bil.
Eriksdalsbadet en helgdag.
Åka ut till ett torp i skogen, tända en brasa på kvällen, sätta sig i en skön fåtölj och ta ett glas mustigt rödvin, iförd en mysig stickad tröja, och lyssna på Smokie eller svenska visor.
Jag ogillar vissa typer av folk, och ibland blir det jobbigt.
Det som är skönt just nu är att jag inte har några jobbiga människor omkring mig.
Därför mår jag så bra!
Om man visar att man är lycklig och glad, finns det alltid människor som försöker göra ner en eller ifrågasätta det. Dem människorna, som saknar sitt egna lyckliga liv så dem inte kan unna andra människor sådant, tycker jag fruktansvärt synd om. Men dem får vara ifred med sitt neggotänk just nu. Bara de inte stör mig.
Det bästa är kvällarna i simhallen är när de släcker ner och tänder levande ljus och spelar lugn musik. Och bastun efteråt!
Mina vänner är fantastiska människor.
Alla människor har något i bagaget.
Doftljus är mysiga på hösten.
Jag beställde dammsugarpåsar på nätet, fick faktura för 10, fick bara 5 hemskickade.
Det var skumt, men de kanske vill att jag betalar innan de andra 5 kommer.
Tycker dock de hade kunnat skriva det på fakturan i så fall.
Jag blir gladare och gladare för varje gång jag kör min diskmaskin!
Med andra ord. Det går mycket bra just nu.
Vv stör Ej.
Hela veckan har gått bra!
Jag har förmodligen en rörig vecka framför mig, men det gör ingenting.
Idag har jag shoppat.
Jag köpte jacka, zinkpiller, halsduk, topp, handväska, temuggar, klänning, peeling, när jag egentligen var ute efter skor.
Silvia och jag var i Kista i 7 timmar men det kändes som två eller tre, bara för att vi har så trevligt när vi ses.
Hela veckan har jag fått massa positiv feedback från folk omkring mig, det är helt fantastiskt!
Jag brände typ 2 eller 3 tusen idag.
Igår åt vi kräftor massa tjejer hemma hos mig och lilla Liam var på besök också.
Det blev stökigt hemma, men en mycket trevlig kväll.
Jag får ofta höra att jag lagar god mat, det är roligt!
(Tomma fat är bästa beröm.)
Imorgon ska det ätas brunch med mina kära systrar.
Jag ser fram emot det!
Jag har svårt för människor som inte lyssnar på mig, för jag tycker ofta att jag har rätt i mycket jag säger, eller jag säger aldrig något jag inte menar.
Men det är roligt med människor överlag.
Det är roligt att titta på folk, prata med folk, lära känna folk.
Jag och Silvia ska till Barcelona och hälsa på Tillde den vilde någon helg framöver.
Andra saker jag vill göra är:
Kolmården-utflykt i Erris bil.
Eriksdalsbadet en helgdag.
Åka ut till ett torp i skogen, tända en brasa på kvällen, sätta sig i en skön fåtölj och ta ett glas mustigt rödvin, iförd en mysig stickad tröja, och lyssna på Smokie eller svenska visor.
Jag ogillar vissa typer av folk, och ibland blir det jobbigt.
Det som är skönt just nu är att jag inte har några jobbiga människor omkring mig.
Därför mår jag så bra!
Om man visar att man är lycklig och glad, finns det alltid människor som försöker göra ner en eller ifrågasätta det. Dem människorna, som saknar sitt egna lyckliga liv så dem inte kan unna andra människor sådant, tycker jag fruktansvärt synd om. Men dem får vara ifred med sitt neggotänk just nu. Bara de inte stör mig.
Det bästa är kvällarna i simhallen är när de släcker ner och tänder levande ljus och spelar lugn musik. Och bastun efteråt!
Mina vänner är fantastiska människor.
Alla människor har något i bagaget.
Doftljus är mysiga på hösten.
Jag beställde dammsugarpåsar på nätet, fick faktura för 10, fick bara 5 hemskickade.
Det var skumt, men de kanske vill att jag betalar innan de andra 5 kommer.
Tycker dock de hade kunnat skriva det på fakturan i så fall.
Jag blir gladare och gladare för varje gång jag kör min diskmaskin!
Med andra ord. Det går mycket bra just nu.
Vv stör Ej.
Måndag med flyt!
Idag var det måndag igen. Och för ovanlighetens skull flöt den på med glada miner, en mindre stressad Anna, en duktig praotjej, och plötsligt kändes den här veckan mindre farlig än andra.
För övrigt satte jag installeringsreslutatet på diskmaskinen på Första försöket. Är mycket stolt, över mina egna prestationer som lyckas med jämna mellanrum.
Idag har det varit del 2 i vår danskurs i Lindy-Hop, gick mycket bättre idag! Stegen satt där som man aldrig gjort annat, och vi fick lära oss nya figurer och med en av killarna kändes det som jag flög fram genom golvet.=)
Jag sa precis till Jenny, som var lite prestationsångestladdad efter förra gången för att hon inte kom ihåg stegen på exakten, att tredje gången har vi kommit halvvägs, då kommer allt gå Mycket lättare, och redan efter idag gick det såhär bra, då vill jag inte veta hur bra det kommer gå nästa gång! =)
Imorgon är det jobb och kvällsimning med Erpan fan. Skönt, jag ska basta som ett svin!
Nu ska jag färga håret svart, dricka te och kvällsduscha bort lite höstdammig måndag.
Räven har för övrigt inte synts till igen.
Skön lördag!
Idag har det varit lördag hela dagen och jag och Jenny har haft lite utav en städdag. Eller egentligen kan man söga att Jenny hade sin tvätt- och städdag igår när jag satt och svulla cheddarpopcorn framför Idol, och så kom jag igång idag med massa bra skit när Jenny satt och svor och surfade framför datorn och bäljade i sig 7 koppar kaffe.
Jag vaknade av att Jenny slamrade med sin "brak-frukost" kl 9, helt okej tid ändå. Fick lite kaffe och knäckebröd sen började vi plocka och fixa och gick ber till källaren och lämnade lite grejer och hämtade lite andra grejer, sen tog jag tag i Björns gamla projekt med gardinstångsfästena i köket och målade klart dem (ett halvår senare typ) sen diskade jag hela badrumsgolvet, Jenny plockade diverse småprylar som 2 irriga brudar har typ överallt, sen kom Kronis och sökte morsan och jag blev lack och ringde mamma och sa att jag har ingen lust med att stå till svars för hennes handlingar.
Vi dammsög och skurade golv, sorterade smutstvätt, jag började fålla mitt draperi till sovrummet och Jenny fick dra åt skruvarna till gardinstången, för jag var för klen.
Sen kom mamma och sprang in i köket och kramade Jenny, sen tog hon sin post och sprang till Ica. Kul att hon tyckte det var roligare att träffa Jenny än sin egen dotter men men..
Under hela detta förlopp lyssnade vi aktivt på dansband, som gav oss ork och iallafall mig inspiration.
Så, sen kom Erri och vi gick raskt till simhallen, svor lite över barn som kissade i vattnet, lönnfeta karlar som simmade för långsamt, eller överambitiösa racers med simmössa, näsklämma och simglasögon så de ser ut som otroliga fån och glor med mördarblick på en när man ska vända precis vid kanten, och sen har mage att simma ryggsim och krocka med en utan att bry sig som om de gde hela simhallen.
När vi ledsnat på att lägga vår lördagsenergi på att bli irriterade på dessa simhallemarodörer, satte vi oss på en varsin badleksak och snackade lite skit. Det var mycket skönare!
Sen klockan 18 började mitt tvättpass, Jenny tog en bärs och svidade om till rock-n-roll-outfit, Sandra kom och gjorde henne sällskap, jag svängde ihop en torr kladdkaka med för lite socker i och pajade dessutom en plastbunke från ÖoB på köpet, så går det när man får akut sötsug.
Sen, lyssnade vi lite mer på dansband och rockabilly, jag sprang i tvättstugan sen lämnade tjejerna mig så nu sitter jag ensam i mitt kök och ska plocka och fixa lite mer innan läggdags.
I morgon ska jag ta saken i egna händer och installera min egna diskmaskin. Tror inte det är så svårt.
Finns tre olika uttag till tre olika slangar och sladdar. Jag bara hoppas att den funkar och inte läcker.
Sen blir det kanelbullebakning och matbrödsbakning med mina flickor i mitt underbara kök.
På måndag är det danskurs igen, jag längtar faktiskt lite. Det är ju verkligen inte min typ av musik, men ändå mycket socialt och moget fritidsalternativ, i en ålder av snart 24....
Nästa helg planerar jag och Erri att åka massa vattenrutchkana på Eriksdalsbadet.
Vi kommer bli såhimla roliga mammor. (eller inte)
Nu är jag klar i tvättis, men har mycket kvar innan jag kan få ro att sova. Ska nog lyssna lite mer på Scotts och dricka lite mer kaffe, det är ju ändå lördag så jag behöver inte vara orolig att känna mig konstig om jag är uppe hela natten.
Ska nog ladda in lite bilder på facebook också.
Men jag är iallafall väldigt glad att jag har mina flickor, jag kommer alltid att kalla dem för mina flickor hur gamla vi än lär bli, för vi är alltid unga och har roligt när vi ses. Det är genom dem jag ser mig själv liksom och kommer underfund med vad jag vill. De dömer inte, är inte perfekta själva, jag får vara överambitiös arbetsnarkoman om jag vill, eller förhållandekåt isolerad "hemmafru" ett år om det är så, men de finns alltid där för mig på det ena eller andra sättet och jag hoppas att vi under hela livet kommer kunna få ut denna nytta av varandra.
Vi har trevligt med varandra utan yttre omständigheter, vi finner värme även om vi är på andra sidan Sverige med en trasig bil och ett rangligt tält som enda förnödenhet. Och det är lite så vi jobbar här på Flickornas, vi är inga bortskämda varelser som fått något serverat på silverfat, alla våra resor och allt vårt umgänge går ut på att vi betalar för oss själva, reder oss själva och tar oss an det som krävs för att komma till skott.
Det är faktiskt imponerande hur starka vi är tillsammans, vilket team vi är, och vilken fantastisk nytta vi får ut av varandra. Alla vet sin plats, och man känner Direkt när någon saknas. Vi kan skämta om och med varandra utan att få sura uppstötningar, och lyssnar till varandras insikter men gör alltid som vi själva vill i slutändan.
Så fort jag har ett problem och har ventilerat med mina flickor, vet jag precis hur jag ska lösa det.
I perioder ledsnar man ibland på någon enstaka i gänget, men äsch vad gör det om hundra år liksom?
Jag är otroligt lycklig så länge jag har mina underbara vänner, så är det bara.
Självklart skulle livet vara lite kryddigare med en stabil pojkvän, men hade jag haft en sådan nu, hade jag aldrig kunnat uppskatta mina flickor som jag gör nu, och därför finns det en mening med att det är så tror jag.
Dessutom finns det ingen kille som är bra nog för mig. Ingen som jag träffat iallafall.
På lycklig tur i Norrköping!
Jag vaknade av att Jenny slamrade med sin "brak-frukost" kl 9, helt okej tid ändå. Fick lite kaffe och knäckebröd sen började vi plocka och fixa och gick ber till källaren och lämnade lite grejer och hämtade lite andra grejer, sen tog jag tag i Björns gamla projekt med gardinstångsfästena i köket och målade klart dem (ett halvår senare typ) sen diskade jag hela badrumsgolvet, Jenny plockade diverse småprylar som 2 irriga brudar har typ överallt, sen kom Kronis och sökte morsan och jag blev lack och ringde mamma och sa att jag har ingen lust med att stå till svars för hennes handlingar.
Vi dammsög och skurade golv, sorterade smutstvätt, jag började fålla mitt draperi till sovrummet och Jenny fick dra åt skruvarna till gardinstången, för jag var för klen.
Sen kom mamma och sprang in i köket och kramade Jenny, sen tog hon sin post och sprang till Ica. Kul att hon tyckte det var roligare att träffa Jenny än sin egen dotter men men..
Under hela detta förlopp lyssnade vi aktivt på dansband, som gav oss ork och iallafall mig inspiration.
Så, sen kom Erri och vi gick raskt till simhallen, svor lite över barn som kissade i vattnet, lönnfeta karlar som simmade för långsamt, eller överambitiösa racers med simmössa, näsklämma och simglasögon så de ser ut som otroliga fån och glor med mördarblick på en när man ska vända precis vid kanten, och sen har mage att simma ryggsim och krocka med en utan att bry sig som om de gde hela simhallen.
När vi ledsnat på att lägga vår lördagsenergi på att bli irriterade på dessa simhallemarodörer, satte vi oss på en varsin badleksak och snackade lite skit. Det var mycket skönare!
Sen klockan 18 började mitt tvättpass, Jenny tog en bärs och svidade om till rock-n-roll-outfit, Sandra kom och gjorde henne sällskap, jag svängde ihop en torr kladdkaka med för lite socker i och pajade dessutom en plastbunke från ÖoB på köpet, så går det när man får akut sötsug.
Sen, lyssnade vi lite mer på dansband och rockabilly, jag sprang i tvättstugan sen lämnade tjejerna mig så nu sitter jag ensam i mitt kök och ska plocka och fixa lite mer innan läggdags.
I morgon ska jag ta saken i egna händer och installera min egna diskmaskin. Tror inte det är så svårt.
Finns tre olika uttag till tre olika slangar och sladdar. Jag bara hoppas att den funkar och inte läcker.
Sen blir det kanelbullebakning och matbrödsbakning med mina flickor i mitt underbara kök.
På måndag är det danskurs igen, jag längtar faktiskt lite. Det är ju verkligen inte min typ av musik, men ändå mycket socialt och moget fritidsalternativ, i en ålder av snart 24....
Nästa helg planerar jag och Erri att åka massa vattenrutchkana på Eriksdalsbadet.
Vi kommer bli såhimla roliga mammor. (eller inte)
Nu är jag klar i tvättis, men har mycket kvar innan jag kan få ro att sova. Ska nog lyssna lite mer på Scotts och dricka lite mer kaffe, det är ju ändå lördag så jag behöver inte vara orolig att känna mig konstig om jag är uppe hela natten.
Ska nog ladda in lite bilder på facebook också.
Men jag är iallafall väldigt glad att jag har mina flickor, jag kommer alltid att kalla dem för mina flickor hur gamla vi än lär bli, för vi är alltid unga och har roligt när vi ses. Det är genom dem jag ser mig själv liksom och kommer underfund med vad jag vill. De dömer inte, är inte perfekta själva, jag får vara överambitiös arbetsnarkoman om jag vill, eller förhållandekåt isolerad "hemmafru" ett år om det är så, men de finns alltid där för mig på det ena eller andra sättet och jag hoppas att vi under hela livet kommer kunna få ut denna nytta av varandra.
Vi har trevligt med varandra utan yttre omständigheter, vi finner värme även om vi är på andra sidan Sverige med en trasig bil och ett rangligt tält som enda förnödenhet. Och det är lite så vi jobbar här på Flickornas, vi är inga bortskämda varelser som fått något serverat på silverfat, alla våra resor och allt vårt umgänge går ut på att vi betalar för oss själva, reder oss själva och tar oss an det som krävs för att komma till skott.
Det är faktiskt imponerande hur starka vi är tillsammans, vilket team vi är, och vilken fantastisk nytta vi får ut av varandra. Alla vet sin plats, och man känner Direkt när någon saknas. Vi kan skämta om och med varandra utan att få sura uppstötningar, och lyssnar till varandras insikter men gör alltid som vi själva vill i slutändan.
Så fort jag har ett problem och har ventilerat med mina flickor, vet jag precis hur jag ska lösa det.
I perioder ledsnar man ibland på någon enstaka i gänget, men äsch vad gör det om hundra år liksom?
Jag är otroligt lycklig så länge jag har mina underbara vänner, så är det bara.
Självklart skulle livet vara lite kryddigare med en stabil pojkvän, men hade jag haft en sådan nu, hade jag aldrig kunnat uppskatta mina flickor som jag gör nu, och därför finns det en mening med att det är så tror jag.
Dessutom finns det ingen kille som är bra nog för mig. Ingen som jag träffat iallafall.
På lycklig tur i Norrköping!
Gå vidare!!
Vissa människor går verkligen aldrig vidare. Jag tycker lite synd om dem, även ifall de är vuxna människor. Brist på självinsikt är verkligen oattraktivt. Bara kom att tänka på det eftersom jag nyss varit inne på facebook och kollat lite. Så många gamla bekanta som man bara undrar, varför hänger de på samma ställe år efter år fast med nya brudar /killar för? Tar de sig aldrig i kragen, klipper sig, skaffar bil, barn fru? GÖR nåt liksom..
Inte för att kanske jag är så där värsta aktiv själv, men jag lägger inte upp bilder varje vecka på en ny krogkväll eller kryssning. Sen kanske jag vill ha lite intigritet också...
Men för dig som nu undrar hur mina utvecklande dagar ser ut:
4.15 Vaknar
5.00 Åker till jobbet, på cykel helst
6.00 Bröjar jobba
15.00 Slutar jobba
Måndag 17.30 Danskurs med Jempan
Övriga dagar: Olika (simma med Erri, promenera med Ewe, träna, cykla, tvätta, städa, fixa)
21.00 Försöker sova
Fredagar:
9.00 Vaknar
12.00 Bröjar jobba
19.00 Hemma och glor som ett fån på Idol
Just denna fredag har jag även druckit te och blivit slagen i ett rafflande parti Alfapet med min numer inneboende Jenny.
Mina grannar mittemot har fortfarande problem, grannen under får komma till så hela huset hör, och igår gick en livs levande Räv utanför fönstret!
Konversation:
(Jenny ligger i sängen, ska just sova. Det är fullmåne och Anna står och babblar ömsom för sig själv, ömsom med Jenny, medan hon prompt står kvar vid vardagsrumsfönstret fast Jenny helst vill sova)
Anna: (tror hon ser en katt) Ja lilla kissekatten, mjau! Jenny det är en katt där! Mjau mjau, liten kisse...
Jenny: (suckar) Ja ja...katten ja..
Anna: JENNY!! Det är fan en RÄV!!!
Jenny: Eh va.. en räv...?
Anna: JA! EN RÄV!! KOM OCH KOLLA!!! (starta paniken!!)
Ja så ter sig veckans höjdpunkt i Annas fantastiska tillvaro här på Spångavägen. Och så stod vi nu som två fån och glodde på räven som drog sig en pink på stenen precis utanför porten, sen drog den vidare.
Jag har lite problem med vad jag ska göra nu. Måste få inspiration till lite nya projekt, kanske hitta någon ny rolig pojk att hänga med. Jag har kommit långt, men är inte framme än. Och mitt problem är att jag inte vet hur jag vill fortsätta resan.
Den här helgen blir lugn och skön. Tvätt och städ står på schemat, och lite träning. Kanske får min diskmaskin installerad och då blir jag en mycket lycklig kvinna!!
Nästa vecka kommer x antal praoelever till mig. Spännande. Kan inte hålla isär de stackarna som ringer från Stockholms alla hörn.
Nästa vecka är det kaffeförbud också.
Inte för att kanske jag är så där värsta aktiv själv, men jag lägger inte upp bilder varje vecka på en ny krogkväll eller kryssning. Sen kanske jag vill ha lite intigritet också...
Men för dig som nu undrar hur mina utvecklande dagar ser ut:
4.15 Vaknar
5.00 Åker till jobbet, på cykel helst
6.00 Bröjar jobba
15.00 Slutar jobba
Måndag 17.30 Danskurs med Jempan
Övriga dagar: Olika (simma med Erri, promenera med Ewe, träna, cykla, tvätta, städa, fixa)
21.00 Försöker sova
Fredagar:
9.00 Vaknar
12.00 Bröjar jobba
19.00 Hemma och glor som ett fån på Idol
Just denna fredag har jag även druckit te och blivit slagen i ett rafflande parti Alfapet med min numer inneboende Jenny.
Mina grannar mittemot har fortfarande problem, grannen under får komma till så hela huset hör, och igår gick en livs levande Räv utanför fönstret!
Konversation:
(Jenny ligger i sängen, ska just sova. Det är fullmåne och Anna står och babblar ömsom för sig själv, ömsom med Jenny, medan hon prompt står kvar vid vardagsrumsfönstret fast Jenny helst vill sova)
Anna: (tror hon ser en katt) Ja lilla kissekatten, mjau! Jenny det är en katt där! Mjau mjau, liten kisse...
Jenny: (suckar) Ja ja...katten ja..
Anna: JENNY!! Det är fan en RÄV!!!
Jenny: Eh va.. en räv...?
Anna: JA! EN RÄV!! KOM OCH KOLLA!!! (starta paniken!!)
Ja så ter sig veckans höjdpunkt i Annas fantastiska tillvaro här på Spångavägen. Och så stod vi nu som två fån och glodde på räven som drog sig en pink på stenen precis utanför porten, sen drog den vidare.
Jag har lite problem med vad jag ska göra nu. Måste få inspiration till lite nya projekt, kanske hitta någon ny rolig pojk att hänga med. Jag har kommit långt, men är inte framme än. Och mitt problem är att jag inte vet hur jag vill fortsätta resan.
Den här helgen blir lugn och skön. Tvätt och städ står på schemat, och lite träning. Kanske får min diskmaskin installerad och då blir jag en mycket lycklig kvinna!!
Nästa vecka kommer x antal praoelever till mig. Spännande. Kan inte hålla isär de stackarna som ringer från Stockholms alla hörn.
Nästa vecka är det kaffeförbud också.
