Anzkisuperbabe

DET ÄR SÖNDAG OCH JAG BORDE SOVA men det gör jag förstås inte!!
Istället sitter jag här och tänker på allt möjligt som pluppar upp i skalln, bland annat att ju mer man surfar på nätet desto mer tacksam är jag över hur oytliga mina vänninor är!
När andra bloggar om senaste väskan från Gucci i krokodilskinn, diskuterar vi självkänsla, självinsikter, alkoholrelaterade problem och hur vi bäst undviker dem, hur vi ska utvecklas och vad vi ska laga för mat.
INTE FÖR ATT VI INTE har något liv, som vissa osäkra flickor säkert skulle tänka vid första spontana reaktionen, utan för att vi anser att sådant är much more important än en väskjävel liksom.
Hade jag haft en värmekamera eller en typ av en sådan och skulle kunna fotografera mig själv när jag var som varmast i hjärtat och full av självförtroende och inre styrka, skulle jag lägga upp lika många bilder på det som andra flickor lägger upp sina senaste för mig meningslösa dyra fynd av outfits eller väskor.

Och ändå är jag inte ful, obrydd om mitt utseende, klädd i gamla trasor från 70-talet, utan bara bekväm i mig själv och har ett mindre behov av att hävda mig genom att fläkta ut hela min garderob som för övrigt inte ens egentligen har med mig att göra. Allt som är jag är ju inuti mig!

Mina nästa karriärsplaner är konditori så jag blir en grym bullmamma en vacker dag eller bara har roliga kunskaper att bidra med när man ska bjuda hem en massa folk, eller måste akut fika med en god vän för att lätta sitt hjärta. Efter det ska jag bli en snygg, hurtig, grym konferensvärdinna som går omkring i flygvärdinneliknande kläder, är trevlig och har fixade naglar, snyggt sminkad och fräsch i håret (en ganska lång resa dit om man ser på det jobb jag har idag)och så ska jag vara den alla kommer till och frågar om saker för jag ska ju självklart vara den som har koll på allt och lite till och är liksom den viktigaste spindeln i nätet!
Repliker jag redan övat in för detta är : Självklart jag fixar det! vilket jag säkert kommer drömma mardrömmar om så många gånger jag ska behöva söga det varje dag...

I veckan ska jag simma mera!! Helst varje morgon om jag bara tar  mig i kragen och skaffar mig akut självdisciplin!

Torsdag morgon är det tvättning på schemat, imorgon en tidig dag och helst dans.

Jag har redan lagat middagsmaten för imorgon, räkgryta med curry, för jag vet hur hungrig man är när man kommer hem från dansen varje måndagsafton numer!

Mina citronrutor förblev tyvärr rejält misslyckade, vi hade för hög form, för hög värme och för kort gräddning, vilket resulterade i en bränd skorpa, alldeles löst innanmäte, och det var bara att slänga skiten.
Nästa gång gör vi om och gör rätt inte mer med det!

Har lyckats med frontlisten i köket som varit ett vagt projekt sedan diskmaskinen kom in i mitt liv, men med lite maskeringstejp, sågning, och en snoopy-bodysplash-kork senare så!

Sen har jag satt målarfog som är bra till Allt mellan diskbänkskanten och själva bänkskivekanten, så inte massa skit hamnar i det millimetersmala utrymmet där!

Det är ju bara sååå äckligt.

Jag vill skaffa mig lite nya vänner, och det ska jag tamejfan göra, men överallt handlar det bara om att suuupa varje jävla helg, eller varje gång någon vill hitt på nåt. Vad är problemet hos folk??
Den vettigaste senaste vännen ville iallafall dricka kaffe men inte längre.

Inte ens folk på dansbandsdags säger hej!

Är folk verkligen så rädda? I min ålder? Måste det till alkohol för att man ska kunna säga hej?
Jag känner mig som en glömd 40-årig änka som ingen vill vara med ibland alltså. Sitter hemma med Jenny hela helgerna och bakar och donar. En 21-åring och en 23-åring. 2 jävligt smarta och snygga tjejer liksom.
Är det bara för att vi bor i Stockholm som vi inte hittar några andra än oss själva att umgås med?
Vad är det folk är så rädda för?
Det ska bara ut på krogen. Kellys. Matcher. Karaoke. After Work. Drinkkväll. Vinkväll. Söder.
Det är där grabbarna hänger. Och singlarna i Sverige bara ökar och ökar.

Jag kan gå med på att festa någon gång i månaden, varannan kanske. Lite oftare såklart på sommaren.
Men ÄR det så roligt? Bli full, bränna massa pengar. Orera med främlingar som man inte minns dagen efter. Bli förbannad i Mc Donaldskön och ha ångest dagen efter, när hela dagen är förstörd, det bästa man förmår är att vakna sent, ta sig till kinarestaurangen och beställa en 4 små rätter att ta med, och komma hem till ett inrökt stökigt hem med kuddar tomma äckliga glas överallt, en pepsi max och en dålig dvd i soffan.

Jag vill liksom umgås med kreativa människor, som vill ta en dag på museum, en dag när man bara promenerar, en dag när man cyklar flera mil ut i skogen och sätter sig på en bänk och dricker medhavt kaffe. Omväxling förnöjer som de säger.