Anzkisuperbabe

Har just haft en djuo diskussion med Erri om att man måste få tycka vad man vill. Och det måste man verkligen. Problemet är att i detta land tycker folk att man inte får tycka vad man vill. Egentligen. När Anna Anka sa vad hon tyckte blev hon utdömd som person av nästan alla i hela landet.
När Sverige själva valt att producera detta program, själva sökt upp henne och hennes man i deras tillvaro i deras liv, frågar ut henne om de mest privata grejer, filmat deras hem, och själva velat med full styrka skapat intriger och diskussioner kring detta kontroversiella tema.
Varför är folk i Sverige så rädda för att se sanningen i vitögat?
Varför är alla så rädda för denna reality check-up?
Vet de inte var de har sig själva?
De sätter så mycket trygghet till det de har. Men vad har de då?
Fem utflugna barn och en andrahandstrea i någon liten stad, gnäller på för låga löner och mindre jämställdhet och alla män har det så mycket bättre men inte konstigt när man accepterar skiten. Gör man sig till offer ska du snart se till att du blir ett också.
Blir så trött på denna lättja och folks oförmåga att ta tag i sig själva och nervärdera sig själva så mycket att det blir tragiskt. Att de inte ens kan ta en helt utomstående persons åsikter utan att lägga energin på att bli förbvannade över det. Vet man att man gjort vad man kan i alla lägen, vet att man är god för sig själv och gör det man vill och inte det man borde, då har man inga problem att se andras åsikter som annat än åsikter och inte några personliga påhopp.
Och vill man så kan man inspireras av det eller bara skita i det och respektera att alla tycker vad de vill och om jag tyckt vad jag ville hade väl jag velat att folk skulle respektera det med?
Men folk vet ju inte vad de tycker och därför blir de osäkra och därmed förbannade. Känner sig hotade på sina små gräsplättar på radhusaltanerna i Skara. Går till sitt jobb med de underbetalda lönerna, gaddar ihop sig med kärringarna på avdelningen, tar två extra fikapauser med tre extra kanelbullar, kommer hem med fulla matkassar med halvfabrikat till skrikande ungar och en icke tillfredställd man, som förmodligen super för mycket.
Och de står inte i stånd att sätta ner foten när det gäller supandet heller, för vad skulle de göra, om mannen försvann? Då försvinner ju allting. "jag har inte mycket men jag har en man som älskar mig" (=läs: jag har en man som sitter och super bort sitt eget och mitt liv, och jag accepterar det med full styrka för jag väderar mig inte högre än så)(hans egentliga kärlek är spritflaskan, han skulle klara sig på en gräsplätt med en spritflaska under armen, medan kvinnan skulle förfalla ännu mer än vad hon redan gjort)
Och sen finns det så många besserwissers som gillar att tycka till om föräldraskap. Jag blir sååå trött.
Nej hon är ingen bra mamma för hon röker. Nej hon är ingen bra mamma för hon jobbar med det och det.
Nej hon är ingen bra mamma för hon dricker.
ALLtså, det spelar ingen jävla roll om man bor i en trähydda längst ut i skogen mitt i Haparanda och jobbar som porrskådis. (Hur denna nu skulle kunna jobba som det vid sådana förhållanden, men a... )
Så länge man vet var man har sig själv och vad man vill och vet att det man gör är rätt. För en själv och kan förmedla det till sina närstående.
Man måste kunna förmedla kärlek värme och trygghet och rätten att tycka precis vad man vill om vad man vill när man vill till sina barn. Svårare än så är det inte.
Det finns kvinnor som har de "perfekta" jobben, de "perfekta" männen, men inte den perfekta respekten för sig själva. De sätter värdighet i att försöka vara någons annan. Finnas för någon annan, inte för deras eget livs skull.
OCH DET MINA VÄNNER, är det som gör en fruktansvärt dålig förälder.
Älska dig själv först. Tänk att du är en boll i mitten i ett nät av gummiband. Vem är du när du är bollen? Vem vill du vara när du är den här bollen? Vill du vara den som flaxar runt, den som inte har någon styrka, den som folk kan dra i och göra vad de vill med när som helst, hur som helst? Eller vill du vara den som spänner alla trådar själv, utefter din egna styrka?
Folk borde tänka på mer vilka de VILL vara inte vilka de BORDE vara.


Idag har jag gjort jättegod räksallad som jag längtat efter hela veckan.