Måndag den 25 jan
idag kom den efterlängtade elräkningen, men det var inte så farligt.
Får man inte vara någons, får man vara sin egen. Det är ett bra uttryck tycker jag.
Idag var Linda över på lite persiljejärpar och gräddsås. Sen blev det matkoma, lösgodis och sällskapsresan.
Linda fick med sig en liten påse bestående av skridskor, matlådor, persiljebukett. Samt ett kärleksbrev från Hsb. Brokig blandning!
Jag är hostig. Har ont i lungorna och i njurarna. Trycker som fan. Har ingen energi, bara den lilla man får av tre koppar kaffe och sockerkurvan. Rakt upp går det sen utför.. Behöver något starkt, jävligt starkt faktiskt, gärna en morfinbas där tror jag.
Är trött och blek. Men känner mig snygg inuti ändå, om än lite matt.
Så mycket man måste orka med. Så spelar det någon roll om man är trött Egentligen?
Man gör ju det mesta på rutin. Handlar, åker tunnelbanan. Låser upp dörrarna överallt. Packar rutinerat ihop handväskan, lägger vanemässigt av sig mobilen i hallen när man kommer hem från jobbet och kollar igenom posten. Jobba som maskin!
Det är lite så vi jobbar på Ganders...
Men ljuset vänder åter, och energin kommer komma. Sakta. Men först bli av med hostan och dess bieffekter.
Januarilönen kom idag, jag tror jag sett fler folk ute på stan än vanligt. Och några rackare, ytterst få men väl valda, har bjudit till på riktigt glatt måndagshumör!
Passa på att tänka på dessa människor som gjort din dag extra minnesvärd, för man vet aldrig när det infinner sig en angenäm måndag igen. Troligtvis ända fram till nästa januarilön.
Och det var allt för idag! Se oss nästa gång. Tack för att ni tittade.
Får man inte vara någons, får man vara sin egen. Det är ett bra uttryck tycker jag.
Idag var Linda över på lite persiljejärpar och gräddsås. Sen blev det matkoma, lösgodis och sällskapsresan.
Linda fick med sig en liten påse bestående av skridskor, matlådor, persiljebukett. Samt ett kärleksbrev från Hsb. Brokig blandning!
Jag är hostig. Har ont i lungorna och i njurarna. Trycker som fan. Har ingen energi, bara den lilla man får av tre koppar kaffe och sockerkurvan. Rakt upp går det sen utför.. Behöver något starkt, jävligt starkt faktiskt, gärna en morfinbas där tror jag.
Är trött och blek. Men känner mig snygg inuti ändå, om än lite matt.
Så mycket man måste orka med. Så spelar det någon roll om man är trött Egentligen?
Man gör ju det mesta på rutin. Handlar, åker tunnelbanan. Låser upp dörrarna överallt. Packar rutinerat ihop handväskan, lägger vanemässigt av sig mobilen i hallen när man kommer hem från jobbet och kollar igenom posten. Jobba som maskin!
Det är lite så vi jobbar på Ganders...
Men ljuset vänder åter, och energin kommer komma. Sakta. Men först bli av med hostan och dess bieffekter.
Januarilönen kom idag, jag tror jag sett fler folk ute på stan än vanligt. Och några rackare, ytterst få men väl valda, har bjudit till på riktigt glatt måndagshumör!
Passa på att tänka på dessa människor som gjort din dag extra minnesvärd, för man vet aldrig när det infinner sig en angenäm måndag igen. Troligtvis ända fram till nästa januarilön.
Och det var allt för idag! Se oss nästa gång. Tack för att ni tittade.
Framtidsutsikter
Jag har besämt mig för att börja rida igen! Och det känns såå bra! Blir varm och bubblig inom mig när jag ligger på kvällarna och tänker på det!
Jag tänker tillbaka på mitt livs lyckligaste ögonblick när jag som liten 10-åring åkte på mitt första ridkollo till paradiset fredagen den 13 och allt men fick världens bästa häst Zamba, som var mjuk i traven och jättesnäll jämt och allt gick såå bra, och jag längtade aldrig hem! Och vi köpte jättedyrt godis i "kiosken" som de hade på kvällarna och de andra barnen hade mycket pengar och jag hade lite. Och de andra barnen köpte nya ridbyxor och ridspön och hästgodis men inte jag, jag hade mina lånade och begagnat inhandlade stövlar och byxor och udda vantar och mådde väl inte sämre för det! Jag gick som i trans hela veckan, eller de tio dagar man fick vara där, kändes som en evighet.
Och sista dagen kom mamma och tittade på vår uppvisning där vi fick trava över bommar (cavaletti) och dem som var lite duktigare och kände sig trygga fick hoppa över ett litet kryss, det gjorde ju såklart jag med min Zamba som bar mig över med bravur!
Innerst inne visste jag ju hela tiden att det var rätt för mig, men det är ju ett intresse som kostar pengar. Och pengar har man inte alltid i överflöd. Så det har fått vänta. Men icke att fördöma att tiden skulle vara ute för det!
Nu ska det inhandlas ridgrejer på blocket, ringas till olika stall och diskutera priser tider med mera. Och i höst börjar sedan mitt äventyr.
Fy fan vad bra!
Jag tänker tillbaka på mitt livs lyckligaste ögonblick när jag som liten 10-åring åkte på mitt första ridkollo till paradiset fredagen den 13 och allt men fick världens bästa häst Zamba, som var mjuk i traven och jättesnäll jämt och allt gick såå bra, och jag längtade aldrig hem! Och vi köpte jättedyrt godis i "kiosken" som de hade på kvällarna och de andra barnen hade mycket pengar och jag hade lite. Och de andra barnen köpte nya ridbyxor och ridspön och hästgodis men inte jag, jag hade mina lånade och begagnat inhandlade stövlar och byxor och udda vantar och mådde väl inte sämre för det! Jag gick som i trans hela veckan, eller de tio dagar man fick vara där, kändes som en evighet.
Och sista dagen kom mamma och tittade på vår uppvisning där vi fick trava över bommar (cavaletti) och dem som var lite duktigare och kände sig trygga fick hoppa över ett litet kryss, det gjorde ju såklart jag med min Zamba som bar mig över med bravur!
Innerst inne visste jag ju hela tiden att det var rätt för mig, men det är ju ett intresse som kostar pengar. Och pengar har man inte alltid i överflöd. Så det har fått vänta. Men icke att fördöma att tiden skulle vara ute för det!
Nu ska det inhandlas ridgrejer på blocket, ringas till olika stall och diskutera priser tider med mera. Och i höst börjar sedan mitt äventyr.
Fy fan vad bra!
MÅNDAG
Idag har jag först jobbat, satte igång med värsta farten, hackade varje liten skrynklig chili som fanns innan den riktiga grönsaksleveransen kom, det var ju lite att förbereda, sedan, när vi jobbat 2,5 timme, och haft öppet en och en halv, och inte har haft en enda kund, inser vi att det kommer bli dött så det var bara att bromsa upp, och med den tvära inbromsningen kom tröttheten...
Men det gick ju bra ändå!
Så fort jag ville gå hem kom det folk, men kom ändå hem i helt okej tid, däckade på soffan, åt kanelbulle, insåg att vi inte hade rinnande vatten, försökte ringa någon slags fatighetsansvarig utan vidare reslutat, blev arg, somnade om.
Man blir rätt handikappad utan vatten, får inte gå på toa, koka kaffe, blanda saft, och såklart blev jag extra sugen på Just saft just Då av Alla tillfällen.
Veckan blir nog rätt lugn, och rätt fattig. Imorgon blir det middag hos Zarah med hela familjen...
Snart ska jag kolla på Rolandz, min och Jennys stora idol, det måste ju vara världens bästa kombo; dansband och Robert Gustavsson!
Ska koka lite ärter också. Tycker det är gott.
Men det gick ju bra ändå!
Så fort jag ville gå hem kom det folk, men kom ändå hem i helt okej tid, däckade på soffan, åt kanelbulle, insåg att vi inte hade rinnande vatten, försökte ringa någon slags fatighetsansvarig utan vidare reslutat, blev arg, somnade om.
Man blir rätt handikappad utan vatten, får inte gå på toa, koka kaffe, blanda saft, och såklart blev jag extra sugen på Just saft just Då av Alla tillfällen.
Veckan blir nog rätt lugn, och rätt fattig. Imorgon blir det middag hos Zarah med hela familjen...
Snart ska jag kolla på Rolandz, min och Jennys stora idol, det måste ju vara världens bästa kombo; dansband och Robert Gustavsson!
Ska koka lite ärter också. Tycker det är gott.
Varför
Det känns som att ordet Varför är ett väldigt bra ord att sätta framför de flesta grejer.
Och när man har ett därför, kan man säga varför igen.
Och varför inte en tredje gång, så man har koll på allt?
Man kan undra varför allt är som det är, och det finns ju rätt mycket att välja på.
Man tror man är klok när man har därför-att-svaren, men varför tror man det då?
Den roligaste energitjuven är när man rotar i varför-frågeställningar som har med andra människor att göra.
Och själv blir bekymrad över därför-att-svaren.
Man undrar ju vad man håller på med, och framförallt: Varför man gör det.
Igår var vi ute en sväng på Debaser och för mig kändes det som att även om det var längesen jag var ute sådär, så var allt väldigt lagom. Åtminstone från min del. Andra diverse förfriskade människor fanns ju självfallet omkring oss, men på något sätt parerade vi dem och gick vidare.
Mycket intressanta möten med olika folk, man blev förundrad över hur vissa kan bete sig, trots ålder, rang och något man trodde var antydan till auktoritet. Men jag och Jenny sket i det mesta och suckade mest, tog en tur och spanade lite påhittade kändisar, tog en ta-för-dig-i-baren-kurs, letade bekanta ansikten i myllret av likadana-klädda-rockabillys, satte näven i dryga folks armar, dansade en sväng.
Sedan när vår nogrannt uträknade budget var slut, då var vår kväll slut också. Så lagom, så moget.
Och tur det var nära till tunnelbanan för våra klackskor anpassade för sommarväder var inte bästa kompis med varken den nysnöade 20-cm-snön eller våra iskalla tår.
Erri stannade med Tompa och hans rövare från Norrland, Ewe hade åkt tidigare för att hon skulle jobba på söndagen.
Själv tog jag en dusch och gick och la mig och klockan var inte ens två tror jag.
Det var skönt att vakna till kaffebryggarens välbekanta ljud och doft, för som vanligt hann ju Jenny upp en timme före mig.
Så jäkla kallt annars hade jag gått en lång stärkande promenad i det vackra vädret, men gillar inte när öronen känns som de ska trilla av samtidigt som man svettas floder innanför jackan.
Imorgon vankas det jobb igen, och hade jag inte varit ute igår hade jag nog aldrig tyckt att det skulle kännas ganska skönt att jobba. Nu har jag fått min beskärda del och firat nyår, vilat, städat, haft en utekväll, okynnesätit en helsöndag så nu är jag trött på att vara hemma. Måste bara vara jag som tänker så.
Och när man har ett därför, kan man säga varför igen.
Och varför inte en tredje gång, så man har koll på allt?
Man kan undra varför allt är som det är, och det finns ju rätt mycket att välja på.
Man tror man är klok när man har därför-att-svaren, men varför tror man det då?
Den roligaste energitjuven är när man rotar i varför-frågeställningar som har med andra människor att göra.
Och själv blir bekymrad över därför-att-svaren.
Man undrar ju vad man håller på med, och framförallt: Varför man gör det.
Igår var vi ute en sväng på Debaser och för mig kändes det som att även om det var längesen jag var ute sådär, så var allt väldigt lagom. Åtminstone från min del. Andra diverse förfriskade människor fanns ju självfallet omkring oss, men på något sätt parerade vi dem och gick vidare.
Mycket intressanta möten med olika folk, man blev förundrad över hur vissa kan bete sig, trots ålder, rang och något man trodde var antydan till auktoritet. Men jag och Jenny sket i det mesta och suckade mest, tog en tur och spanade lite påhittade kändisar, tog en ta-för-dig-i-baren-kurs, letade bekanta ansikten i myllret av likadana-klädda-rockabillys, satte näven i dryga folks armar, dansade en sväng.
Sedan när vår nogrannt uträknade budget var slut, då var vår kväll slut också. Så lagom, så moget.
Och tur det var nära till tunnelbanan för våra klackskor anpassade för sommarväder var inte bästa kompis med varken den nysnöade 20-cm-snön eller våra iskalla tår.
Erri stannade med Tompa och hans rövare från Norrland, Ewe hade åkt tidigare för att hon skulle jobba på söndagen.
Själv tog jag en dusch och gick och la mig och klockan var inte ens två tror jag.
Det var skönt att vakna till kaffebryggarens välbekanta ljud och doft, för som vanligt hann ju Jenny upp en timme före mig.
Så jäkla kallt annars hade jag gått en lång stärkande promenad i det vackra vädret, men gillar inte när öronen känns som de ska trilla av samtidigt som man svettas floder innanför jackan.
Imorgon vankas det jobb igen, och hade jag inte varit ute igår hade jag nog aldrig tyckt att det skulle kännas ganska skönt att jobba. Nu har jag fått min beskärda del och firat nyår, vilat, städat, haft en utekväll, okynnesätit en helsöndag så nu är jag trött på att vara hemma. Måste bara vara jag som tänker så.
2 januari
Det bästa just nu är att jag bara gör det jag vill, och säger vad jag tycker - utan att skämmas. Jag lyssnar inåt och skiter i resten. För helt ärligt skiter jag i om jag kanske blir lycklig om hundra år, det är nu jag andas och lever för fullt liksom.
På något jävla sätt lyckas jag alltid med det omöjliga, att stå på egna ömma ben efter många turer.
Och jag funderar på vad som är meningen. Med förväntningar, drömmar, idéer. För vad spelar det för roll om Jag har massa idéer och drömmar och annat när ingen vill följa med på mina äventyr?
Och vad spelar det för roll Om jag väljer att lita på någon eller ej när allt är bara min egna inre känsla?
Och vad är det egentligen att lita på någon?
Ens bästa vän som ställer upp med det ena, men inte riktigt är kapabel till det andra.
Är inte att lita på någon bara att ha vissa förväntningar på någon?
Och vad spelar det för rocknroll, ifall man ändå är säker på vägen man ska vandra?
Vad ska man förvänta sig av andra?
Vad gör man själv för andra? Vad gör man själv som gör att folk kan lita på en?
Och vad gör man för sig själv, för att skilja på allt detta...
Jag lovar att höra av mig, när jag blir klok på mig själv, mitt lilla otroligt viktiga jordeliv och allt dess spexeri omkring.
Men en bra början är att iallafall vara ärlig. Och ta allt som det kommer, INTE HA förväntningar.
Så jag tar min lilla svarta och går ut på lite dans.
På något jävla sätt lyckas jag alltid med det omöjliga, att stå på egna ömma ben efter många turer.
Och jag funderar på vad som är meningen. Med förväntningar, drömmar, idéer. För vad spelar det för roll om Jag har massa idéer och drömmar och annat när ingen vill följa med på mina äventyr?
Och vad spelar det för roll Om jag väljer att lita på någon eller ej när allt är bara min egna inre känsla?
Och vad är det egentligen att lita på någon?
Ens bästa vän som ställer upp med det ena, men inte riktigt är kapabel till det andra.
Är inte att lita på någon bara att ha vissa förväntningar på någon?
Och vad spelar det för rocknroll, ifall man ändå är säker på vägen man ska vandra?
Vad ska man förvänta sig av andra?
Vad gör man själv för andra? Vad gör man själv som gör att folk kan lita på en?
Och vad gör man för sig själv, för att skilja på allt detta...
Jag lovar att höra av mig, när jag blir klok på mig själv, mitt lilla otroligt viktiga jordeliv och allt dess spexeri omkring.
Men en bra början är att iallafall vara ärlig. Och ta allt som det kommer, INTE HA förväntningar.
Så jag tar min lilla svarta och går ut på lite dans.
Nyårsdagen
har mest gått åt till städning av diverse slag, har kaustiksodat avloppet i köket, städat ur alla kökslådor, vikt, sorterat, slängt kläder, ordnat i garderoben, diskat, gjort rent skåpet under diskbänken och skruvat åt lite gångjärn, svintat diskhon, gjort rent micron med citron, sorterat papper och pantburkar, städat undan julpynt, med mera!
Känns riktigt bra!
Nu ska det gås till groven med lite skit, eller ganska mycket skit faktiskt.
Undra hur många liter bakfyllevatten det dricks idag. Och hur många glasflaskor det slängs.
Man hör hur grannen städar efter gårdagens fest, kranen går stup i ett.
Jag och Jenny poppar dansband och läser, äter, dricker kaffe, springer om varandra i hallen då och då i farten och ibland utbyter vi fraser som: Ska den här slängas? Vet du var jag har lagt den? Ska vi göra så här med den?
Har inte varit utomhus en sekund idag, och varför skulle jag. Har ju allt hemma, plus att det mesta är stängt. Dessutom är det kallt och jävligt, jag har det bättre här, där jag kan sitte och lukta på mina rengöringsmedel...
Vet inte mycket om nyårslöften och sånt just nu. Har inte kommit så långt och funderar på om det är nödvändigt att komma någonstans med det överhuvudtaget.
Tycker de flesta nyårslöften är ganska tomma, och det som är meningen i mitt liv just nu är lite svårt att avgöra. Men jag är inte bitter för det. Bara hoppas att jag kommer på några svar såsmåningom och känner mig lite mer taggad till nya äventyr och idéer, projekt, utmaningar.
Och man måste inte ha schemat fullspäckat Jämt!
Man kan säga att jag har semester från mig själv ett tag.
Tar dagarna som de kommer, drar mig tillbaka litegranna, filosoferar över stort och smått, reder ut mina små garnnystan i huvudet, som aldrig kommer upphöra helt, bara få lite mer energi och omtanke just nu en period, och sedan, en vacker dag, när jag har huvudet fullt av annat garn som krullar sig på det ena eller andra sättet, kan jag iallafall glädja mig åt att jag gjort vad jag kunnat för de gamla garnnystanen, och förhoppningsvis lärt mig något från den tiden som jag då kan dra nytta av.
Det gäller att alltid lära sig något nytt, varje dag, även av det som tillsynes är meningslöst och segdraget, och är det just meningslöst och segdraget, ja då har man ju lärt sig det iallafall.
Jag tror personligen tiden är den bästa läraren.
Nu ska jag läsa och sen kolla film.
Känns riktigt bra!
Nu ska det gås till groven med lite skit, eller ganska mycket skit faktiskt.
Undra hur många liter bakfyllevatten det dricks idag. Och hur många glasflaskor det slängs.
Man hör hur grannen städar efter gårdagens fest, kranen går stup i ett.
Jag och Jenny poppar dansband och läser, äter, dricker kaffe, springer om varandra i hallen då och då i farten och ibland utbyter vi fraser som: Ska den här slängas? Vet du var jag har lagt den? Ska vi göra så här med den?
Har inte varit utomhus en sekund idag, och varför skulle jag. Har ju allt hemma, plus att det mesta är stängt. Dessutom är det kallt och jävligt, jag har det bättre här, där jag kan sitte och lukta på mina rengöringsmedel...
Vet inte mycket om nyårslöften och sånt just nu. Har inte kommit så långt och funderar på om det är nödvändigt att komma någonstans med det överhuvudtaget.
Tycker de flesta nyårslöften är ganska tomma, och det som är meningen i mitt liv just nu är lite svårt att avgöra. Men jag är inte bitter för det. Bara hoppas att jag kommer på några svar såsmåningom och känner mig lite mer taggad till nya äventyr och idéer, projekt, utmaningar.
Och man måste inte ha schemat fullspäckat Jämt!
Man kan säga att jag har semester från mig själv ett tag.
Tar dagarna som de kommer, drar mig tillbaka litegranna, filosoferar över stort och smått, reder ut mina små garnnystan i huvudet, som aldrig kommer upphöra helt, bara få lite mer energi och omtanke just nu en period, och sedan, en vacker dag, när jag har huvudet fullt av annat garn som krullar sig på det ena eller andra sättet, kan jag iallafall glädja mig åt att jag gjort vad jag kunnat för de gamla garnnystanen, och förhoppningsvis lärt mig något från den tiden som jag då kan dra nytta av.
Det gäller att alltid lära sig något nytt, varje dag, även av det som tillsynes är meningslöst och segdraget, och är det just meningslöst och segdraget, ja då har man ju lärt sig det iallafall.
Jag tror personligen tiden är den bästa läraren.
Nu ska jag läsa och sen kolla film.
