Anzkisuperbabe

Jag har besämt mig för att börja rida igen! Och det känns såå bra! Blir varm och bubblig inom mig när jag ligger på kvällarna och tänker på det!
Jag tänker tillbaka på mitt livs lyckligaste ögonblick när jag som liten 10-åring åkte på mitt första ridkollo till paradiset fredagen den 13 och allt men fick världens bästa häst Zamba, som var mjuk i traven och jättesnäll jämt och allt gick såå bra, och jag längtade aldrig hem! Och vi köpte jättedyrt godis i "kiosken" som de hade på kvällarna och de andra barnen hade mycket pengar och jag hade lite. Och de andra barnen köpte nya ridbyxor och ridspön och hästgodis men inte jag, jag hade mina lånade och begagnat inhandlade stövlar och byxor och udda vantar och mådde väl inte sämre för det! Jag gick som i trans hela veckan, eller de tio dagar man fick vara där, kändes som en evighet.
Och sista dagen kom mamma och tittade på vår uppvisning där vi fick trava över bommar (cavaletti) och dem som var lite duktigare och kände sig trygga fick hoppa över ett litet kryss, det gjorde ju såklart jag med min Zamba som bar mig över med bravur!
Innerst inne visste jag ju hela tiden att det var rätt för mig, men det är ju ett intresse som kostar pengar. Och pengar har man inte alltid i överflöd. Så det har fått vänta. Men icke att fördöma att tiden skulle vara ute för det!
Nu ska det inhandlas ridgrejer på blocket, ringas till olika stall och diskutera priser tider med mera. Och i höst börjar sedan mitt äventyr.
Fy fan vad bra!