Varför
Det känns som att ordet Varför är ett väldigt bra ord att sätta framför de flesta grejer.
Och när man har ett därför, kan man säga varför igen.
Och varför inte en tredje gång, så man har koll på allt?
Man kan undra varför allt är som det är, och det finns ju rätt mycket att välja på.
Man tror man är klok när man har därför-att-svaren, men varför tror man det då?
Den roligaste energitjuven är när man rotar i varför-frågeställningar som har med andra människor att göra.
Och själv blir bekymrad över därför-att-svaren.
Man undrar ju vad man håller på med, och framförallt: Varför man gör det.
Igår var vi ute en sväng på Debaser och för mig kändes det som att även om det var längesen jag var ute sådär, så var allt väldigt lagom. Åtminstone från min del. Andra diverse förfriskade människor fanns ju självfallet omkring oss, men på något sätt parerade vi dem och gick vidare.
Mycket intressanta möten med olika folk, man blev förundrad över hur vissa kan bete sig, trots ålder, rang och något man trodde var antydan till auktoritet. Men jag och Jenny sket i det mesta och suckade mest, tog en tur och spanade lite påhittade kändisar, tog en ta-för-dig-i-baren-kurs, letade bekanta ansikten i myllret av likadana-klädda-rockabillys, satte näven i dryga folks armar, dansade en sväng.
Sedan när vår nogrannt uträknade budget var slut, då var vår kväll slut också. Så lagom, så moget.
Och tur det var nära till tunnelbanan för våra klackskor anpassade för sommarväder var inte bästa kompis med varken den nysnöade 20-cm-snön eller våra iskalla tår.
Erri stannade med Tompa och hans rövare från Norrland, Ewe hade åkt tidigare för att hon skulle jobba på söndagen.
Själv tog jag en dusch och gick och la mig och klockan var inte ens två tror jag.
Det var skönt att vakna till kaffebryggarens välbekanta ljud och doft, för som vanligt hann ju Jenny upp en timme före mig.
Så jäkla kallt annars hade jag gått en lång stärkande promenad i det vackra vädret, men gillar inte när öronen känns som de ska trilla av samtidigt som man svettas floder innanför jackan.
Imorgon vankas det jobb igen, och hade jag inte varit ute igår hade jag nog aldrig tyckt att det skulle kännas ganska skönt att jobba. Nu har jag fått min beskärda del och firat nyår, vilat, städat, haft en utekväll, okynnesätit en helsöndag så nu är jag trött på att vara hemma. Måste bara vara jag som tänker så.
Och när man har ett därför, kan man säga varför igen.
Och varför inte en tredje gång, så man har koll på allt?
Man kan undra varför allt är som det är, och det finns ju rätt mycket att välja på.
Man tror man är klok när man har därför-att-svaren, men varför tror man det då?
Den roligaste energitjuven är när man rotar i varför-frågeställningar som har med andra människor att göra.
Och själv blir bekymrad över därför-att-svaren.
Man undrar ju vad man håller på med, och framförallt: Varför man gör det.
Igår var vi ute en sväng på Debaser och för mig kändes det som att även om det var längesen jag var ute sådär, så var allt väldigt lagom. Åtminstone från min del. Andra diverse förfriskade människor fanns ju självfallet omkring oss, men på något sätt parerade vi dem och gick vidare.
Mycket intressanta möten med olika folk, man blev förundrad över hur vissa kan bete sig, trots ålder, rang och något man trodde var antydan till auktoritet. Men jag och Jenny sket i det mesta och suckade mest, tog en tur och spanade lite påhittade kändisar, tog en ta-för-dig-i-baren-kurs, letade bekanta ansikten i myllret av likadana-klädda-rockabillys, satte näven i dryga folks armar, dansade en sväng.
Sedan när vår nogrannt uträknade budget var slut, då var vår kväll slut också. Så lagom, så moget.
Och tur det var nära till tunnelbanan för våra klackskor anpassade för sommarväder var inte bästa kompis med varken den nysnöade 20-cm-snön eller våra iskalla tår.
Erri stannade med Tompa och hans rövare från Norrland, Ewe hade åkt tidigare för att hon skulle jobba på söndagen.
Själv tog jag en dusch och gick och la mig och klockan var inte ens två tror jag.
Det var skönt att vakna till kaffebryggarens välbekanta ljud och doft, för som vanligt hann ju Jenny upp en timme före mig.
Så jäkla kallt annars hade jag gått en lång stärkande promenad i det vackra vädret, men gillar inte när öronen känns som de ska trilla av samtidigt som man svettas floder innanför jackan.
Imorgon vankas det jobb igen, och hade jag inte varit ute igår hade jag nog aldrig tyckt att det skulle kännas ganska skönt att jobba. Nu har jag fått min beskärda del och firat nyår, vilat, städat, haft en utekväll, okynnesätit en helsöndag så nu är jag trött på att vara hemma. Måste bara vara jag som tänker så.
Kommentarer
Trackback
