LIVET
Det är så mycket jag undrar över människor i ens liv. Nu har jag vuxit som människa och är redo att ta in nya vänner. Men var går gränsen mellan att välja och bli vald? Det klart att jag är stor, stark, mogen och klok nog att välja bort de som har negativ inverkan på mig. Men om de jag vill umgås med inte vill umgås med mig? Om de jag väljer att umgås med inte är de jag tror? Vem väljer åt en? Vill man ha alla kort på borden eller ska det komma en kalldusch efter några år? Hur långt kan man gå utan att stanna på sitt sista steg? Vill man verkligen framåt eller är det bara en illusion av flykt från nåt obehagligt till nåt som egentligen inte blir bättre? Väljer man en person eller flera personer i en? Så mycket funderingar. Blir man ens klok nån gång? :)
Man blir alltid klokare, även om man aldrig blir färdig... För det är väl just det som bidrar till livets outgrundlighet: man vet att man kommer nånstans, men på förhand vet man aldrig riktigt var man kommer att hamna - och på vägen lär man sig alltid något.
Du är en fantastisk människa med hur mycket möjligheter som helst... Fånga livets irrfärd - det är som en dans: visst måste du följa, men vilket utrymme du har att göra något helt eget av det hela!
