Semester
Min semester fortgår, är en vecka kvar nu, som kommer rulla iväg utan att man hinner blinka! Jag har fått underbara resor gjorda, flera goda tankar och nya kompisar, samlat kraft för fortsatta tag framåt. Men som vanligt, det jag hade tänkt mig den första semesterdagen har ännu inte blivit av, fanns det en mening med det eller kommer jag styra upp det sen - återstår att se!
Det är mycket med människor jag har omkring mig, och varför jag ens nämner det kan man ju undra, det är väl inte deras liv jag lever. Men trots att jag gillar att vara självständig i perioder och på vissa plan är jag beroende av människor i livet rent biologiskt och rent biologiskt nästlar jag in mig med omtänksamhet, oro och kärlek till dem. Många gånger suger det kraft ur en, mer än vad man kanske märker av själv, och balansen mellan att stanna kvar och bry sig hela vägen eller att återta sitt eget liv när det blir för mycket är lite svår för mig ibland. Vad jag däremot märkt, utav en helt motsatt riktning, är hur mycket folk lyssnar på mig! Jag börjar bli en mer och mer klarsynt relationsexpert.
Har kollat tillbaka i mitt "liv" jag hade INNAN jag började dansa, det har verkligen skett en enorm resa inom mig själv sedan dess. Som 2 olika block, före och efter. Fortfarande förstår jag sambanden i relationer bättre och bättre ju längre jag kommer i dansen. Vissa hinder som man måste ta sig igenom, att man gör det helt själv oberoende av någon annan bara för att man själv vill, och dansar med någon på samma nivå med samma inställning. Man tar eget ensvar över sig själv och sitt och man gör det bästa man kan och hoppas på att någon ser det och gillar det. Chansen att nån ser det och gillar det är förstås större om du lägger till pondus, självförtroende och visar dig någorlunda lugn och orädd.
De som dansar med lågt självförtroende kommer med största säkerhet inte ta till sig delar av kursen, därför att de tycker inte att det är lika kul. Inställningen är alltså halva jobbet. Har man den kommer man var som helst. Det är min inställning, och dansen är mitt verktyg. Jobbet, gör jag själv.
Men att ha en danspaus var också på sin plats, så jag fick chansen att hitta det här som jag hittat nu.
Mitt liv är som en lång härlig film eller roman, kanske ger ut den en vacker dag, men har aldrig läst någonting som mina gamla anteckningar med sådan spänning förr.
Just nu tillgodoräknar jag mig allting jag gjort tidigare, och det är mycket man har samlat på sig under 26 år! Allt räknas och allt kan tillgodoräknas till det bättre. Snart kommer jag på hur jag ska fortsätta framåt med de där stora kraftfulla stegen, men ännu återstår lite research. Lycka till säger jag bara!
Det är mycket med människor jag har omkring mig, och varför jag ens nämner det kan man ju undra, det är väl inte deras liv jag lever. Men trots att jag gillar att vara självständig i perioder och på vissa plan är jag beroende av människor i livet rent biologiskt och rent biologiskt nästlar jag in mig med omtänksamhet, oro och kärlek till dem. Många gånger suger det kraft ur en, mer än vad man kanske märker av själv, och balansen mellan att stanna kvar och bry sig hela vägen eller att återta sitt eget liv när det blir för mycket är lite svår för mig ibland. Vad jag däremot märkt, utav en helt motsatt riktning, är hur mycket folk lyssnar på mig! Jag börjar bli en mer och mer klarsynt relationsexpert.
Har kollat tillbaka i mitt "liv" jag hade INNAN jag började dansa, det har verkligen skett en enorm resa inom mig själv sedan dess. Som 2 olika block, före och efter. Fortfarande förstår jag sambanden i relationer bättre och bättre ju längre jag kommer i dansen. Vissa hinder som man måste ta sig igenom, att man gör det helt själv oberoende av någon annan bara för att man själv vill, och dansar med någon på samma nivå med samma inställning. Man tar eget ensvar över sig själv och sitt och man gör det bästa man kan och hoppas på att någon ser det och gillar det. Chansen att nån ser det och gillar det är förstås större om du lägger till pondus, självförtroende och visar dig någorlunda lugn och orädd.
De som dansar med lågt självförtroende kommer med största säkerhet inte ta till sig delar av kursen, därför att de tycker inte att det är lika kul. Inställningen är alltså halva jobbet. Har man den kommer man var som helst. Det är min inställning, och dansen är mitt verktyg. Jobbet, gör jag själv.
Men att ha en danspaus var också på sin plats, så jag fick chansen att hitta det här som jag hittat nu.
Mitt liv är som en lång härlig film eller roman, kanske ger ut den en vacker dag, men har aldrig läst någonting som mina gamla anteckningar med sådan spänning förr.
Just nu tillgodoräknar jag mig allting jag gjort tidigare, och det är mycket man har samlat på sig under 26 år! Allt räknas och allt kan tillgodoräknas till det bättre. Snart kommer jag på hur jag ska fortsätta framåt med de där stora kraftfulla stegen, men ännu återstår lite research. Lycka till säger jag bara!
Kommentarer
Trackback
