Anzkisuperbabe

Till slut handlar det ändå bara om att hitta någon att umgås med på obestämd tid. Jag tror kärleken växer fram ur tiden man spenderar. Det är ju ändå omöjligt att hålla kärleken vid liv utan att umgås eller avsätta tid för varandra. Så det handlar om att helt enkelt hitta den man vill umgås med och hänga med i vått och torrt.

 

Man hetsar efter perfekta profilbilder, rätt jobb och rätt intressen. Man spanar som en hungrig varg på krogen efter någon som är tillräckligt snygg. Såklart! Hur skriver man i sin nätdejtsprofil att livsinställning är viktigare än utseende utan att få svar från dem med "fel" utseende, "fel" ålder, "fel" jobb, "fel" intressen? Hur förmedlar man det på krogen i den dämpade belysningen att det spelar ingen roll hur snygg du tycker jag är, det är ändå din livsinställning som av gör i sutändan? Och de man ändå har valt att umgås med som vänner, vart är dem rätt någonstans? Har någon av dem det perfekta jobbet, den perfekta profilbilden eller tycker de precis om samma mat som jag?

När jag ser till mig själv iallafall, kan jag ju säga att jag nöjt mig, eventuellt med lite för lite. Därför är jag just nu lite hetsig efter det bättre, bästa. Men ett perfekt jobb eller en lägenhet perfekt placerad räcker sällan hela vägen. Men det är just det som är intressant, att lära sig vad man värdesätter egentligen. Jag är dålig på att ta för mig, troligtvis för att jag är rädd att bli besviken längre fram. Det är mycket skönare att vara passiv och låta folk komma till mig enbart, men får man verkligen ta del av de bästa då? Läggs allt ansvar på mig att fortsätta ta första steget om jag gjort det just första gången?

2013 ska bli mitt år. Jag ska göra allt jag velat göra, men av anledningar aldrig gjort innan. Jag tänker att det måste landa någonstans. Om inte annat utvecklas man ju av att testa sina egna gränser. Det är bara att ladda. Nu åker vi.