Anzkisuperbabe

Min positiva starka inställning har återinfunnit sig med full styrka.
Jag kanske uppfattas som jämn och alltid glad och stark, men nu handlar det faktiskt om mig och mitt sätt att se och förverkliga mig själv.

Jag har tack vare de fantastiska människor jag har omkring mig, fått utrymme att börja tänka mer på mig själv och vad jag vill.
Förut har jag varit mer för alla andra, curlat för mina vänner och trott att jag måste göra allt för alla.

Nu flyger jag lite högre, jag menar inte att andra inte flyger eller kan eller vill, men jag flyger utan att hjälpa andra och utan hjälp av någon annan!

Jag blir lite arg på mig själv ibland, nu har jag börjat förstå vad jag ska förbättra för min egna skull. Jag har varit bra på att låta mig begränsas av olika saker. Jag har nya planer för det här året. Jag räknar inte med någon eller något annat än mig själv och min egna drivkraft.

Den här känslan, av att känna att man stiger i flyghöjd, eller mer konkret att man utvecklas som att det känns som att man växer 20 cm inombords, är obeskrivligt tillfredställande!

Så nu ska det köras på, i lagom takt, lagom med krav och mål, en sak i taget och går det åt helvete lär jag mig bara en läxa, så hur man än ser på det blir det bra i slutändan.

Det är inte farligt att leva, inte alls.
Men det är farligt att leva med rädslan för att dö jämt och ständigt, för dö ska man göra ändå förr eller senare.