Anzkisuperbabe

Mitt liv snurrar på riktigt livligt nu.
Ena dagen är allt jättebra. Jag känner mig glad, stark, positiv och levande på alla sätt. Jag går upp på morgonen och är glad nästan oavbrutet hela vägen fram tills kvällen.
Sen finns dem dagar, som varken känns på det ena eller andra sättet. Dem dagar jag kommer hem till ensamheten och bara vill försvinna. Så jag går och lägger mig. Sover bort hela eftermiddagen, kvällen och natten.
Telefonen ringer och jag inte svarar. Jag känner mig värdelös samtidigt som det är sååå skönt att bara sova...
Jag vet inte om jag verkligen behöver sova mer rent allmänt eller om det bara är ett sätt att verkligen få vara för sig själv en stund.
Jag ska reflektera över om en mer balanserad livstil skulle ha inverkan eller inte.
Det kanske är meningen att man ska lyssna på kroppen ändå, och sova när man vill sova?
Jag fattar inte, hur jag kan vara så glad vissa dagar. Vad eller vem är det som har den inverkan? Och varför får jag inte känna så varje dag?
Ja hade vissa förväntningar på den här veckan, det kanske är orsaken till mina tillfälliga deppningar.
Jag vet vad jag mår bra av. Men ändå kan jag inte förvänta mig att få ta del av det varje dag.
Jag menar, jag kan inte kräva att solen ska skina eller tvinga hem folk till mig i tid och otid. Det är ju som det är, det måste jag acceptera.
Men, sådan här berg-och-dalbana har jag aldrig upplevt på det här sättet förut.
I det långa loppet kommer det ju självklart vara lärorikt, och jag kommer som alltid bli smart på något sätt när jag bearbetat det ordentligt i mitt huvud tillräckligt lång tid.

Idag är det fredag morgon, det är löning. Jag sitter med 2 stekta ägg och en kopp kaffe och ett glas juice och utanför fönstret är det mulet och grått. Jag är glad och känner mig utvilad. Jag ser fram emot den här dagen.
Kvällen ska tillbringas hemma med tvättning och städning.