Anzkisuperbabe

Jag börjar verkligen inse vikten av att vara självständig. DET ÄR SÅ SKÖNT!
Jag gör vad jag vill, när jag vill.
Det låter kanske som en klyscha, och som om jag säkert sagt det 100 gånger. Och det har jag också.

Det skiter jag i. Jag lever, skriver och gör allt i totalt ogenerat egoistiskt syfte.

Omkring mig börjar mina nära och kära skapa sina egna djupa tracks, spår, som ska ta dem vidare in i vuxenlivet. Det är mycket spännande!
Det är inte som man var tonåring och saker och ting berodde på varandra.


Jag ser hur vissa jobbar med sig själva på sina sätt. GUD vad intressant det är. Och jävlar vad tacksamt det är att hjälpa till när man kan och någon vill ta emot hjälpen.

Alla kommer bli något. Alla har förutsättningarna att bli och vara just vad de vill.
Jag älskar självständigheten. (Ifall nån missade det.)

Jag har dans i kroppen och sitter och diggar mjukt till radion. Jag vill flyga fram på ett dansgolv och känna mig som den bästa och vackraste i hela världen. Men det kommer.

Jag missade den långa krävande allroundträningen idag. Nu har jag ångest. Nästa gång måste jag sätta mig över ångesten och ge mig fan på att åka dit. Fan den är så jävla bra och jag skolkade. Men det var dyrare att känna på ångesten över att inte åka dit överhuvudtaget än det hade varit om jag blivit sen dit.

Jag saknar sommarens alla liveband och danskvällar. Det finns inget bättre än att gå på en kurs och sen få tillämpa det ute på styrdanskväll!

Jag längtar efter att få dra på mig någon av mina fina klänningar och piffa till mig rejält. ÅÅÅHHH!

Jag vill gå på 50-tals-spelning med Jenny och tokdansa. Kanske vara lite full. Men bara lite. ÅÅHE!