Löven börjar gulna...
Och jag känner mig starkare för var dag!
Jag har så fantastiska människor omkring mig just nu, den bästa, är mig själv. Kryddad med kloka ord, värme, gemenskap, feedback och uppmuntran från andra.
Det är dags att gå vidare.
För var dag löven får mer färg, desto mer inspirerad och laddad blir jag.
Människor möts av olika anledningar och sammanstrålar på de mest otippade sätt på de mest otippade ställena hela tiden.
Förut var jag rädd att missa någonting, så jag ville ha allt och vara på alla ställen samtidigt. Jag hade orimliga förväntingar på enstaka personer, för att jag var så himla understimulerad. Jag begränsade mig själv, för jag trodde livet handlade om annat än vad jag nu lärt mig lite mer om. Jag ville att alla skulle älska mig och tycka jag var fantastisk. Fartblint rusade jag fram. Jag ville ingen illa. Men jag gjorde illa många för att jag inte visste bättre själv.
Allra mest gjorde jag ju illa mig själv.
Nu är jag på ett ställe i taget. Jag samlat tankarna och gör det jag känner att jag vill, eller måste ta mig igenom för att komma någonstans jag vill.
Jag är trött ibland, har dåliga dagar ibland. Har mycket energi och vill ut i skogen och springa ibland. Vill dansa ibland, men ibland inte. Ibland blir jag sugen på mat, ibland godis eller sallad.
Det är så.
Jag är den jag är ändå. Full av liv, vacker eller ful, snygg eller söt eller stark eller svag. Det kommer alltid en ny dag, som man har alla möjligheter inför. En dålig dag är bara ett bevis på att allt kan bli bättre.
En bra dag, förtjänar man bara! För att man är just den man är.
Jag har inga stora problem, egentligen. Det finns många människor som för sin egen skull borde jobba mer med sig själva. Men det är deras problem.
Jag har så fantastiska människor omkring mig just nu, den bästa, är mig själv. Kryddad med kloka ord, värme, gemenskap, feedback och uppmuntran från andra.
Det är dags att gå vidare.
För var dag löven får mer färg, desto mer inspirerad och laddad blir jag.
Människor möts av olika anledningar och sammanstrålar på de mest otippade sätt på de mest otippade ställena hela tiden.
Förut var jag rädd att missa någonting, så jag ville ha allt och vara på alla ställen samtidigt. Jag hade orimliga förväntingar på enstaka personer, för att jag var så himla understimulerad. Jag begränsade mig själv, för jag trodde livet handlade om annat än vad jag nu lärt mig lite mer om. Jag ville att alla skulle älska mig och tycka jag var fantastisk. Fartblint rusade jag fram. Jag ville ingen illa. Men jag gjorde illa många för att jag inte visste bättre själv.
Allra mest gjorde jag ju illa mig själv.
Nu är jag på ett ställe i taget. Jag samlat tankarna och gör det jag känner att jag vill, eller måste ta mig igenom för att komma någonstans jag vill.
Jag är trött ibland, har dåliga dagar ibland. Har mycket energi och vill ut i skogen och springa ibland. Vill dansa ibland, men ibland inte. Ibland blir jag sugen på mat, ibland godis eller sallad.
Det är så.
Jag är den jag är ändå. Full av liv, vacker eller ful, snygg eller söt eller stark eller svag. Det kommer alltid en ny dag, som man har alla möjligheter inför. En dålig dag är bara ett bevis på att allt kan bli bättre.
En bra dag, förtjänar man bara! För att man är just den man är.
Jag har inga stora problem, egentligen. Det finns många människor som för sin egen skull borde jobba mer med sig själva. Men det är deras problem.
Kommentarer
Trackback