Anzkisuperbabe

Det är en bra och mysig, utvecklande höst jag har framför mig!
Min kära Jenny ska flytta imorgon, det är både tråkigt men också lite skönt. Hon behöver få börja om med något hon tror på och känner är rätt, även om jag skulle vilja att hon bor kvar..
Jag unnar henne verkligen det stora steget!

När Jenny flyttat ut återstår mer tid åt bara mig själv, vilket jag ser mycket fram emot. Jag har fått, eller tagit mig, alldeles för lite egentid på senaste tiden, om än någon alls. Nu är det dags, att verkligen inte bara snacka, utan också skrida till verket med det!

Jag ska BARA umgås med dem människor som faller mig in, inte för någons skull, utan bara för att den personen kan ge mig något precis i den stunden.

Låter kanske egoistiskt, men med tanke på hur o-egoistisk jag har varit, utan att få så mycket för det, tänker jag strunta i allt man borde och måstem just nu.

Och jag hoppas, att de jag väljer att umgås med, tänker som jag. DÅ blir det ett lyckligt möte!

Sedan, kommer automatiskt bitarna falla på plats. Vad jag ska ta mig för och vad jag kommer vilja hitta på.
Jag har ju varit lite stressad över att åta mig nya projekt och utmaningar, eftersom jag blir så himla tillfredställd av att känna att jag lyckas ta mig till målen jag sätter upp.
Men det handlar ju också om att ta sig tid till att utvärdera sina prestationer, plocka russinen ur varje kaka, som man tar med sig till nästa gång. När man är klar och färdig kan det kännas lite tomt, man har skickat iväg sin leverans, och man måste börja om med något nytt.
Den fasen har jag varit i ett tag nu. Papperet är blankt. Men jag tänker att vill jag ha inspiration så kan jag få inspiration.

Jag vet att det löser sig. Och i nästan alla kakor finns det russin... Vissa kakor är urplockade. Och vissa kryllar av dem.

Av alla situationer kan man lära sig något.