Anzkisuperbabe

Fredagskväll, 6/11-09, klockan 22.16:
Anna har precis sett färdigt fredagsfinalen av Idol där hon först hejar på Mariette, sedan Tove, sedan snuttispojken Calle, och bara för låten på fjärde plats Erik.
Hon har sovit sedan hon kom hem från jobbet vid 15-tiden tidigare idag, och missade Ewe som var förbi och hämtade sminkväskan i den djupa sömnen.
Vaknade lagom till klockan 20 då Idol började.
Satte sig med täcke i den vita Ektorpsoffan och åt riskakor med lättmargarin.
Fick tårar i ögonen när hon hörde In the Ghetto på Idol.
Ensam hemma tog hon den sista stora glasstruten ur frysen och åt till "middag".
Dagens corepass blev således inte av, och inte simningen heller.
Krafterna räcker numer inte till längre.
Hon går upp på morgonen och försöker få ett vettigt handtag gjort men faller platt till marken likt ett höstlöv som virvlat för sista gången.
Det är så hon känner sig.
Som ett höstlöv.
Var en gång full av grönskande färger och satt högt upp i en lummig lönn och fladdrade stilla i de ljumma sommarvindarna.
Och med hösten blev hon lite blekare men tappade inte fästet helt.
Förrän nu.

Åter till verkligheten:
Känner mig totalt oinspirerad till nya ideer.
Vet inte vad jag vill med något eller någon. Känner bara att jag aldrig får tillräckligt med tid.
Har tappat stora delar av mig själv.
Måste hitta nya trådar att dra tag i.
Nya insikter. Känner mig så tom. Alldaglig, grå, tillintetsägande.
Har inget att komma med.
Har ingen som jag kan referera till som stark person, trots att det finns en hel bunt, bara för jag ser inte skogen för alla träden.
Känns så otacksamt.
Men å andra sidan.
Vad har man framför sig.
Ser inte fram emot julen, som jag gjort i alla år. Julstök och familjetradition. Satte jag för mycket förväntningar  
Ser inte fram emot nyår, jag som kallas "glitter".
Ser inte fram emot det nya året. Ett dugg.
Blir 24 och vill födas om liksom.
Känner mig ful, finnig och fet.

Det var min fredag!