Anzkisuperbabe

och min kropp börjar förfalla, har det med åldern att göra...?
Usch vill vara 16 och ha platt mage och inga bekymmer!
Men å andra sidan har man inte fler bekymmer än vad man åtar sig, så man kan säga att nu är mitt enda bekymmer i världen min klena kropp som börjar ta mer och mer stryk från yttre omständigheter, och det borde ju egentligen inte va så när jag har två träningskort och ett jävla tjat om att jag ska till sats stureplan med mina kollegor och "provträna"...
Klockan är 07.16 och jag ska strax åka till Vällingby och ta några simtag i den mörka morgonen. Ska bli
skönt, hoppas jag känner mig som en fastare människa efteråt.
Veckan har bara runnit iväg utan att få ett vettigt handtag gjort, jag undrar vad denna lättja kom från, jag har bara sovit, ätit, jobbat. Men ska väl va så ibland...
Har lite roliga projekt framför mig, som att fixa gardiner till köket nu när träden blitt novemberkala, och storhandla och grejer. Men så fort jag kommit hem efter jobbet varje dag den här veckan har jag varit så trött...
Tror att det beror på: Mörkret, för lite träning, för lite struktur, och till största delen för lite självdisciplin.
Men det jag gillar nu är alla levande ljus!
Man går upp på morgonen, och tänder ett litet ljus i mörkret. Sitter och lyssnar på skogen utanför och dricker kaffe... =)
Försöker planera dagen eller dagarna men alltid ska det hända något som får en ur balans..
MEN JAG SKA INTE KLAGA!!
Mitt motto just nu är att vara glad!
För det finns alltid dem som har det värre, som jag brukar hävda. De som bara har ett ben eller en arm, inget jobb, ingen bostad, inget hår, ingen mat. Och det är ju ganska materialistiskt allting, så man måste kunna glädja sig åt vem man är och vad man har.
Jag om någon ser så mycket girighet och otacksamhet inför livet i mina kvarter i stan. En attityd som nervärderar andra bara för att de tror att de skulle vara viktigare människor bara för att de har en viss typ av jobb eller en viss bostadsadress.
Sådana människor är det synd om, och jag kan som en liten människa med stor tanke försöka vara glad och hjälpsam på mitt sätt utan att någon ska klandra mig för det.
Bättre det än att sitta där och gnälla.
Och JUST när det börjar kännas motigt, som en tung uppförsbacke av vilket slag som helst, då sätter man in positiva reservbatteriet och fokuserar på det och innan man vet ordet av är man uppe för backen.
Skulle backen vara längre än väntat kan man iallafall glädja sig åt att man gjort vad man kan för att göra det roligaste av situationen och det brukar räcka för resten av vägen.

Shit vilka flummiga ideer jag har.

Bra citat/ordspråk

Det finns alltid dem som har det värre

Tar det lillfingret tar de hela armen

Äpplet faller inte långt från trädet

Man saknar inte kossan förrän båset är tomt

Man ska inte ropa hej förrän man kommit över bäcken

Första snön ligger sällan kvar

Vill man så kan man

Man måste satsa för att vinna

Det blir som det är meningen att det ska bli