Just det!

 APRIL 2009:
Kan det inte komma in en man som bara är tusen gånger bättre än han (för nu tror jag ömsom att det kan finnas, ömsom inte) på alla plan som får mig att glömma allt? Som ger mig samma pirr i magen som Player-Danne (inte samma Danne, OBS). Det är skillnad på pirr-i-magen-kärlek och stadigvarande här-är-min-man-kärlek. Jag vill ha pirr-i-magen-kärlek för även om den inte är lika trygg och pålitlig, så är den mycket mer påtaglig och nästan konkret, man kan nästan ta på den. Och jag behöver något starkt, jävligt starkt faktiskt.

Till alla mina fans som troget läser min lilla blogg med iver och förtjusning, han är här nu. Men bara NU.
Bättre på de allra flesta sätt, äventyrlig, spontan, vettig, sund, rolig, driven, orädd. Raka motsatsen faktiskt.
Men, vi ska inte ropa Hej än. Allt kan hända, och det viktigaste för mig är att ha roligt och jag har roligt med honom. Och jag behöver denna injektion av optimism i min tillvaro. Alla relationer är lärorika oavsett syftet med dem. Och alla relationer kan spricka när som helst, oavsett tidigare löften, ord som bara var bajs.
Därför är denna relation förutom alldeles färsk, också otroligt oförutsägbar, och spännande. Jag går in med hela huvudet före men med hedern i behåll, och det kan inte bli mer  än fel men det vet man inte förrän man provat. Livet är ett äventyr och jag spelar huvudrollen i mitt eget livs historia. Jag vet inte om jag bara har haft tur, men jag vet att det finns en mening med det här också. Det är mycket småsaker som bara jag tänker på men som jag vet spelar in, och jag anade dem svagt just innan de inträffade.

Som Jempan säger: Det blir som det är meningen att det ska bli. =)

Och sen har jag ju varit på kryssning igen också. En lugn kryssning, ingen buffé, bara några drinkar, inga ragg, ingen fylla, bara dansbandsdans till Scotts, och en dyr klen SPA-behandling. Men Så Skönt. Rekommenderas för de som åkt en kryssning för mycket i sina dagar. (SOM VISSA ANNOR...??) Som jag brukade säga: Har man ätit för mycket torsk i sina dagar blir man till sist sugen på lax... Eller så har jag bara blivit jävligt vuxen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0