Life rocks on
Efter ännu ett par turer är jag nu stadig singel, och det känns som om jag vuxit 2 dm inombords! Så himla skönt, faktiskt. Usch och fy för förhållanden, som alltid går ut på att man ska hålla på, anpassa sig när man inte får ett skit i gengäld, fundera över vem man är bara för att han har mage att ifrågasätta allt man säger och gör. Och dessutom, priset för det, man blir dumpad, inte bara en gång, utan tre gånger, och nu ger jag fan upp. Ingen kille pallar med mig, vad det nu kan vara det beror på, men alla flyr tillslut i panik från mig eller jag i panik från dem.
Jag är så jävla stark när jag är själv och lever på egen hand, har tusen ideér om vad jag ska göra nu, och livet har bara börjat! Ingen ska säga till mig vad jag ska göra, när jag ska göra det, hur jag ska göra det. Ingen är värd att offra sin person för.
Jag kan ta min tid till allt Jag vill göra, vara med mina älskade vänner utan att någon bitter jävel sitter i soffan och gnäller över hur värdelösa mina vänner är, jag kan fira jul och nyår och ge julklappar till någon som uppskattar dem, gå på rockbar och dricka vin hela livet! Inte behöva undra över vilka äckliga brudar som figurerar med indirekta sexanspelande kommentarer på facebook, eller lägger in en erotisk stöt på min karl på krogen någonstans i Stockholm, med en oroande känsla i magen, att han är så full att jag inte kan lita på honom. SÅ JÄVLA SJUKT! (hur kunde jag hamna där?)
Hoppas jag aldrig mer få se svinet. Hoppas han mognar och inser att han äter upp tjejer på löpande band, att han inser att även nya cyklar behöver service. Hans förhållanden kommer aldrig hålla. (Förmodligen inte mina heller... )
"Tänk på den röda cykeln!"
Det enda som behövs nu, är en rabbit och ett kollektiv. Sen lite sommar.
Jag är bäst i hela min värld!!!!!! TJOHOO!!
