Anzkisuperbabe

Vad är välgörenhet egentligen?
Är det när man med bister min våldsamt kastar några småpengar i dragspelsmannens uppfällda fodral?
Eller är det när man med ett varmt leende håller upp dörren åt någon i affären?
Eller är det när man röstar på det dyrare numret då man samtidigt skänker 10 kronor till världens barn, då man ändå inte har någon möjlighet att se vart de pengarna egentligen går?
Eller är det när väktarna slänger av den hemlösa kvinnan med alla hennes pantburkar från tunnelbanan ut i snöstormen?
Är det alltid välgörande att bara ge sina pengar till alla dessa tiggare av olika slag i samhället?
Tror alla att pengar är allt man behöver?

Personligen anser jag att det är värme och medmänsklighet som är mest välgörande. Pengar har ingen som helst betydelse för lycka eller välbefinnande, det är bara ett nödvändigt medel för att kunna ta sig fram i samhället.
Jag ger hellre en kanelbulle och en kopp kaffe till den som är hemlös, än att ge några småpengar.
Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt mad alla som tigger pengar överallt.
För att jag tror att innerst inne är det inte pengarna de behöver mest.
Ska man hjälpa, kan man lika gärna se till att det blir på riktigt och att det går fram.

Har aldrig förstått mig på detta med världens barn, sos barnbyar, plan som tigger pengar via tv. Så fruktansvärt fult bara. Som att alla sätt är bra utom dem dåliga.
Dem värsta är ju de som står ute på gatan och försöker hoppa på en från den ena till den andra grejen.
Är det inte telefonabbonnemang så är det fiskolja, elavtal med inbyggd "välgörenhet", amnesty, och alla andra patetiska grejer. Jag tar alltid på mig min suraste min när jag går förbi dem, så jag slipper prata med dem.
Om man nu skulle vilja ha ett nytt abbonnemang, nytt elavtal eller känner för att skänka lite av sin inarbetade lön till någon du aldrig kommer att få se, så kan man väl själv se till att man fixar det?

Det är fult att tigga faktiskt. Och skulle samhället ha en lite mer öppenhjärtad atmosfär tror jag att tiggeri inte skulle förekomma på samma sätt. Då skulle alla få plats, och ingen skulle bli utan.
Om man bara öppnar sina små fyrkantiga stockholmsögon och ser på de utsatta människorna med värme i blicken, och vågar ge lite av sin tid eller sitt leende, som inte kostar något alls, har man gjort både sig själv och dem en stor välgörande tjänst.
Det är vad jag kallar välgörenhet.

För det handlar väl också om att båda parter måste känna samma sak?
Man måste ju själv känna sig nöjd, när man gjort en insats för någon eller något.
Och de jag ser omkring mig på stan, slänger bara ner pengarna och fortsätter med sina manliga klackskor med stressad och bitter min, och han som fick pengarna känner sig förmodligen jättedum.

Mer värme åt folket, undra om det ska bli mitt nya motto?

Idag är det julstök hemma, och jag ska handla massa. Sen laga lite mat och sen ska vi byta julklappar och baka pepparkakor.

Det är så mysigt med snö!