Nyårsafton 0910
Så var det nyår igen. Efter allehanda dramatiskt firande för exakt ett år sen har jag lagt förväntningarna på hyllan och dragit mig tillbaka från fylleaktiviteter och sociala sammanhang.
Men när jag skrev i min kalender förra året skrev jag:
Nyår:
*Ha en fin klänning
*Äta god mat
*Vara med dem du tycker om
Mer än så behövs faktiskt inte!
Och jag har precis det jag behöver för ikväll.
En trerätters meny som jag och Jenny knåpat ihop, min blommiga klänning hänger på plats i garderoben och även fast jag tycker om massa människor så orkar jag inte med dem ikväll, varför vet jag inte, kan bero på att det inte ens Känns som nyår, och sen räcker det för mig.
Många frågar sig säkert vad det är för fel på mig, men man kanske skulle vända på frågan, vad är det för fel på alla andra?
Inte så att jag letar fel, utan jag gör bara det som känns rätt, för mig, i mitt liv, just nu.
Det som om möjligt skulle kunna vara felet hos folk är de som inte kan förstå, för de har högre förväntningar.
Anna är ju den eviga glitterpinnen i allas ögon, som aldrig bangar eller tackar nej till goda vänner eller sällskap.
MEN IDAG GÖR JAG DET.
Men som jag tänker, det kommer nya år varje år, och de förra åren vi firat har knappast gjort oss lyckligare, bara fullare.
Jag har också noterat en grej på City Gross som stör mig, och jag undrar ifall det är flera som märkt av det.
Fast man handlar för 556 eller 872 eller 344 så säger de slutsumman på själva köpet så otydligt eller medvetet tydligt fast fel, som om det skulle börja på 100-någonting! Alltså typ 156, 172, eller 144.
Jag noterar det Varje gång, och kanske är en del i deras koncept att verka billiga, fast de är rätt dyra Egentligen, och kanske de tänker, att kunderna inte märker av något men uppfattar helheten som ett bra och billigt köp, fast man ändå kan se vad man handlat för.
Men jag är uppmärksam och mig lurar man inte!
Och jag blir ganska förbannad på sådana där metoder. Ett fult knep som ingen riktigt kan sätta dit dem för.
Det är inte ens någon idé att ifrågasätta, de skulle ju snabbt och smidigt självklart hävda motsatsen, precis som alla fula fiskar gör i pinsamma sammanhang.
Det var en del i konsumenternas omedvetna påtryckningar.
Det är så mycket omkring oss som påverkar oss utan att vi tänker på det.
Man måste vara uppmärksam så man inte faller som ett offer och sen skyller ifrån sig när det blåser kallare på haven.
Som jag brukar säga; Det finns folk, och så finns det folk.
Nu bär det av till tvättis!
Gott nytt!
Men när jag skrev i min kalender förra året skrev jag:
Nyår:
*Ha en fin klänning
*Äta god mat
*Vara med dem du tycker om
Mer än så behövs faktiskt inte!
Och jag har precis det jag behöver för ikväll.
En trerätters meny som jag och Jenny knåpat ihop, min blommiga klänning hänger på plats i garderoben och även fast jag tycker om massa människor så orkar jag inte med dem ikväll, varför vet jag inte, kan bero på att det inte ens Känns som nyår, och sen räcker det för mig.
Många frågar sig säkert vad det är för fel på mig, men man kanske skulle vända på frågan, vad är det för fel på alla andra?
Inte så att jag letar fel, utan jag gör bara det som känns rätt, för mig, i mitt liv, just nu.
Det som om möjligt skulle kunna vara felet hos folk är de som inte kan förstå, för de har högre förväntningar.
Anna är ju den eviga glitterpinnen i allas ögon, som aldrig bangar eller tackar nej till goda vänner eller sällskap.
MEN IDAG GÖR JAG DET.
Men som jag tänker, det kommer nya år varje år, och de förra åren vi firat har knappast gjort oss lyckligare, bara fullare.
Jag har också noterat en grej på City Gross som stör mig, och jag undrar ifall det är flera som märkt av det.
Fast man handlar för 556 eller 872 eller 344 så säger de slutsumman på själva köpet så otydligt eller medvetet tydligt fast fel, som om det skulle börja på 100-någonting! Alltså typ 156, 172, eller 144.
Jag noterar det Varje gång, och kanske är en del i deras koncept att verka billiga, fast de är rätt dyra Egentligen, och kanske de tänker, att kunderna inte märker av något men uppfattar helheten som ett bra och billigt köp, fast man ändå kan se vad man handlat för.
Men jag är uppmärksam och mig lurar man inte!
Och jag blir ganska förbannad på sådana där metoder. Ett fult knep som ingen riktigt kan sätta dit dem för.
Det är inte ens någon idé att ifrågasätta, de skulle ju snabbt och smidigt självklart hävda motsatsen, precis som alla fula fiskar gör i pinsamma sammanhang.
Det var en del i konsumenternas omedvetna påtryckningar.
Det är så mycket omkring oss som påverkar oss utan att vi tänker på det.
Man måste vara uppmärksam så man inte faller som ett offer och sen skyller ifrån sig när det blåser kallare på haven.
Som jag brukar säga; Det finns folk, och så finns det folk.
Nu bär det av till tvättis!
Gott nytt!
Välgörenhet
Vad är välgörenhet egentligen?
Är det när man med bister min våldsamt kastar några småpengar i dragspelsmannens uppfällda fodral?
Eller är det när man med ett varmt leende håller upp dörren åt någon i affären?
Eller är det när man röstar på det dyrare numret då man samtidigt skänker 10 kronor till världens barn, då man ändå inte har någon möjlighet att se vart de pengarna egentligen går?
Eller är det när väktarna slänger av den hemlösa kvinnan med alla hennes pantburkar från tunnelbanan ut i snöstormen?
Är det alltid välgörande att bara ge sina pengar till alla dessa tiggare av olika slag i samhället?
Tror alla att pengar är allt man behöver?
Personligen anser jag att det är värme och medmänsklighet som är mest välgörande. Pengar har ingen som helst betydelse för lycka eller välbefinnande, det är bara ett nödvändigt medel för att kunna ta sig fram i samhället.
Jag ger hellre en kanelbulle och en kopp kaffe till den som är hemlös, än att ge några småpengar.
Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt mad alla som tigger pengar överallt.
För att jag tror att innerst inne är det inte pengarna de behöver mest.
Ska man hjälpa, kan man lika gärna se till att det blir på riktigt och att det går fram.
Har aldrig förstått mig på detta med världens barn, sos barnbyar, plan som tigger pengar via tv. Så fruktansvärt fult bara. Som att alla sätt är bra utom dem dåliga.
Dem värsta är ju de som står ute på gatan och försöker hoppa på en från den ena till den andra grejen.
Är det inte telefonabbonnemang så är det fiskolja, elavtal med inbyggd "välgörenhet", amnesty, och alla andra patetiska grejer. Jag tar alltid på mig min suraste min när jag går förbi dem, så jag slipper prata med dem.
Om man nu skulle vilja ha ett nytt abbonnemang, nytt elavtal eller känner för att skänka lite av sin inarbetade lön till någon du aldrig kommer att få se, så kan man väl själv se till att man fixar det?
Det är fult att tigga faktiskt. Och skulle samhället ha en lite mer öppenhjärtad atmosfär tror jag att tiggeri inte skulle förekomma på samma sätt. Då skulle alla få plats, och ingen skulle bli utan.
Om man bara öppnar sina små fyrkantiga stockholmsögon och ser på de utsatta människorna med värme i blicken, och vågar ge lite av sin tid eller sitt leende, som inte kostar något alls, har man gjort både sig själv och dem en stor välgörande tjänst.
Det är vad jag kallar välgörenhet.
För det handlar väl också om att båda parter måste känna samma sak?
Man måste ju själv känna sig nöjd, när man gjort en insats för någon eller något.
Och de jag ser omkring mig på stan, slänger bara ner pengarna och fortsätter med sina manliga klackskor med stressad och bitter min, och han som fick pengarna känner sig förmodligen jättedum.
Mer värme åt folket, undra om det ska bli mitt nya motto?
Idag är det julstök hemma, och jag ska handla massa. Sen laga lite mat och sen ska vi byta julklappar och baka pepparkakor.
Det är så mysigt med snö!
Är det när man med bister min våldsamt kastar några småpengar i dragspelsmannens uppfällda fodral?
Eller är det när man med ett varmt leende håller upp dörren åt någon i affären?
Eller är det när man röstar på det dyrare numret då man samtidigt skänker 10 kronor till världens barn, då man ändå inte har någon möjlighet att se vart de pengarna egentligen går?
Eller är det när väktarna slänger av den hemlösa kvinnan med alla hennes pantburkar från tunnelbanan ut i snöstormen?
Är det alltid välgörande att bara ge sina pengar till alla dessa tiggare av olika slag i samhället?
Tror alla att pengar är allt man behöver?
Personligen anser jag att det är värme och medmänsklighet som är mest välgörande. Pengar har ingen som helst betydelse för lycka eller välbefinnande, det är bara ett nödvändigt medel för att kunna ta sig fram i samhället.
Jag ger hellre en kanelbulle och en kopp kaffe till den som är hemlös, än att ge några småpengar.
Jag tycker det är fruktansvärt jobbigt mad alla som tigger pengar överallt.
För att jag tror att innerst inne är det inte pengarna de behöver mest.
Ska man hjälpa, kan man lika gärna se till att det blir på riktigt och att det går fram.
Har aldrig förstått mig på detta med världens barn, sos barnbyar, plan som tigger pengar via tv. Så fruktansvärt fult bara. Som att alla sätt är bra utom dem dåliga.
Dem värsta är ju de som står ute på gatan och försöker hoppa på en från den ena till den andra grejen.
Är det inte telefonabbonnemang så är det fiskolja, elavtal med inbyggd "välgörenhet", amnesty, och alla andra patetiska grejer. Jag tar alltid på mig min suraste min när jag går förbi dem, så jag slipper prata med dem.
Om man nu skulle vilja ha ett nytt abbonnemang, nytt elavtal eller känner för att skänka lite av sin inarbetade lön till någon du aldrig kommer att få se, så kan man väl själv se till att man fixar det?
Det är fult att tigga faktiskt. Och skulle samhället ha en lite mer öppenhjärtad atmosfär tror jag att tiggeri inte skulle förekomma på samma sätt. Då skulle alla få plats, och ingen skulle bli utan.
Om man bara öppnar sina små fyrkantiga stockholmsögon och ser på de utsatta människorna med värme i blicken, och vågar ge lite av sin tid eller sitt leende, som inte kostar något alls, har man gjort både sig själv och dem en stor välgörande tjänst.
Det är vad jag kallar välgörenhet.
För det handlar väl också om att båda parter måste känna samma sak?
Man måste ju själv känna sig nöjd, när man gjort en insats för någon eller något.
Och de jag ser omkring mig på stan, slänger bara ner pengarna och fortsätter med sina manliga klackskor med stressad och bitter min, och han som fick pengarna känner sig förmodligen jättedum.
Mer värme åt folket, undra om det ska bli mitt nya motto?
Idag är det julstök hemma, och jag ska handla massa. Sen laga lite mat och sen ska vi byta julklappar och baka pepparkakor.
Det är så mysigt med snö!
2009- vilken resa
Satt och kollade igenom bilder från det gångna året. Och fan vad man har hunnit med!
Även om det realtionsmässigt har hänt en hel del eller ingenting så har det varit ett mycket bra och utvecklande år. Och jag tror att jag kan ta nya tag snart igen.
Har fått mycket gjort,
bland annat
Dansbandskryssning med spabehandling med Ewe
Luftballongsåkning
Roadtrip genom halva Sverige med flickorna
Korsordslösning på solig strand
Turkiet med Zarah
Kalmar med Jenny
andra saker
Danskurs. Gick sådär men ändå en början till kreativ förändring
Köpt cykel, cyklade typ två veckor sedan blev den stående, men huvudsaken är att den finns där!
Fått nya vänner, kanske inte en hel bunt, men väl valda!
Erri har flyttat till sin egna lägenhet
Jenny fick nytt jobb
Ewe fick nytt jobb
Jag fick bättre på mitt jobb
Ewe flyttade ut, Jenny flyttade in.
helt enkelt så har jag fokuserat på mina mål när det för andra blåst snålt på haven.
men utan att förlora någon som betyder något.
de som är borta nu är borta av en anledning.
jag trodde inte på det förut, men nu visar det ju sig, att det gick alldeles utmärkt utan en viss beskärd del av ens gamla umgänge.
så länge jag har mina vänner, funderar jag på om jag någonsin kommer behöva något annat, förutom lite lagom med tid för mig själv mellan varven förstås, men det får jag ju.
Och Erri min pingla ska piska på mig så jag kommer iväg och tränar. =)
Jenny och jag lagar mat och myser, tänder ljus och löser korsord, tvättar och torkar. =)
Ewe óch jag pratar om livets mysterier, alltid med en klok knorr till avslut. =)
Snart är det julstök, då blir det allt på en gång!
Så när jag kom iväg i helgen till Kalmar kom jag till denna insikt, att allt är inte värdelöst, jag har bara fel människor omkring mig. Måste hitta människor som inspirerar mig mera och som inte är så ego. För jag är ju en väldigt kreativ person!
Och självklart måste man hålla ångan uppe, och inte tappa fokus, eller just inspiration till att hitta inspriationen.
Ska nog måla lite tavlor och sånt tjafs.
Även om det realtionsmässigt har hänt en hel del eller ingenting så har det varit ett mycket bra och utvecklande år. Och jag tror att jag kan ta nya tag snart igen.
Har fått mycket gjort,
bland annat
Dansbandskryssning med spabehandling med Ewe
Luftballongsåkning
Roadtrip genom halva Sverige med flickorna
Korsordslösning på solig strand
Turkiet med Zarah
Kalmar med Jenny
andra saker
Danskurs. Gick sådär men ändå en början till kreativ förändring
Köpt cykel, cyklade typ två veckor sedan blev den stående, men huvudsaken är att den finns där!
Fått nya vänner, kanske inte en hel bunt, men väl valda!
Erri har flyttat till sin egna lägenhet
Jenny fick nytt jobb
Ewe fick nytt jobb
Jag fick bättre på mitt jobb
Ewe flyttade ut, Jenny flyttade in.
helt enkelt så har jag fokuserat på mina mål när det för andra blåst snålt på haven.
men utan att förlora någon som betyder något.
de som är borta nu är borta av en anledning.
jag trodde inte på det förut, men nu visar det ju sig, att det gick alldeles utmärkt utan en viss beskärd del av ens gamla umgänge.
så länge jag har mina vänner, funderar jag på om jag någonsin kommer behöva något annat, förutom lite lagom med tid för mig själv mellan varven förstås, men det får jag ju.
Och Erri min pingla ska piska på mig så jag kommer iväg och tränar. =)
Jenny och jag lagar mat och myser, tänder ljus och löser korsord, tvättar och torkar. =)
Ewe óch jag pratar om livets mysterier, alltid med en klok knorr till avslut. =)
Snart är det julstök, då blir det allt på en gång!
Så när jag kom iväg i helgen till Kalmar kom jag till denna insikt, att allt är inte värdelöst, jag har bara fel människor omkring mig. Måste hitta människor som inspirerar mig mera och som inte är så ego. För jag är ju en väldigt kreativ person!
Och självklart måste man hålla ångan uppe, och inte tappa fokus, eller just inspiration till att hitta inspriationen.
Ska nog måla lite tavlor och sånt tjafs.
Fredag
Idag är jag sjuk. Men har likt förbannat jobbat ändå. Int e väl ja bitter för de heller!
Knarkar man Ipren och annat förträffligt så mår man ju som en prinsessa.
Har kollat på Idol och alla mina favoriter har bytt plats med varandra så nu är jag sur för det.
Funderade på efter en utbytt mening med Jenny, vilka hade vi varit om våra föräldrar stöttat oss i vår favoritsport?
Jenny: Dansare
Ärri: Handbollsproffs
Anna: Hästhopperska
Ewe: Dansare
Men Nej... Ingen kontakt. Klart slut.
Känner mig fortfarande oinspirerad och tom som människa. Har inga nya trådar att dra i.
Bara sköter mitt som en inbunden maskinist på ett fartyg.
Gör allt på rutin. Det bara är så just nu. Betyder egentligen inte att jag tycker mindre om något utan bara att jag är oviss om framtiden.
Måste omgående:
1 Hitta en ny grej att sikta mot
2 Hitta någon som stödjer mig mot målet
3 Nå målet
Ja sen får man ju se hur det blir med den saken.
Knarkar man Ipren och annat förträffligt så mår man ju som en prinsessa.
Har kollat på Idol och alla mina favoriter har bytt plats med varandra så nu är jag sur för det.
Funderade på efter en utbytt mening med Jenny, vilka hade vi varit om våra föräldrar stöttat oss i vår favoritsport?
Jenny: Dansare
Ärri: Handbollsproffs
Anna: Hästhopperska
Ewe: Dansare
Men Nej... Ingen kontakt. Klart slut.
Känner mig fortfarande oinspirerad och tom som människa. Har inga nya trådar att dra i.
Bara sköter mitt som en inbunden maskinist på ett fartyg.
Gör allt på rutin. Det bara är så just nu. Betyder egentligen inte att jag tycker mindre om något utan bara att jag är oviss om framtiden.
Måste omgående:
1 Hitta en ny grej att sikta mot
2 Hitta någon som stödjer mig mot målet
3 Nå målet
Ja sen får man ju se hur det blir med den saken.
