Händer saker!
Börjar hitta tilbaka till mig själv och det är skönt.
Sen har jag beställt nya dansskor som behöver dansas in några gånger men sen tror jag dem blir riktigt sköna. Nu fattas bara nya jobbskor och ett par easytones. Rätt dyra investeringar men på så rätt plats. Har många trevliga händelser framför mig, nya platser och resor, och fått semestern där jag vill ha den. Det kommer bli en bra sommar, och en väldigt bra höst, det tror jag verkligen.
Dansen är fortfarande på stand-by. Jag saknar dansen extremt mycket, men trots det väljer jag att åsidosätta den just nu. Det pågår ju faktiskt ett liv utanför också, ochj jag är en person utanför också. När jag väl väljer att ta in dansen i mitt liv, då ska allt det andra vara klart. Då kan jag ge 100% och det kommer bli bra på alla plan. Men, de gånger jag verkligen vill dansa dansar jag ändå.
Idag ska jag antingen ut på powerwalk eller ut och springa. Sen väntar skaldjursplatå med Zarah, ska bli trevligt. Har tänder som börjar komma och de gör rätt ont när de växer.
Kämpar på med min 1000-kronors ögonfransnäring också, vet ännu inte om den funkar. Men den hjälper mig att tro att allt går. Jag är i helhet nöjd med mig själv och mina val jag gör. Känner ofta stolthet över det jag vågar och det jag presterar, tror det är viktigt.
Dans!
återkommande dröm
Morgon i mitt hem
pollenjävel
Kunde inte sova i natt. Var genomtäppt i näsan och kunde inte slappna av och somna med öppen mun, slemhinnorna torkade igen på några sekunder. Sen vågade jag inte somna med öppen mun heller för tänk om jag stängde munnen i sömnen, då skulle jag kvävas. Helt värdo. Ställde klockan på fel tid, vaknade en timme för tidigt. Gick ändå upp- kändes som jag var inne i en bubbla med huvudet. Lock för öronen, halvt igensvullna ögon. Helt slut som artist. Pollen, tänkte jag. Fick således veta att jag började 10 istället för 9, vilket gjorde att jag gått upp 2 timmar för tidigt.
Jobbade mig igenom dagen, kroppen på 30% av sin kapacitet, snoret rinnande... Kände mig fräsch (inte) när jag gjorde sallader åt mina gäster.
Så kom Karin. Ängeln! Med Clarityn! WOOOW! Jag var inte sen att ta en. Men tror inte att den hjälpte- placeboeffekt - inte ens! Jag ska fan köpa 4 egna paket tänkte jag för mig själv. Så kämpade vi oss in på det numer privatiserade apoteket. Jag ville gå omkring i lugn och ro och ta mitt egna beslut, men jag kände den överbemannades blick i nacken hela tiden. Som om jag var en luffare som gått in på östermalms deli och kollat in oxfilen. Så kändes det. Skeptiskt. Säljhets. Kan-jag-hjälpa-dig-snabbt-köp-den-här-gärna-nu-så-jag-hinner-sälja-2-till-nästa-suspekta-kund/patient-som-kommer-in. Jag är sjuk och snuvig. Jag är nog den SISTA som vill bli påhoppad av en översminkad lönnfet ny-sälj-utbildad liten tjej och som dessutom hetsar mig värre än en ägare till en kamphund. Jag blev arg på mitt sätt, genom att bara gå därifrån. Just nu är jag emot privatiseringen av apoteken. Väldigt mycket.
Vad jag har gjort idag
Mamma och Kjell ville komma och se mig dansa. Det gjorde mig glad. Trodde inte de var intresserade. Av mig, på det sättet. Nu har det tänts en liten hoppfull gnista gällande dansen igen. =)
När jag kom hem, full av energi från 3 portioner mat av vardera sort, tänkte jag fylla på min kompis diskmedelspumpen. Men jag var för ivrig och hade sönder den. Blev arg på mig själv. Typiskt mig.
Sen bestämde jag mig för att ta tag i deklarationen. Ringde först ett stödsamtal till revisor Zarah. Hon sa lycka till. Fick intrycket av att man var tvungen att ha e-leg för att deklarera via nätet. Så jag laddade ner programmet och tyckte mig följa instruktionerna.
SEN när jag väl ska köra igång, då visar det sig att den där jävla skiten kostar 495 spänn! Jag trillade nästan av stolen. Blev arg ett tag. Tänkte fula tankar som, nej då tänker jag minsann inte deklarera. De kan ju inte på allvar mena att det ska kosta 500 spänn för en hederlig medborgare att deklarera!?
Jaja, tänkte jag, är väl bara att godkänna skiten utan några invändningar då. Men det hade ju varit bra att byta bankkonto. På hemsidan står det att man inte kan ändra konto. Men på papprena man får i brevlådan står det att man enkelt kan ändra bankkonto. Efter lite trassel löste det sig, gratis.
Men jag säger bara en sak. MYNDIGHETER. Man ska fan se till för sin egen livskvalite och sitt välbefinnande att ha så lite som möjligt med dem att göra. Det är mitt enda råd. De krånglar till allt och skyller alltid ifrån sig på olika regler och rutiner och hjälper aldrig till. I slutändan får man alltid en knäpp på näsan, man ska skämmas att man tagit kontakt med dem överhuvudtaget. Att vara trevlig och ställa frågor, är som att prata med någon vars kaffefilter vikt sig 45 gånger på rad en måndagsmorgon och/eller vars hund kissat inne IGEN och/eller vars sexliv stannat av för 56 år sen.
Det var den dagen, jag är nöjd!
Ensam
Jag har inte hittat mig själv i den här fasen ännu, och känslan av ovisshet är stundtals extremt obehaglig. Det har ju livet räknat ut åt mig, att så här jobbigt vill ingen ha det så tillsist tar överlevnadsinstinkten över och man nöjer sig med det man har mitt framför sig.
Men eftersom jag inte är där än, och har inte valt nåt jag har mitt framför mig, för just nu känns det väldigt tomt mitt framför mig, så snurrar tankarna på rätt ordentligt. Jag undrar HUR jag kan vara så ensam just nu. Vilka val jag gjort som fått mig dit jag står nu. Vem som känner mig bäst. Varför ingen ser mig och hur jag mår och vad jag behöver. Jag vill bli räddad! Offerkoftan är den enda sanna värmen jag får just nu!
Jag vill ha massa vänner som kommer och fikar och stökar runt hemma hos mig, frågar närgångna frågor om killen jag träffar, spiller på golvet, tar slut på toapappret, röker i fönstret, sätter på en bra låt. När tillvaron är på det viset, är det helt okej med ensamma dagar då och då, då man får sova tills huvudvärken och kurret i magen tar överhand och klockan närmar sig 14.30.
Nu, är 14.30-tillvaron ett bestående faktum, och jag vet inte hur jag ska ta mig ur den. Mina tankar går i banor som:
"Nej, vad ska jag göra uppe?" "Det är inte roligt att dricka kaffe ensam, jag ligger kvar." "Vem ska jag ringa, ingen vill ändå komma hit." "Det är inte roligt att bara laga mat till mig själv, jag köper godis." "Ja det är lite stökigt men jag orkar inte städa och ingen ska ändå komma hit."
På vardagarna, tar jag knappt på mig "riktiga" kläder. Då ska jag ju bara jobba. Då har ingen tid att träffa eller ringa mig. Jag vill inte ha besök på jobbet. Låt mig va!
Att ha sin egen integritet och att vara öppen för nya banor är inte en lätt balans alltid. Jag vill ju bara göra det jag vill. Och har lust till. Ingen ska välja åt mig. Jag måste välja att öppna upp. Men det är förstås också läskigt! Vem vet vad man får? Grisen i säcken? En förebild som går före och väljer så jag ser att det inte är farligt skulle vara lämpligt nu!
Jag har svaren själv. Förstås, det har jag alltid. Till och med nu har jag svaren. Jag vet precis. Positiva tankar. Allt går. Våga och vinn. Vill man så kan man. Man har inte relationer, man bygger dem. Det är ju för fan jag själv som sagt det. Lev som du lär nu då!
Men helt klart, ensam är inte stark. Ensamhet i långa perioder skapar depression helt förståeligt. Jag är en social person och har starka sociala egenskaper jag verkligen kan dra nytta av.
Anna, du kan när du vill. Det är vad de säger.
Självständighet
Att uppnå självständighet har länge varit ett av mina viktigaste mål. Att klara mig själv. Att köpa min egna lägenhet och inte vara beroende av någon annan. Ekonomiskt funkar det perfekt. Men balansen mellan att vara självständig och stolt blir sig starkt påmind ibland. Nu för tiden väldigt ofta. Just nu snurrar tankarna och jag får inte fäste. Jag är öppen för att tänka i nya banor, eftersom jag är klar med de första bitarna och ska gå in på etapp 2. Men vilka banor ska jag tänka i?
Faktum är att jag måste släppa till nu, men jag har precis lärt mig vikten av kontroll. Vad ska jag med den kunskapen till kan man ju undra då. Förr undrade jag lite stressat vad som var meningen. Den tanken har jag börjat släppa nu, och jag börjar försöka ta kontrollen över just den där meningen. Överblicka, analysera. För tiden går ju och man lämnar saker bakom sig. Då får man ju överblick över det som varit. Det gäller att hålla sig på banan, gasa och bromsa och ha kontroll. Men när raksträckan kommer ska man fan våga och vilja släppa på...
Mitt nya citat: det ska inte vara lätt att leva men det kan vara kul!
En ny utmaning som ter sig större än de små vardagsutmaningarna kan vara vad jag behöver. Jag tror inte jag behöver nåt nytt men det är kanske just det jag behöver. Oftast har jag svaren inom mig själv. Det är nog inte farligt. Nej det är inte farligt. Det värsta som kan hända är att man dör och dö ska man ändå göra förr eller senare.
Nu kör vi.
