Anzkisuperbabe

 

Det är dags för en resa, en dansresa! Långt bort i Sverige, med dragväska packad med dansskor, fin klänning, våffeltång och smink.
Ensam eller inte, spelar ingen roll. Den som vill, får följa med på min resa. Jag tvingar ingen, och förväntar mig inte att någon ska följa med. De bästa resorna har jag gjort på egen hand. Det vore skitkul att vara ett gäng med diverse folk som trycker sig in i en bil och drar iväg. Men jag ser heller inget probelm med att ta tåget, eller bussen, en fredagseftermiddag, med lite matsäck och termos fylld med kaffe.
Väl där, kommer man varandra närmare, om man reser tillsammans, man får veta saker om varandra och se nya egenskaper uppenbara sig. Man sätter lite trygghet till sin reskompis, man har alltid nån att äta med, borsta tänderna med, dansa med, eller stå och prata med när man inte får dansa.
Reser man ensam, är man själv med sina tankar och upplevelser. Det man upptäcker hos sig själv, har man all tid att reflektera över och begrunda. Man tvingas sätta all trygghet i sig själv och i de främmande människor man träffar. Det är fantastiskt, fördomar hjälper en inte i sådana lägen. Vill man dansa, ser man fanimej till att bjuda upp nån, för man har ingen bekväm kompis att stå och prata med. Skogen som öppnar sig har förmodligen helt andra sorters träd än vad man är van vid hemifrån, men det betyder inte att det är nåt fel på träden för det!

En ny stad, en ny vän, en ny resa, kanske en fantastisk danskväll? Eller något annat helt fantastiskt?

Idag har jag fått några svar! Okej att saker kan hända och ske runtomkring en ibland, men man kan ändå känna att man inte vet varför de händer eller vad de beror på. Men nu vet jag. Tack vare att jag läste mitt horoskop!
Man får ju själv välja vad man vill tro på, jag väljer att tro på det, det funkar för mig. Jag är fast besluten, jag vet exakt vad jag ska göra och hur jag ska göra det.
LUGN OCH FIN, en sak i taget, nya mål och nya tag. I december kommer svaren, säger dem. Jag visste ju att den här hösten skulle bli fartfylld och lärorik, och jag ser med öppna nyfikna ögon på varje ny dag!

Det är i sådana här lägen, vissa skulle krokna, bli ledsna och nerstämda, svartsjuka, deprimerade, arga, men inte Anna, hon tycker det 'är världens läge att LÄRA sig något nytt, jag Lär mig så mycket varje dag, varje timme, tack vare de kloka människorna runtomkring mig! Ta vara på livets chanser, istället för att vara sur och missunnsam!
Livets situationer kommer aldrig att vara snygga, roliga, rättvisa eller tillgodo när vi önskar. Så ju värre en situation ter sig, desto mer har man att lära!

Jag känner, att det är dags för en resa.

Söndagar är fan de mest aktiva dagarna för mig. Fulla av dans, träning och akrobatik. När resten av Sverige ligger hemma med ångest, tomma plånböcker och andra bakfulla men efter lördagen går jag upp, äter rejäl frukost och packar den stoora väskan. Det känns inte speciellt speciellt, men jag saknar absolut inte lördagarna på krogen. Nu förtiden tycker jag det är obehagligt att ta tunnelbanan bland alla fyllon sent på kvällar och helger.
Det krävs ju fan att  man ska vara full själv för att slippa tänka på hur obehagligt det ÄR med sådär jättefulla folk alltså. USCH...

Den här helgen har andra jag känner jobbat, varit ute och festat, varit på andra tillställningar med vänner och bekanta, men jag har förutom en sammankomst i fredags, mest sovit faktiskt. Det har varit jätteskönt. Efter min dåliga dansvecka förra veckan krävs nu nya tag, och då måste jag vara utvilad.
Jag tror, att när man bara somnar sådär och sover i typ 100 år, då är det lika bra att bara göra det, inte tänka efter så mycket eller känna någon press att man måste ringa någon bara för att det är lördag, utan bara lyssna på kroppen och sova.

Jag älskar att sova, men ibland tror jag mig inte ha TID till det. Är det inte konstigt? (Prioritera om KANSKE?)
När Linda skulle komma hem i natt efter jobbet, trodde jag mig att det skulle vara Jenny som kom. Jag har inte riktigt vant mig av vid att hon har flyttat än... Jag saknar min Jenny, ganska mycket tror jag..

Jag lever för mina helger som är fulla av dans. Imorse vaknade jag med migrän, det var nog första riktiga i hela livet tror jag. Trots kaffe och massa vatten, en multivitamin så var jag seg och jävlig. Ville bara att allt skulle vara mörkt så jag kunde få sova..
Men så åkte jag och dansade.
Jag kunde inte ta in så mycket som jag önskade, jag fick massa tips och råd som vanligt men det fick inte plats i huvudet. När jag dansade gick allt jättebra. Men när jag gick av dansgolvet började huvudet dunka som fan så det var lika bra att hålla tyst och gå ut och dansa mera. Det var det enda som hjälpte tydligen.
När jag dansat klart och kom ut i den starka solen sprang jag till Ur o Penn och köpte ett par solglasögon som hängde på ett ställe där det stod Alla solglasögon 50:-. Så när jag kommer fram till kassan slår hon in dem och det står 698:-, hon ser lite förvirrad ut men ger mig dem för 50:- ändå. Hygglig rabatt faktiskt. Inte för att jag NÅGONSIN skulle betala 698 kronor för ett par solglajjer. Men det hjälpte fint mot den återkommande huvudvärken.
Sen kom jag hem och kollade på film och åt soppa. Mycket trevligt.

Jag börjar bli bättre och bättre, som människa för mig själv. Tyvärr kan man inte gå med samma människor hela livet på ens stig. Men å andra sidan kommer det ju nya ibland förhoppningsvis bättre utmed stigen längre fram!
Nu har jag nog den finaste biten av stigen framför mig, jag ser fram emot att ta nya steg hela tiden.