Anzkisuperbabe

Första planen i fredags var att umgås med en ny bekant under kvällen, men det blev inte av.
Istället kom Karin över på Historiens godaste fiskgryta, vi drack upp "Åhlens"-vinet, babblade på till 2 på natten, tiden bara flög iväg trots att jag fått alldeles för lite sömn, och egentligen borde sova, men vi hade så konstruktivt samtal och så trevligt så det gick ju inte. Vi busade till det och skulle låna Jempans säng att sova i, då vi hör konstiga ljud utanför. En kraftigt berusad man, står utanför porten och försöker komma in utan nyckel, han drar och sliter i den låsta porten med våld, men jag vet, att mina grannar under mig som bott här i hundra år, står också och iakttar, och dem är portvakter, släpper inte dem in någon, då är något fel. Den berusade mannen blir mer och mer desperat, jag undrar vem han är, vad han vill, om han bor här, han vankar av och an, går till baksidan och rycker i porten där också, plockar upp diverse föremål från marken i försök att dyrka upp låset, han svär och spottar, tänker febrilt.
Efter 35-40 minuter ungefär, ger han liksom upp, vi går o lägger oss igen, tänker att han går väl någonannanstans och försöker ta sig in, eller så går han och lånar en telefon, eller någon kompis att sova hos.
Då hör vi ett  BRAAAK! Han slänger in en stor sten genom porten, med stor risk för hjärtattack hoppar jag ur sängen, tittar ut, jajjemen, det är precis som det låter som, Karin tar sin mobil och ringer 112, jag får prata, säger att det är en främmande man som är berusad och gör inbrott i porten...
Knappt en kvart senare, kommer polisen inkörandes på uppfarten, mina hjältar, och i just detta ögonblick har killen, som visat sig vara den vilda grannen ovanpå mig, traskat ner igen och försökt städa upp efter sig, han blir tagen på bar gärning med stenen i handen, trots det nekar han förstås till brottet, jävla DUMASS, jag har ju liksom sett allt.
Sedan blir det inte mycket till kvalitetssömn den natten kan jag säga, chockad och rädd.
På lördagen, vaknar vi ganska tidigt, Karin vill inte sova bort hela dagen, så hon går upp vid 10, håller på och bökar lite, jag försöker sova men det går inte. Dansen som är inbokad för kvällen, visar sig vara i Södertälje, och då tvekar jag plötsligt, om jag ska orka åka ända ut dit, och om man blir trött, vara beroende av alla andra som är med och ska köra bilen hem, och jag vill inte sitta där och se grå ut, så jag beslutar, att stanna på hemmaplan, med vad-som-helst i sikte.
Vi åker in till stan, går i lite affärer, letar skinnjacka, men det slutar med att jag köper arbetsskor för 800, samt andra skor för 300 och en kofta.
Och Karin som egentligen hade ärendet, handlade förstås ingenting.
Varför blir det alltid så?
Vi beslutar över en kaffe i Kungshallen där vi hälsar på Aida, att det blir ut och äta en god köttbit till kvällen.
Och efter lite mer shopping, intar vi Fridays och dess rosévin, köttselections och drinkar.
Riktigt trevligt, personalen är mycket nöjda med oss, för så länge de säljer är de nöjda, och min och Karins nota landar på 1500. =)
Sedan kommer Anders, Sandra och Ewe förbi, och tar en drink, snackar lite, sen går vi vidare, Sandra och Anders avtar, vi ska till Solidariet tydligen, inte för att Jag gillar stureplan, men sällskapet utgör den största delen, men vakten tjafsar och hittar på diskriminerande regler, jag blir lack, men Ewe tjatar och slutligen är det TYdligen INTE 25 längre (!) och vi får gå in via VIP-entren bara för att Ewe KÄNNER en som jobbar där. Ska det behöva vara så?
Blir så arg, hatar krogvärlden. Spec Stureplan.
Vi tror vi drar vid två men egentligen är klockan 3, vi fylleäter och tar tunnalbanan hemåt.
Fortfarande onykter sätter jag klockan på 9.30, för på söndagen ska jag tvätta minsann! Får ett sms av Sandra,
"Erica är Ola i Jönköping död?" Fattade noll. Drar med mig stackars Karin upp ur sängen, vi lyckas iallafall hitta den föredetta tvättstugebrickan, men när vi kommer ner till tvättis med den 10 kg tunga IKEA-påsen, är det tydligen översvämning, så Gud sa även denna gång att jag inte skulle ha några rena kläder...
Istället somnade vi på varsin soffa, och det var skönt.
Får sedan fler sms som bekräftar informationen, att vår vän Ola blivit påkörd och inte klarat sig. Blir ledsen, känns inte berättigat att säga att man hade en dundertrevlig kväll kvällen innnan, eller så var det just det som var meningen...
Jag vet inte, bara tänker på hur trevligt vi hade det där i somras, bär vi bodde in oss hos stackars Ola när vår volvo strejkade.
Och visst var det uträknat, att just i Jönköping möter vi Ola och ska egentligen bara ta en kaffe, men han kör till Coop och därefter startar inte bilen igen, utan vi blir kvar där 3 dagar medan bilen är hos doktorn, och vi umgås, dricker vin, äter god mat, kaffemyser.
Annars hade vi inte fått vårat avslut!
Nu lyssnar jag på Enrique Iglesias, han är bra.
Jag är trött, har sovit dåligt hela helgen.
Det är glassplitter i porten, smutskläder överallt härhemma.
Men jag har gjort god mat och jag har tagit mig igenom en tung måndag!
Nu väntar jag på att Jenny O Uffe ska komma hem.
Min egna dator har fått virus säger han, därför den cracka ihop.
Nu ska jag dricka kaffe, decaf är slut med omedelbar verkan.
Jag höll mig 2 veckor!

..måste jag få göra. För den nya folksjukdomen heter VÅRDEPRISSION, hur man nu kan få det är för mig en gåta, då måste man vara ... förlåt att jag säger det... men dum på riktigt?!
FÖRST går alltså folk och svär och våndas över den katastrofala snön, snöröjningen, kylan, mörkret, bristen på sol och annat kul i livet, alla deras stackars skattepengar som får gå åt till alla effekter av dåligt snövett, de kommer inte ens till jobbet.
SÅ KOMMER SOLEN! Det blir varmt, skönt, fåglar kvittrar, träden knoppas, gräset blir synligt, snön SMÄLTER BORT, man kan gå fritt på gatorna igen, man behöver inte frysa, det blir ljust på morgorna, det blir ljust överallt, och de allra flesta blir glada. MEN SÅ HAR VI dem som vill gnälla över det istället, och hävdar att det blir för LJUST, för JOBBIGT att gå i slask några dagar, och gud vet vad.
Jag vet inte ifall jag borde ha avstått från att läsa artikeln i Metro, hade säkert mått bättre av det. Men nu är jag faktiskt upprörd på riktigt.
VAD FAN ÄR DET FÖR FEL på folk i detta land?
Är det stressyndrom, som driver fram dessa defekter?
TACK nu har jag fått gnälla av mig.

NU ÄR VÅREN HÄR, och saker och ting börjar sakta men säkert lösa sig och kännas bättre för lilla Anna.
Jag är mindre stressad, tar saker och ting i lugn och ro, känner mig mer tålmodig, stark, och faktiskt lite snyggare också.
Har haft en helg som känts mycket längre än den var, fick mycket roligt och vettigt gjort, i morse bitti när jag gick upp till jobbet kändes det som om det var två veckor sen jag jobbade, och inte att det kändes mindre bra för det, utan jag visste att jag klarade allt, utan att stressa upp mig. Kom 2 nya praktikanter, som jag fick en bra start med och de jobbade på jätteduktigt!
Visst var jag trött, som så många andra måndagar man går upp 4.30, men den här måndagen var annorlunda. Det var ljust när jag gick upp, det hade kommit lite snö som gjorde morgonen ännu ljusare, det piggade såklart upp. Sen flöt liksom allting bara på!
Jag bara kände ett lugn inom mig; det Löser sig, och under dagen betade jag av en massa bra att-göra-saker, i lugn och ro och med trevlig tålmodig ton.
Ser fram emot vår resa Så mycket, vi förtjänar den, vi tjejor som jobbar och sliter och aldrig unnar oss något.
Nu har jag ett mål, något att jobba emot, längta till, räkna ner dagar till!
Tänkte när jag väl är i gång dansa mig i lite bättre form och som jag sagt så många gånger förut, kanske dra ett par simtag på det också.
Nu väntar jag på lön och andra pengar, ska köpa mig 3 par nya skor; ett par till jobbet, ett par att dansa i, ett par fräscha vårpjuck!
På söndag hoppas jag kunna tvätta, det är mitt enda mission just nu.
Jag är mindre bitter och mer glad nu. Kan det bero på att jag har bytt ut vissa vänner?

Idag är det söndag, och jag känner mig bakfull fast jag inte är det. Bara för att jag är sliten efter gårdagens hålligång på Dansin i Liljeholmen.
Alltså, jag var ju i himmelriket. Levande dansband, massa mat, snälla människor och ett Jäkla ös på dansgolvet!
Som en Finlandsfärja, men ingen fylla, bara uppstyrd nykter dans, väldigt underskattat, synd bara att inga vettiga karlar i min ålder har fattat hur kul det är.
När jag kom hem vid halv 2, ville jag fortsätta poppa dansband men avstod av två skäl, dels grannarna, dels att jag inte hade egen spotify på min egna dator.
Min alldeles egna dator har tagit några steg fram i utvecklingen, har fått ner senaste verisionen av Internet Explorer och Msn, känner mig mycket avancerad!
Nu ska det dras in lite bilder, från Jempans dator, där jag haft en liten mapp.

DETTA ÄR FÖRSTA GÅNGEN jag sitter och surfar framför min alldeles livs första egna dator! Anna tar sig härmed in i det moderna 2000-talet. =) Den låter som ett solarium ungefär, och är lite trög, men det går lätt att ordna.
Idag köpte jag ett bredbandskontantkort också, jag sprang runt som en tokig iller på Clas Ohlson i Gallerian, efter många om och men fick jag höra att Comviqs mobila bredband sög, och fyra karlar stod då och övertalade mig att köpa 3-s istället. Vilket jag ju såklart gjorde..
Sen gick jag och jobbade och ville bara hem till min dator och leka, väl hemma med min färdigrätt på värmning i micron slängde jag mig över påsen med kartongen i, satte i sladden så det slog gnistor om grenuttaget, satte igång datorn och rev upp kartongen. SOM VAR TOM!
LIIIITE snopeen kan man säga, jag har alltså fått skyltexet, tur att jag råkar ha lite tid över imorgon, då ska dem få med mig att göra.
Fast iofs, med min cyniska syn på livet borde jag ha förstått, att om man inte ens kan lita på 1 karl, hur ska man då kunna lita på 4? :P

JAG SKA SLUTA DRICKA KAFFE.
Ja nu ska jag det. Vi får se hur detta går. Men det måste gå. Är så himla mano när det gäller min sömnkvalitet, känner mig aldrig riktigt utvilad fast jag har sovit i hundra år.
Är stressad jämt. Så fort det kommer upp något, bildar det ett stort berg inom mig av oro o lite ångest.
Jag VET att allt löser sig, men jag stressar upp mig själv, till och med att komma upp på morgonen är ett stressmoment, finns det inget kaffe går jag tvärt och lägger mig igen, om jag inte har något annat för mig. När Jenny är hemma och går upp före mig och pular iordning frukost känner jag ett sug i magen efter att rusa upp o hinna till dagens kaffestund, för jag orkar ju inte göra eget kaffe, när det finns färskt nybryggt..

DET FINNS ETT undantag, och det är den sedvanliga klockan-7-koppen, den man tar med Aida när man öppnar och går ut och "röker" med henne, tittar på vädret och folket som går förbi.

Tycker för övrigt synd om de som kommer jobba med mig de kommande veckorna. Jag hoppas på stöd och pepp, och lite tålamod.
Förhoppningsvis kommer en mer utvilad, mer harmonisk Anna ut på andra sidan.
Sen får vi se hur länge jag kommer hålla mig. Börjar med två till tre veckor.
Jag kommer förmodligen drömma om kaffe, bli stirrig, grinig och allmänt snurrig.
Precis som rökare blir när de ska sluta röka, eller som pundare blir när de slutar punda. (Jag kanske är i mildaste laget där tror jag.)

Så hade det inte varit för att Jenny bodde här, hade jag burit ner kaffebryggaren i källaren. Så illa är det.



SÄG HEJDÅ TILL KAFFETS GLADA DAGAR!

SITTER OCH DRICKER SVART kaffe, klockan är 4.34, jag ska strax åka till jobbet, jag är lite taggad faktiskt, ska bli rätt kul känner jag.
Har sovit i typ hundra år, iallafall halva lördagen, hela lördagsnatten, och hela söndagen.
Vet inte varför, men helt slutkörd var jag. Vart jag än gick i lägenheten somnade jag, varesig jag stod i duschen, satt i soffan, låg i sängen...
Jag försökte desperat få hit någon som skulle rädda mig från denna sömnepedimi, men ingen kom till undsättning.
Tror nu att det fanns en mening med det.
Det enda som på något sätt kunde hålla mig vaken en längre period var datorn, men där kan man ju inte sitta hela sitt liv.
Så förhoppningsvis är jag utvilad. Redo för nya tag.
Tror våren är nära, och jag längtar tills jag får använda min nya jacka, och tills snön smälter och de börjar sopa gatorna på grus, så man kan gå med slätsulade klackskor och för en gångs skull vara lite snygg och inte bara påpälsad.

Nej nu ska jag ta ett äpple sen dra!

Idag är det en solig dag utanför fönstret, jag känner på mig att våren är på väg, fast det ligger mycket snö kvar, och förmodligen kommer det komma mer snö, men ljuset, det är nog det som gör våren, det blir så himla ljust, när solen skiner som den bara gör när det är vår-sol som lyser.
Idag har jag sovit lite för länge igen, men det är också sista vardagen på min semester, så lika bra att passa på. Är ganska laddad för nästa vecka på jobbet, ska bli intressant på många sätt. Sen blir man ju i längden ganska rastlös när man inte har gjort ett någorlunda vettigt handtag på en vecka.
Har idéer om att fjällvandra, tror det skulle vara riktigt roligt!
Sen vill jag också åka till Grekland, får se om jag får med mig någon på dessa äventyr.
Jag och Jenny boorde även åka till Nashville, bo på ranch, dansa line-dance på puben, rida western och lyssna hejdlöst på country.
Men det känns skönt, som om lite ideer börjar spira inom mig igen!
Ljuset i tunneln liksom.

Det bästa är att känna att man är på väg, man sitter återigen på tåget, även om man inte riktigt vet än var tåget går. Men bara att veta, att man vill framåt, och inte står stilla, är ganska tillfredställande.
Jag känner mig inte alls orolig när det gäller var jag är på väg, jag tror och hoppas att mina medpassagerare följer med hela vägen, även om vissa just nu sitter längst bak medan jag längst fram, men bara de är med så känner jag mig någorlunda trygg.
Det här med att tänka att livet är en resa, och tänka sig att det är som en tågresa, är det bästa sättet att få perspektiv på tillvaron tycker jag.
Ibland hoppar man på andras tåg, när man är lite rastlös och inte riktigt vet var man vill. Ibland får man lite ofrivilligt en massa gratispassagerare, som tar plats utan att riktigt betala för sig. Ibland är man helt säker på vilket tåg man ska med, precis hur mycket man ska betala, och vet precis vart man ska. Då är det inte så noga med resesällskap, då klarar man sig ofta själv ett tag. En annan gång kan man få en passagerare som kommer på efter halva vägen att han sitter på HELT fel tåg...
När man är lite utanför sin area, kommer till den nya staden och ska anpassa sig efter det lokala systemet, behöver man någon trygg resekamrat som visar vad som gäller och har koll på läget.
Och när man är färdig med sitt uppdrag i den lilla staden, är man redo för nya tag, och börjar leta ett nytt tåg att hoppa på, kanske återvänder man hem, eller åker lite längre ut.
Visar det sig, att den nya staden är alldeles fantastisk, blir man fast, lär sig det mesta om den och dess befolkning, och kanske börjar känna att här kan man bo ett tag.
En sån stad, som gör att varje ny tur med lokala spårvagnen är ett nytt äventyr, det finns alltid mer runt knuten.

Men, sitter man i lugn och ro på sitt tåg, som kanske stannar ibland lite för länge vid en station, men iallafall vet var tåget går, kan det dyka upp mycket trevliga resekamrater under färden. De kanske inte sitter där just bredvid en när tåget avgår från Stockholm Central, men kanske kommer på i Uppsala, och man kanske får sig en trevlig pratstund under färden till slutdestinationen, så man kan alltså inte på förhand veta, vad som kommer under resan, utan det är sånt man märker, och är man bara lite öppen, trevlig och glad, kan man få ut riktigt mycket av livets resa.
Sen kan det vara kaos också. Tågen går inte, bussarna går inte, man står där, förbannad, utelämnad, ensam, bitter, frusen.
Men en ersättningsbuss, kan ge en lite perspektiv på ens vanliga resa, en påminnelse om att man inte ska ta saker för givet, och att man inte ska vara så kräsen, utan glad för det som finns, och vara glad att det finns alternativ när ens sedvanliga rutiner rubbas.
Möjligheten, till en givande resa, kanske med den trevliga medpassageraren som kommer på i Uppsala, minimeras inte av att man åker buss en sträcka istället för tåg, det ska man komma ihåg.

Ikväll ska vi ha en trevlig kväll med tjejerna, för Ewe fyllde år häromdagen, och jag längtar faktiskt efter lite skitsnack hela kvällen och massa god mat!
Puss o hej

Jag försöker inte vara glad jämt, för det har jag lärt mig att det är inte bra att hindra andra känslor. Däremot att göra roliga saker och ha roligt så ofta som möjligt, det är en helt annan sak, det försöker jag eftersträva. Eller egentligen räcker det med att bara ha riktigt trevligt faktiskt.
Så jag försöker att streta  på, trots att mina skor pajade i förrgår, tog jag en tvåtimmars promenad med ett par andra skor, och det gick ju det med!
Bara för att en grej händer behöver det inte hindra andra grejer från att bli av.
I morse hittade  jag inte min tvättstugebricka, jag som laddat med värsta sorteringen av smutstvätt, men nu fick jag tänka om. Och då tog jag mina trasiga skor till skomakaren, drog en vals med dammsugaren, torkade av lite tv och soffbord. Gick och handlade på konsum och apoteket, kände mig som en pensionär nästan.
Igår var jag och dansade med Erri, det var vi och en massa brokiga människor av högre ålder, men det var ju inga problem, jag lärde mig dansa och fick dricka massa kaffe.
Helt enkelt mycket trevligt, trots att någon annan säkert rynkat på näsan åt initiativet.
Planer jag har nu är att bara ha roligt och göra roliga saker. Och då är det tur att jag har mina vänner, som har lika rik fantasi som jag, som utan problem åker till fruängen och socialdansar, går ut med gåstavar i två timmar upp för berg och ner i djupa dalar, eller bara dricker massa kaffe och pratar om killars mindre anpassade sidor.
Klart det skulle vara jätteroligt att åka någonstans, till ett varmt land, men jag stannar nog hellre här, ett tag till.
Jag hade ju funderat på att faktiskt ta en sista-minuten nu under min enveckassemester, men fick inte med mig någon. hade jag verkligen velat, hade jag såklart åkt ensam. Men nu kändes det, som att det var meningen att jag skulle stanna hemma. Eftersom jag haft så trevligt här hemma, fast jag inte ens gjort hälften av det jag tänktm ig att jag skulle göra. Tror att det är sunt att inte planera så mycket.