Anzkisuperbabe

Som sagt, jag funderar mycket nu. Dels över min ekonomi, hur den kommer se ut framöver.
Dels, över mig själv, vad händer med mig, och de små saker jag planerat göra nu och sen.

Men med mina nära och kära vet jag, att det finns faktiskt inte bara massa kärlek utan också även massa praktiska saker jag kommer få hjälp med, så jag är inte orolig!

Jag längtar tills att bara få vara, hur svårt det nu kan vara.

Solen skiner åter, det är en klar och underbart vacker fredagsmorgon, folk får lön idag, det borde för de flesta bli en bra dag!

Själv har jag legat sömnlös HELA natten, funderat över ditt o datt, många olika saker i mitt lilla huvudkontor, men för första gången på ett par år är jag överens med MIG SJÄLV.
Och det var ju bra, tänker ni då, trodde Anna alltid var det, när det gäller privatliv försöker jag alltid vara det, men med arbetet är det sämre!
Där är jag så SJUKT envis, fokuserad, insnöad, hemmablind, you name it liksom, inte ens en hel armé elefanter kan få mig att sluta jobba en dag ens. Helst.

Men så fick jag denna bedrövliga smärta i kroppen i tisdags, pang, motorstopp, gick inte att röra sig en meter liksom, äcsh va fan tänker jag, fortsätter köra på i 190, knaprar ett par Ipren, antiimflammatoriskt, borde lugna lite tycker man, bäljar i sig sin 7 kopp kaffe, men fortfarande tvärstopp i tanken, kroppen vill BARA ligga i sängen och få kärlek, tigerbalsam, lugn och ro, sömn, reparation.

Och i min djupa sömndvala vilken infann sig under ca 2 hela dygn, kom jag på vad det var, som om en fågel hade kommit med budskapet och parkerat det på balkonglådan under natten,
JAG HADE GÅTT IN I VÄGGEN.

Ju mer jag tänkte på det, desto mer rimligt blev det för mig.
Många bäckar små leder till en FET å, min liknas vid en rejäl FORS nu, gärna med en rejäl vattensluss också, för att röra till det lite mer.

Men ingenting är omöjligt, nu börjar arbetet med att lugna vattnet, dvs mig själv, vidta de årgärder som anses rimliga och sunda för fortsatt lyckligt leverne.

Att ta massa jävla ansvar är en grej, men ansvaret över sig själv, det får fan gå först alltså.
Så nu har jag lärt mig det. Måste erkänna att det tar emot litegranna, min yrkesstolthet är ändå lite hotad, men jag måste göra det, ingen gör det åt mig.

Det kommer bli bra till slut, man måste inse sina begränsningar. Jag var naiv och trodde jag skulle fixa allt, men kroppen min var inte riktigt överens.
Jag har gjort en fantatisk insats, vågat försöka, med de vaga hjälpmedel jag blivit tilldelad.
Och gjort det med flaggan i topp, trots att jag inte ens kommer få ett tack.

Jag kan bara tacka mig själv i slutändan!

Jag kommer till nya insikter hela tiden. De frågar: Hur gör du Anna, jag skulle vilja må lika bra som du alltid verkar göra.

ENKELT!

Man gör det man har lust till.

KONSTEN ligger i att inte såra, eller göra sina medmänniskor besvikna på vägen, även sig själv.

Samt att tänka efter innan, så man inte drar onödiga negativa konsekvenser av sina handlingar.
Man FÅR göra misstag, en gång. Nästa gång tänker man efter; vad tjänar jag på att göra den här dumheten?

Samtidigt, om man har vänner som är missunnsamma, är det riktiga vänner då?
Förhoppningsvis lär man sig, att reda ut nystanet genom att prova att dra i båda ändarna.
Vilket mår jag bäst av?

Ena änden; vara till lags, begränsas, för den andres skull, så att ingen blir besviken för att man inte vågar eller vill såra någon. Slutar ofta med lögner. Lögner innebär besvikelse, och skadad relation.

Andra änden; Man tar lugnt och bestämt sitt beslut och på ett snyggt och förhoppningsvis ärligt och rakryggat sätt försöker förklara hur läget ligger.
Så gör man det man hade tänkt göra, och känner efter då.
- Mådde jag bättre av att göra det här än att inte göra det på grund av risken att såra någon?

Kom ihåg, att ingen och åter INGEN, har rätt till att lägga sig i hur DU vill leva ditt liv.
Passar det inte den personen i fråga, ledsen, då får den personen skaffa ett eget liv att ha roligt eller tråkigt åt då.
Ingen har rätt att glida på dina framgångar, eller dra dig djupare ner i det dåliga samvetets träsk även om det går bra eller dåligt för dig.
Man ska bara omge sig med vänner, som man mår bra av, som ger en energi och inspiration till nya tag.
Inte de som surt sitter där, och missunnar dig din senaste snygga tröja, eller ditt senaste ragg, eller ditt nya jobb.
Man ska akta sig för att fastna i "trygga" mönster, och umgås bara "för att".
INGEN TJÄNAR PÅ DET.

Det är bara ens eget ansvar, att se till att man själv gör allt man kan för att trivas i sitt eget liv. Det ansvaret kan man aldrig lägga på någon annan.

En annan slutsats är att försöka att inte vara rädd.

Alla är vi rädda! För att bli sårade, därför vi inte vill såra någon annan, det ligger i människans natur.

Min slutsats är att i alla relationer, oavsett sort, blir alltid ena parten lämnad, sårad, eller besviken.

Tänk efter nu, och jag lovar att det är sant.
Slutar du ett jobb, av någon anledning, blir alltid en part besviken, eller lämnad. Antingen får du sparken, då är det du som är offret, eller så är det du själv som hittat något bättre, då blir företaget lämnat i sticket.
Det är ett ganska bittert sätt att tänka på, men också befriande, för om man använder tankesättet på rätt sätt, kan man bestämma sig för att man kan göra allt man kan för att lämnandet, besvikelsen eller avslutandet städas upp på bästa sätt.
Har man stökat ner, får man plocka upp också.

Utgår man från sig själv, att jag önskar raka rör, tydlighet och ärlighet, då får man jobba på att försöka vara det själv, man blir ju aldrig bättre än man gör sig till.
Tänk dig en anställd på ett jobb som en dag aldrig mer kommer tillbaka. Eller tänk dig en partner som gör samma sak. Lite klent liksom. Förmodligen har denna stackare varit alldeles för rädd att göra dig besviken, och/eller inte alls beredd på konsekvenserna av sitt handlande. Han/hon stökade ner, men drog liksom från städningen, för risken att bli utskälld var för stor.

Man gör det man har lust till, det man mår bra av. Man är ärlig och sann mot sig själv, reflekterar regelbundet. Strävar framåt, inte bakåt, men lever i nuet. 
Tar ansvar för sina handlingar, städar upp efter sig, ju mindre man kladdar, desto mindre blir det att städa.
Struntar man i det helt och hållet, då blir det i och för sig ingenting gjort, men då har man heller inget att städa sen.
Omger sig med positiva vänner. Som unnar dig att må bra, bäst. Kommer med idéer, inte drar ner dig i träsket. Behåll ditt fokus på bara dig, så kommer du lära dig att ta vissa tips och råd med en nypa salt i vissa lägen.
Tips och råd är som ett kryddskåp, tänk efter hur du vill att din gryta ska smaka.

 

Vikten av gamla vänner är ovärderlig.
Man ser inte varandra ofta, men vet precis hur varandra funkar.
Vilka skämt man kan dra, vilka minnen man kan prata och skratta åt.
Det kan gå dagar, veckor, månader, år, när man gör massa andra saker på massa andra håll, så hittar man tillbaka till en gammal vän, och känner, att man bara varit ute på några korta ärenden, men är hemma igen.
Som den man är, fast lite mer uppdaterad, äldre, smartare, med nya erfarenheter att dela, bli klok av och ha trevligt kring.
Det är DET som gör livet värt att tänka igenom.
Att verkligen känna, att det inte är för sent.
Att man är välkommen som den man är, trots den man kanske var, och det man kanske gjorde.
Inga konstigheter.
Bara kärlek!

Vem är jag?
Stark och självständig.  Lite lat, nonchalant till det som jag är ointresserad av, men desto mer passionerad till saker jag finner intressant, nu senast är det matlagning och dans.
Vill alltid bli bäst inom det jag gör, och med min envisa ådra, lyckas jag oftast.

Jag ser till att lära mig det jag vill lära mig, resten struntar jag i.

Försöker vara glad, positiv och trevlig, därför jag beter mig som jag önskar att folk beter sig mot mig. Övar mig på att säga ifrån och sätta gränser, balansen mellan att vara optimist men samtidigt vettig, realistisk och aktivt förändra saker blir lite svår för mig ibland.
Jag ser till att ta ansvar över mig själv, och mitt hem och mitt jobb går framför allt, till och med framför mitt eget välbefinnande ibland.
Hemmet därför att jag dels värdesätter ekonomisk trygghet, men också känslan av att ha något alldeles eget, som bara jag förvaltar, bor, stökar och lever i.
Jobbet därför att jag är en worker mer än en reader, samt att jag vill jobba ihop mina egna pengar, har aldrig varit bortskämd med att få något betalt.

Har på något konstigt sätt alltid varit tryggast i mig själv. Söker inte aktivt trygghet hos någon annan.
Men desto mer behöver jag all den trygghet jag tycker mig finna i vissa väl valda personer, som jag troget gör vad jag kan för, och försöker vara en god medmänniska inför.

Har svårt att lita på människor, samtidigt som jag envist inte tänker bli någon bitter jäkel, så försöker jag ge alla en chans.

Jag är stark, både fysiskt och psykiskt. Är inte rädd för att hugga in eller ta tag i saker.
Jag har till och med svårt för människor som inte är som jag i det läget, därför det innebär att mer ansvar faller på mig, jag ställer gärna upp, men slavar inte för någon annan, speciellt inte när det handlar om allmänt fjolleri.

Har ett stort behov av rättvisa. Samtidigt som jag tycker att alla får göra som de vill. Men så långt ifrån alla kan tyvärr ta egna vettiga beslut. När jag får bestämma, blir det oftast bra.
Jag är stolt, men inte¨så stolt att jag hindrar andra. Jag älskar att se andra växa och utvecklas och må bra, framförallt ifall det är med hjälp av mig eller mina tips, då växer jag många centimeter!

Jag vill bli bättre på att agera snabbare. Jag är oftast så långsam, att jag blir trött på mig själv. Och med mig och mitt, blir det svårt att acceptera felen även hos sig själv.

Jag kan göra allt och lite till, vad som helst, när som helst, hur som helst, och kan jag inte det lär jag mig det, om jag VILL, och känner att det kan ge mig något.
Det kan handla om pengar, välbefinnande, glädje, utveckling, upplevelser, kärlek.

Jag har en hård och allvarlig blick, säger dem. Kollar av läget i de flesta situationer, försöker ha koll jämt och ständigt. Jag är den som har koll, helt enkelt, vet precis vilka tåg som går vart, vilken lucka man ska stå i och hur många sekunder rödljuset blinkar.
Onödigt vetande, kallar de flesta det. Jag bara älskar att lära mig, och är en självständig survivor i alla lägen.
Jag tar ansvaret när andra faller, och som jag brukar säga; starkast överlever.
Jag är aldrig, eller nästan aldrig, sjuk. Trots att jag stressar och dricker kopiösa mängder med starkt kaffe, har jag endast lite ont i knäna efter en lång arbetsdag.

Sömnen är viktigast för mig, efter maten och jobbet.
Får jag inte sova går jag sönder. Jag älskar att sova. Gärna med mysigt sällskap.
Jag kräver mycket egen plats och tid.
Allt sker i mitt huvud, dag som natt, alla reflektioner måste gå igenom kontrollrummet innan leverans liksom.
Reflekterar jag inte, blir jag mycket olycklig.
Jag må vara förvirrad i många lägen, men det är okej, mitt motto lyder, det viktigaste är inte att nödvändigtvis veta vad man vill, utan vad man INTE vill.

Jag har långt fint brunt hår som får kärlek men sällan är utsläppt till andras förfogande. För jag tycker ofta det är opraktiskt, hänger ivägen.

Jag tycker om hästar katter och hundar. Mest hästar, de är fina och härliga. Sen mest katter, de är sköna jävlar som gör som de vill. Hundar är fantastiska på det sättet att de kan anpassa sig till människan så pass dem gör, de är intressanta på många sätt.
Jag tycker inte om att ha oordning omkring mig, Rent, fräscht, ordning och reda är mina ledord!
Ibland kan det  bli stökigt, så att jag liksom tappar kontrollen, och det jag är mest rädd för då, är att det ska komma kryp. Och kryp måste dö omedelbart, min mardröm är att vakna med kryp i sängen.
Jag älskar musik, kan tyvärr inte sjunga, hade jag kunnat det hade alla vetat vem jag är vid det här laget, så känd hade jag varit.
Men lyssna på musik och speciellt live är underbart!
Helst ska man dela upplevelsen med någon trevlig prick.
Jag tycker om att bli överraskad, och jobbar på att sänka mina förväntingar hos nära och kära.

Detta var del 1.. kanske..

Alltså denna  rätt var helt improviserad, en söndagseftermiddag hemma i mitt kök. Och så god och fräsch, båda första dagen och som matlåda dagen efter.

*1 paket fryst kycklingfilé
*1 kruka timjan
*1 kruka basilika
*2-3 msk bregott
*2-3 msk olivolja
*1 skvätt balsamico
*1 msk honung
*Salt o peppar

1. Först la jag lite olivolja i en ugnsfast form, la i de frysta fileerna och satte in i 225 grader. För att de skulle snabbtina lite, och för att man måste ändå ha på ugnen.
2. Under tiden gjorde jag en liten örtröra med hackad basilika, timjan, balsamico, honung, salt, peppar, bregott, olivolja, så att det blev lite krämigt och formbart av smöret.
3. Sen, när kycklingen tinat lite, och jag smakade av krämen som såklart blev underbar, skårade jag kycklingen och klickade på krämen och satte in hela skiten i ugnen, i typ en timme, eller tills den blev klar.
4. Som lite extra roligt gjorde jag mig av med den gula löken och de ledsna champinjonerna jag hade i kylen, fräste på dem i en panna med lite grillkrydda.
5. Samtidigt i en annan del av köket gjorde Jenny en fräsch sallad på roman, tomat, feta, svartbönor och kokta färska rödbetor.
6. Precis när kycklingen blev klar, hällde jag över champinjonerna i formen, och åt med den fräscha salladen.

Idag är det lördag, som lider mot söndag. Klockan är 1.45 och jag sitter uppe i mitt kök och dricker kaffe, äter popcorn med grillkrydda och dricker pepsi.
Saker jag borde gjort idag är: Handlat, sorterat tvätt, pustat fönstrena, dammsugit.
saker jag gjorde var att fixa mina jobbpapper, bokat tvättstugan, rengjort köksluckorna.
sen somnade jag. Sov till 23.00, hela lördagen gick åt till sömnens underbara tillvaro.
Jag drömde att jag dansade på Grönan.
När jag vaknade, och såg att det blivit mörkt ute, fick jag omedelbart en släng ångest, men den slogs ifrån mig, när jag tänkte att va fan gör det om hundra år. Visst hade jag kunnat gjort hundra saker idag, måsten, eller icke-måsten, men det kommer ju tid till det också!

Jag är så lycklig just nu, och jag låter saker och ting vara som de är, jag bara njuter i fulla drag!

Finns så mycket att se fram emot, jag är så taggad, livet LEKER på hög nivå.
Det är musik, glädje, goda vänner, massa roliga planer.
jag har inte tid att reflektera eller bli drabbad av min smutstvättshög, eller mina smutsiga fönster.
Många tror säkert att jag har ett stort kontrollbehov. MEN det har jag inte.
Jag älskar att släppa kontrollen, och våga lita på andra.
Men alla människor är inte mogna, eller på andra sätt kapabla till att ta kontrollen alla gånger. Och då kommer jag in och styr och ställer, och ofta har jag inget emot det, jag tycker det kan vara utvecklande i sig också!
Målet är dock, att jag vill ge folk det som krävs för att de ska kunna känna att även de kan ta kontroll på samma sätt som jag. Jag är en enkel människa av samma skrot och korn som alla vi andra, och allt som jag gör kan vem som helst göra, allt som andra gör kan jag också lära mig, om jag vill.
Jag har bara en jävla arbetsmoral, och vet att det jag gör på Jobbet är att ta kontroll, och det råkar jag göra riktigt bra!
Men jobb och privatliv, är 2 HELT skilda saker.
Tror många främst killar har fått för sig att jag är en hård, besinningslös, kall kvinna som inte är medgörlig eller lättarbetad alls, och därför skräms iväg.
Det är synd. Men deras förlust!
Idag innan jag somnade dansade jag bugg ensam i mitt kök.
Nu har jag pratat med Erri nästan en timme om allt mellan himmel och jord.

INGENTING är för sent. saker kan vänta.

Bättre att ångra det man gjorde än det man inte gjorde.

Killar är som jordgubbar, söta men oftast omogna. Så roligt uttryck.

Vilket fantastiskt ostruktuerat inlägg detta blir.

Jag är fantastisk på många sätt.
Vilken tur att jag fölljde med Erri den där onsdagen.
Annars hade jag nog aldrig känt så här.

Jag ska lära mig Åhej-bugg, boogie woogie, gammeldans, lindy-hop, line-dance.

Det är nästan så jag tror att ridningen får förskjutas något år till. Men det gör ingenting. Som sagt, saker kan vänta.
Jag ska åka land och rike runt och dansa som om det brinner i fötterna på mig!

Jävlar vad roligt!!

Denna veckan har gått otroligt knackigt, man har inte fattat vilken dag som varit vilken, men massa har jag fått gjort iallafall, ändå inte...
Smutstvätten, den som Gud vill mig illa med, ligger kvar, om än lite mer utspridd än vanligt.
Trodde jag var ute i Söndags och dansade i Södertälje men det var visst måndag, för den var röd.
Sen blev det öppna och gå upp tidigt hela veckan, som jag inte gjort på hundra år. Har sovit dåligt hela veckan, upp tidigt och sen jobbat, sen iväg och dansat, och många timmar har det varit vaket, fokuserat och stressat, och det har känts i huvud, knän, rygg, armar.
MEN VAD ROLIGT jag har haft! En vecka, eller en liten period i mitt lilla jordeliv som jag kommer komma ihåg resten av livet tror jag.
Nu är jag helt torsk på att dansa, vill vara uppe hela nätterna, hitta en danspartner, gå en ny kurs, lära mig mera. Det är så roligt med all feedback man fått, alla är på samma nivå, "det är okej att du är som du är, när du inte blev som du borde". Alla är välkomna, ingen kollar snett på någon, alla åldrar är blandade, gubbstruttarna blir saliga av att få oss unghönor i gruppen, det ger dem självförtroende, och energi, och vi lär oss att lita mer på karlar.
Och det roligaste är att de tycker jag är så duktig, fast jag aldrig gått en danskurs i hela mitt liv.
Man kan utan att skämmas stå för att man är beräftelsetorsk av rang, för alla är likadana. Och man ser hur de lyser upp bara man säger med lugn ton, det här går bra, du är jätteduktig.
Det är alltid roligt att se hur människor utvecklas, och speciellt när man själv får vara med och utveckla dem.
Det behövs inte mycket, och det kostar väldigt lite, att ge människor komplimanger!
Nu ska jag sova, efter en lång dag, med mycket rolig dans!!

Idag snöar det helt plötsligt. Jag är inte jättedeppig för det, jag visste att det skulle komma ett lass snö till, och den kommer smälta bort fort som fan sen, för nu är det iallafall vår på riktigt!
Krokusarna knoppar i rabatterna och fjärilarna är ute och flyger.
Vilken konstig helg jag har haft!
Rolig, som fan, men ändå omtumlande.
Mycket fest och lite verkstad, alla praktiskt behövande ting har liksom lagts på hyllan. Avloppen har satts igen, toaletten strejkat. Och istället för att ta tag i det, har jag tagit mina vänner under armen och vinflaskan under andra. Och faktiskt, har jag INTE haft någon ångest över det, utan passat på att njuta, haft trevligt, mina praktiska sysslor sköljer ändå varje annan dag under året över mig.
Nu är min långa helg slut, och jag längtar  lite till jobbveckan, inte bara för att jobba, utan såklart till mina sysslor som infinner sig EFTER jobbet, dvs dansen! Det blir dans hela veckan lång, onsdag, torsdag, fredag kanske lördag.
Nu längtar jag efter att vårstäda, rensa grejer, putsa fönstrena!
Men det är fortfarande väldigt begänsande med att drunkna i smutskläder. Så vi börjar där..