Anzkisuperbabe

MIn semester bestod av tre veckor.
Varav 2 inbokade resor och en del mindre avstickare utefter det.
Den mest välplanerade av de alla var vår bejublade roadtrip.
5 barndomsvänner, en trasig volvo 740 -88 ett släp med div packning senare liksom...
 Planen var att ta sig från Stockholm till Norrköping för att få dricka kaffe och sova och mysa lite med Veronica och hennes 2 stora schäferhundar på 39 kvm, vilket vi gjorde, och sedan var planen att vi skulle direkt vidare till
 Skara sommarland och åka massa vattenrutsch-kana och sen vidare till Göteborg och gå på Liseberg och åka karuseller tills vi var alldeles yra i bollan ungefär. Så på morgonen efter ca 45 minuters sömn i
Norrköping satte vi oss i bilen och skulle styra kosan mot Skara, men då hade vi ingen karta och
Erri som var chaufför råkade ta av på fel avfart så då hamnade vi jättefel ut på någon konstig landsväg
som aldrig tog slut och inte gick det så bra för vårt lag att vända heller med tanke på att vi hade det där
 rackarns släpet. Så efter ca fem mil rakt åt helt fel håll hamnar vi i någon liten håla och vänder där och
inser att vi åkt tio mil helt i onödan fel, gärna kl 7 på morgonen dessutom och soppan tryter och
Jag, som skulle vara kartläsare dagen till ära, får självklart ta en del kritik för detta missöde.

Men ett mack-stopp senare med inhandling av en riktig vägkarta för dyra 25 kr inser jag a.k.a kartläsaren
och alla andra att nu kanske det här löser sig och vi kommer fram till Skara lite senare än planerat men
det är ju bara att vi slår upp vårt fina nya tält och sover som fem stockar och vaknar utvilade imorgon och åker vattenrutschkana då med nya krafter. Gasen i botten mot Jönköping där vi inser att vi måste göra en
konstpaus med kissning, inhandling av mat, regnjacka etc, så när vi har parkerat vårt ekipage
 volvo 740+släp vid tågstationen ringer vi vår gamle vän Ola för att fråga om han ville ses och
 ta en kaffe kanske och det vill jag lova att han ångrar att han gick med på än idag....
Efter att vi ringt och väckt honom kl 12 och släpat in honom till stan och mött upp honom
 kommer vi på att vi vill till Coop Forum för i stan finns inga foppa-tofflor, regnjackor eller
mat på samma ställe och Coop Forum har ju en så bra parkering för vårt numer välkända
 och nerglodda ekipage. Så vi går i samlad trupp in och handlar på oss för nu ska vi till
Skara Sommarland och där vet man inte hur många mataffärer det finns på två dagar
och vi planerar att brassa på en av våra engångsgrillar när vi anlänt och slagit upp tältet
och kanske dricka lite vin och grillla lite gott marinerat kött medlite grönsaker.

Ca en timme och tio matkassar senare trycker vi oss in i bilen och regnmolnen attackerar
oss i samma veva och börjar slänga Gud-kiss på oss och JUST DÅ säger Volvon att Nä jag
 pallar inte med er och erat jävla släp så jag vägrar starta!
Alltså - anteckna i boken nu: VÄGRAR STARTA....

Stackars Ola får helt enkelt stå ut med de fem numer förvirrade Stockholmspullorna som nu har
börjat ragga skitiga biffiga karlar på Coop Forum-parkeringen i desperat hjälp av starthjälp till den
 stackars bilen. De flesta skrattar lite förtjust men gör inget mer åt saken, eller så pratar de inte
svenska men så kommer en riktig bitig karl som ser ut som en sån som äter ståltråd till frukost, lunch
 och middag, men tack och lov visar det sig att han trots utseendet är ganska snäll och ger oss
numret till en Magnus som ska vara billig och som ligger ganska nära. Ola ringer sin granne och vän
Tommy som gasar så fort han förmår från jobbet till oss och vårt utsatta ekipage i sin lilla rostiga
röda bil, och nu ska här bogseras till verkstan för fulla muggar. Hela vårat gäng måste nu samla alla
krafter och putta tung arg Volvo in på lerig grusplan in i verkstan men det är som vi aldrig gjort annat
 och mitt i detta håller jag på att sitta i bilen och marinera kött och champinjoner för jag har fortfarande
 siktet inställt på att vi ska grilla kött och äta grönsaker och dricka vin ikväll, var det nu blir är en helt annan fråga.

Och medan bilen är hos doktorn måste ju vi göra någonting också så vi går på bolaget och flyttar in
 hos Olas, med mat, vin och lite smink och diverse. Jag ställer mig och diskar och snart har vi fått
ihop en ganska gemytlig middag och med lite tur har vi snart fått släpet levererat vid dörren av Tommys
 snälla pappa också. Mekar-Magnus ringer och säger att Volvon vill ha en ny bränslepump, och han försöker
 blåsa oss på för mycket pengar, men Anna, Sandra och Erri ringer en varsin bilkunnig vän som säger åt
 flickorna att vara på sin vakt och inte betala för mycket.

Och här tar resan en otäck vändning skulle man kunna säga, Skara Sommarland får tyvärr strykas
ur prospektet för nu måste ju alla vattenrutschkanepengar gå till ny bränslepump istället. Och vi blir
 kvar i Jönköping i brist på motivation till nya ideer men det gör ingenting för vi har två jättegästvänliga
 Ola och Tommy som ger av sina vardagsrum och tålamod.

Så efter ett par dagar med lite fest, lite mat och lite umgänge tackar vi för oss och åker vidare
 mot Göteborg, för Göteborg står fortfarande kvar i prospektet för den som undrar, och mitt på
 vägen mot Göteborg smäller det till och bilen börjar låta för jäkligt mitt från ingenstans, men
Erri är rätt trött och bitter på den jäkla bilen nu att hon bestämmer sig för att köra tills den inte
vill gå längre och efter att ha kört i 80 hela vägen är vi framme i Götet och brummar högljutt in
 i staden vars medborgare glor som de aldrig gjort annat men vad gör det vi är ju så snygga och
 är rätt vana vid de här laget... På Lisebergs Campibg får vi tältplats efter en lång fika på pakeringen
 i väntan på att folk ska checka ut. Men är man först och typ hänger på låset kan det ju inte gå
merän fel och Så fick vi tältplats.

OCH NU: För första gången på hela vår roadtrip, slår vi upp tältet  för 4 med partytält som
 vardagsrum och vi får inviga våra sovsäckar, våra liggunderlag, vårt balkongbord, våra stolar,
 vår radio, våra myggdödare, våra konserver, våra presseningar, och allt det andra vi hade fyllt
släpet med. Sen går vi på Liseberg och åker berg-och-dalbanor hela kvällen och därefter kan vi
 ialla fall skryta med att vi lyckades pricka av EN milstolpe i vårt prospekt.

Och trots regnet, skatorna och leran vaknar vi någorlunda hela och rena dagen därpå men vi gör
 inte mer för det, utan hänger mest på campingen hela dagen.

Hela resan avslutas med att jag tar bussen hem ensam på fredagsmorgonen, för jag ska
minsann resa vidare, medan flickorna återvänder till Jönköping och festar vidare...

När jag kommer hem står Björn och väntar med sin bil på Cityterminalen, och jag har 14 kronor av 2500 kvar i portmonän.