depptankar...

Till frukost åt hon två halvstekta ägg med grillkrydda,
fet vaniljyoghurt med musli och hennes fina Queen-mugg till bredden fylld med kaffe. Hela veckan hade varit lite tung, svår och jobbig.
Idag var det onsdag, och hon bestämde redan när hon gick upp att det var dags att skriva i bloggen.
Det finns bara 2 sätt att komma på lösningar, att promenera eller att skriva.
Hon funderade på om de som läste bloggen skulle finna det intressant att läsa om hennes problem jämt och ständigt. Så hon valde att omformulera sig litegrann, för att göra det lite mer läsvärt.
Allt kändes hopplöst och tröttsamt. Dansen var inte längre vad den hade varit. Onsdagskursen som hon skulle gå ikväll kändes bara jobbig. Hon visste egentligen inte varför. Det var en bra kurs och det var trevliga kurskompisar. Hon visste inte om hon skulle orka mobilisera alla sina krafter, tala positivt till sig själv och köra järnet, eller bara låta allt vara och någonstans veta att det skulle lösa sig ändå.
Hon hade tappat sig själv och sina egna mål och ideer. Av någon anledning hade det blivit så, och hon var arg på sig själv över det. Just nu visste hon inte vart hon skulle börja. Men hon behövde något.

Dans är ju som värsta drogen,
lyckoruset man får av att dansa kan säkert liknas vid ett lyckorus av kemiskt påverkande substanser. När man tappar dansen är det som att få abstinens eller någon slags liknande effekt av deprission. Det visste hon, och ändå lät hon det ske. Benen värkte, var svullna, magen började puta ut alldeles för mycket igen, låren ökade i volym. Ryggen bidrog med lite ofarlig smärta i ryggraden. Hennes bästa toppform hon hade innan jul var som bortblåst. Hon saknade socialdansen på onsdagarna. Tisdagarna var inte bra, det kändes helt meningslöst. Hon visste att om hon går och tänker på det här aktivt varje dag kommer hon göra något åt det. Så hon skrev och pratade högt för sig själv. Man har bara sitt eget ansvar och vem kan man skylla på om man mår dåligt? Är det på grund av en annan människa måste man lösa det eller ta bort den personen från sitt liv. Är det på grund av en själv får man bli arg på sig själv, men sig själv kan man ju inte ta bort så då måste man lösa det! Byta tankar!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0