Fan inget roligt längre!!
Nej det är inte roligt längre!
Tredje veckan jag är hemma och är sjuk, visserligen har det gått nån vecka emellan men det hjälps inte!
Är bara så trött på att bara ligga och VILA, dela mina jävla värktabletter och sörpla mitt jävla vatten och masa mig dagligen till vårdcentralen för dessa provtagningar.
Tar det aldrig slut?
Vad är meningen med detta?
Till dem som har fått för sig att jag bara tycker det är roligt att ligga hemma med hög feber, ont i hela kroppen, ingen aptit och yrsel, för att tex "slippa" jobba, kan jag säga det att det inte är så himla roligt för mig heller. Jag byter GÄRNA med någon frivillig.
Att vara sjuk är inget någon frisk människa väljer.
Om någon skulle undra.
Hur som helst, det är inge roligt, och det säger jag gärna tio gånger till.
Jag har något segt envist virus som ingen riktigt vet vad det är, men det spelar egentligen ingen roll, för man kan inte bota virus, utan det enda man kan göra är att vila ut det.
Det jag kan göra är att ta massa regelbundna blodprover och kolla att något värde har gått ned eller upp.
Jag trodde att jag hade ett bra immunförsvar en gång i tiden men i och med stressen, som egentligen är psykisk men påverkar hela kroppen, kröp sig ner till magen, där 70% av immunförsvaret sitter, fick ju såklart immunförsvaret tvångsflytta på sig och gjorde därmed ingen nytta. DÅ passade viruset sig på, tog sig in och här sitter jag.
Som en liten unge kan jag säga med gnällig röst, DET ÄR SÅ SYND OM MIIIG!!
Det är faktiskt helt okej, jag har inte fått göra något kul alls förutom att ligga hemma, sova, försökt gå upp, gått och lagt mig igen.
Inte orkat med några vänner på besök.
Inte orka ta mig någonstans, inte kunnat handla själv.
Inte fått något gjort, tvättat, städat.
Inte ens orkat ringa de mest viktiga samtalen.
Inte orkat svara ibland när någon ringt.
Inte vetat om det varit natt, morgon eller dag när man vaknat.
Inte velat äta, fast magen kurrat till illamåendegränsen.
Jag vill tillbaka. Till vännerna och livet.
Solen strålar dagligen utanför fönstret, mina gardiner är nerdragna och härinne ligger jag.
Tredje veckan jag är hemma och är sjuk, visserligen har det gått nån vecka emellan men det hjälps inte!
Är bara så trött på att bara ligga och VILA, dela mina jävla värktabletter och sörpla mitt jävla vatten och masa mig dagligen till vårdcentralen för dessa provtagningar.
Tar det aldrig slut?
Vad är meningen med detta?
Till dem som har fått för sig att jag bara tycker det är roligt att ligga hemma med hög feber, ont i hela kroppen, ingen aptit och yrsel, för att tex "slippa" jobba, kan jag säga det att det inte är så himla roligt för mig heller. Jag byter GÄRNA med någon frivillig.
Att vara sjuk är inget någon frisk människa väljer.
Om någon skulle undra.
Hur som helst, det är inge roligt, och det säger jag gärna tio gånger till.
Jag har något segt envist virus som ingen riktigt vet vad det är, men det spelar egentligen ingen roll, för man kan inte bota virus, utan det enda man kan göra är att vila ut det.
Det jag kan göra är att ta massa regelbundna blodprover och kolla att något värde har gått ned eller upp.
Jag trodde att jag hade ett bra immunförsvar en gång i tiden men i och med stressen, som egentligen är psykisk men påverkar hela kroppen, kröp sig ner till magen, där 70% av immunförsvaret sitter, fick ju såklart immunförsvaret tvångsflytta på sig och gjorde därmed ingen nytta. DÅ passade viruset sig på, tog sig in och här sitter jag.
Som en liten unge kan jag säga med gnällig röst, DET ÄR SÅ SYND OM MIIIG!!
Det är faktiskt helt okej, jag har inte fått göra något kul alls förutom att ligga hemma, sova, försökt gå upp, gått och lagt mig igen.
Inte orkat med några vänner på besök.
Inte orka ta mig någonstans, inte kunnat handla själv.
Inte fått något gjort, tvättat, städat.
Inte ens orkat ringa de mest viktiga samtalen.
Inte orkat svara ibland när någon ringt.
Inte vetat om det varit natt, morgon eller dag när man vaknat.
Inte velat äta, fast magen kurrat till illamåendegränsen.
Jag vill tillbaka. Till vännerna och livet.
Solen strålar dagligen utanför fönstret, mina gardiner är nerdragna och härinne ligger jag.
Kommentarer
Trackback
