Can´t hide from this
Jag måste faktiskt inse att jag inte kan gömma mig. Inte någonstans. Jag är faktiskt väldigt karaktäristisk!
Folk känner igen mig! Vet vem jag är. Jag kommer fan inte undan.
Det är en för ovanlighetens skull NY INSIKT som jag nyss begrundat.
Jag har min stil. Skulle aldrig kunna vara någon annan än just den jag är.
Om någon sett mig någonstans, har dem varit helt säkra på att det varit jag.
Jag går på ett speciellt sätt, har en speciell hållning, speciell stil. Jag tycker jag är snygg, andra kan ha sina åsikter.
Men tro att man bara kan glida omkring helt obemärkt, kan jag ju glömma. Folk börjar verkligen veta vem jag är.
Som en liten kändis!
Som bara jag jobbat upp, om man nu kan uttrycka det så.
Det känns bra. Det för att jag tänker mig för i större utsträckning inför vad jag gör och vad jag säger.
Kanske finns det någon som ser upp till mig? Tycker jag är cool och smart, som jag själv tycker?
Hur som helst är jag den jag är, och det kan jag inte gömma mig ifrån.
Det som jag ska ta in i lite större utsträckning är att det faktiskt verkligen är så- jag lämnar spår och människor kommer ihåg mig, även om jag bara träffat de vid något enstaka tillfälle.
Det är en fantasisk insikt, att känna att jag har en så stark personlighet som lämnar dessa spår hos andra.
Det har varit ett av mina små tusen mål i mitt liv, även om jag inte erkänt det förrän nu.
Nu ska jag fila lite på mitt egna varumärke, därför är just tiden av reflektion extra viktig just nu!
Jag har lätt för att tydligt visa vad jag vill, förmedla mina idéer, då kan det vara på sin plats att exakt veta vad för idéer man har så man faktiskt uppfattas som någon att räkna med.
Och det helt för min egna skull! Så att jag vet själv, att jag själv är att räkna med.
Den jag är, ska inte undgå någon. Inte ens mig själv.
Det jag vill, ska inte hindras av någon. Absolut inte mig själv där heller!
Folk känner igen mig! Vet vem jag är. Jag kommer fan inte undan.
Det är en för ovanlighetens skull NY INSIKT som jag nyss begrundat.
Jag har min stil. Skulle aldrig kunna vara någon annan än just den jag är.
Om någon sett mig någonstans, har dem varit helt säkra på att det varit jag.
Jag går på ett speciellt sätt, har en speciell hållning, speciell stil. Jag tycker jag är snygg, andra kan ha sina åsikter.
Men tro att man bara kan glida omkring helt obemärkt, kan jag ju glömma. Folk börjar verkligen veta vem jag är.
Som en liten kändis!
Som bara jag jobbat upp, om man nu kan uttrycka det så.
Det känns bra. Det för att jag tänker mig för i större utsträckning inför vad jag gör och vad jag säger.
Kanske finns det någon som ser upp till mig? Tycker jag är cool och smart, som jag själv tycker?
Hur som helst är jag den jag är, och det kan jag inte gömma mig ifrån.
Det som jag ska ta in i lite större utsträckning är att det faktiskt verkligen är så- jag lämnar spår och människor kommer ihåg mig, även om jag bara träffat de vid något enstaka tillfälle.
Det är en fantasisk insikt, att känna att jag har en så stark personlighet som lämnar dessa spår hos andra.
Det har varit ett av mina små tusen mål i mitt liv, även om jag inte erkänt det förrän nu.
Nu ska jag fila lite på mitt egna varumärke, därför är just tiden av reflektion extra viktig just nu!
Jag har lätt för att tydligt visa vad jag vill, förmedla mina idéer, då kan det vara på sin plats att exakt veta vad för idéer man har så man faktiskt uppfattas som någon att räkna med.
Och det helt för min egna skull! Så att jag vet själv, att jag själv är att räkna med.
Den jag är, ska inte undgå någon. Inte ens mig själv.
Det jag vill, ska inte hindras av någon. Absolut inte mig själv där heller!
Kommentarer
Trackback
