24 -årsdag (Erik på min namnsdag)
Igår fyllde jag 24 år. Hade en bra dag, promenerade till jobbet från Lindas hotellrumsliknande boning med en latte i näven, njöt av utsikten, hade mycket att göra på jobbet men försökte ta det lugnt ändå på något lustigt sätt. Sen kom Erri och Jovan med en fin blomma och lurade med mig ut på logdans i Kallhäll, det var mest gammeldans och jag började få ont i kroppen, tyckte det var ganska segt, fick dåligt samvete över att Jenny satt hemma ensam med god mat som hon lagat med kärlek till mig. Men hon var inte sur, var bara något jag fick för mig.
Hon hade också köpt en blomma och en liten söt tepåse som stod högtidligt placerat på mitt köksbord när jag kom hem.
Vilken dag! Vilket väder! Tropisk värme, kunde gå i t-shirt hem kl 23 på kvällen.
Känns som man är utomlands, jag sa till Linda, att det enda som fattas är en tjock gubbe som sitter utanför sin kvällöppna kiosk och röker pipa i en plastig balkongstol, så behöver man inte ta någon utomlandssemester!
Efter den långa dagen igår, somnade jag som en prinsessa.
Jag var så glad över att det fortfarande var städat när jag kom hem, hade liksom glömt att jag städat i helgen!
Idag har jag jobbat och tanken var väl att jag kunde åka till Fruängen och dansa men jag Orkade inte!
Istället ringde jag Jenny och tvingade med henne på fleecefilt-picknick vid Lillsjön, det var så mysigt och trevligt, vi satt och ljög och snacka jobb och tittade på förbipasserande.
Jag har fortfarande ont om krafter, extra sådana. Borde träna och springa, vi får se när det blir av.
Men jag kommer närmare och närmare, snart är jag framme. Vid välbefinnandets hållplats.
Men nu är det natti natti, mina närmare funderingar om de andra oväsentliga problemen får vi ta en annan gång.
Historien om Erik på min namnsdag, som säkert någon undrar över:
Vid ett svagt tillfälle för X antal år sedan befann sig jag med tillhörande vänner på fest någonstans i Brommatrakten.
Det var en ganska luddig fest, Jag minns inte exakt varför vi var där eller vilka vi kände. Men vi var där- Erri tror jag, Miranda minns jag starkt, resten är vaga.
Miranda minns jag starkast eftersom hon fick för sig att tvätta håret i badkaret helt plötsligt. Vi var nog alla ganska kraftigt berusade.
Efter några händelserika minuter hände det sig att jag fick mig ett ragg om halsen. På grund av mitt berusade tillstånd, blev mitt försök till intelligent konversation inte så lyckat.
Han heter Erik om han lever idag, och jag tyckte det var så häftigt, eftersom att Erik har namnsdag på min födelsedag. Det ville jag gärna berätta för alla som gick förbi i det lilla köket.
Men några ord försvann liksom på vägen ut ur munnen, så jag bara spände blicken i de förbipasserande och sa bara: Erik på min namnsdag! och log stort. De flesta tittade lite snett på mig vill jag nog gissa, men jag var så glad och onykter så jag mörkte ingenting. När någon frågade vad jag menade sa jag bara samma sak, fast långsammare. "Ja, men - ERIK på min NAMNS-DAG!"
Därav är det uttrycket myntat, men jag ser fortfarande det positiva i det, och det är att det blir lättare för alla som känner mig och nu känner tilll det uttrycket att alltid minnas att det är just på Erik-dagen, den 18 maj, jag fyller år. Inte den 20 som alla får för sig, då är det någon helt annan som har namnsdag.
Hon hade också köpt en blomma och en liten söt tepåse som stod högtidligt placerat på mitt köksbord när jag kom hem.
Vilken dag! Vilket väder! Tropisk värme, kunde gå i t-shirt hem kl 23 på kvällen.
Känns som man är utomlands, jag sa till Linda, att det enda som fattas är en tjock gubbe som sitter utanför sin kvällöppna kiosk och röker pipa i en plastig balkongstol, så behöver man inte ta någon utomlandssemester!
Efter den långa dagen igår, somnade jag som en prinsessa.
Jag var så glad över att det fortfarande var städat när jag kom hem, hade liksom glömt att jag städat i helgen!
Idag har jag jobbat och tanken var väl att jag kunde åka till Fruängen och dansa men jag Orkade inte!
Istället ringde jag Jenny och tvingade med henne på fleecefilt-picknick vid Lillsjön, det var så mysigt och trevligt, vi satt och ljög och snacka jobb och tittade på förbipasserande.
Jag har fortfarande ont om krafter, extra sådana. Borde träna och springa, vi får se när det blir av.
Men jag kommer närmare och närmare, snart är jag framme. Vid välbefinnandets hållplats.
Men nu är det natti natti, mina närmare funderingar om de andra oväsentliga problemen får vi ta en annan gång.
Historien om Erik på min namnsdag, som säkert någon undrar över:
Vid ett svagt tillfälle för X antal år sedan befann sig jag med tillhörande vänner på fest någonstans i Brommatrakten.
Det var en ganska luddig fest, Jag minns inte exakt varför vi var där eller vilka vi kände. Men vi var där- Erri tror jag, Miranda minns jag starkt, resten är vaga.
Miranda minns jag starkast eftersom hon fick för sig att tvätta håret i badkaret helt plötsligt. Vi var nog alla ganska kraftigt berusade.
Efter några händelserika minuter hände det sig att jag fick mig ett ragg om halsen. På grund av mitt berusade tillstånd, blev mitt försök till intelligent konversation inte så lyckat.
Han heter Erik om han lever idag, och jag tyckte det var så häftigt, eftersom att Erik har namnsdag på min födelsedag. Det ville jag gärna berätta för alla som gick förbi i det lilla köket.
Men några ord försvann liksom på vägen ut ur munnen, så jag bara spände blicken i de förbipasserande och sa bara: Erik på min namnsdag! och log stort. De flesta tittade lite snett på mig vill jag nog gissa, men jag var så glad och onykter så jag mörkte ingenting. När någon frågade vad jag menade sa jag bara samma sak, fast långsammare. "Ja, men - ERIK på min NAMNS-DAG!"
Därav är det uttrycket myntat, men jag ser fortfarande det positiva i det, och det är att det blir lättare för alla som känner mig och nu känner tilll det uttrycket att alltid minnas att det är just på Erik-dagen, den 18 maj, jag fyller år. Inte den 20 som alla får för sig, då är det någon helt annan som har namnsdag.
Kommentarer
Trackback
