Reflektioner
Solen skiner, det är söndag och jag har sovit lite för länge idag. Diskmaskinen är igång, det är lite stökigt här hemma, jag gav upp när missödet med tvättstugan infann sig.
Vaknade lite av mig själv, lite mer av ett sms, men mest av allt av en liten spindel som satt uppe i taket. Då flög jag upp, hämtade pall och papperstuss och instinktivt klättrade jag på de flesta möblerna i mitt sovrum för att lyckas döda den.
SÅ nu är den död, jag någorlunda levande, har suttit framför datorn snart en timme nu, fatta vad tiden går när man har en sådan mojäng alltså.
Känner mig ganska oälskad idag. Tom o ensam. Alla pratar om sina fantastiska förhållanden. Förhållandet till mig själv svajar, när jag inte har något förhållande till någon annan att jobba på. Idag känns det faktiskt som om jag skulle kunna ge upp här o nu.
Men det kommer jag ju självklart inte att göra! Trots min huvudvärk och mitt toviga hår ska jag ta tag i dagen, men iallfall inte dricka något kaffe, för då kommer jag inte kunna somna ikväll, men något trevligt ska jag hitta på, och fösa undan de negativa tankarna om mig och mitt tillstånd.
Jag brukar vara tillfreds när jag tänkt efter ett tag, ibland tar det längre tid än väntat bara.
Skulle jag referera till tåget, skulle jag nu sitta ensam i en tom vagn, det skulle kännas som att i alla andra vagnar sitter folk och är roade med varandra, har en fantastisk gemenskap, men ingen kommer och vill sitta bredvid mig.
