Anzkisuperbabe

Första planen i fredags var att umgås med en ny bekant under kvällen, men det blev inte av.
Istället kom Karin över på Historiens godaste fiskgryta, vi drack upp "Åhlens"-vinet, babblade på till 2 på natten, tiden bara flög iväg trots att jag fått alldeles för lite sömn, och egentligen borde sova, men vi hade så konstruktivt samtal och så trevligt så det gick ju inte. Vi busade till det och skulle låna Jempans säng att sova i, då vi hör konstiga ljud utanför. En kraftigt berusad man, står utanför porten och försöker komma in utan nyckel, han drar och sliter i den låsta porten med våld, men jag vet, att mina grannar under mig som bott här i hundra år, står också och iakttar, och dem är portvakter, släpper inte dem in någon, då är något fel. Den berusade mannen blir mer och mer desperat, jag undrar vem han är, vad han vill, om han bor här, han vankar av och an, går till baksidan och rycker i porten där också, plockar upp diverse föremål från marken i försök att dyrka upp låset, han svär och spottar, tänker febrilt.
Efter 35-40 minuter ungefär, ger han liksom upp, vi går o lägger oss igen, tänker att han går väl någonannanstans och försöker ta sig in, eller så går han och lånar en telefon, eller någon kompis att sova hos.
Då hör vi ett  BRAAAK! Han slänger in en stor sten genom porten, med stor risk för hjärtattack hoppar jag ur sängen, tittar ut, jajjemen, det är precis som det låter som, Karin tar sin mobil och ringer 112, jag får prata, säger att det är en främmande man som är berusad och gör inbrott i porten...
Knappt en kvart senare, kommer polisen inkörandes på uppfarten, mina hjältar, och i just detta ögonblick har killen, som visat sig vara den vilda grannen ovanpå mig, traskat ner igen och försökt städa upp efter sig, han blir tagen på bar gärning med stenen i handen, trots det nekar han förstås till brottet, jävla DUMASS, jag har ju liksom sett allt.
Sedan blir det inte mycket till kvalitetssömn den natten kan jag säga, chockad och rädd.
På lördagen, vaknar vi ganska tidigt, Karin vill inte sova bort hela dagen, så hon går upp vid 10, håller på och bökar lite, jag försöker sova men det går inte. Dansen som är inbokad för kvällen, visar sig vara i Södertälje, och då tvekar jag plötsligt, om jag ska orka åka ända ut dit, och om man blir trött, vara beroende av alla andra som är med och ska köra bilen hem, och jag vill inte sitta där och se grå ut, så jag beslutar, att stanna på hemmaplan, med vad-som-helst i sikte.
Vi åker in till stan, går i lite affärer, letar skinnjacka, men det slutar med att jag köper arbetsskor för 800, samt andra skor för 300 och en kofta.
Och Karin som egentligen hade ärendet, handlade förstås ingenting.
Varför blir det alltid så?
Vi beslutar över en kaffe i Kungshallen där vi hälsar på Aida, att det blir ut och äta en god köttbit till kvällen.
Och efter lite mer shopping, intar vi Fridays och dess rosévin, köttselections och drinkar.
Riktigt trevligt, personalen är mycket nöjda med oss, för så länge de säljer är de nöjda, och min och Karins nota landar på 1500. =)
Sedan kommer Anders, Sandra och Ewe förbi, och tar en drink, snackar lite, sen går vi vidare, Sandra och Anders avtar, vi ska till Solidariet tydligen, inte för att Jag gillar stureplan, men sällskapet utgör den största delen, men vakten tjafsar och hittar på diskriminerande regler, jag blir lack, men Ewe tjatar och slutligen är det TYdligen INTE 25 längre (!) och vi får gå in via VIP-entren bara för att Ewe KÄNNER en som jobbar där. Ska det behöva vara så?
Blir så arg, hatar krogvärlden. Spec Stureplan.
Vi tror vi drar vid två men egentligen är klockan 3, vi fylleäter och tar tunnalbanan hemåt.
Fortfarande onykter sätter jag klockan på 9.30, för på söndagen ska jag tvätta minsann! Får ett sms av Sandra,
"Erica är Ola i Jönköping död?" Fattade noll. Drar med mig stackars Karin upp ur sängen, vi lyckas iallafall hitta den föredetta tvättstugebrickan, men när vi kommer ner till tvättis med den 10 kg tunga IKEA-påsen, är det tydligen översvämning, så Gud sa även denna gång att jag inte skulle ha några rena kläder...
Istället somnade vi på varsin soffa, och det var skönt.
Får sedan fler sms som bekräftar informationen, att vår vän Ola blivit påkörd och inte klarat sig. Blir ledsen, känns inte berättigat att säga att man hade en dundertrevlig kväll kvällen innnan, eller så var det just det som var meningen...
Jag vet inte, bara tänker på hur trevligt vi hade det där i somras, bär vi bodde in oss hos stackars Ola när vår volvo strejkade.
Och visst var det uträknat, att just i Jönköping möter vi Ola och ska egentligen bara ta en kaffe, men han kör till Coop och därefter startar inte bilen igen, utan vi blir kvar där 3 dagar medan bilen är hos doktorn, och vi umgås, dricker vin, äter god mat, kaffemyser.
Annars hade vi inte fått vårat avslut!
Nu lyssnar jag på Enrique Iglesias, han är bra.
Jag är trött, har sovit dåligt hela helgen.
Det är glassplitter i porten, smutskläder överallt härhemma.
Men jag har gjort god mat och jag har tagit mig igenom en tung måndag!
Nu väntar jag på att Jenny O Uffe ska komma hem.
Min egna dator har fått virus säger han, därför den cracka ihop.
Nu ska jag dricka kaffe, decaf är slut med omedelbar verkan.
Jag höll mig 2 veckor!