Aktiv söndag.
Idag gick jag upp kl 0700 för att preppa min välplanerade brunch. Gjorde bröddeg som började jäsa, knådade ihop miniburgare, skar ananas, gjorde digestivebotten till en cheescake och preppade första fyllningen till den, skar gurka och tomat och rödlök fint, hackade ostbitar och la upp på fat. Sedan fyllde jag två termosar kaffe och sprang i snömodden och mötte Karin fem minuter försent och vi sprang till utbildningen som vi inte hittade till, hade någon sagt till mig att det låg precis vid Lindas jobb hade vi varit i tid. Helt klart.
Sedan, efter några timmars utbildning och typ 4 koppar kaffe, lämnade jag mina kollegor för att snabbt och smidigt åka hemåt och fortskrida med all jäkla mat, vilket jag gjorde, solen sken på utanför fönstret och jag stirrade stressat på klockan på köksväggen.
Fick sms av Madde att hon inte heller kunder komma. Vilket betydde att endast en av mina tre systrar nu återstod. Här hade jag mat för en hel armé, gått upp i ottan, handlat för nära en tusenlapp. Stressat och tackat nej till skridskoåkning med tjejerna från jobbet i solskenet.
Försökte desperat få hit Jenny men utan resultat. Det blev jag, Zarah och maten. Vilket i och för sig inte var helt fel, vi fick en mycket trevlig brunch, vi blev väldigt mätta och belåtna, och fick oss en trevlig pratstund på köpet.
Men klart det kändes lite tråkigt ändå. När man för en gångs skull ansträngt sig och försökt gjort något extra. Något kreativt och roligt och trevligt.
Jag undrar ju ofta vad som är meningen med grejer här i livet. Och om just detta undrar jag nog extra mycket vad som var meningen, för det kändes faktiskt riktigt motigt och onödigt.
Jag ska försöka somna för natten såsmåningom, men först måste jag duscha, och plocka lite.
Har ju en del mat över som jag måste ta hand om, stackars Zarah gick härifrån sprickfärdig med lite mat som jag försökt pracka på henne.
Nu sitter jag och småäter cheescake direkt från springformsbottnen, så himlars gott.
Den blev extra bra för att jag gjorde fyllningen i två lager, tror det är det som är hemligheten bakom ett riktigt lyckat resultat.
Bara creme fraische, florsocker och vaniljsocker är ju en oslagbar dessertsås i sig, enkel och livsfarligt god!
Men nu är det dusch och ett försök till sömn, vilket består av nyaste allers. Jävla Kärring jag är alltså! Men det är det som gör mig unik. =)
Sedan, efter några timmars utbildning och typ 4 koppar kaffe, lämnade jag mina kollegor för att snabbt och smidigt åka hemåt och fortskrida med all jäkla mat, vilket jag gjorde, solen sken på utanför fönstret och jag stirrade stressat på klockan på köksväggen.
Fick sms av Madde att hon inte heller kunder komma. Vilket betydde att endast en av mina tre systrar nu återstod. Här hade jag mat för en hel armé, gått upp i ottan, handlat för nära en tusenlapp. Stressat och tackat nej till skridskoåkning med tjejerna från jobbet i solskenet.
Försökte desperat få hit Jenny men utan resultat. Det blev jag, Zarah och maten. Vilket i och för sig inte var helt fel, vi fick en mycket trevlig brunch, vi blev väldigt mätta och belåtna, och fick oss en trevlig pratstund på köpet.
Men klart det kändes lite tråkigt ändå. När man för en gångs skull ansträngt sig och försökt gjort något extra. Något kreativt och roligt och trevligt.
Jag undrar ju ofta vad som är meningen med grejer här i livet. Och om just detta undrar jag nog extra mycket vad som var meningen, för det kändes faktiskt riktigt motigt och onödigt.
Jag ska försöka somna för natten såsmåningom, men först måste jag duscha, och plocka lite.
Har ju en del mat över som jag måste ta hand om, stackars Zarah gick härifrån sprickfärdig med lite mat som jag försökt pracka på henne.
Nu sitter jag och småäter cheescake direkt från springformsbottnen, så himlars gott.
Den blev extra bra för att jag gjorde fyllningen i två lager, tror det är det som är hemligheten bakom ett riktigt lyckat resultat.
Bara creme fraische, florsocker och vaniljsocker är ju en oslagbar dessertsås i sig, enkel och livsfarligt god!
Men nu är det dusch och ett försök till sömn, vilket består av nyaste allers. Jävla Kärring jag är alltså! Men det är det som gör mig unik. =)
Kommentarer
Trackback
