Anzkisuperbabe

Jag kommer till nya insikter hela tiden. De frågar: Hur gör du Anna, jag skulle vilja må lika bra som du alltid verkar göra.

ENKELT!

Man gör det man har lust till.

KONSTEN ligger i att inte såra, eller göra sina medmänniskor besvikna på vägen, även sig själv.

Samt att tänka efter innan, så man inte drar onödiga negativa konsekvenser av sina handlingar.
Man FÅR göra misstag, en gång. Nästa gång tänker man efter; vad tjänar jag på att göra den här dumheten?

Samtidigt, om man har vänner som är missunnsamma, är det riktiga vänner då?
Förhoppningsvis lär man sig, att reda ut nystanet genom att prova att dra i båda ändarna.
Vilket mår jag bäst av?

Ena änden; vara till lags, begränsas, för den andres skull, så att ingen blir besviken för att man inte vågar eller vill såra någon. Slutar ofta med lögner. Lögner innebär besvikelse, och skadad relation.

Andra änden; Man tar lugnt och bestämt sitt beslut och på ett snyggt och förhoppningsvis ärligt och rakryggat sätt försöker förklara hur läget ligger.
Så gör man det man hade tänkt göra, och känner efter då.
- Mådde jag bättre av att göra det här än att inte göra det på grund av risken att såra någon?

Kom ihåg, att ingen och åter INGEN, har rätt till att lägga sig i hur DU vill leva ditt liv.
Passar det inte den personen i fråga, ledsen, då får den personen skaffa ett eget liv att ha roligt eller tråkigt åt då.
Ingen har rätt att glida på dina framgångar, eller dra dig djupare ner i det dåliga samvetets träsk även om det går bra eller dåligt för dig.
Man ska bara omge sig med vänner, som man mår bra av, som ger en energi och inspiration till nya tag.
Inte de som surt sitter där, och missunnar dig din senaste snygga tröja, eller ditt senaste ragg, eller ditt nya jobb.
Man ska akta sig för att fastna i "trygga" mönster, och umgås bara "för att".
INGEN TJÄNAR PÅ DET.

Det är bara ens eget ansvar, att se till att man själv gör allt man kan för att trivas i sitt eget liv. Det ansvaret kan man aldrig lägga på någon annan.

En annan slutsats är att försöka att inte vara rädd.

Alla är vi rädda! För att bli sårade, därför vi inte vill såra någon annan, det ligger i människans natur.

Min slutsats är att i alla relationer, oavsett sort, blir alltid ena parten lämnad, sårad, eller besviken.

Tänk efter nu, och jag lovar att det är sant.
Slutar du ett jobb, av någon anledning, blir alltid en part besviken, eller lämnad. Antingen får du sparken, då är det du som är offret, eller så är det du själv som hittat något bättre, då blir företaget lämnat i sticket.
Det är ett ganska bittert sätt att tänka på, men också befriande, för om man använder tankesättet på rätt sätt, kan man bestämma sig för att man kan göra allt man kan för att lämnandet, besvikelsen eller avslutandet städas upp på bästa sätt.
Har man stökat ner, får man plocka upp också.

Utgår man från sig själv, att jag önskar raka rör, tydlighet och ärlighet, då får man jobba på att försöka vara det själv, man blir ju aldrig bättre än man gör sig till.
Tänk dig en anställd på ett jobb som en dag aldrig mer kommer tillbaka. Eller tänk dig en partner som gör samma sak. Lite klent liksom. Förmodligen har denna stackare varit alldeles för rädd att göra dig besviken, och/eller inte alls beredd på konsekvenserna av sitt handlande. Han/hon stökade ner, men drog liksom från städningen, för risken att bli utskälld var för stor.

Man gör det man har lust till, det man mår bra av. Man är ärlig och sann mot sig själv, reflekterar regelbundet. Strävar framåt, inte bakåt, men lever i nuet. 
Tar ansvar för sina handlingar, städar upp efter sig, ju mindre man kladdar, desto mindre blir det att städa.
Struntar man i det helt och hållet, då blir det i och för sig ingenting gjort, men då har man heller inget att städa sen.
Omger sig med positiva vänner. Som unnar dig att må bra, bäst. Kommer med idéer, inte drar ner dig i träsket. Behåll ditt fokus på bara dig, så kommer du lära dig att ta vissa tips och råd med en nypa salt i vissa lägen.
Tips och råd är som ett kryddskåp, tänk efter hur du vill att din gryta ska smaka.